Malignt lymfom

Malignt lymfom, lymfcancer, hundcancer… (o)kärt barn har många namn. Då jag får många frågor om just detta tänkte jag att det är bättre att det finns en egen sida om ämnet här på bloggen med lite information. Det finns redan som en kategori där blogginläggen sorteras in men det blir lite tydligare så här. Självklart får ni fortfarande skicka frågor via kommentarer, mail eller på facebook men här nedan kommer lite fakta som jag hoppas kan vara till hjälp. Informationen är fakta som jag lärt mig av Nanna Åkerlund Denneberg, onkolog samt specialist i onkologi, samt egna erfarenheter. Om tid och energi kan hittas någonstans är tanken att skriva en bok om hundcancer, för hundägare från en hundägare, men det är ett senare projekt.

 

Vad är Malignt lymfom?
Svar: Malignt lymfom är en tumörsjukdom, dvs lymfcancer, som kan drabba alla hundar oavsett ras, kön och ålder. Många tror att cancer bara drabbar äldre hundar men så är det inte utan även unga och medelålders hundar kan drabbas.
Det som händer är att lymf-vävnad i kroppen drabbas av tumöromvandling och detta kan ske i hela hundens kropp. Sjukdomen uppstår i de vita blodkropparna och omvandlas sedan till tumörer. Det vanligaste är att lymfkörtlarna blir förstorade och angrips av cancern och man brukar kunna känna detta vid halsen, bogen samt ovanför hasen. Även inre organ som lever, mjälte, tarm osv kan drabbas och cancern sprider sig genom hundens kropp genom lymfsystemet och blodet. En hund kan även få lymfom i munnen och i huden. Det är alltså inga tumörer som kan opereras bort.

Varför får en hund lymfcancer?
Svar: Det vet man inte.  Sjukdomen är inte smittsam och forskare debatterar kring dess ärftlighet. Det finns inga bevis för ärftlighet men heller ingen förklaring till varför vissa hundraser drabbas mer än andra om det inte har med genetik att göra. Det finns heller ingen förklaring till varför hundar som är släkt drabbas av sjukdomen. Inom polarvärlden finns det forskning som tyder på att lymfom ofta drabbar Siberian Huskies men orsaken är alltså inte fastställd.

Hur får hunden diagnosen?
Svar: Som ägare kan man upptäcka att hundens lymfkörtlar svullnar upp, att den får prickar i munnen, runda ”sår” i huden som inte läker osv. En riktigt duktig veterinär kan också dra egna slutsatser baserat på en undersökning av hunden, en medelmåttig veterinär tror tyvärr oftast att cancern är något helt annat och behandlar därefter. Vid minsta misstanke bör man vända sig till en onkolog som är expert på tumörsjukdomar. Man gör sedan en biopsi som ger mycket information och därefter måste man bestämma sig för om man vill behandla eller inte.

Min hund har lymfom – vad händer nu?
Svar: Idag behöver en cancerdiagnos inte vara en dödsdom. Experter i onkologi behandlar framgångsrikt hundar med cytostatika, dvs cellgifter, och det finns många solskenshistorier om hundar som fått en andra chans att leva. Det är dock väldigt olika odds för fortsatt överlevnad, statistiskt sett så lever 25% av hundar som haft lymfom i två år efter behandlingen. Vissa hundar får inte full remission på cancer under behandlingen och lever ett tag till innan de blir såpass dåliga att de behöver avlivas. Vissa hundar får ett extra bonusår eller två och vissa f.d. cancerpatienter lever tills de är 15 år gamla. Sådant kan man aldrig veta i förväg tyvärr. Behandlingen syftar i första hand till att förlänga hundens liv och botar man cancern så är det en stor bonus. Det är vanligt att cancern kommer tillbaka efter behandlingen, statistiskt så brukar hundar vara cancerfria i ca ett år innan den kommer tillbaka.
Har din hund lymfom så har du två val, antingen så behandlar du den med cellgifter eller så låter du bli. Väljer du att inte behandla brukar hunden leva ca sex veckor from diagnosställandet.

Hur mår hunden under behandlingen?
Svar: Oftast ganska bra. Om man jämför människor och hundar så mår människor mycket sämre under en behandling än vad en hund gör. Hundar får inga biverkningar som smärta, pälsavfall osv.
Biverkningar som kan förekomma är bl a kräkningar, diarré (vanlig eller blodig), onormal trötthet, viktminskning, illamående, blodbrist (pga att benmärgens produktion hämmas) och infektionskänslighet (pga lågt antal vita blodkroppar). Många hundar upplever inga biverkningar alls och är som vanligt under behandlingstiden.

Vad kostar en cancerbehandling?
Svar: Det beror på din försäkring. Om din försäkring tar cellgifter så kan du använda dig av det belopp som försäkringen är på. Agrias största försäkring är på 50 000 och tar all form av cancerbehandling.
Du har även en rörlig självrisk som du får betala själv vid varje besök, denna brukar ligga på ca 500-600 kr per gång. Sedan tillkommer resekostnad till onkologen, mediciner för ev biverkningar samt ev byte av foder. Det krävs ett tiotal behandlingstillfällen.

Vart vänder jag mig för behandling av min hund?
Svar: Till någon av Sveriges experter i onkologi.
Nanna Åkerlund Denneberg finns på Jönköpings djursjukhus, telefonnummer 036-34 18 80. Nanna har även tillgång till Sveriges enda strålbehandlingsanläggning som kan användas på tumörsjukdomar som sitter i t ex nosen, munnen och huvudet.
Henrik von Euler jobbar på SLU i Uppsala, telefonnummer 018-671363.

Exxas cancerresa
Exxa började utveckla lymfom under senvintern/våren 2012. Jag upptäckte röda upphöjda prickar på hennes tunga under ett dragpass som gjorde mig orolig. Hon hade även två små pälslösa cirklar på huvudet. Vi träffade 14 (!) olika veterinärer runt om i Skaraborg som gav Exxa den ena diagnosen efter den andra. Först i augusti fick jag kontakt med en veterinär som trodde det kunde vara cancer. Eftersom en obehandlad hund statistiskt sett lever i 6 veckor med obehandlad lymfom så hade Exxa oerhört lång överlevnadstid, tack och lov! Jag var (och är) oerhört besviken på legitimerade veterinärers kompetens när det gäller cancer!
Vi gjorde en biopsi och två veckor senare fick jag svaret att hon hade elakartad Malignt lymfom. Under dessa veckorna letade jag febrilt efter information på internet som var oerhört bristfällig. Dock hittade jag Nannas uppgifter och bokade en tid med henne redan innan biopsisvaret kom. Redan dagen efter hade vi tid på Jönköpings djursjukus.
Exxa hade lymfom både i systemet och i huden och munnen. Därför var hennes odds sämre än normalt. Trots detta gick jag på min magkänsla och valde att behandla Exxa, inte palliativt utan aggressivt. Exxa svarade i början bra på behandlingen men efter några gånger hade hon inte full remission (när symptomen på cancern är borta) utan endast partial remission. Vi beslöt oss för att fortsatta en gång till på protokoll ett innan byte till ett annat och under de veckorna fick Exxa full remission och bibehöll sedan denna under resten av behandlingen. Exxa fick cellgifter sept-dec och bedömdes vara cancerfri i december. Jag skriver inte friskförklarad för det blir aldrig en hund då risken att cancern kommer tillbaka är mycket stor.
Under behandlingstiden mådde Exxa ganska bra, det enda cellgiftet som hon reagerade kraftigt på var ett som kommer i en röd droppform, Doxorubicin. Detta cellgiftet är mycket kraftigt och kan slita på hundens hjärta, därför finns det en livstidsdos och sedan kan hunden aldrig få det igen. De gångerna som Exxa fick detta fick hon kraftig diarré, i början var den även blodig. Som tur är finns det mycket mediciner som hjälper. Någon gång kräktes hon också. Men överlag mådde hon bra, hon åt och drack som hon skulle och var pigg och glad. Alla som träffade henne under den perioden trodde knappt på mig när jag sa att hon hade cancer.
Exxas cancerresa var oerhört tuff, kanske mest för mig. Man får räkna med att cancern tar över hela tillvaron, den finns i bakhuvudet hela tiden och kräver oerhört mycket tid, pengar och energi. Men jag har aldrig, inte en enda sekund, ångrat att jag behandlade henne. Det är i skrivande stund ca 1 år och 9 månader sedan som Exxa fick lymfom och jag har henne fortfarande hos mig, fin och glad, full av energi. Varje dag är en oerhört uppskattad bonusdag och jag hoppas att jag får behålla henne i många år till!

 

Exxa ligger och vilar under Nannas skrivbord efter att ha fått cellgift via dropp.