Frågor om fler flockmedlemmar, copycats i bloggvärlden och hundsemester.

Kommentar från Lina: ”Lite nyfiken på hur du känner inför copycats där ute i bloggvärlden? Finns ju flera hundbloggar som rätt så friskt snor idéer från dig och din blogg… Blir du arg, ledsen, sur, vad? Eller tänker du att du ska ge igen vid lämpligt tillfälle? Du måste inte svara men jag är rätt nyfiken på hur du tänker. Mvh Lina”

Svar: Modig fråga 🙂 Jag vet att det förekommer då flera läsare har uppmärksammat mig på det men i ärlighetens namn så lägger jag inte så mycket energi på det där för det finns ju inget man kan göra åt det. Jag kan – precis som ni tydligen gör – ifrågasätta när folk hävdar att de är ”influencers” och så har de bara några tusen följare på Instagram eller när bloggare hävdar att deras bloggar är såååå himla stora och ändå gapar det tomt ang. kommentarer men ja… Det får stå för dem. Jag tänker att jag uppenbarligen gör något bra när folk stjäl idéer av mig och att deras versioner ändå bara är bleka kopior av min skapelse. 😉
Jag har inga planer på att smutskasta någon eller ge igen, tvärtom. Jag håller på att utveckla bloggen ganska mycket just nu (på ett stadie bakom kulisserna men det kommer snart att börja märkas) och då kan de få chansen att sno fler bra idéer… 😉

 

Kommentar från Anna: ”Jag undrar om ni kommer skaffa barn för att dryga ut flocken? Ni har väl varit ihop ganska länge nu så det borde väl vara dags? 😉 ”

Svar: Hej! Johan och jag är inne på vårt sjätte år tillsammans så jo, det är väl ganska länge. Vi har dock inga planer på barn nu då vi vill bygga hus och gifta oss först. Men om några år kanske om inte mina ägg krympt ihop till små russin då.

 

Kommentar från Madeleine: ”Till Anna: Jag tycker det där var en väldigt okänslig fråga! Tänk om de inte kan? Tänk om de inte vill?
Till Jennie: Jag vill istället fråga så här; O M du och din sambo för in ett barn i er flock, hur tänker ni kring barnet och hundarna? Skulle du lita på att Pol och Lova skulle vara snälla mot barnet? Skulle barnet få hjälpa till med hundarna och skulle du vilja att ert barn växte upp till en ny liten draghundsälskare?”

Svar: Hej! Tack men det är ingen fara. Jag/vi är vana vid att få den frågan. Vad Johan och jag vet så kan vi båda få barn (sedan kan man ju aldrig veta när det väl är dags) men vårt ”problem” är väl mer att vi inte vet om vi vill. När vi pratar om det så säger vi alltid ”kanske någon gång i framtiden” för ingen av oss vill nu eller är redo nu. Vi har så mycket annat vi vill göra. Sedan måste jag säga att för mig personligen så står inte livet och faller med barnfrågan. Många gånger får jag känslan av att folk förknippar barn med lycka och barnlöshet – oavsett om den är vald eller inte – med att man är olycklig och att livet saknar mening. Så känner jag inte alls! Jag behöver inte en viss specifik sak som t ex ett barn för att vara lycklig, för att få en identitet eller för att livet ska ha en mening. Jag är någon även utan barn och jag fyller mitt liv med lycka och mening hela tiden. Både Johan och jag är hyfsat barnkära – en stund – och sedan längtar vi till vårt hem där det är tyst, där man kan sova hur länge man vill och där man kan ha möbler utan syltfläckar så ingen av oss har en biologisk klocka som ringer. Kanske börjar den aldrig ringa. Vi får se.

Jag är helt övertygad om att Lova och Pol skulle älska att få en bebis att ta hand om! Den bebisen skulle nog vara oerhört omhuldad och beskyddad av sina storasystrar och även om man inte ska lita på någon hund till 100% oavsett hur gudagod den är så skulle jag säga att jag känner att jag kan lita till 99% på mina tjejer.
Barnet skulle absolut få hjälpa till med hundarna och hjälpa till i allmänhet också. Jag vill inte uppfostra en liten skitunge som blir en bortskämd apatisk vuxen. Jag skulle nog över lag försöka uppfostra mitt barn på ett liknande sätt som jag blivit uppfostrad; med massa kärlek, bus, skratt, musik osv men också med ganska strikta regler gällande socker, leksaker ect. Jag skulle skämma bort mitt barn med tid och uppmärksamhet, inte med saker. Min förhoppning är att mitt barn skulle växa upp till en snäll, ärlig, socialt kompetent vuxen som behandlar alla med respekt och som jobbar hårt för sina drömmar och mål. Och ja, självklart hade det varit superkul med en liten mini-musher men det skulle nog komma av sig självt tror jag, jag tvivlar på att någon som växer upp med mig och Johan skulle bli annat än en stor hundälskare! 🙂

 

Kommentar från Sara: Jag undrar om ni har några roliga semesterplaner? Ni som ofta tar med hundarna måste ju ha en del tips gällande det och vad man ska tänka på? Kram! =)

Svar: Det har vi, både med och utan hundarna. Johan och jag ska till Dublin om en månad (långweekend) för att se Taylor Swift live och uppleva Dublin med omnejd. Det ska bli jättekul! Under sommaren, alltså juni-juli, ska vi jobba men har lite saker inplanerade med hundarna på helgerna, bl a ska vi åka ut till skärgården med dem. I augusti har vi semester från våra jobb och då drar vi till Island i 11-12 dagar (tyvärr utan hundarna, vet inte hur jag ska klara mig utan dem?!) och sedan hoppas vi på att även hinna med några dagars fjällvandring med tjejerna i Funäsdalen. Fullt upp med andra ord.
Det viktigaste att tänka på är att vara förberedd på allt. Tänk om det blir varmt, då ska man ha med kylmatta/halsband ect, om hunden skadar sig behöver man ha med ett första hjälpen-kit, vid fjällvandring kan hunden behöva ha sockar för att skydda tassarna… Ja, du fattar. Så tänk på vilken miljö ni kommer vistas i och vilka ev. faror eller skador som kan uppstå där och packa därefter. Ska du ta med sin hund över gränsen så kolla upp pass, vaccinationer ect, ska ni åka mycket bil kanske du behöver mörklägga bakrutorna och installera en burfläkt osv osv.

 

Kommentar från Anna-Karin och Pelle: ”Jag är nyfiken på hur det går med ert husbygge? Har ni hittat en tomt än? Eller tänker ni att ni ger upp och letar tomt längre bort eller köper färdigt hus? Jag undrar också (om det inte är alltför fult) hur dyrt hus ni tänkt bygga och vad er handpenning är på? Man behöver väl 15% nu för tiden? Hoppas du tycker att frågorna är okej. Jag har inga direkta hundfrågor just nu för du skriver ut allting så noga i bloggen!”

Svar: Hej! Ja du… Det går väl sådär. Vi har letat tomt i 2 år nu och vi letar fortfarande… Köpa färdigt hus är inget alternativ i dagsläget, däremot har vi börjat titta neråt kusten också, alltså inte bara i Kungsbacka utan även i Varberg. Alla mäklare säger att man förr eller senare hittar rätt så det är bara att bita ihop och se tiden an. Men det börjar bli sjukt frustrerande!
Det stämmer att man behöver 15% och nu är det ju nya amorteringskrav också. Dock pratas det om ifall de ska gälla nybyggen eller inte så det kan bli spännande att se. Vi tänker att vi ska försöka göra en del jobb själva och hoppas på att landa någonstans runt 3-4 miljoner exkl. tomt och markarbete. Jag vill inte gå in exakt vad vår handpenning är på men i dagsläget har vi handpenning som täcker ett hus på 4 miljoner så då kan du själv räkna ut vad som minst finns på vårt konto 🙂

 

Kommentar från Stina: Vill gärna fråga en sak, hur visste du att det var dags att säga hej då till Exxa? Jag är så rädd att fatta fel beslut ang min voffsing… Med vänlig hälsning Stina

Svar: Du kommer veta Stina. Din hund kommer tala om det för dig. Titta, lyssna – du kommer inte att missa det. Jag vet inte i vilka omständigheter ni befinner er (sjukdom/ålder?) men våra pälsklingar vet när det är dags och har man bara ett öppet hjärta så kommer du att uppfatta vad din hund vill. Det är så sjukt jobbigt att säga hej då att jag inte ens kan förklara det i ord men en liten ”tröst” i sorgen är när man ändå har känslan att ens hund ville att man skulle släppa taget. Kram! ❤

 


(Systrarna bus).

 

Annonser

De små äcklen har vaknat… (hur gör ni?)

… och ni som följt oss ett tag vet precis vilka jag menar.
Fästingarna.

 

(Bild lånad av Sporthälsa).

 

Jag hatar dem med en passion som jag inte ens kan uttrycka i ord! Jag har flera vänner som fått ta bort hundar pga fästingrelaterade sjukdomar och det är ju så himla ”onödigt”, man ska gå bort för att man är gammal och levt klart sitt liv, inte på grund av de där vidriga små parasiterna!

 

Detta med fästingmedel är en het potatis och åsikterna är lika många som det finns hundar känns det som. Jag avundas er som bor i områden där fästingar är sällsynta för då kan man ju köra giftfria medel utan att behöva gå med en konstant orosklump i magen. I Mölndals kommun, där vi bor, är fästingar tyvärr väldigt vanliga och man har hittat fästingar som visat sig bära på bla TBE-smitta så vi har inget val, vi måste ha något ”rejält” till tjejerna. Tidigare provade vi Bravecto men Lovas mage gillade inte det och hon var alltså en av de hundarna som fick en påtaglig biverkning.

 

Förra sommaren provade vi Nexguard, en mildare variant av Bravecto, och det var GULD, Lovas mage tålde det utan problem och tjejerna hade inte en enda fästing på hela sommaren. Därför kör vi samma medel i år och våra prinsessor fick varsin dos förra veckan. Det man behöver komma ihåg med Nexguard är att eftersom det är mildare än Bravecto så ska man ge det en gång i månaden istället för en gång var tredje månad för att det ska funka som det ska men så länge man sätter en påminnelse i mobilen så är det inget problem tycker jag.

 

Hur ser det ut för er andra, bor ni i fästingtäta områden och vad ger ni dem för medel?

 

Förändringar, funderingar och frågestund.

Hej kära läsare!

 

Var förra veckan den snabbaste veckan i mannaminne? För mig känns det så. Jag hade en ganska ledsam vecka, främst för att en vän till mig gick bort i cancer, 36 år gammal och efterlämnade man och tre små barn. Jag har både gråtit, lett åt gamla konversationer oss emellan samt omvärderat livet en del. Det har varit svårt att vara som ”vanligt”, både privat och på jobbet. Men som alltid när tråkiga saker händer så tänker jag alltid att jag är så glad och tacksam över alla fina människor och mina fina hundar som finns i mitt liv. Jag orkar allt och klarar allt så länge som ni/de finns! ❤

 

Förra helgen valde jag att spendera all min tid med hundarna och det var så välbehövligt! Vi gick långa promenader i solen, satt i rastgården och filosoferade, chillade på balkongen (okej, hundarna chillade och jag skrev på ett utkast till ett framtida projekt som känns såååå spännande!) och bara var med varandra. Som introvert har jag ett behov av att få stänga världen ute ibland – särskilt med tanke på hur intensiv förrförra veckan och helgen var – och bara vara i nuet och det kunde jag bocka av från listan efter förra helgen. Till nästa gång vill säga… som var denna helgen… 😉

 

Som ni ser på sidan så har det skett lite förändringar; min presentationssida är uppdaterad och våra hundvänliga hotellrecensioner hittar ni under fliken ”Vi tipsar”. De låg tidigare som vanliga inlägg men jag tänkte att det var lättare att hitta dem så här. Tänk att det är 4 år sedan som jag gjorde min första hotellrecension?! Galet. Jag fick en fråga för ett tag sedan varför jag inte lägger upp recensioner avseende de hundvänliga hotell som vi inte har gillat och där är också anledningen; jag vill att den här sidan ska vara positiv och därför tipsar jag bara om guldkornen. Så de vi inte gillat hittar ni inte där, däremot så lämnar jag oftast omdömen på tripadvisor och liknande sidor.

 

Under samma flik fast på en annan sida kommer jag även skriva om vår förra Islandsresa och vår kommande, ni är många som frågat vilket jag kan förstå (Islands turism har gått upp 800% läste jag) men jag känner att det inte riktigt passar in i det format som bloggen har idag och vill därför inte publicera det som ett inlägg. Genom att göra så här kan ni som är intresserade läsa och ni som inte är intresserade slipper scrolla förbi massa text och bilder.

 

Gällande just bloggens format så är det också en het potatis just nu. Facebook blir mer och mer impopulärt och därför har vår blogg ingen sådan enskild sida. Instagram trodde många skulle göra bloggarna onödiga men på grund av t ex den nya algoritmen har Instagram faktiskt tappat i betydelse och nu säger experterna att vi går mot att bloggarna kommer igen starkt och att Instagram istället blir en förlängning och då även jag har trott detta under en period så är vår blogg fortfarande mycket aktuell. Men formatet är en annan sak. Jag tycker mig se att bloggar mer och mer blir ”Lifestyle” alltså att man inte bara skriver om sin nisch utan att man blir mer privat och även delar med sig av familj, hus, recept, tips osv och jag vet inte vad jag tycker… Jag inbillar mig att många av er som läser vår blogg är hundmänniskor och som följer oss utifrån den aspekten? Samtidigt dyker det upp en del frågor av det privata slaget… Svårt. Jag får fortsätta grunna på detta.

 

Jag kommer även köra en frågestund snart då det dykt upp en del funderingar det sista här i kommentarerna och via DM på Instagram så därför tänker jag att jag flaggar för det redan nu. Så har du några frågor så kan du passa på att ställa dem under detta inlägg så kommer svar inom kort! 🙂

 


(Tosse-flickorna).

 

Skärtorsdag.

Idag är det skärtorsdag och påsken närmar sig med stormsteg. Har ni några roliga planer inför helgen?

 

Vi har absolut noll spikade planer för helgen och det är jag glad för i dagsläget. Min påskledighet har börjat med två dagars sprängande huvudvärk och ett diskbråck som bråkar så just nu känner jag att det ska bli skönt med några lugna och stressfria dagar hemma. Vi funderade på att åka till min gamla hemtrakt Skaraborg då vi blev erbjudna att testa ett hundtillåtet herrgårdshotell men Johan är bara ledig två dagar över påsk och min rygg hade nog inte gillat att sitta nästan 3 timmar i bilen (enkel resa) just nu så vi har skjutit på det till en annan gång framöver när förutsättningarna är lite bättre.

 

Trots en lite dyster start på påsken har vi ändå förberett genom att storstäda och pynta. Hundarna är helt fascinerade av påskpyntet, riset har vi fått till slut fått ställa lite högre upp än i noshöjd (Pol…) och en av våra påskblomgrupper fick stå i fönstret då det står en liten ullig kyckling i krukan som Lova gärna vill leka med. Tossehundar! 😀

 


(Lova spanar på en av våra påskblomgrupper, kanske finns det en liten kyckling även i denna som man kan försöka stjäla? Svar nej 😉 )

 

Ikväll blir det filmkväll samt Islandsplanering i soffan. Vi ska tillbaka till Island i slutet av augusti och planerar att vara där i ca 11 dagar så nu försöker vi få ihop vår resa dag för dag. Det är så himla kul att sitta och titta på bilder och planera och trixa så att vi hinner se och göra så mycket som möjligt utan att för den sakens skull stressa. Det är något av en utmaning ska jag erkänna men samtidigt är det himla roligt, denna gång ska vi köra Island runt och bo på olika hotell varje dag och jag längtar så att det gör ont. Det enda tråkiga är förstås att vi inte kan ta hundarna med oss, de hade älskat Island och det hade varit ett sådant äventyr att åka tillsammans hela familjen… Men Island har oerhört stränga regler när det gäller djur och vi vill inte utsätta tjejerna för onödig stress och än mindre karantän så nej, de får stanna hemma. Hur deras matte ska klara nästan två veckor utan dem – ja, det är en annan femma… :-/ Jag får trösta mig med att det lutar åt att vi tar en tripp till Funäsdalen och fjällvandrar med tjejerna när vi kommit hem igen. Det kommer de älska! ❤

 

Trevlig skärtorsdag alla fina läsare!

 


(Bild från förra påsken när vi tog en tripp ner till Helsingborg under några dagar. Nöjda tjejer). 

 

EFIT – ett foto i timmen.

(Inlägget innehåller annonslänk till Doggy)

Detta är ett nytt koncept som jag tänkte köra lite då och då och det innebär precis vad det låter som; ett foto i timmen. Jag får en del frågor om hur vår vardag ser ut med två ”innehuskies” i Göteborg och jag tänkte att detta nya koncept borde ge en väldigt tydlig bild av vad vi hittar på. Tanken är inte ett tillrättalagt inlägg med redigerade systemkamerabilder utan rå verklighet med mobilkamera här och nu. Hoppas ni gillar det! 🙂

Söndag:

 

09.00 Johan vaknar och smyger ut i badrummet. Hundarna och jag sussar fortfarande sött. När Johan kryper ner i sängen igen vaknar hundarna och börjar hoppa omkring och beter sig som små kräk. Lova ger mig mjuka morgonpussar på munnen när jag vaknat till och Johan försöker distrahera Pol under tiden men lillans svartsjukeradar är on fleek och hon pressar sig in mellan mig och Lova och låter sin lilla tunga bearbeta mitt och Lovas ansikte växelvis. ”Inget gos utan Pol” är ledordet!

 

10.00 Johan går på en morgonpromenad med tjejerna medan jag förbereder frukost till oss alla. Då vi har snö är det två glada tjejer med tindrande ögon som kommer in efter promenaden och som sedan kastar sig över maten som två hungriga vargar.

 

11.00 Frukosten är avklarad och vi myser ner oss i soffan alla fyra och hyr ”Det” genom Tivo. Att se skräckfilm när det är ljust ute är perfekt för oss som är lättskrämda…

 

12.00 Hundarna stensover sig igenom filmen medan deras människor sitter som på helspänn. Maken till obehaglig film?!

 

13.00 Hundarna får varsitt ben att tugga på medan vi tvåbenta sitter i soffan och planerar för vår Islandsresa. I slutet på augusti åker vi och blir borta i ca 11-12 dagar, semestern är redan godkänd och klar så nu ska vi ”bara” få ihop vårt reseschema och pricka in var vi ska övernatta i vår Islandsbok (inköpt i Reykjavik under vår förra resa). Enda nackdelen är att tjejerna inte kan följa med…

 

14.00 Vi packar ner selar, bälten och fika och säger sedan till hundarna ”är det några vovvar som vill följa med på utflykt?” Det var det definitivt så vi hoppar alla in i bilen och styr kosan söderut.

 

15.00 Vi anländer vid Tjolöholm slott. Min släkt på mammas sida har faktiskt byggt och bott i slottet så Tjolöholm ligger mig lite extra varmt om hjärtat (varför äger Kungsbacka kommun det nu och inte jag?!?!) och jag gillar att spendera tid där. Vi promenerar runt med hundarna på stigarna som omger slottet, parken och skogen och båda tjejerna är galet glada. Kul!

 

16.00 Vi går ner till rastplatsen vid vattnet och de tvåbenta njuter av en fin solnedgång medan de fyrbenta nosar och klättrar på klippor och tittar på andra hundar. Det känns som att utflyktsmålet är godkänt även av tjejerna…

 

17.00 Hundarna får blötmat från vår sponsor Doggy vid bilen och sedan brummar vi hemåt, lite frusna men nöjda med dagen.

 

18.00 Pol har klätt ut sig enligt senaste kudd-hatt-mode och nu sover hon och Lova medan Johan och jag tar en varm dusch för att värma våra frusna lemmar. Burr!

 

19.00 Johan och jag äter kvällsmat framför en film och petar lite då och då på hundarna för att se om de lever. Jodå, de andas men ingenting vi säger eller gör får en reaktion från någon av dem. Man vet att ens hundar är helt slut när de inte ens orkar tigga, en konst de annars bemästrar till fullo…

 

20.00 Fortfarande inga reaktioner från hundarna utöver att Pol har bytt plats i soffan. De bara sover och sover. Johan och jag ser klart på vår film (”Girls trip” – superrolig!).

 

21.00 Hundarna har vaknat men är som två zombies, det enda de vill göra är att gå från soffan till sängen och Johan får truga dem att åtminstone gå med ut och nattkissa. Under tiden så ringer jag min pappa och uppdaterar honom ang operan som vi ska gå på om ca en månad, vi får dock avbryta samtalet då Johan ringer och jag får hjärtat i halsgropen. Johan berättar att Lova haltar på vänster bak och sparkar ut med benet med jämna mellanrum. Jag ber honom vända och komma in igen och väl inne lägger vi Lova i sängen och undersöker hennes tass med ficklampa. Mellan två trampdynor hittar vi den här lilla otäckingen som jag får dra ut med pincett:

 

22.00 De tvåbenta intar sängen och hundarna flyttar surmulet på sig innan de tar sina platser vid våra fötter. Dags att släcka lampan. God natt!

 

Vad är det för fel på 2018?!

Ja, som rubriken lyder så är det något märkligt i görningen det här året. Vad är det som händer?! Jag läser och hör om folks otur; hundar som är skadade eller som inte mår bra, bilar som går sönder, hundförare som gjort sig illa, dåliga träningsförhållanden, sjukdomar… The list goes on and on. Majoriteten av mina vänner och bekanta verkar ha haft ett riktigt dåligt år än så länge och på något sätt så är det ändå en liten tröst att man inte är ensam.

 

Vårt liv har som ni vet inte varit så roligt det senaste. Kennelhosta, maginfluensa, skador, icke existerande tomt att bygga hus på, en mail som jag fortfarande är uteslängd från (ni som har frågor – lämna kommentar här eller maila via IG tills det är löst!) diskbråck… Ja, 2018 började bra. De senaste 2.5 veckorna har jag dessutom varit däckad i värsta influensan. Det började med att Johan blev sjuk, några dagar senare trillade även jag dit men kunde jobba hemifrån (älskar det med mitt nya jobb, man får så himla mycket gjort!) men blev plötsligt akut sämre och fick nästan 40 graders feber tillsammans med klassiska förkylningssymptom, värk i lederna och sprängande huvudvärk. Kul. Än en gång stannade allt av; hundarnas träning, inplanerade möten och nöjen, bloggen…
Allt.

 

Jag är så less på det här dumma året! Det känns som att allt går fel, inget blir som jag tänkt mig och jag gör folk besvikna till höger och vänster och kanske allra mest mig själv… 😦

 

I allt elände är jag så glad över att jag har Johan och att vi är ett sådant grymt team. Vi hjälps åt med allt och när den ena mår dåligt drar den andra det tyngsta lasset och tvärtom. När allt går åt skogen är det sådant som jag försöker fokusera på (för det hjälper ju inte att ligga och illtjuta i kudden fast ibland har man god lust) och jag är så glad över min lilla familj! ❤ Bäst av allt; vi har bestämt oss för att aktivt styra om skutan, nu får det vara nog med tråkigheter!

 

I vår kommer det hända mycket roliga saker, både med bloggen och saker runt omkring den, med hundarna samt med oss som par. Vi har inplanerade tävlingar och andra tillställningar, vi har två resor under sommaren (en är redan bokad, yeay!) och hädanefter ska 2018 därför bli grymt! Nu väntar vi inte längre utan tar saken i egna händer och tassar!
Vi börjar redan i morgon, då händer en sak som ett antal av er faktiskt har efterfrågat under en lång tid med oroväckande entusiasm…

 

… stay tuned! 😀

 


(Älsklingarna på hotell).

 

Det här med alla hjärtans dag.

Igår var det den stora kärleksdagen! Hur firade ni läsare alla hjärtans dag? Eller skippade ni det kanske?

 

Jag är lite i valet och kvalet när det gäller sådana ”högtider” för jag tycker att man ska vårda sina relationer (oavsett om det gäller partner, vänner, familj och djur) varje dag och inte på ett visst datum bara för att någon har bestämt det. Samtidigt så är det ju lite gulligt… Svårt. Johan och jag kom undan genom att gå på dejt dagen innan istället och det kan jag varmt rekommendera för det är hur lätt som helst att få bord och bioplatser på en vanlig vardag istället för på alla hjärtans dag. Vi lyxade till det lite extra och körde VIP-bio (finns på Bergakungen här i Göteborg) och det är sååå väärt de extra pengarna. Efter några timmar på stan kom vi hem till två hundar som stensov i sängen, det var knappt att de orkade masa sig ut i hallen för att säga hej…

 

Igår på själva hjärtedagen myste vi bara hemma i soffan framför Bachelor med varsin hund i famnen. Det är det finaste jag kan få; familjetid. Glöm gosedjur, presenter och annat larv, (okej, blommor och choklad uppskattas) det enda jag vill ha är tid. Det är tyvärr något som jag har lärt mig den hårda vägen, tid är en av få saker i livet som inte går att köpa och därför är den så himla värdefull. Så igår, när jag satt lutad mot Johan med en liten Pol i famnen, så tänkte jag bara på hur tacksam jag är att jag har min lilla familj som förgyller mina dagar! ❤

 


(Instagrambild på en kärleksfull Lova)