Frågor om fler flockmedlemmar, copycats i bloggvärlden och hundsemester.

Kommentar från Lina: ”Lite nyfiken på hur du känner inför copycats där ute i bloggvärlden? Finns ju flera hundbloggar som rätt så friskt snor idéer från dig och din blogg… Blir du arg, ledsen, sur, vad? Eller tänker du att du ska ge igen vid lämpligt tillfälle? Du måste inte svara men jag är rätt nyfiken på hur du tänker. Mvh Lina”

Svar: Modig fråga 🙂 Jag vet att det förekommer då flera läsare har uppmärksammat mig på det men i ärlighetens namn så lägger jag inte så mycket energi på det där för det finns ju inget man kan göra åt det. Jag kan – precis som ni tydligen gör – ifrågasätta när folk hävdar att de är ”influencers” och så har de bara några tusen följare på Instagram eller när bloggare hävdar att deras bloggar är såååå himla stora och ändå gapar det tomt ang. kommentarer men ja… Det får stå för dem. Jag tänker att jag uppenbarligen gör något bra när folk stjäl idéer av mig och att deras versioner ändå bara är bleka kopior av min skapelse. 😉
Jag har inga planer på att smutskasta någon eller ge igen, tvärtom. Jag håller på att utveckla bloggen ganska mycket just nu (på ett stadie bakom kulisserna men det kommer snart att börja märkas) och då kan de få chansen att sno fler bra idéer… 😉

 

Kommentar från Anna: ”Jag undrar om ni kommer skaffa barn för att dryga ut flocken? Ni har väl varit ihop ganska länge nu så det borde väl vara dags? 😉 ”

Svar: Hej! Johan och jag är inne på vårt sjätte år tillsammans så jo, det är väl ganska länge. Vi har dock inga planer på barn nu då vi vill bygga hus och gifta oss först. Men om några år kanske om inte mina ägg krympt ihop till små russin då.

 

Kommentar från Madeleine: ”Till Anna: Jag tycker det där var en väldigt okänslig fråga! Tänk om de inte kan? Tänk om de inte vill?
Till Jennie: Jag vill istället fråga så här; O M du och din sambo för in ett barn i er flock, hur tänker ni kring barnet och hundarna? Skulle du lita på att Pol och Lova skulle vara snälla mot barnet? Skulle barnet få hjälpa till med hundarna och skulle du vilja att ert barn växte upp till en ny liten draghundsälskare?”

Svar: Hej! Tack men det är ingen fara. Jag/vi är vana vid att få den frågan. Vad Johan och jag vet så kan vi båda få barn (sedan kan man ju aldrig veta när det väl är dags) men vårt ”problem” är väl mer att vi inte vet om vi vill. När vi pratar om det så säger vi alltid ”kanske någon gång i framtiden” för ingen av oss vill nu eller är redo nu. Vi har så mycket annat vi vill göra. Sedan måste jag säga att för mig personligen så står inte livet och faller med barnfrågan. Många gånger får jag känslan av att folk förknippar barn med lycka och barnlöshet – oavsett om den är vald eller inte – med att man är olycklig och att livet saknar mening. Så känner jag inte alls! Jag behöver inte en viss specifik sak som t ex ett barn för att vara lycklig, för att få en identitet eller för att livet ska ha en mening. Jag är någon även utan barn och jag fyller mitt liv med lycka och mening hela tiden. Både Johan och jag är hyfsat barnkära – en stund – och sedan längtar vi till vårt hem där det är tyst, där man kan sova hur länge man vill och där man kan ha möbler utan syltfläckar så ingen av oss har en biologisk klocka som ringer. Kanske börjar den aldrig ringa. Vi får se.

Jag är helt övertygad om att Lova och Pol skulle älska att få en bebis att ta hand om! Den bebisen skulle nog vara oerhört omhuldad och beskyddad av sina storasystrar och även om man inte ska lita på någon hund till 100% oavsett hur gudagod den är så skulle jag säga att jag känner att jag kan lita till 99% på mina tjejer.
Barnet skulle absolut få hjälpa till med hundarna och hjälpa till i allmänhet också. Jag vill inte uppfostra en liten skitunge som blir en bortskämd apatisk vuxen. Jag skulle nog över lag försöka uppfostra mitt barn på ett liknande sätt som jag blivit uppfostrad; med massa kärlek, bus, skratt, musik osv men också med ganska strikta regler gällande socker, leksaker ect. Jag skulle skämma bort mitt barn med tid och uppmärksamhet, inte med saker. Min förhoppning är att mitt barn skulle växa upp till en snäll, ärlig, socialt kompetent vuxen som behandlar alla med respekt och som jobbar hårt för sina drömmar och mål. Och ja, självklart hade det varit superkul med en liten mini-musher men det skulle nog komma av sig självt tror jag, jag tvivlar på att någon som växer upp med mig och Johan skulle bli annat än en stor hundälskare! 🙂

 

Kommentar från Sara: Jag undrar om ni har några roliga semesterplaner? Ni som ofta tar med hundarna måste ju ha en del tips gällande det och vad man ska tänka på? Kram! =)

Svar: Det har vi, både med och utan hundarna. Johan och jag ska till Dublin om en månad (långweekend) för att se Taylor Swift live och uppleva Dublin med omnejd. Det ska bli jättekul! Under sommaren, alltså juni-juli, ska vi jobba men har lite saker inplanerade med hundarna på helgerna, bl a ska vi åka ut till skärgården med dem. I augusti har vi semester från våra jobb och då drar vi till Island i 11-12 dagar (tyvärr utan hundarna, vet inte hur jag ska klara mig utan dem?!) och sedan hoppas vi på att även hinna med några dagars fjällvandring med tjejerna i Funäsdalen. Fullt upp med andra ord.
Det viktigaste att tänka på är att vara förberedd på allt. Tänk om det blir varmt, då ska man ha med kylmatta/halsband ect, om hunden skadar sig behöver man ha med ett första hjälpen-kit, vid fjällvandring kan hunden behöva ha sockar för att skydda tassarna… Ja, du fattar. Så tänk på vilken miljö ni kommer vistas i och vilka ev. faror eller skador som kan uppstå där och packa därefter. Ska du ta med sin hund över gränsen så kolla upp pass, vaccinationer ect, ska ni åka mycket bil kanske du behöver mörklägga bakrutorna och installera en burfläkt osv osv.

 

Kommentar från Anna-Karin och Pelle: ”Jag är nyfiken på hur det går med ert husbygge? Har ni hittat en tomt än? Eller tänker ni att ni ger upp och letar tomt längre bort eller köper färdigt hus? Jag undrar också (om det inte är alltför fult) hur dyrt hus ni tänkt bygga och vad er handpenning är på? Man behöver väl 15% nu för tiden? Hoppas du tycker att frågorna är okej. Jag har inga direkta hundfrågor just nu för du skriver ut allting så noga i bloggen!”

Svar: Hej! Ja du… Det går väl sådär. Vi har letat tomt i 2 år nu och vi letar fortfarande… Köpa färdigt hus är inget alternativ i dagsläget, däremot har vi börjat titta neråt kusten också, alltså inte bara i Kungsbacka utan även i Varberg. Alla mäklare säger att man förr eller senare hittar rätt så det är bara att bita ihop och se tiden an. Men det börjar bli sjukt frustrerande!
Det stämmer att man behöver 15% och nu är det ju nya amorteringskrav också. Dock pratas det om ifall de ska gälla nybyggen eller inte så det kan bli spännande att se. Vi tänker att vi ska försöka göra en del jobb själva och hoppas på att landa någonstans runt 3-4 miljoner exkl. tomt och markarbete. Jag vill inte gå in exakt vad vår handpenning är på men i dagsläget har vi handpenning som täcker ett hus på 4 miljoner så då kan du själv räkna ut vad som minst finns på vårt konto 🙂

 

Kommentar från Stina: Vill gärna fråga en sak, hur visste du att det var dags att säga hej då till Exxa? Jag är så rädd att fatta fel beslut ang min voffsing… Med vänlig hälsning Stina

Svar: Du kommer veta Stina. Din hund kommer tala om det för dig. Titta, lyssna – du kommer inte att missa det. Jag vet inte i vilka omständigheter ni befinner er (sjukdom/ålder?) men våra pälsklingar vet när det är dags och har man bara ett öppet hjärta så kommer du att uppfatta vad din hund vill. Det är så sjukt jobbigt att säga hej då att jag inte ens kan förklara det i ord men en liten ”tröst” i sorgen är när man ändå har känslan att ens hund ville att man skulle släppa taget. Kram! ❤

 

(Systrarna bus).

 

Inte alltid kul att ha hund?

Jag är en typisk hundmänniska, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag har mer än en gång blivit kallad ”hundnörd” och tar emot den titeln med stor tillfredsställelse eftersom jag tar det som en komplimang. Och titeln stämmer, jag är en hundnörd. Jag är en sådan där person som pratar om mina hundar på samma sätt som andra pratar om sina barn. När Johan och jag planerar utflykter eller resor så är min första tanke alltid ”Vad kan vi göra för att hundarna ska kunna följa med?”. Om någon vill se en bild på mina hundar så visar jag inte bara en bild från instagramflödet, nej, nej, nej; jag visar 20 plus några filmer. Japp, det är på den nivån.

 

Häromdagen fick jag ett långt mail via Instagram med frågor från en tjej som var intresserad av att skaffa hund och en fråga stack ut lite extra; ”Är det alltid kul att ha hund eller kan man ångra köpet?”. Detta fick mig att tänka till, både en och två gånger och jag började fundera på hur jag känner. Inte den där polerade sanningen som är full med rosa fluff och ett överdrivet användande av ordet ”fantastiskt” utan på riktigt, den där sanningen som finns djupt in i själen, hur hemskt och obekväm den än kan vara att se och acceptera. Och jag insåg att svaret är enkelt; nej det är inte alltid kul att ha hund.

 

Missförstå mig rätt, jag älskar mina hundar! Tokälskar! De är mina barn, mina bästa vänner, min familj, mina stöttepelare och två orsaker till att livet är värt att leva. Att det inte alltid är kul att ha hund har ingenting med Lova eller Pol att göra, det har med mig och mitt liv att göra. Här kommer några exempel:

 

• När jag fick ryggskott. Detta var under vintern 2010/2011, jag hade gjort slut med min senaste pojkvän och levde ensam med Exxa. Dagen före höll jag på att krocka med en annan bil, det slutade med att jag fick panikbromsa för att personen inte skulle köra in i mig och antagligen så spände jag mig för dagen därpå vaknade jag med  världens ryggskott. Jag var som en fällkniv, kunde varken gå, sitta eller ligga och definitivt inte arbeta. Men jag hade ju fortfarande en liten Exxi-Lutt som behövde gå ut… På kvällarna fick jag hjälp av en killkompis men under dagarna var jag tvungen att lösa biffen själv. Det slutade med att jag band hennes koppel om min midja och sedan kröp jag på alla fyra nerför sex trappor och ut. Det blev inga långa promenader under några dagar men hon fick iaf uträtta sina behov. Jag minns än idag hur ont det gjorde, hur pinsamt det var att möta grannar där man kröp runt och hur det kändes i mattehjärtat att veta att man inte kunde ge sin hund allt som hon behövde och förtjänade. Då var det inte kul att ha hund!

 

• När jag under en period var så yr att jag fick hålla mig i skyltar och räcken när Lova och jag var ute och gick (detta var några månader innan vi köpte Pol). Under den här tiden upplevde jag att det var hemskt att gå ut och gå och ännu värre med en pigg liten Lova som ville gå långt och dessutom ville hälsa på alla hundar och människor som vi mötte. Samtidigt hade  jag inte så mycket val iom att Johan jobbade så det var ju bara att gå ut och försöka och sedan komma hem dödstrött och kallsvettig. I just de stunderna var det inte så kul att ha hund, det dåliga samvetet över att inte kunna ge Lova hennes vanliga långpromenader (än mindre dragträna) och dessutom även lägga det ansvaret på Johan… Inte optimalt.

 

Inget av detta är dock hundarnas fel utan det är bara ett faktum att när livet ställs på sin spets så blir det mer utmanande att ha hund. Det gäller ju även både andra djur och barn och jag tror att alla upplever stunder i livet när man önskar att man fick vara självisk och sätta sina egna behov främst. Jag tänker att man väljer bort det när man väljer att skaffa en varelse som är beroende av en själv, det kommer liksom med paketet och det får man räkna med. Men att gå från det till att ångra köpet av mina hundar… Nej, det är inte samma sak.

 

Det kan vara ansträngande att ha hund. Jobbigt. Man kan ha stunder när det t ex ösregnar och man redan innan fryser och därför har noll lust att gå ut på en lång promenad eller när man skulle vilja spontanboka en solresa och bara fly vardagen samma kväll men inte kan eller när man inte mår bra och skulle vilja ligga nerbäddad och sova ett dygn för att ladda batterierna men det är ju i stunden. De känslorna är mänskliga, de är nog väldigt vanliga och framför allt; de går över.

 

Så ja, det kan vara jobbigt att ha hund – i stunden- och nej, jag har aldrig ångrat att jag skaffat någon av mina hundar.
Inte ens en sekund. 

 

(Bustjejerna i rastis).

 

Sommarens frågor.

Nu är det dags för ett nytt frågeinlägg känner jag! Jag tycker det är så roligt när ni kommenterar eller mailar så tveka inte att höra av er om ni har något som ni vill fråga om eller som ni vill bolla! 🙂

 

Fråga från Anna: ”Myspysinlägg de luxe känner jag, härligt! 🙂 Skulle du rekommendera hotellet? (Avser Funäsdalen berg & hotell, admins anm.) Önskar er en trevlig fredag!”

Svar: Hej Anna! Haha, ja det lär enbart bli sådana inlägg avseende vår fjällsemester för den var helt fantastisk! Jag skulle absolut rekommendera Funäsdalen berg & hotell för vi hade en underbar vecka där! Läget är både toppen och vackert, hotellet supermysigt och välskött, personalen var sååå gullig och det finns olika prisnivåer beroende på vad du är ute efter. Hotellet är uppdelat i ”vanligt” hotell, vandrarhem, skilodge, skivillage och lägenheter så det finns något för alla familjer, oavsett storlek och prisnivå. Vi bodde i ”vanligt” hotellrum. En mer utförlig recension av hotellet kommer!

 

Fråga från Elisabeth: ”Ser ju helt underbart ut, är det svårt att ha med hundarna och går ni alla plats i en kanot?”

Svar: Det var helt underbart, en härlig sommarkväll på sjön som gav massa energi! Vi går alla plats i kanoten, vi använder en så kallad ”kanadensare” så en av oss sitter där fram, en där bak och hundarna i mitten. Det är inte speciellt svårt att ha med dem, de gillar att åka båt (särskilt Pol njuter i fulla drag!) men visst kan kanoten vingla till lite när båda tjejerna plötsligt lutar sig över samma sida av relingen… 😉 Vi har dock aldrig tippat över tack och lov men det gäller ju att man är lite på sin vakt och snabbt lutar sig åt andra hållet för att jämna ut vikten. Jag kan varmt rekommendera att paddla kanot med hund, tänk på säkerheten bara och se till att alla, både tvåbenta och fyrbenta, har flytväst!

 

Fråga från Mariah: ”Hej! Hur gör ni när ni reser med era hundar, alltså vad behöver man tänka på? Pass, mat, utrustning? Med vänlig hälsning Mariah
PS. Din blogg är mycket bra!”

Svar: Tack snälla för din fina komplimang! Det du behöver tänka på varierar lite gällande vad ni ska hitta på och vart ni ska resa. Inom Sverige behöver såklart din hund/hundar inget pass men korsar ni norska gränsen t ex är det superviktigt! Jag kan skriva ett inlägg om packning just inför fjällsemester men kort här och nu så behöver ni egentligen bara ha med er sånt som ni använder i vardagen plus att det kan vara bra att ha med sig första hjälpen-kit, sockar, klotång ect.

 

Fråga från Hanna: ”Hej Jennie och hundarna! Hoppas ni har det bra! Jag undrar om du skulle kunna skriva ett blogginlägg om vad man ska ha med sig när man åker upp till fjällen med sin hund? Eller iaf vad ni hade med er? Och gärna även om det var något ni glömde ta med er eller om det var något som var helt onödigt att ta med och bara tog plats i väskan.” 

Svar: Ah, du är ute efter den ultimata listan alltså! 😉 Visst kan jag skriva ett sådant inlägg, skriver upp det i bloggboken direkt! Vi gjorde faktiskt en miss som var sååå dum och onödig så om jag kan hjälpa andra att undvika det så gör jag gärna det.

 

Fråga från Stina: ”Hej! Jag tänkte fråga hur det går med ert husbygge? Har ni kommit igång än och isf, hur långt har ni kommit? Vilket företag använder ni er av? Hur tänker ni kring hundarna, visst är de innehundar idag? Kommer de bli utehundar när ni byggt klart? Hur ser er planlösning ut? Ursäkta alla frågor, är bara nyfiken 🙂 Hälsningar från Stina i Lerum”.

Svar: Hej Stina, vi bor inte långt ifrån varandra ser jag, kul! 🙂 I ärlighetens namn så går det inte bra, just nu är jag så himla frustrerad över detta med hus! Vi var och tittade på en tomt i Kungsbacka på 6000 m2 under semestern som vi verkligen trodde var ”vår” tomt baserat på säljarens beskrivning men när vi kom dit blev vi så oerhört besvikna! Tomten låg nämligen i en glänta och var omgiven av mörk gran och tallskog. Jag kände mig helt instängd och kände direkt att jag inte kunde tänka mig att bo där. Jag vill ha lite utsikt och det måste kännas luftigt och öppet omkring mig och mörk skog är totala motsatsen… Så vi letar vidare och har därför varken kommit igång eller anlitat ett företag.
Hundarna är både och i dagsläget då de är i hundgård på dagarna och inne på kvällarna/nätterna och jag tror att vi kommer fortsätta med samma upplägg även när vi var hus. Våra hundar är ju våra bebisar och vi gillar att mysa med dem och ha dem i sängen när vi sover. 🙂
Planlösningen är inte spikad helt ännu men vi har ritat upp ungefär så som vi vill ha det. Vi tänker två våningar i New England-stil, mycket ljust och vitt med många fönster. På nedervåningen vill vi ha öppen planlösning mellan vardagsrum, matsal och kök, vi vill även ha ett bibliotek, badrum, groventré med tvättstuga, hall samt någon form av klädkammare/förvaring. På övervåningen vill vi ha två till tre barnrum/gästrum, en extra toalett samt master bedroom, dvs vårt sovrum med en stor walk in closet samt vårt eget badrum som en egen vinge.

 

Fler frågeinlägg kommer så skicka gärna mail eller lämna kommentar här eller på Facebook om det är något som ni vill veta om oss.
I övermorgon kommer nästa del av vår fjällsemester! Trevlig söndag alla läsare!

( Familjen ❤ )

 

5 frågor som en huskyägare ofta får.

1. ”Vad är detta för ras?”

Ja, detta är den ultimata frågan och därför hamnar den på plats nummer ett. Alternativ på frågan kan vara ”Är detta vita herdehundar?” eller ”Är detta vita schäfrar?”. Jag överdriver inte om jag säger att jag får denna frågan en gång om dagen. Vi bor ju i ett väldigt hundtätt område med många hus och bostäder runt omkring så det blir naturligt så att vi träffar mycket folk när vi är ute och går med hundarna. Det märks tydligt att folk i gemene man inte har stor kännedom om vår ras för det är extremt sällsynt att någon gissar rätt.

2. ”Brukar inte Siberian huskies vara större?”

Klassisk fråga som nästan alltid kommer efter att folk fått reda på att Lova och Pol är huskies. Många blandar ihop Siberian huskies med Alaskan malamutes och tycker därför att tjejerna är onormalt små. Det är även många som har sett filmer med huskies och tyvärr (?) är det nästan alltid showhuskies som används i produktioner vilket såklart leder till att folk tror att alla huskies är sådär fluffiga och kraftiga så då får man förklara skillnaden.
En variant på den här frågan brukar också handla om vikt, att tjejerna ser underviktiga ut och då brukar vi förklara att båda våra tjejer faktiskt väger mer än många andra huskytikar då tjejerna väger ca 21.5 respektive ca 22.5 kilo. De är med andra ord ”rätt rejäla bitar” som vi säger här i Göteborg.

3. ”Brukar inte de ha blå ögon?”

Detta är en typisk följdfråga som kommer när folk fått reda på att våra tjejer är huskyprinsessor. För återigen så är det oftast blåögda (show)huskies man ser på Tv eller på film vilket gör att många tror att alla huskies ser ut så. Folk brukar bli förvånade när vi talar om för dem att det faktiskt är betydligt vanligare med brunögda huskies än blåögda.

4. ”Huskies finns väl bara i Norrland?”

Många tror att slädhundar bara finns i Norrland och ja, med tanke på hur lite snö vi har här nere i jämförelse med de norra delarna av landet så kan jag absolut förstå frågan. Men nu är det ju så att långt ifrån alla dragtränar med sina huskies och alla som dragtränar kör inte släde utan barkmark (som vi än så länge t ex) och då spelar det ingen roll vart man bor med sina huskies. Vår ras är faktiskt väldigt jämnt spridd över landet, ända nere från Skåne och uppåt.

5. ”Har de inte väldigt lite päls?”

Klassiker iochmed bilden av showhuskies som många har på näthinnan. Här brukar vi få förklara två saker, dels att vi har huskies av arbetande typ och dels att de till stor del bor inomhus. Hundar som bor ute får naturligt en tjockare och tätare päls som skydd mot väder och vind medan inomhushundar får mindre päls eftersom de har tillgång till värme hela tiden.

 

Jag tycker att det är roligt när folk ställer frågor och jag gillar att berätta om min fantastiska ras som jag inte skulle vilja byta bort mot allt smör i Småland. Jag har flera gånger fått frågan av er läsare om det inte är jobbigt att utbilda andra och ständigt upprepa samma saker men nej, det är det inte, tvärtom! 🙂 Enda gångerna som det kan vara jobbigt är när folk inte lyssnar eller är väldigt påstridiga.
Det händer inte ofta men visst har det hänt att folk har ifrågasatt min ras eller det som jag har berättat om dem. Om ni är nyfikna kan jag skriva ett inlägg och berätta om de mest galna sakerna som folk har sagt eller påstått? Vissa grejer är rätt skrattretande måste jag säga, jag har tex fått höra att mina hundar minsann inte alls är Siberian huskies eller att det är tur att de är brunögda för alla blåögda huskies blir blinda… 😉

Finns det några huskieägare där ute som känner igen sig? Ni som har andra raser – får ni liknande frågor om just er ras? Berätta gärna i kommentarsfältet här eller på Facebook!

 

(Det kanske inte alltid är så solklart att vi är huskies men att vi är prinsessor kan väl ingen missa?!”

 

Mina hundar är den bästa medicinen jag kan få!

Jag får en hel del mail från er läsare och även om det är lika roligt varje gång så finns det mail som träffar rätt i hjärtat och just ett sådant ska jag dela med mig av idag. Detta mail var ganska långt och personen i fråga ville gärna vara anonym men jag har fått tillåtelse att publicera en del av innehållet här i bloggen.

 

”…När jag fick komma in till läkaren så fick jag berätta om mina symptom och blev sjukskriven på fläcken med diagnoserna utmattningssyndrom och depression. Jag fick recept på sömnpiller och antidepressiva piller, de sista blev en väldigt stark sort pga att jag ätit sådant tidigare i perioder och därför är jag ganska resistent mot dem. (Jag har lidit av ångest ända sedan tonåren). Läkaren berättade om biverkningarna och jag blev otroligt chockad över hur kraftiga och vanliga biverkningarna var och jag berättade att jag blev lite rädd eftersom jag har en hund som jag måste orka ta hand om. Psykoser och liknande vet jag inte om jag törs riskera liksom. Läkaren sa att de i sådana här fall brukar rekommendera att man omplacerar hundar för att man ska lägga den energin man har på sig själv i första hand för att bli friskare fortare…”

 

Jag blev så otroligt provocerad när jag läste det här mailet! Om min läkare hade sagt så till mig, särskilt när jag var i den akuta fasen som den här personen faktiskt var när det sades, så hade jag nog bett henne att fara och flyga och krävt en ny läkare! Snacka om att sparka på någon som redan ligger ner…

Jag har aldrig haft en klinisk depression eller dylikt men däremot fick jag diagnosen utmattningssyndrom för 1½ år sedan så jag kan absolut sätta mig in i den här läsarens situation till en stor del. Det är inget jag skäms det minsta över att dela med mig av, jag jobbade helt enkelt alldeles för hårt i alldeles för många timmar om dagen under alldeles för lång tid och till slut orkade inte kroppen mer och jag ”gick in i väggen” som de flesta kallar det till vardags. Jag fick problem med huvudvärk och yrsel, hjärtklappning, fick svårt att äta, sömnsvårigheter i form av upphackad sömn och var så sjukligt trött hela tiden fastän jag spenderade halva dagarna åt att sova. Självklart påverkade detta hela mitt liv utöver en enda sak; mina hundar.

 

Jag vet inte riktigt vad icke-hundägare tror och tänker om oss hundnördar men jag får känslan av att de tror att vi tycker att våra hundar är en belastning när vi inte mår bra…? Den tanken får mig nästan att skratta (men bara nästan för det är så himla tragiskt) för enligt mig är det precis tvärtom; mina hundar tar inte min energi, de ger mig energi!

Jag mår aldrig så bra som när jag är med Lova och Pol. Tillvaron med dem är i princip kravlös, de kräver inget av mig som jag inte kan ge. Jag är mig själv med dem, behöver aldrig sätta upp en fasad eller hålla inne några känslor. Det är villkorslös kärlek, det är glädje, det är skratt. Med hundarna är jag i nuet och oroar mig inte för något; gårdagen är glömd och morgondagens finns inte än. Vardagen blir så primitiv på det allra bästa tänkbara sättet och det är en känsla som jag verkligen unnar alla att få känna för den är så otroligt skön! Och så finns det folk där ute – läkare dessutom – som ska vara experter på folks hälsa som tycker att man ska lämna bort sina hundar när man inte mår bra?! För att inte tala om Försäkringskassan som i många fall anser att om man är frisk nog att ta hand om sina djur så är man frisk nog att arbeta heltid också. Jösses…

 

(Finns det något som är så avslappnande som att sitta på en bänk i rastgården och se de här älsklingarna leka? Tror inte det).

 

Jag kan bara tala för mig själv men utöver sjukskrivning så fick jag ingen hjälp från vården när jag drabbades. Jag fick höra att sjukdomstillståndet var för ”komplext” för att jag skulle kunna få råd angående hur man blir frisk. Det enda jag blev erbjuden var tabletter och det tackade jag nej till. Jag fick själv söka information och provade en mängd olika behandlingar, allt från traditionell sjukgymnastik till alternativa metoder som akupunktur och kraniosakral massageterapi och betalade hutlösa pengar i min strävan efter att bli frisk. Vet ni vad som hjälpte mig mest att komma tillbaka? All tid med hundarna.

Jag hade många dagar då jag var så trött att gå en långpromenad med hundarna kändes helt ouppnåeligt men ut kom vi och den själsliga tröttheten minskade direkt. Det fanns många tillfällen då vi dragtränade eller lydnadstränade och jag låg i sängen och skakade efteråt men kände en sådan glädje i hjärtat att det var värt det tusen gånger om. Det var inte alltid enkelt och det tog tid; jag minns t ex dagar då det tog mig flera timmar att klippa klorna på åtta tassar för att hjärnan inte var med men jag gav mig inte, klorna blev klippta på ett korrekt sätt och jag kände mig alldeles euforiskt glad efteråt. (För alla som haft turen att inte blivit drabbade av utmattning så låter detta kanske galet men ni andra förstår garanterat).
Jag skapade ett eget behandlingsprogram som nästan uteslutande bestod av aktiviteter med hundarna; allt från att bara vara tillsammans i en hög i soffan till att susa fram i skogen ihop och precis som med alla andra program så tog det tid att ”hitta rätt” och vissa dagar var mer lyckade än andra – men det fungerade för mig. Sakta men säkert återhämtade jag mig, blev påmind om hur viktigt det är att kunna vara här och nu, lärde mig att prioritera rätt och hittade tillbaka till mig själv igen.

 

Det sägs att det tar åratal att bli sjuk och åratal att bli frisk och jag har fortfarande steg kvar att ta. Men i ärlighetens namn så vågar jag knappt tänka på var jag hade varit idag om det inte vore för mina hundar. De är de bästa läkarna, de bästa terapeuterna och de bästa medicinerna som jag kan få! Alla drabbades resor ser så otroligt olika ut men detta var min väg och den var och är rätt för just mig.

Om det är något jag lärt mig under den här högst ofrivilliga resan så är det hur viktigt det är att tänka och prioritera rätt och under en period så glömde jag det. Jag lät mitt sinne bli uppslukat av att göra ett bra jobb och finnas där för andra och glömde att man måste ta hand om sig själv först. Och när jag gick in i den där beryktade väggen så fick jag även uppleva hur lite hjälp det faktiskt finns att tillgå där ute. Men det är okej. För nu vet jag.
Jag har på ett handfast (eller kanske tassfast) sätt blivit påmind om att det enda jag faktiskt behöver för att må bra är att vara i nuet med två par varma bruna ögon som ser rakt igenom mig, två blöta nosar som trösterikt borrar in sig i min halsgrop och två fluffiga svansar som snurrar som propellrar när de ser mig. Allt annat löser sig.

 

(Glada vovvar i rastis).

 

Läsarfrågor och svar.

Fråga från Sigrid: ”Grattis till framgången på Instagram! Hur får man så många följare? Det är nog många som vill veta det… 🙂 Jag skulle även vilja veta hur din hundträningsmentalitet ser ut? Hur tränar du dina hundar, med vilka metoder och vilka tankar har du bakom? Finns det saker i er träning som ni behöver förbättra? Kram Sigrid 🙂 ”

 

Svar: Hej Sigrid och tack så mycket! Du kan läsa mer om hur man får följare på Instagram här.

Jag tyckte din fråga om träningsmentalitet var väldigt spännande och jag kommer skriva ett längre inlägg om just det och bara ägna hela texten åt din fråga. Men kort nu så vill jag säga att jag tränar mina hundar med syftet att de ska få motion, att de ska få göra något som de gillar och att vi ska ha roligt tillsammans. Det är något som jag har lärt mig av min vän Ylwa, att alltid satsa på att ha skoj tillsammans som ett team. Hittar man sedan en bra form och väljer att tävla så är det en bonus, går tävlingarna bra så är det ytterligare en bonus. Men för mig är mina hundar lika bra oavsett om vi tävlar eller ej och oavsett hur det går.
Jag tränar alltid hundarna med mjukhet och förståelse, jag tror absolut inte på bestraffningar, hårda ord eller handpåläggning, tvärtom! Det är inte träning för mig, det är att skrämma någon till lydnad och det är absolut inte samma sak som att nå framgångar tillsammans som ett team. Jag litar på mina hundar och de litar på mig – just för att vi vet att vi är uppmärksamma på varandra och för att vi vet att vi ansvarar för varandras välbefinnande, oavsett om vi befinner oss i dragspåren eller på lydnadsplanen. Så vänlighet, belöningar, mjukhet och lyhördhet är min träningsmetod! Kram!

 

 

Fråga från Elsa: ”Hej Jenny! Jag hittade din blogg via hundbloggar på Facebook och tänkte kolla om jag får ställa några frågor? Jag och min pojkvän funderar på att skaffa hund och vi vill i så fall ha en polarhund. Min pojkväns familj har en stuga i fjällen i Norge där vi spenderar mycket tid med att hajka så det känns som en polarhund skulle passa oss. Problemet är att ingen av oss har haft egen hund tidigare och vi är lite oroliga för om vi skulle fixa det ansvaret. Vad skulle du säga är plussidorna och minussidorna med att ha hund? Och att ha huskys? Vi undrar även var vi hittar den rätta hunden för oss? Är det på utställningar, internet, Facebook? Vi har inget nätverk gällande polarhundar så vi vet inte var vi ska börja. Hoppas på svar! Med vänlig hälsning Elsa”

 

Svar: Hej! Vad roligt att du hittade oss och minst lika kul att ni funderar på att skaffa hund! 🙂 Den första hunden är alltid väldigt speciell så det är ju ett stort beslut som man vill ska bli så bra som det bara går. Om ni gillar att vandra och vara ute och röra på er tror jag absolut att en polarhund kan passa.
Plus med att ha hund är främst att du får en ny bästa vän som alltid finns där för dig. För mig har mina hundar även inneburit nya intressen, nya vänner och nya möjligheter och de är det viktigaste i mitt liv. Jag skulle inte byta bort mitt hundliv för allt i hela världen. Minus är att man kan bli ganska bunden och att man plötsligt har en varelse i sitt liv vars behov alltid måste komma före ens egna, precis som en människobebis. För mig har det dock alltid lätt varit värt det!

Siberian husky är en underbar ras; de är vänliga, mjuka, smarta, hårt arbetande och fantastiska familjehundar. De kräver dock både fysisk och psykisk motion och tenderar att styra hemmet med järntassar om deras ägare inte är så intresserad av uppfostran. Jag skulle säga att om man är villig att sätta sig in i rasen, prata med huskymänniskor med lång erfarenhet av rasen och är medveten om att det inte är en helt ”enkel” ras – ja, då har man alla förutsättningar att bli en bra ägare till en husky.
Du kan läsa mer om att tänka på inför köp av huskyvalp här och om hur det är att köpa och äga en husky här.

Att hitta rätt hund är inte alltid enkelt, precis som inom alla raser så finns det tyvärr en del huskyuppfödare som antingen inte kan så mycket om rasen eller som bara avlar för att tjäna pengar. Här har jag skrivit om lite tips gällande hur man ska tänka. Var kritiska, ställ frågor, jämför, se upp för vissa Blocket-annonser och framför allt; köp från en registrerad kennel! Om valparna inte är registrerade i SKK så hade jag backat rejält! Här kan du se vilka huskykennlar som är registrerande.
Exxa och Pol är från Shejrix Siberians och Lova är från Aslakkgårdens kennel och jag kan varmt rekommendera båda!

 

(Systrarna bus!)

 

Fråga från Sara: ”Men åh, jag blir så avundsjuk! Jag vill också åka dit! Förstår att du inte kan berätta massa om resan eftersom bloggen handlar om hundarna men det vore så kul att få lite tips om var, hur, när osv och vilka ställen man bör besöka… Please? =) Himla kul att läsa att hundarna hade haft det så bra, som du skriver så är man ju i upplösningstillstånd när man ska lämna bort dem. Vart lämnar ni dem när ni reser? Kram!”

 

Svar: Ja, Island var verkligen helt fantastiskt! Jag kommer dela med mig av vår reseberättelse ihop med massa tips under fliken ”Vi tipsar”. Där kommer jag även berätta om nästa Islandsresa som vi planerar i höst. Jag kommer säga till i bloggen när hela berättelsen ligger uppe.
Vi lämnar hundarna på Mariedahls hundpensionat som ligger mellan Kållered och Kungsbacka när vi reser. Det ägs av två fantastiska norrländska tjejer som älskar hundar och vi känner oss alltid trygga när vi lämnar hundarna där (Ej sponsrade tyvärr, haha).

 

Fråga från Sara: ”Jättekul att läsa om er träning =) Hade Johan pysslat med drag innan ni träffades? Kram!”

 

Svar: Nej, Johan visste inget om drag och dragträning innan vi träffades. Han hade aldrig ens haft hund innan så när vi blev tillsammans blev det stora förändringar för oss båda, jag bytte ju jobb och stad för hans skull och han blev hundpappa och lärde sig dragträning för min skull. Win-win skulle jag säga för jag trivs som fisken i vattnet i Gbg och Johan är väldigt duktig när han tränar drag med vovvarna! 🙂

 

(Instagrambild på Johan och Lova när de tränar canicross).

 

Fråga från Anna: ”Hej Jennie! Hoppas er resa var fantastisk! Tycker det är modigt av dig att du vågar skriva om din rädsla att något ska hända dig och om din oro för hundarna, det är nog många som tänker så men kanske inte så många som faktiskt vågar erkänna det utåt. Känner du en slags skyldighet att prata om sånt iom att du har en så stor blogg? Sen är jag lite nyfiken på vad ni gjorde på er resa? Hälsningar Anna”

 

Svar: Tack! Det var den! 😀
Jag vet inte om jag känner en skyldighet att erkänna det eller prata om det, snarare tvärtom, ibland är det en kamp att bestämma mig för hur personlig jag faktiskt vill vara i bloggen iochmed att den är så välbesökt och iochmed att jag faktiskt inte har en aning om vem som läser. Ibland kan jag känna rädsla inför att lämna ut mig. Men samtidigt så driver jag ju bloggen med ett syfte och med det syftet så ingår det att bibehålla läsarnas/ert intresse och att även låta dem/er lära känna mig som människa och inte bara som Lova och Pols matte. Det är en svår balansgång det där…
Jag måste dock säga att jag får så otroligt mycket stöd och kärlek från mina läsare/er när jag skriver om saker som faktiskt är väldigt personliga – som i det här fallet gällande min rädsla att något ska hända antingen mig och Johan eller hundarna – och det gör att jag ändå vågar blotta mig för er.
Dessutom kan jag känna att klimatet i många bloggar är så himla perfekt och tillrättalagt och så ser inte verkligheten ut! Så om jag genom att blotta mina rädslor och tankar kan bidra till att visa att världen inte alltid är så bra och att livet inte alltid är så enkelt – ja, då känner jag att jag har gjort något bra.

Jag kommer att berätta om vår Islandsresa under fliken ”Vi tipsar”.

 

Fråga från Sara: ”Vad kul att lära sig mer om er och era fina tjejer! De kommer inte få cancer Jennie, du behöver säkerligen inte gå igenom det igen! Ert hus kommer bli så fint, hur kommer det sig att ni är så intresserade och insatta i hus och renovering? Kram! =)”

 

Svar: Tack Sara! Ibland behöver jag höra det där!

Jag är snickardotter och uppvuxen på olika husbyggen så för mig är det ett intresse som har funnits sedan jag var liten. Min pappa och min styvmamma bor i pappas föräldrahem, ett hus som min farfar byggde från grunden till min farmor och honom själv när de gifte sig så det finns i mitt blod. Jag älskar fastigheter, planritningar och renoveringar och om jag får skryta (och det får jag eftersom detta är min blogg tänker jag 😉 ) så har jag talang för det. Jag älskar att gå in i ett renoveringsobjekt och få bilder i mitt huvud hur det skulle kunna se ut eller att sitta och rita och skissa på vårt eget framtida nybygge, för mig är det inte ”jobb” utan snarare något som jag tycker är himla kul och givande. Nu letar vi tomt för fullt och hoppas på att kunna starta vår resa så snart som möjligt!

 

Fråga från Anna: ”Tycker det är starkt att du törs vara öppen med dina rädslor och din oro! Är du flygrädd eller är du rädd att något ska hända dig när ni är utomlands? Var är hundarna medan ni är bortresta?”

 

Svar: Tack snälla! Jag är otroligt flygrädd och även väldigt rädd för att saker ska hända. Jag är en ganska stor kontrollmänniska och tycker inte om att lägga saker i andras händer. Detta kommer låta lite hemskt men jag känner ofta att jag kan eller vet bäst – vilket såklart inte är sant, rent logiskt vet jag ju det – så när jag t ex flyger så önskar jag att jag var piloten för då vet jag att jag skulle vara koncentrerad och uppmärksam och göra ett bra jobb men när jag sitter som passagerare så har jag ingen kontroll. Piloten skulle kunna sitta där framme och klunka vodka t ex och riskera allas liv utan att man har en aning om det och den känslan gillar jag inte. Men så är det ju i livet, man måste lita på att folk i olika yrken kan sitt jobb och gör det bra. Jag har bara inte kommit dit än till 100%. 😉

Vi har hundarna på vårt favoritpensionat när vi inte kan ta med dem.

 

(Pol först, tätt följd av Lova i rastgården i Åby).

 

 

Läsarfrågor om huskyprinsessornas (och deras människors) julfirande.

Nu när julen närmar sig har det börjat ramla in frågor via kommentarerna och på mailen om vår och hundarnas jul, hur vi ska fira, vad vi önskar oss ect. Här nedan kan ni läsa några frågor och svar (jag tar inte med frågor som är lika varandra) och kommer ni på flera så är det bara för er att slänga iväg ett par rader så lovar jag att svara. 🙂

Här kan ni läsa om hur vi firade 2015 och här kan ni läsa om firandet 2014.

 

1. Från Anna: ”Såna promenader har alla! Haha! Vad mysigt med julkänsla. Jag har ingen än så länge. Hur firar ni jul? Firar hundarna också? Har du tips på vad man kan ge sin sambo och vad man själv kan önska sig? Jag har noll inspo. Vi firar inte så där himla högtidligt i min familj men i min killes familj gör man det. Detta blir vår första jul som vi firar ihop och jag har inte köpt en enda julklapp än. Borde sätta fart…”

Svar: Vi firar jul hemma hos oss med hundarna. Både Johan och jag är väldigt hemmakära och gillar inte att flänga runt på jul utan vill bara hemma och njuta av ledigheten. Vi brukar säga att vi ska se till att bygga några barnrum/gästrum i huset så att familj och vänner kan komma och fira jul hos oss om de vill, bara vi slipper åka någonstans, haha.
Vi börjar fira redan dagen innan julafton då vi alla är bjudna till några vänner på den klassiska uppesittarkvällen. På julaftons morgon brukar vi gå upp tidigt, fixa en god frukost, tända massa ljus, släpa ut sängkläderna till soffan och se en film. Alla får också öppna varsin julklapp från julstrumporna. Efter det rastar vi hundarna och sedan återgår vi alla till att chilla i soffan med massa gotta på bordet. När Kalle Anka börjar dukar vi fram all julmat och äter och när programmet är slut delar vi ut julklappar. Efter det brukar det bli matkoma och fler filmer och juldagen brukar se exakt likadan ut minus klapparna då. På annandagen åker vi hem till min familj i Örby och firar med dem.

Tips på vad man kan ge sin sambo är svårt eftersom Johan läser bloggen, jag vill ju inte avslöja något i förväg. 😉 Men överlag tycker jag att man ska be om en önskelista och sedan köpa några saker från den och sedan försöka överraska med något oväntat. Har din sambo t ex några särskilda intressen? Om han gillar att träna, köp nya träningskläder, skor eller kanske en snygg gymbag. Om han är noga med sitt utseende, köp snygga skor, finare handskar, en klocka eller manschettknappar. Spelar han tv-spel, data-spel, läser böcker, har en favoritserie? Löp och köp. Har ni något internt skämt så köp något som påminner honom om det. (En sådan present får Johan av mig i år och jag är så nöjd för jag vet att han kommer skratta rejält).
Jag tänker att principerna ovan även kan gälla dig, önska dig saker utifrån dina intressen eller sånt som du tycker är fint.
Jag kan också slå ett slag för upplevelser, har man varit ihop i några år så kanske det kan vara kul att hitta på något tillsammans?

 

 

2. Från Sara: ”Men hjälp vilken fin present, förstår att du blev glad! =) Hur firar ni jul i år? Är ni hemma, Karlstad, Öland? Kram!”

Svar: Jag vet, blev sååå glad! Vi firar i Göteborg och åker till min familj i Örby på annandagen. Är en lagom resa (40 min) tycker vi! 😉

 

(Bild på Poli, julafton 2015)

 

3. Från Linda och fluffisarna: ”Vilken tur att ni lyckades rädda allt! Datorer ska bara funka tycker jag. Fast jag använder nästan bara min telefon nu för tiden just för att jag tycker att telefoner ofta fungerar bättre och håller längre än en dator men å andra sidan så kan jag tänka mig att det är jobbigt att blogga från en telefon…;-) Är allt bra med er? Julklappar klara? Vad ska hundarna få? Kram från oss!🙂”

Svar: Haha jag håller med dig men jag är rätt beroende av min dator iochmed alla foton, redigering osv så det var en nödvändighet att köpa en ny. Jag är klar med alla mina julklappar förutom hundarnas. De får ben och leksaker i julklapp och vi slår alltid in dem eftersom de tycker att det är så kul att öppna dem själva. 😉

 

 

4. Från Linneá: ”Vad har du önskat dig i julklapp i år? Vad önskar sig hundarna? Vilken är den bästa julklappen som du fått av Johan och vice versa?

Svar: I år har jag önskat mig nya träningskläder, en outdoorjacka från H&M, (som jag ska ha med mig till Island nästa år) varma och fluffiga innetofflor och böcker. Johan och jag la undan lite pengar vid våra födelsedagar i oktober till en spaweekend och vi har sagt att vi även ska göra det nu vid jul. Vi vill åka på en weekend till Varbergs stadshotell & Asia Spa (min familj hade tidigare stuga i Varberg så jag har spenderat mycket tid i den underbara staden och deras spahotell är i världsklass) där vi vill kunna unna oss allt; lyxigt rum, duobehandlingar, all inclusive osv och det lilla kalaset kommer gå på runt 8000 för två nätter så det blir en födelsedagspresent/julklapp från oss båda till oss båda.
Överlag tycker jag att upplevelser är grymt att önska sig när man varit ihop ett tag. Johan och jag har snart bott ihop i 4 år (vart tar tiden vägen?!) och vi har nästan allt som vi vill ha och definitivt allt som vi behöver så vi satsar på att göra saker ihop och skapa fler minnen tillsammans.
Hundarna önskar sig leksaker och ben! 🙂

Den bästa julklappen jag har fått av Johan är en svår fråga att svara på för han är GRYM på att hitta presenter till mig! Jag har fått så mycket fint av honom; ringar, halsband, armband, örhängen, dyra prydnadssaker… The list goes on and on. Men om jag måste välja en sak så är det islandshästridningen som jag fick i julklapp förra året. Han hade köpt en mjukishäst och gjort ett eget presentkort som hängde i ett snöre runt hästens hals och vi genomförde ridningen på Island (bästa stället!) i somras, en upplevelse som ingen av oss kommer glömma.
Jag vet faktiskt inte vilken julklapp som Johan blivit gladast för (måste fråga!) men den som jag är nöjdast med att ha gett till honom är en övernattning i Trollstubbarna, den presenten såg han minsann inte komma! 😀

(Edit: Frågade Johan nu och han kunde inte välja bara en. Men han sa, och jag citerar, ”Om jag får vara oortodox så tycker jag att det bästa med våra jular är att du är okej med att vi bara är hemma och rår om varandra och det räknas som en present tycker jag”).

 

(Finaste Lova i julskrud. Foto av Åsa Kelpiestuds Jakobsson).

 

Läsarfråga: Det här med att dela på hundarna.

Fråga från Lisa : ”Hej Jennie! Först och främst vad skönt att du blivit frisk! Många är sjuka nu så det är väl någon som går, kanske på grund av vädret och årstiden. Vad bra att du har två tjejer som tagit väl hand om dig!🙂 Jag tänkte fråga en sak om rastning om det går bra, jag har läst att du och din man ibland delar på hundarna och jag undrar hur era tankar går bakom det beslutet? Jag och min kille har en hund i dagsläget men funderar på en till och då kommer tankarna kring hur man gör med rastning, träning och så vidare. Nyfiken på varför ni gör som ni gör. Hälsningar Lisa”

 

Svar: Hej Lisa och tack för din fråga!
Vi varierar hur vi gör med hundarna för att vi vill uppnå olika saker. Lova och Pol är väldigt förtjusta i varandra ( Pol är något mer besatt av Lova än tvärtom 😉 ) och de tycker om att vara tillsammans och göra saker tillsammans. När vi promenerar ihop så tänker jag alltid att det är deras promenad, inte min. De får gå i långa koppel, de får bestämma tempot och de får stanna och nosa när de vill, allt är ganska kravlöst. I början av gemensamma promenader är tjejerna oftast ganska spretiga, jag går med en arm utsträckt åt vänster och den andra åt höger men efter en stund kommer de samman och travar avslappnat sida vid sida, det syns på dem att de gillar att vara tillsammans.
Det jag vill att hundarna ska fixa när vi går tillsammans är att jag vill att de ska kunna stanna om vi t ex måste korsa en väg och jag vill att de ska kunna sitta still om vi t ex möter en annan hund som ska passera oss och detta är ju såklart mer av säkerhetsskäl än träning. Mer än så kräver jag inte av dem för jag vill inte be dem om något som är dömt att misslyckas på förhand, det leder inte till något bra, tvärtom. Jag vill att de ska kunna lyckas och känna att de lyckas under våra promenader och då jag kan inte begära alltför mycket av dem (särskilt inte när en av dem fortfarande är en hoppig liten unghund) och jag vill heller inte begära för mycket av dem när promenaden faktiskt är för deras skull. Så ja, gemensamma promenader är till för att utträtta behov, nosa, busa lite, röra på sig och umgås ganska kravlöst.

 

Det finns också vinster när vi delar på dem och promenerar med dem en och en. Den största av dem alla är ensamtiden som man får med just den hunden, det tycker jag är sååå viktigt! Om jag promenerar (eller dragtränar) med bara en av hundarna så är det vår tid, tid där vi bondar tillsammans, tid där vi skapar minnen tillsammans, tid där vi får en ökad förståelse och kunskap för varandra. Det är för mig så värdefullt att jag inte ens kan beskriva det i ord.
En ensamstund är också det perfekta tillfället att ge just den hunden förutsättningar att lyckas med träning, jag brukar passa på att öva fot, olika kommandon som t ex ”vänd om” (bra kommando för en draghund att kunna), kontakt osv, allt som jag känner blir alltför avancerat med en hund i varje hand. Dock är detta inget jag gör på varje ensampromenad, jag tycker det är viktigt att titta på hunden och se vilka behov som finns just den dagen. Ibland ser jag på Lova eller Pol att de är lite rastlösa och då passar det perfekt att träna lite, andra gånger promenerar vi bara och pratar med varandra (ja, jag pratar mest…) och det kan också vara himla skönt att bara få vara, fast tillsammans.
Ytterligare en vinst är att hundarna lär sig att de inte alltid måste vara tillsammans. Jag tror att det är bra när man har mer än en hund att de får träna på att vara utan varandra vissa stunder så att de inte blir för beroende av varandra. Man vet ju faktiskt aldrig vad som kommer att hända; säg att den ena hunden behöver opereras och ligga inne på djursjukhus, är de då inte vana att vara ifrån varandra kan det ju sluta med att den andra hunden mår jättedåligt, börjar tugga sönder hemmet osv. Därför tycker jag att det är bra att de får träna på det ibland.

 

Ungefär så tänker jag/vi när vi delar på hundarna. Det låter väldigt spännande och kul med vovve nr 2, lycka till om eller när det blir av! 🙂

 

(Dagen då vi hämtade vovve nr 2).

 

Läsarfrågor och svaren på frågestunden del 2.

Kommentar från Anna: ”Är du rädd att Lova eller Poledra ska få cancer pg a det som hände med Exxa? Kram från en trogen läsare!”

Svar: Hej Anna! Ja, visst är jag det. Rent statistiskt bör väl alla hundägare vara rädda för det eftersom var 4:e hund idag får cancer under sin livstid. Jag är väl lite extra rädd eftersom jag har gått igenom det innan. Jag försöker att inte tänka så mycket på det men det sitter i min ryggmärg och det går inte att förneka. Jag är väldigt uppmärksam på hur Lova och Pol beter sig, jag tittar ofta igenom deras pälsar efter kala fläckar, jag tittar på deras tungor när de gäspar, jag tittar på deras tandkött på jakt efter oregelbundenheter, jag känner igenom deras kroppar efter knölar… Men mest liksom av ”rutin”, inte för att jag grunnar så mycket på det. Tack för att du läser vår blogg!

 

Kommentar från Karin: ”Något jag har funderat på när jag läst din blogg är ifall ni kommer köpa fler hundar? Och kommer de isåfall vara vita?😉 Skulle du rekommendera någon att köpa en huskie? Har ni funderat på att köpa en hund av annan ras?”

Svar: Haha alltså… Huskies är som chips, man vill gärna ha så många som möjligt. Vi får se! Framtida hundar behöver absolut inte vara vita, det är personligheten som räknas och det är faktiskt en slump att våra hundar har samma färg. Jag skulle absolut rekommendera folk att skaffa en husky så länge som personen i fråga är påläst om rasen och lever ett någorlunda aktivt liv. För mig är det inte aktuellt med en annan ras. Johan kan ibland säga – när vi är ute och går och möter någon med t ex en golden eller en labrador som går lös jämte husse/matte – att han skulle vilja kunna gå ut med våra hundar på det sättet och då brukar jag skratta och säga att vi isf har valt fel ras. Då brukar Johan titta på våra hundar och säga ”Näe…” med mysröst. 🙂

 

(Familjen ❤ Bild från vår Instagram)

 

Kommentar från Fanny: ”Jag undrar när ni ska bygga hus? Vet ni än hur det ska se ut? Och hur det ska inredas? Hoppas verkligen på att få följa den resan i bloggen sedan Ni har aldrig funderat på att köpa ett befintligt hus? Tror ni skulle kunna göra det jättefint annars även om det inte är nytt Kommer hundarna också få ett hus? Kramis!”

Svar: Förhoppningsvis efter den här renoveringen! Men det hänger också på att hitta rätt tomt och folk säger att det tyvärr kan ta tid… Dock är vi inte ute efter en vanlig villatomt i ett villa-område (i Gbg kan man få stå i kö i x antal år innan man blir erbjuden en tomt) så förhoppningsvis ska det inte ta alltför lång tid men det måste kännas rätt. En lite större tomt på landet utanför Kungsbacka är det som vi letar efter!
Vi vet på ett ungefär hur huset ska se ut, kanske främst gällande planlösningen. Utvändigt lutar vi mer och mer åt New England; alltså svart tak, vit liggande panel och fönster med spröjs men med en modern twist. Både jag och Johan älskar den kombinationen, att sticka ut lite och inte bygga riktigt som alla andra. Vi tänker oss fler fönster är vad som är normalt på New England-hus, även lite större fönster, flera takfönster ect. Samma sak med t ex köket, de flesta väljer lite mer gammaldags kök till sådana hus men vi vill ha vitt, högblankt och modernt. Inredningsmässigt blir det öppet, ljust och mycket vitt. Kommer säkert dela med mig lite i bloggen när det är dags.
Vi har letat efter ett befintligt hus i 2 år med tanken att renovera upp det under några år och sedan sälja och bygga nytt men vi har inte hittat något som varit både prisvärt och en bra investering. Marknaden här i Gbg är galen! Så vi har bestämt oss för att hoppa det steget, renovera en lägenhet till och sedan bygga nytt direkt.
Om du menar att hundarna får hus i hundgården när vi byggt vårt så är svaret ja men de kommer inte vara ”utehundar” utan kommer fortsätta sova inne hos oss.

 

(Inspiration på husets utsida samt trädgård. Bild 1 och 2 är från Myresjöhus hemsida och bild 3 och 4 är från Google.)

 

(Inspiration på husets insida och stil, allt stämmer såklart inte med placering, färger ect men själva känslan man får stämmer. Samtliga bilder är från Google utan vidare hänvisning tyvärr.)

 

Kommentar från Catrine: ”Jag har några frågor!

Om man träffar dig på nån tävling eller utställning, får man komma fram och säga hej då?
– Självklart!
Om ni och hundarna skulle flytta någon annan stans, var skulle ni flytta då?
– Oj… Ingen aning. Vi vill inte flytta någon annanstans. Men vi vill gärna köpa stuga i fjällen och på Öland så småningom.
Skulle ni kunna tänka er att köpa en hane i framtiden eller vill ni bara ha tikar?
– Ingen aning där heller! Men det lutar nog åt bara tikar.
Kommer ni ta valpar på Lova efter Pol?
– Vilka svåra frågor! Jag vet inte där heller… Vi får se! 🙂
Vad är ditt mål med din blogg?
– Jag bloggar först och främst för min skull, det är en sådan otrolig lyx att kunna gå tillbaka och läsa och bli påmind om sådant som jag har glömt. Utöver det så är målet att skriva bra/roliga/intressanta inlägg, att inspirera andra, att kunna vara en kunskapskälla gällande min ras, livet med hund, dragträning, hundcancer ect. Lite mer konkreta mål är att bloggen ska bli ännu större och att allt ska bli klart med olika samarbeten och sponsorer.
Vad gör du när du inte är med hundarna?
– Jag är oftast med hundarna. 😉 Sitter alltid och bloggar, målar, skriver, läser, pysslar osv med dem runt mig.  Men när de inte är med mig så träffar jag kompisar, tränar och går på dejter med min sambo.
Vad har du för klädstil privat? Vad inom kläder och smink tycker du är extra fint resp extra fult?
– Beror ju på årstid såklart men oftast klassisk och feminin stil, t ex jeans, pumps och skjorta alt linne och kavaj eller figursydd klänning med utstående kjol och skinnjacka (under vår/sommar) och stövletter, jeans och oversize-tröjor alt någon fin topp och kappa (under höst/vinter) och det är just sådana plagg som jag tycker är fina.
Extra fult gällande kläder är vita jeans men framför allt jeanskjolar, sorry om jag trampar nån på tårna nu men jag vill ju svara på frågan och just jeanskjolar ser så… ja… inte min stil alls.
Gällande smink så tycker jag det är extra fint när man lägger tid och fokus på fransarna, gör man det så behöver man inte göra så mycket mer med ansiktet tycker jag (utöver lite concealer under ögonen kanske).
Extra fult gällande smink är när någon översminkar sig eller inte kan sminka sig.
Kommer din kille vara mer involverad i bloggen framöver?
– Kanske inte mer involverad direkt men tanken är att han ska skriva sin profil här samt gästblogga någon gång ibland om han bara får tummen ur… 😉
Vad ska man tänka på om man vill starta blogg eller ha en stor blogg?
– Det har jag skrivit ett stort inlägg om här.
Det var det jag tänkt på. Sedan vill jag tacka dig för en bra blogg, du skriver väldigt bra och det känns nästan som att jag känner dig och hundarna en del fast vi aldrig har setts på riktigt. Tack vare dig är jag sugen på att skaffa en huskie i framtiden så jag återkommer nog med uppfödarfrågor om ett tag, hahah. Kramar från mig och brumbjörnarna.”
– Tack så mycket, vad glad jag blir! Kram tillbaka!

 

Kommentar från Karin: ”Hej! Jag undrar hur du eller ni gjort för att ensamhetsträna era hundar så bra? Min huskykille kan aldrig vara ensam, jag kan ha han på jobbet som tur är men det vore skönt att kunna lämna honom hemma när jag ska handla till exempel. Men jag har hört att huskys är svåra att lämna ensamma? Har du några tips? Jättefin blogg du har och underbara bilder på underbara huskys!😉 Kram Karin”

Svar: Hej! Ja det där med ensamhetsträning är inte helt lätt, huskies är ju dessutom flockdjur och lite för smarta för sitt eget bästa ibland så som ägare kan man behöva klura lite innan man löser det. Exxa var världens enklaste att ensamhetsträna, hon gick bara och la sig och väntade tills man kom hem. Pol är lik henne på det sättet, vid ett tillfälle har Pol tuggat på en list hemma under ensamhetsträning (då vi precis hade kommit upp i två timmar med henne och Lova) och då backade vi lite och började lämna max 1.5 timmar igen och då gick det bättre. Nu är vi uppe på 2 timmar igen och jag vet fortfarande inte varför hon tuggade på listen just den där dagen och inte under andra ensamma tillfällen. Lova är den som varit svårast att ensamhetsträna eftersom hon under en period hade riktig separationsångest, har ingen aning om varför, var den kom ifrån eller vart den tog vägen sedan men just under den perioden var det ganska jobbigt.
Jag tror det viktigaste är att ta det stegvis, med vääääldigt små steg i början. Se till att hunden har ätit, gjort sina behov och kanske även lekt lite innan du börjar. Lämna leksaker/ben/godis på golvet och sätt på något slags ljud som TV eller radio. Säg något som du säger varje gång t ex ”matte kommer snart” och så går du bara ut, stänger dörren och går in igen. Upprepa massa gånger. Sedan stannar du utanför dörren 1 sekund innan du går in igen, upprepa massa gånger, sedan 2 sekunder osv osv. Det TAR tid om man ska göra det på rätt sätt, räkna med flera månader men det är värt det! Så gjorde vi med Lova och helt plötsligt gick det hur bra som helst att vara själv hemma och sedan även i hundgården.

 

(Busevalpen Pol som snart fyller 1 år… Vart har tiden tagit vägen?!)

 

Läsarfrågor och svaren på frågestunden del 1.

Kommentar från Marie: ”Har du blivit utsatt för näthat? Känns som att det är vanligt i bloggvärlden och du har ju en väldigt stor blogg. Godkänner du alla kommentarer?”

Svar: Två gånger har jag mottagit hot via kommentarfunktionen att folk ska skada mina hundar. De hoten har jag polisanmält. Tror det är vanligare att livsstil/familj/mode-bloggarna får ta emot hot, är nog inte så himla vanligt i hundvärlden. Här är det mer avundsjuka som gäller; att vissa inte säger grattis till vissa prestationer och dylikt eller klagar på reklam/sponsrade inlägg eller direkt påpekar på ett otrevligt sätt om man någon gång skriver något fel osv. Det har hänt både mig och bloggande vänner.
Jag godkänner i stort sett alla kommentarer. De som inte godkänns är just hot som jag nämnde ovan samt när jag misstänker att ett eller flera små nättroll är i farten. Det kan vara att folk använder påhittade namn, mailadresser osv, detta händer dock inte speciellt ofta. Jag har fått så pass många kommentarer genom åren att jag direkt ser när en kommentar sticker ut och då använder jag en plug-in för att spåra ip-numret där jag sedan får reda på vilken adress kommentaren är skriven från och i vilken stad adressen ligger. Det är nästan lite skrattretande att folk tror att de kan komma undan med sådant, det tar mig 10 sekunder att ta reda på vem det är… Syftet är för mig ganska så oklart men så håller jag inte på med fjortis-fasoner heller så det kanske är därför jag inte förstår varför man gör sånt. Tänk om de små trollen la ner den tiden på sina egna liv istället, då hinner man nämligen inte sitta och vara avundsjuk på andra…

 

(Våra flickor busar i rastis, bild från Instagram)

 

Kommentar från Lisa: ”Hej! Tänkte fråga vad ni har för rutiner med Pol nu när hon börjar bli vuxen? Jag har en 8 månader gammal sibbe och han vill fortfarande gå ut lika ofta som han ville när han var riktigt liten. Jag gör inget annat än rastar honom tycker jag och minst hälften av gångerna gör han inget förutom att nosa och bita i pinnar. Tack för en bra och informativ blogg!”

Svar: Oj! Det där får du nog stävja lite. Om han inte gör några behov när ni springer ut och in och inte visar tecken på sjukdom (du har kollat så att han inte har urinvägsinfektion ect antar jag?) så vill han nog bara gå ut för att det är gott att vara ute. 🙂 Avled hans uppmärksamhet med lek eller träning är mitt tips. Pols rutiner är nu samma som Lovas. Johan, jag eller båda går en lång promenad med hundarna på morgonen innan vi själva äter frukost. Efter det får de antingen hänga med Johan till hundgården på Johans jobb (om jag jobbar) eller så får de vara hemma med mig och då brukar de sova en stund medan jag äter frukost. Sedan brukar vi träna lite tricks eller lydnad eller så leker vi eller så får de tugga ben. Efter min lunch går vi ut en till långpromenad och sedan börjar rutinerna om från morgonen. Under em/kväll kan det se lite olika ut, ibland åker vi till rastgården, ibland dragtränar vi, ibland går vi ytterligare en långpromenad och ibland går vi en kortare promenad. Innan läggdags går vi alltid ut en kortis så de får kissa en sista gång, totalt alltså 4-5 promenader/utevistelser per dag. Mat får de 3 gånger om dagen.

 

Kommentar från Marie: ”Jag är nyfiken på om dina vänner är avundsjuka pågrundav storleken på din blogg? (Den är verkligen jättebra!)”

Svar: Ingen aning. Ingen vän har sagt något om det iaf. 🙂

 

(Pol försöker desperat fånga Lovas uppmärksamhet…)

 

Kommentar från Khloé: ”Hur kommer det sig att ni skaffade just siberian huskys? Vad fotar ni med för kamera? Gillar du bara att fota hundar eller fotar du även annat? Hur gamla är ni och var bor ni? Har ni planer på fler hundar? Eller på fler djur? Hälsningar från Khloé, jag hittade din blogg idag och ska läsa bakåt nu😉”

Svar: Hej Khloé, vad roligt att du hittade oss! Jag valde att skaffa en Siberian då föräldrarna till en barndomsvän till mig hade ett par stycken. När jag var där och hälsade på så spenderade jag alltid massa tid med deras hundar och jag blev kär i dem pga deras mjukhet och lyhördhet. Jag bestämde där och då att min första egna hund skulle vara en husky. Och så blev det när Exxa kom in i mitt liv 2007 och sedan Lova 2012. Stackars Johan hade inget val, han fick acceptera att vi kom som ett paketerbjudande. 😉 Dock tror jag att han är väldigt nöjd med mina val och vi köpte ju sedan Pol 2015.
Vi fotar med en Nikon D610 (som har ersatt Nikon D700). Sååå nöjd med den!
Nu för tiden fotar jag mest hundar men ibland blir det lite naturbilder och macrobilder också.
Vi är 32 år gamla och bor i södra Göteborg.
Inga planer på fler hundar i dagsläget! Inte heller på några andra djur, dock leker jag ibland med tanken på att skaffa häst igen (uppvuxen med hästar, haft egen häst och tävlat i hoppning och fältritt) men sedan kommer jag ihåg hur mycket jobb det är, haha.

 

Kommentar från Sara: ”Senaste: 1. Saken du köpte till dig själv. 2. Boken du läste. 3.Filmen du såg. Just nu: 1. Stör du dig på. 2. Är du glad för. 3. Ser du fram emot. =)”

Svar:
1. Smink från Kicks.
2. Rasputins dotter.
3. Skämmerskans dotter, en dansk film som var otippat bra.1. Folk som är mer intresserade av andras liv än sina egna, det måste vara så tråkigt? Och telefonköer! ZzzZZzzzzZz…
2. Min fina familj.
3. Komma igång med renoveringen! Och sommaren, vi har så mycket roliga planer om bara hälsan håller. Bl a kommer jag få uppleva en livslång dröm…

 

Kommentar från Sara: ”Kom på mer! Vad: 1. Lyssnar du på just nu. 2. Är du beroende av. 3. Finns alltid i din handväska.
När: 1. Grät du senast. 2. Skrattade du senast. 3. Tränade du senast.”

Svar:
1. ”This love” med Melanie Ungar (Cover på Taylor Swifts låt).
2. Celsius Päron (jag veeeeeet att det inte är bra men jag dricker iaf inte Red Bull sugarfree längre, alla framsteg räknas!!) och serien ”Outlander” som är så sjukt bra, min kompis Marie tipsade mig om den och nu är både jag och Johan helt fast.
3. Oj… Beror ju på hur stor väskan är?! Jag har två versioner, antingen en större handväska än normalt eller en axelremsväska (aldrig ett mellanting) men det som alltid finns med i båda är mobil, kontokort, pilotglasögon från Rayban, hårborste, smink och nycklar.
1. Till säsongsavslutningen av Geordie Shore, haha. Kan inte Gaz och Charlotte bli tillsammans på riktigt snart?!?!
2. Igår åt Johan när han fick ett litet psykbryt på en bilist.
3. Idag (yoga).

 

(Bäbis-Pol… ❤ )

 

(Del 2 kommer inom kort!) 🙂