Fjällsemester dag 5 och 6 – Funäsdalsberget, Flatruet och Njupeskär.

Dag 5 – Funäsdalsberget och Flatruet.

Jag vaknade dag fem med fjärilar i magen för vi hade planerat att göra något som jag kände rejäl skräck över; ta Funäsgondolen upp till toppen av Funäsdalsberget. Gondolen är alltså som en skidlift i form av ”glasboxar” som går från dalen ända upp till berget, ni kan läsa mer om den här. Vi hade stått nedanför och tittat på den dagen innan och redan från marken såg man att lutningen uppför var helt brutal, vissa partier var det nästan 90 graders stigning och jag är dessutom höjdrädd… Behöver jag säga mer?! 😉 Jag ville verkligen inte åka upp men samtidigt ville jag gärna se utsikten från berget, äta lunch vid den berömda ”Toppstugan” och se vad det fanns för vandringsleder som utgick från berget så att skippa den upplevelsen kändes inte som ett alternativ – men fy vad rädd jag var!

 


(Lova i Gondolen, mobilbild tagen av Johan. Notera att detta är precis i början av stigningen…)

 


(Utsikt från Funäsdalsberget. Vyerna, färgerna, ljuset….!)

 

Tjejen i receptionen gav mig rådet att bara titta rakt fram i gondolen så det tog jag till mig (efter att ha försäkrat mig om att ingen gondol någonsin hade ramlat ner) och så köpte vi biljetter och traskade till starten med hundarna. Hundarna var välkomna att åka med i gondoler med ojämna nummer så vi kände att de självklart skulle få följa med upp men det var också en oro för mig, jag tänkte mycket på hur de skulle reagera. Det gick dock bra, Pol var lite stressad i början och satt och flämtade men glömde snart av sig för att istället titta på utsikten. Lova satt klistrad vid glasrutan från början till slut, helt fascinerad av hästarna som betade nedanför oss och betedde sig som att hon aldrig gjort annat än flygit genom luften i glaslådor. Himla udda.

 

Vi överlevde iaf luftfärden och traskade upp till utsiktsplatsen som var helt fantastisk, vilken utsikt! Det är en sådan speciell känsla att stå där uppe och se allt från röd/grön/gula vidder och renflockar till blåfärgade berg och snötäckta toppar…
Vi spenderade några timmar på berget och dess leder innan vi klättrade ner till gondolstationen och hann med den sista gondolen med några minuter till godo, puh! Jag blundade den första biten ner men vågade öppna ögonen efter en stund och lyckades både filma och fota under de sista minuterna och även Pol var lugnare på nedvägen så det var skönt. Johan och Lova var helt obrydda precis som på ditvägen, de satt tryckta mot glaset och verkade njuta ohejdat av upplevelsen. Nästa gång ska jag också försöka göra det…

 


(Instagrambild på Lova).

 

Väl nere traskade vi över vägen och ner till hotellet, bytte kläder, packade ryggsäckarna och åkte tillbaka till Flatruet, det var egentligen inte det som vi hade planerat att göra men vi kunde liksom inte hålla oss borta. Den här gången gick vi åt ”‘rätt” håll dvs så som turen går enligt kartan och fick spendera några timmar på vidderna samtidigt som en fantastisk solnedgång började ta form över våra huvuden. Hundarna var otroligt pigga och glada där de stretade på i sina selar framför oss så det var nog inte bara vi tvåbenta som kände av magin som vilar över Flatruet. Då och då sprang vi på några renar och vid ett tillfälle såg vi en annan hundförare på håll men annars var det bara vi. Kan det bli bättre?!

 


(Magiska Flatruet).

 

Efter några timmars vandring vände vi och traskade tillbaka till bilen, tog av hundarna selarna, stretchade dem lite och gav dem mat och vatten. Tjejerna hade verkligen en helt galen aptit under fjällvistelsen men vi hade med oss både vanligt foder och paté så det räckte och blev över som tur var. Medan de stod och åt kom det ut ett par från en husbil som stod parkerad lite längre bort och ville hälsa på hundarna vilket de såklart fick. De var väldigt nyfikna på vår fina ras, ställde mycket frågor osv och det slutade med att de kom fram till att de var sugna på att skaffa en hund igen efter att ha varit utan under några års tid så de skulle kontakta Hundstallet i Stockholm när de kom hem. Jättekul tyckte vi!
Vi är vana vid att få frågor om hundarna, det får vi varje dag här hemma i Göteborg och Funäsdalen var inget undantag. Det som skiljde var dock att många fler gissade rätt på rasen medan vi var där uppe, istället för att få frågan ”vad är det för ras?” så var det många som sa typ ”åh vilka fina huskies, hur gamla är de?” osv. Det är vi mindre vana vid… 😉

 


(Instagrambild på tjejerna innan vi skulle lämna Flatruet för sista gången).

 

Dag 6 – Funäsdalen och Njupeskär.

Denna dagen präglades av vemod då det var vår sista dag i fjällen. Jag är en sån där person som älskar att resa men också att resa hem, sista dagen av en resa brukar jag alltid längta hem till det välbekanta och till hemmets trygga vrå. Det finns dock två undantag; när vi åkte hem från Island (hade inte hundarna väntat hemma hade jag inte hoppat på planet tillbaka till Sverige) och när semestern närmade sig sitt slut nu i Funäsdalen. Vi unnade oss en lugn förmiddag i dalen; gick med hundarna, shoppade lite, inhandlade det obligatoriska vykortet (en tradition på våra semestrar, vi köper ett vykort från platsen och skriver ner allt roligt vi upplevt och sparar det sedan hemma som minne) och liksom insöp alla vyerna ordentligt.

 


(Vårt underbara hotell).

 

Eftermiddagen spenderades vid vattenfallet Njupeskär men det var något av en besvikelse måste jag säga; trångt, massa folk och inte speciellt imponerande, iaf inte när man upplevt alla vackra vattenfall på Island… 😉 (Jag veeeeeet, ett himla tjat om det där landet alltså!) Jag tror dock att det var fel tid att besöka fallet iom att så många fortfarande hade semester, om vi hade åkt dit nu under hösten istället hade det säkert blivit en helt annorlunda upplevelse. Det fanns några plana stenar snett till vänster om vattenfallet där man säkert hade kunnat sätta eller lägga hundarna och fått fantastiska bilder med fallet som bakgrund men detta var inte ett alternativ för oss den här gången. Att behöva armbåga sig fram förtar en del av upplevelsen måste jag säga…. Så till alla er som vill åka dit, undvik att åka under sommaren!

 

Detta var vår sista upplevelse innan det var dags att checka ut dagen därpå och åka hem och jag kan ärligt säga att det var med sorg i hjärtat. Vi hade en fantastisk vecka i Funäsdalen, inte minst för att vi kände oss så hemma där och vi åkte med känslan av att vi lämnade kvar en liten bit av oss själva på de karga vidderna.

 

Resan hem tog ca 12 timmar pga vägarbeten ect men allt gick bra för oss och hundarna och runt midnatt rullade vi in på vår parkering hemma i Götet. Hundarna piggnade till rejält när de insåg att vi var framme och deras svansar svischade glatt hela vägen till dörren. Väl inne drack de lite vatten och sedan gick Lova tätt följd av Pol raka vägen till sängen, hoppade upp och somnade. Välsignade små pluttar som kan slappna av sådär enkelt. Det var värre för oss tvåbenta så vi roade oss en stund med att gå in på Hemnet.se och leta hus och tomt i Funäsdalen för vi var båda överens om att det får bli en stuga där uppe så fort ekonomin tillåter att vi både bygger hus/har hus och stuga!

 

Tusen tack Funäsfjällen och Funäsdalen berg & hotell för en oförglömlig semester!! ❤ ❤ ❤

 

Annonser

Fjällsemester dag 1 och 2 – Funäsdalen och Mittåkläppen.

**Inlägget innehåller reklamlänkar**

Nu är vi hemma igen efter vår fjällsemester och jag kommer berätta om den i några uppdelade inlägg. Tyvärr var nätet inte så samarbetsvilligt så det var svårt att blogga på plats men samtidigt var det himla kul att se att så många av er följde oss via Instastory istället! 🙂

 

Dag 1 – Destination Funäsdalen.
Förra måndagen steg vi upp tiiiiiidigt och hoppade i bilen för att åka till Funäsdalen och Funäsdalen berg & hotell. Resan tog största delen av dagen, ca 11 timmar från Göteborg om jag minns rätt och vi anlände först vid 18-tiden på kvällen. Resan upp gick väldigt bra, de fyrbenta låg bak i sin nya bur från MIM (vi har en MIM Variocage Dubbel XL) och de tvåbenta satt fram och pratade och lyssnade på musik och sjöng för glatta livet. Vi stannade några gånger för att hundarna skulle få uträtta behov och äta/dricka men överlag kändes det inte som att resan tog så lång tid som den faktiskt gjorde.

 


(Instagrambild på flickorna i sin MIM-bur när vi pausade för frukost).

 

Väl framme i charmiga Funäsdalen gick vi en promenad med hundarna och sedan checkade vi in i rum nummer 408. Hotellet var så oerhört mysigt i en lång träbyggnad med grästak, massa röda blommor under fönstren och utsikt över sjön som låg nedanför. Vi var alla ganska trötta efter den långa resan så vi beställde upp middag och åt i sängen framför nya avsnittet av Game of Thrones och hade det allmänt gott. Innan det var läggdags packade vi upp våra väskor samt packade våra ryggsäckar inför det planerade fjälläventyret dagen därpå – bestiga Mittåkläppen.

 


(Vårt rum med sittgrupp och skrivbord. Vi hade även en dubbelsäng (till höger om bilden) samt en garderob (till vänster om bilden).

 


(Badrummet).

 

Dag 2 – Mittåkläppen.
Nästa morgon vaknade vi tidigt och rastade hundarna innan vi gick ner för att äta frukost. Även om en stor del av hotellet är hundvänligt så är matsalen inte det så vi lämnade hundarna med varsin dental stick på rummet. Jag har som princip när jag reser att inte lämna hundarna ensamma på ett nytt ställe första dagen och den håller jag hårt på; hundarna har inte bett om att hamna i en ny miljö där de kanske inte känner sig helt trygga och därför anser jag att vi som ägare får anpassa oss efter dem (därav middagen i sängen) fram till att det syns att hundarna ”bott in sig” lite. När vi gick ner var hundarna lugna och fina, båda låg kvar och fick sina sticks i sängen så vi kunde gå ner och äta med gott samvete. Frukosten var super och från matsalen har man utsikt över sjön som ligger nedanför hotellet med fjällen i bakgrunden så vi kunde inte fått en mer harmonisk start på dagen.

 


(Såhär trött var Pol morgonen därpå…)

 

Mätta och belåtna traskade vi upp till rummet igen, bytte om till vandringskläder, tog hundarna och våra ryggsäckar och tog sedan bilen till Djupdalsvallens säter där vi skulle påbörja vår vandring. Vi hade redan bestämt att vi skulle bestiga berget Mittåkläppen vilket också är en alternativ rutt av Guldtur nummer 7, ni hittar de 30 Guldturerna här. Vägen dit var fantastiskt vacker och vi stannade flera gånger, både för att fota och för att låta renarna springa över vägen. Med risken att låta som en nörd så måste jag erkänna att jag älskar renar, jag har ända sedan barndomen varit intresserad och fascinerad av den samiska kulturen och av rennäringen så när de stod vid vägkanten och tittade på oss så kände jag att jag liksom var… hemma. Ja, det är nog rätt ord. Hemma.

Väl framme vid sätern parkerade vi bilen, satte på hundarna selar, draglinor, halsband och ID-brickor och sedan begav vi oss mot berget. Mittåkläppen är ett hajfensformat berg som ligger 1212 meter över havet med en fallhöjd på 340 meter så stigningen är stundtals brutal men utsikten är värd varenda svettdroppe, jag lovar! Vi hade sådan tur med vädret, även om det stundtals samlades mörka moln på himlen så sken solen nästan hela dagen så vi passade på att pausa några gånger och fika lite till hundarnas stora förtret. Fika när vi är på äventyr?! Dumma människor.

 


(Instagrambild på vägen upp till toppen. Och ja, det vita ni ser är snö 😉 )

 


(Tjejernas ID-brickor från våra vänner på Vovven.nu, superbra att ha både på fjället och i vardagen om det skulle hända något! Mitt telefonnummer har på bilden ovan ersatts av pixlar av privata skäl. Ni hittar fler varianter här och just nu har de rea på samtliga modeller så passa på!)

 

Både Lova och Pol var så otroligt duktiga på vägen upp, de stretade på och kändes lika fokuserade gällande att ta sig upp till toppen som jag och Johan var. Vi mötte några personer på väg upp (de flesta med hund/hundar, kul!) men är det någonstans som det finns plats för möte så är det på fjället så vi bara klev åt sidan och väntade på att de andra skulle passera. Smidigt värre.
Väl uppe på toppen satte vi oss bara ner på en sten och beundrade utsikten. Även om vi både fotograferade med systemkameran och mobilerna samt filmade så kändes det helt omöjligt att fånga landskapets skönhet på bild. Man måste liksom ha varit där, andats den friska luften och sett fjällen och bergen sträcka sig hela vägen till Norge för att på riktigt kunna uppskatta hur vackert det faktiskt är…

 


(Lova njuter av utsikten).

 


(Utsikten från Mittåkläppen).

 

Jag vet faktiskt inte hur länge vi satt där, vi fyra, och bara tittade och var. Drack ur våra kåsor, åt kex och frukt, pratade, skrattade och bara myste. Dock såg vi till slut hur det började regna över fjällen mittemot oss så vi bestämde oss för att påbörja nedstigningen med förhoppningen att slippa bli genomblöta och det höll faktiskt hela vägen till bilen, det duggregnade lite när vi gick sista biten genom skogen men inte värre än att det räckte att dra på regnskyddet på kameraryggsäcken. Vi hade regnponchos med oss men de behövde vi inte ens ta fram, så lätt var regnet. Nedstigningen präglades istället av Lova och hennes högljudda protester, Lova kände nämligen att det gick alldeles för sakta på vägen ner och visade sitt missnöje. Högt…

 


(Djupdalsvallens goda våfflor representerar både starten och slutet på Guldtur nummer 7).

 

Väl framme vid bilen bytte vi om till torra kläder och gympaskor och hundarna fick mat (paté) och vatten. I samband med detta ryckte Pol till i sin draglina – som sa ”ritch” och gick sönder. Den höll fortfarande ihop med några trådar så hon kom inte loss (tänk er de tidningsrubrikerna dagen därpå…) men vi insåg snabbt att vi var tvungna att köpa en ny så snart som möjligt. Jag skämtade med Johan om att incidenten påvisar Pols prioriteringar, den draglinan har hållit genom x antal träningar, tävlingar och nu under en hel bergsbestigning men när det är dags för mat efter hennes första fjälläventyr – då brister den. 🙂

Vi var tillbaka i Funäsdalen under tidig kväll och upptäckte två saker: 1. Det finns ingen affär i Funäsdalen som säljer draglinor och 2. Närmsta affär som säljer dessa ligger i Idre, ca 2 timmar bort enkel resa. Jahapp. Det var inget att göra förutom att ändra planerna inför nästa dag och byta ut en vandringsled mot en bilresa till Idre. Det visade sig dock att just Idre hade mer saker att bjuda på än bara en hundsportsaffär, mer om det i nästa inlägg…

 

Vi är okej och morgondagens roadtrip.

Hej kära läsare!

Jag vill börja med att skriva att Lova och Pol är okej!
Ni har säkert läst att två huskies fick avlivas häromdagen efter att ha blivit glykolförgiftade i en rastgård i Mölndal men tack och lov så var det inte våra tjejer. ❤ Vi har aldrig varit i Lackarebäcks hundrastgård då den ligger utmed väg E20/ vid Bifrostkorset och det var där som detta fruktansvärda skedde (som jag har förstått det är det främst ett hunddagis som använder den rastgården). Dock var vi tidigare mycket i rastgården vid Åby men vi slutade åka dit för ca 1 år sedan efter att ha läst att någon försökt förgifta hundar i Bifrost. Vi kände att vi helt enkelt inte vågade chansa, särskilt inte med tanke på att Åbygården är lite ”lurig” iochmed att det finns en del buskar där man lättare kan gömma förgiftat kött. Så det senaste året har vi enbart gått till ”vår” rastgård som tillhör vårt bostadsområde samt åkt till en i närheten. Båda gårdarna som vi använder är plana och enkla att undersöka innan man släpper in sina hundar, sedan att man ska behöva tänka så alls – ja det är en annan historia… 😦

Jag lider så fruktansvärt mycket med den stackars tjejen som miste båda sina älsklingar på grund av att det finns en människa där ute som är så oerhört sjuk i huvudet att han/hon vill skada andras djur. Jag kan inte i skrift uttrycka vad jag skulle vilja göra med den skyldige men tro mig, jag har planerat in i minsta detalj i mitt huvud vad jag skulle utsätta den personen för om han eller hon korsade mina hundars väg… Äckliga vidriga sjuka människa!!!

 

Det känns konstigt att skriva detta efter ovanstående text men nu till något roligare – i morgon åker vår lilla familj på semester! Idag har vi förberett det sista och nu håller vi på att packa (har tagit en liten paus för att blogga) och det tar sin lilla tid alltså att packa kläder, mat, dryck ect för två personer och två hundar när man ska spendera en vecka i vildmarken. Något kommer vi säkert glömma men det får lösa sig utmed vägen, jag tror att vi fått med oss det viktigaste för att hålla oss varma, hela och (någorlunda) rena iaf.
Surfplattan och kameran är med så om nätet samarbetar kommer jag uppdatera bloggen men främst kommer jag vara aktiv på instagram och instastorys så ni kan hänga med oss där om ni vill! 🙂

 

Ta hand om er och era hundar! ❤

 


(Älsklingarna! Lova till vänster och Pol till höger).

 

Vacationmode.

I fredags gjorde vi sista arbetsdagen på ett tag för nu har vi SEMESTER! 😀

 

Än så länge så har semestern varit underbar; vi har sovit ut, gått långa promenader med hundarna, ätit ute ett par gånger, shoppat, paddlat kanot, tränat, fikat och bara njutit av att få spendera lite extra tid tillsammans som en familj. Nästa vecka blir det en lång roadtrip och det ska bli sååååå skönt att få en paus från allt och alla (utöver Johan och hundarna alltså, jag ska inte åka själv) för jag känner ett stort behov av lite allmän detox och det vet jag redan nu att vår kommande resa kan erbjuda. Längtar!

 

Vi har tagit en ganska kort semesterperiod i år, bara tre veckor, eftersom vi drar på en solresa i vinter (utan hundarna då, buhuuu) och sedan har vi även ytterligare en vecka sparad om vi behöver ta ut de dagarna runt jul eller om vi sparar dem till nästa Islandsresa. Det känns skönt att ha alternativ. 🙂

 


(Instagrambild från gårdagens äventyr, vi spenderade eftermiddagen och delar av kvällen på Stensjön i en kanot och åt sedan middag på Strandrestaurangen, otroligt gott och mysigt!)

 


(Som jag skrev på Instagram häromdagen; ”find your flow and row, row, row”. Sant för både livet och för kanotturer på sjön).

 

Hur är det hos er läsare, fler som har sen semester precis som vi? Oavsett så hoppas jag att er sommar är fantastisk! Tack för att ni följer oss i vått och torrt!

 

En liten räv bakom huskyörat…

Tack för alla fina hälsningar här och på Facebook gällande Pol, hon mår fint och vi är såklart oerhört glada och lättade! ❤

 

Dock måste jag dela med mig av något som hände samma kväll som vi var hos veterinären; Jag och Pol satt i soffan och kollade på film medan Lova låg i sängen och sov. Pol utnyttjade väl tillfället att få lite extra gos den dagen iochmed att vi varit så oroliga för henne, man kan aldrig få för mycket uppmärksamhet i Pols värld. Hur som helst, plötsligt hör jag hur Lova hoppar ner från sängen och kommer traskande genom vardagsrummet – och haltar! Att jag inte satte energidrycken i halsen…! Vad är oddsen för att våra två hundar ska börja halta samma dag, särskilt med tanke på att de i vanliga fall är oerhört friska och pigga?!

 

Jag slank ner på golvet och sa väl något i stil med ”Men lilla Bobbo, vad har hänt?” och Lova haltade fram till mig med öronen åt sidorna och ledsna ögon, hela hon utstrålade ynklighet. Hon höll ena tassen i luften och jag tittade på den utan att hitta något onormalt på tassen eller trampdynan, jag fick dessutom bända och böja i lederna hur jag ville utan att hon reagerade.
Balkongdörren stod öppen och jag antar att någon hund gick förbi nedanför för Pol for ut som ett skott och Lova efter – utan att halta ett dugg! Vid det här laget var jag rejält konfundersam så jag gick till köket och öppnade en skinkförpackning, ett ljud som tjejerna känner till väl. Och mycket riktigt, båda kom springande – Lova utan tillstymmelse till haltning – och de fick varsin bit. Jag passade på att koppla Lova och gick ut på gården och sprang lite med henne samtidigt som jag noga studerade hennes steg och hon sprang och rörde sig precis som vanligt. Hm…
Ungefär där slog det mig att även om Lova är världens snällaste, mjukaste och raraste hund så går det inte att förneka att hon är uppfostrad av skådespelerskan Exxa som var en mästare på att fejka än det ena och än det andra för att få som hon ville och jag tror att det var precis det Lova gjorde. Vi la så mycket energi på Pol den dagen och jag tror faktiskt att Lova kände sig lite ignorerad och utanför och hur åtgärdar man det? Jo, man fejkar en skada så att matte blir orolig! 😀 Mycket smart. Lova är så oerhört söt att det är lätt att glömma att det faktiskt lurar en slug liten räv bakom de där fluffiga öronen…

 

Hon har inte haltat sedan den dagen och inte Pol heller efter att hon fick sin spruta så nu är allt frid och fröjd hemma igen som tur är och ordningen är återställd till det normala. Nu gäller det bara att stå ut i två arbetsdagar till för sedan är det semester! 😀 Första veckan kommer gå åt till återhämtning och små utflykter i Göteborg med omnejd och sedan bär det av på familjesemester med Johan och våra prinsessor. Mer om det senare, längtar!

 


(Mobilbild på när flickorna var iväg på semester över påsken och bodde på fint hotell).

 

Hallå Skauuuuune!

Ni som följer oss på Instagram vet redan detta; jag, Johan och hundarna firade påsk i Helsingborg i år. Det var ett oerhört spontant beslut som också blev oerhört lyckat! Johan åkte på att jobba under påskafton och påskdagen och därför gjorde vi inte upp några planer med vänner eller familj, det kändes lite ovärt på något sätt så vi bestämde oss för att ha en lugn påsk i år. Men när helgen närmade sig så började jag ångra mig och fick den där kliande känslan i kroppen ni vet, den som säger ”miljöombyte”. Så jag kollade runt lite, jag ville inte spendera x antal timmar i bilen (säger bara ett ord: påsktrafiken…) men jag ville ändå komma en bit bort från Göteborg och valet föll på Helsingborg. Nästa steg var att hitta ett hundvänligt hotell nära grönområden för att underlätta rastning och valet föll nästan direkt på Elite Hotell Mollberg som ligger på Stortorget med Kärnan-parken precis bakom. Jag frågade Johan om han var sugen på en liten roadtrip och han sa ja direkt så jag ringde hotellet på vinst och förlust och vi var så välkomna. Score.

 

Två dagar senare satt hela familjen i bilen på väg söderut, både jag och Johan var lediga från jobb under skärtorsdagen och långfredagen så det kunde inte ha löst sig bättre. Vi fick också chansen att riktigt prova vår nya bil ”Börnie” som vi köpte veckan innan (en superfin Kia Ceed kombi Eco Premium Edition) så hela resan ner var en dröm, både för oss och hundarna.
Väl framme parkerade vi och gick för att checka in, Lova är van vid att fara och flänga och skötte sig toppen. Pol däremot är lite mindre van vid nya miljöer och var ganska hyper, hon slet och drog i kopplet, ville hälsa på alla och lukta på allt. Tossevalp! Jaja, hon lockar fram många leenden och skratt iaf! 😉

 

(Utsikten från precis utanför vårt hotell).

 


(Utsikten från terassen under Kärnanparken. Vårt hotell är den stora vita byggnaden till vänster).

 

(På väg upp mot Kärnan).

 

Vi fick ett superfint DeLuxe-rum och när jag säger superfint så menar jag så fint att man nästan inte ville kliva på golvet, än mindre släppa lös två vilda huskies där inne, haha. Det stora rummet var L-format med en superstor dubbelsäng, en sittgrupp, garderober, minibar, TV-möbel och en platt-TV på väggen mitt emot sängen. Längs hela långsidan hade vi en fönstervägg med fönster hela vägen ända upp till taket och utsikt över Stortorget och hundarna var heeeeelt fascinerade av detta, jag vet faktiskt inte hur lång tid sammanlagt som de spenderade i sängen framför fönstren och spanade på människorna och hundarna som gick över torget men jag kan säga att det var åtskilliga timmar. Sedan fanns även ett stort badrum helt i marmor med alla bekvämligheter som man kan tänkas behöva så där spenderade vi en hel del tid.
Vi chillade en stund på rummet och sedan åkte vi till en park som låg ca fem minuter bort med bil där vi gick en lång promenad med tjejerna. Både Lova och Pol var superglada, det syntes att även de njöt av att få komma bort lite och undersöka nya och spännande dofter. Våren var betydligt längre kommen i Helsingborg än i kära Götet så hela parken blommade i blått och rosa, otroligt vackert! Vi passade även på att utforska omgivningarna lite och Johan sprang in på Systemet och köpte några öl och lite bubbel innan vi återvände till hotellet.

 
(Vackra Skåne!)

 

(Instagrambild på två glada huskytjejer som älskade två-meters-sängen).

 

(Mobilbild på en nyfiken liten Pol).

 

(Elite kan det här med badrum…)

 

(Hela Skåne stod i blom under vår vistelse).

 

Under kvällen bjöd staden på regn och rusk och det passade oss bra för vi hade redan innan bestämt oss för att äta middag på rummet. Jag uppmuntrar ofta folk att resa tillsammans med sina hundar men är också noga med att påpeka att man i så fall får acceptera att man får anpassa sig lite. Att t ex lämna hundarna ensamma i ett okänt hotellrum första kvällen för att gå ut och äta middag är väldigt oschysst och ett stort no-no i min bok! Så för oss blev det middag i sängen framför en film och det var faktiskt hur mysigt som helst. ❤

Vi sov som bäbisar/valpar och vaknade tidigt nästa morgon och eftersom frukostmatsalen var öppen hela fm så hade vi gott om tid på oss att promenera med tjejerna, utforska stan och fotografera. Väl tillbaka på rummet – efter ca två timmar – hoppade båda hundarna upp i sängen och gottade ner sig i täckena (vart köper hotell sina fantastiska sängkläder?!) så Johan och jag kunde med gott samvete gå och njuta av frukostbuffén. Möjligheten fanns att hämta frukost och ta med den upp på rummet men hundarna visade tydligt att de var både trygga och trötta så då kändes det bra i magen att lämna dem en stund.

 


(Lova framför Kärnan).

 


(En trött liten Potti…)

 

(Instagrambild från Kärnanparken en tidig fredagmorgon).
Vi spenderade sedan vår Långfredag med att göra turistgrejer och den främsta var förstås Sofiero Slott. Vilket fantastiskt ställe och dessutom hur hundvänligt som helst! Vi promenerade runt i timmar i deras fantastiska park, tog en glass på en parkbänk i solen och bara hade det gott. Jag kan varmt rekommendera ett besök på slottet för alla hundägare.

 

(Mobilbild på Sofiero Slott).

 

(Mobilbild från Sofieros park).

 

(Mobilbild på Lova framför slottet. Vi försökte få med Pol också men hon var nog för trött för hon vägrade…)

 

Trots att vi hade en del grejer på vår lista att bocka av när vi var nere i Skåne så var det faktiskt otroligt skönt att komma bort lite och det var kul att bli påmind om hur fin stad Helsingborg faktiskt är. Sist jag var där, utöver resor i tjänsten (som inte borde räknas för då jag har bara möten och åker sedan direkt tillbaka till Göteborg igen utan att hinna se/uppleva något) var 2010 när Malle och jag åkte och hälsade på Eva med flock. Det är egentligen helt otroligt att det är sju år sedan, det känns som att det lika gärna kunde vara 70 år sedan, särskilt om jag tittar på hur mitt liv såg ut då i jämförelse med nu. Det var dock en väldigt fin påminnelse och Johan och jag bestämde oss för att åka tillbaka igen någon gång under sommaren, med skillnaden att lägga till lite mer tid så att vi hinner umgås lite med vänner också. Det längtar jag efter!

 

Ps. Detta är en bråkdel av alla bilder som vi tog under våra dagar i Skåne (både med mobilerna och med systemkameran) men jag har försökt att visa bilder på sådant som jag faktiskt skrivit om i texten. Jag kommer visa fler bilder framöver. Hoppas ni tycker det är okej att jag har blandat mobilbilder med systemkamerabilder; vädret var så himla varierande så vi hade inte alltid stora kameran framme och då är det så smidigt att bara plocka fram mobilen. Bilderna blir ju absolut inte lika bra men å andra sidan så speglar de ju verkligen vardagen som den är så jag hoppas att ni har lite glädje av de bilderna också! 🙂 Ds.

 

Äventyr i Majorna.

I lördags fick hundarna åka på varsitt äventyr här i Göteborg. Jag var hembjuden till min vän Alexandra (som jag även jobbar med och delar kontor med på jobbet) och hennes son Sigge och bestämde mig för att ta med Pol. Det självklara valet hade kanske varit att ta med Lova iom att hon älskar barn mer än allt annat men dels så löpte hon och dels så kände jag att det vore bra för Pol att komma ut och göra något utan storasyster så därför föll valet på henne. Johan (och Lova) körde oss till Majorna och åkte sedan vidare på ett eget äventyr medan Pol glatt traskade in i byggnaden, hon tittade inte ens efter husse och systeryster… 😉

Vi hade en supermysig dag med Alex och Sigge; vi åt lunch, tog en lång promenad i solen och bara pratade och umgicks, det var en sådan där dag när man bara tankar energi och glädje! Pol och Sigge busade järnet, de är nästan jämngamla (ca 1.5 år) och kom väldigt bra överens. Pol var väldigt försiktig med Sigge, hon lät honom klappa och gosa, de hade dragkamp om leksaker och dessutom fick han ett par rejäla kyssar a la Pol som fick honom att skratta sådär gott som bara barn kan… Jag var väldigt stolt över henne!

 

(Bild från vår Instagram på bäbis-Pol och bäbis-Sigge. Sigge är seriöst en av de sötaste ungarna jag någonsin sett och Johan och jag skämtade på vägen hem om att OM vi nu vill/orkar skaffa tvåbenta barn så ska de se ut och vara precis som Siggeleinen!)

 

Under tiden befann sig Johan och Lova i Slottsskogen och umgicks med varandra och fick lite värdefull far-dotter-tid. De promenerade massor, klättrade upp till utkiksplatsen, tittade på alla djuren som var ute och satt på en bänk och njöt av solen. Johan berättade att Lova direkt hoppade upp jämte honom när han satte sig och att han la armen om henne och att de satt där och tittade på djuren och folket – och fick många underliga blickar. Enligt Johan tog det honom en lång stund att lista ut att folk tittade så eftersom Lova satt där precis som en liten människa. För oss är det så normalt att hon gör så, så vi reagerar inte riktigt som andra tydligen gör…
Under eftermiddagen sammanstrålade vi och sedan spenderade vi kvällen framför en bra film. Hundarna var sååå trötta efter sina respektive äventyr, de bara sov och sov och det beteendet höll i sig under hela söndagen också – vilket passade oss perfekt eftersom vi hade en dejt inplanerad (bio och middag). Ibland blir allt sådär lyckat. ❤

 

(Älsklingarna!)