Köpa och äga en husky

Mina erfarenheter av rasen går inte alltid hand i hand med den generella informationen som finns överallt på nätet idag. Jag håller med om att det finns allmäna egenskaper som många av hundarna har men det gäller verkligen inte alla. De är individer, precis som människor.
Jag tillhör därför inte skaran som nödvändigtvis varnar människor för att köpa en siberian. Enligt mig är det en underbar ras som är mjuk och snäll och som passar utmärkt in i en familj – så länge som den får vad den behöver, både mentalt och fysiskt.

Det finns så många myter där ute som t ex ”du kan inte bara ha en husky” eller ”den kan bara användas till drag” eller ”du måste cykla med den 2 mil om dagen för att den ska vara lugn inne”.
Jag har under många år bara haft en husky, i lägenhet dessutom. Jag har använt mina hundar till betydligt fler saker än drag som t ex lydnad, agilty, spår och viltspår. Mina hundar har aldrig varit trötta någon längre stund efter en lång promenad eller cykeltur, däremot har de sovit som små grisar hela kvällen efter ett dragpass där de både fått använda kropp och huvud eller efter 15 minuters spår i skogen eller efter att ha lärt sig trix som ”vacker tass” osv.

Jag tycker dock att det är viktigt att läsa på om rasen så mycket som möjligt så att man (så gott det går) vet vad man ger sig in på. Man bör vara medveten om att huskies mår bäst om de får dragträna. Och helt ärligt, när man har lärt sig så är det fruktansvärt kul. Det är även något som kommer stärka banden mellan hund och ägare. Man behöver inte göra det så avancerat heller, för de flesta är dragträning = åka släde på snö men det finns fler sätt att dragträna. Hunden kan dra föraren utan fordon, dvs under springpass i skogen. Man kan använda cykel eller kickbike. Har man fler hundar kan man köpa en trehjuling, en fyrhjuling eller en atw. Möjligheterna är många. Och vill du mot all förmodan inte träna dag så ska du vara medveten om att din hund måste få jobba på något sätt, både fysiskt och mentalt! Små promenader räcker tyvärr inte, då har du snart ett hund som gör ditt liv till ett helvete och du kan inte bestraffa den för det eftersom det i slutändan kommer vara ditt fel. Detta brukar sluta med att hunden hamnar på blocket när den är mellan 9 månader och 1½ år vilket är oerhört tragiskt, inte minst för hunden.
Man bör också vara medveten om att det är en ras som kräver en ledare. Ger du en husky ditt lillfinger tar den ofta hela armen om du inte är konsekvent. Man ska veta att det är en ras som är intelligent, huskies lär sig ofta att öppna dörrar, hur man lättast stjäl mat från bordet utan att husse eller matte ser osv. Och man ska definitivt vara på det klara med att det är en hundras som kräver engagemang från din sida, både i form av kärlek, disciplin, energi och tid.

 

Om du har ett krävande jobb med långa dagar och inte tillgång till hundgård, hunddagis eller hundvakt…
Om du tycker det är jobbigt med smuts och hår inomhus…
Om du inte tycker om att vara ute och gå/springa/cykla eller överhuvudtaget vara ute…
Om du har behov av en vakthund eller har andra smådjur…
Om du vill kunna ha din hund lös…
Om det viktigaste för dig är hundens utseende…

… så är en siberian husky ingenting för dig!!

 

 

När jag köpte Exxa så visste jag att det var en Siberian Husky som jag ville ha. En barndomsvän hade ett par stycken och jag tyckte de var så oerhört mjuka och vänliga till sättet och tänkte att det vore den perfekta rasen för mig. Innan dess hade jag haft flera Golden Retrivers och en Karelisk Björnhund. Visste jag då vad jag gav mig in på? Inte alls!

Min inställning när jag köpte Exxa var att hon skulle vara en sällskapshund men att jag självklart fick lära mig om det visade sig att hon hade anlag för någon slags träning så som drag, agility osv. Det visade ju sig att hon hade anlag för i princip alla träningsformer som finns…

Jag fick snabbt omvärdera hela min värld när prinsessan Exxa kom in i mitt liv. Hon visade tydligt att hon hade behov av motion, både fysisk och psykisk. Vi började gå kurser på brukshundsklubben och medan de andra hundarna visade på snabba framsteg åkte jag ofta hem med tårar i ögonen. Skulle vi träna inkallning skötte Exxa sig fint fram till att hon tröttnade på godiset hon fick eller fram till att hon fick syn på en hund på planen som hon ville hälsa på, då var det bara ”bye bye matte”. Om hon kom tillbaka? Icke. Jag fick springa och hämta henne. När vi började träna agility blev hon så ivrig att när hindren var slut på långsidan fortsatte hon bara rakt fram, över den enorma lydnadsplanen och in i skogen, man såg bara en vit blixt och sen var hon borta. Under kontaktkursen skulle hundarna gå på hinder i skogen, jag fick ha Exxa kopplad för att förhindra att hon inte skulle börja jaga rådjur istället och kände mig både misslyckad och uppgiven.

Så vad hände? Jag insåg att jag fick omvärdera allt som jag visste om hundar och träning. Jag utnyttjade den fina kontakten som hon och jag hade och såg till att jag var roligare än allt annat omkring henne. När andra gav sina hundar levergodis som belöning fick Exxa små bitar av fläskfilé, bacon, grillkött och dylikt. Istället för att kasta en leksak som belöning hade jag en specialleksak som hon fick kampa med efter att hon varit duktig. Jag var hela tiden tre steg före henne och läste av hennes kroppsspråk hela tiden och justerade träningen sekund för sekund. Jag tog tillvara på hennes rasegenskaper, utnyttjade hennes intelligens och hennes vilja att göra rätt och såg till att hon stimulerades hela tiden under träningen. Och det fungerade! Plötsligt hade jag en husky som tog sjumilakliv framåt under varje kurstillfälle och som vid flera tillfällen framröstades som ”hunden som utvecklats mest under kursen”.
Vi började tävla i agility och för att vara nybörjade så var hon fantastisk och efter första året klarade hon banor med både 25 och 30 hinder utan att bryta eller göra fel. Detta i samband med dragträning visade sig vara ”det rätta sättet” då hon ständigt var god och glad och nöjd. Draget hade hon i huvudet från början, jag lärde inte henne att dra, det var hon som lärde mig. Jag tillhandahöll bara träningen och under alla tävlingstillfällen så hände det aldrig att Exxa inte fick stå på prispallen.
Som hemmahund var det aldrig några problem, antagligen för att hon var så nöjd med tillvaron. Exxa har aldrig bitit sönder något eller förstört något och hade inga problem med att vara ensam eller slappna av. Så det går att ha en husky som sällskapshund och det går att nå framgång även inom annat än drag – om man inser att man har en husky och utnyttjar alla fina egenskaper som de redan har i sig.

 

 

(Exxa och Lova, vårvintern 2013)

 

 

När jag köpte Lova kände jag mig lugn och självsäker. Jag hade ju faktiskt haft en husky i många år och nått stora framgångar med henne så detta skulle bli lätt som en plätt. Haha… Prinsessan Lova kom och inga av mina väl beprövade metoder fungerade. Hon blev pigg istället för trött av stimulans. Kampa fungerade inte alls som belöning och kontakt med husse och matte var inte alls viktigt för henne. Hon roade sig med att sätta tänderna i allt hon kunde och hade svårt att slappna av, skulle hela tiden ha koll på både mig, Johan och Exxa. Och det som alla sa, att den första huskien skule uppfostra den andra stämde inte heller. Exxa var inte ett dugg intresserad av att vara mamma till Lova, tvärtom.

Jag gick rakt i en fälla som många huskyägare upplever; man ska inte tro att man vet något som rasen för det gör man inte. Huskies är oerhört unika som personer och man kan inte dra dem alla över en kam, de är individer och måste behandlas och tränas som individer. Vi fick därför hitta andra knep. Lova älskar att arbeta och vill så gärna göra rätt att hon nästan slår knut på sig själv, detta utnyttjades till fullo under grundlydnaden. Lova är även en riktig godishund och är därför lätt att belöna, dessutom älskar hon beröm mer än någon annan hund som jag har träffat och det ger såklart också bra förutsättningar att lyckas med träning. Ytterligare en komponent är positiv förstärkning, Lova växer oerhört mycket när hon känner att hon har lyckats med något. Dessa små knep har resulterat i en nu halvvuxen tjej som kan gå fint i koppel men som ligger på rejält i selen, som inte längre biter sönder saker, som kan flera små trick utöver vanlig lydnad och som kan slappna av och vara ensam.

Jag tror att alla huskyägare kan nå framgång med sina hundar om man är villig att lägga tid på att verkligen lära känna sin hund och sedan utveckla träningsformer som passar just den individen.

 

 För mer allmän fakta, läs under fliken ”Siberian Husky”.