Inte alltid kul att ha hund?

Jag är en typisk hundmänniska, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag har mer än en gång blivit kallad ”hundnörd” och tar emot den titeln med stor tillfredsställelse eftersom jag tar det som en komplimang. Och titeln stämmer, jag är en hundnörd. Jag är en sådan där person som pratar om mina hundar på samma sätt som andra pratar om sina barn. När Johan och jag planerar utflykter eller resor så är min första tanke alltid ”Vad kan vi göra för att hundarna ska kunna följa med?”. Om någon vill se en bild på mina hundar så visar jag inte bara en bild från instagramflödet, nej, nej, nej; jag visar 20 plus några filmer. Japp, det är på den nivån.

 

Häromdagen fick jag ett långt mail via Instagram med frågor från en tjej som var intresserad av att skaffa hund och en fråga stack ut lite extra; ”Är det alltid kul att ha hund eller kan man ångra köpet?”. Detta fick mig att tänka till, både en och två gånger och jag började fundera på hur jag känner. Inte den där polerade sanningen som är full med rosa fluff och ett överdrivet användande av ordet ”fantastiskt” utan på riktigt, den där sanningen som finns djupt in i själen, hur hemskt och obekväm den än kan vara att se och acceptera. Och jag insåg att svaret är enkelt; nej det är inte alltid kul att ha hund.

 

Missförstå mig rätt, jag älskar mina hundar! Tokälskar! De är mina barn, mina bästa vänner, min familj, mina stöttepelare och två orsaker till att livet är värt att leva. Att det inte alltid är kul att ha hund har ingenting med Lova eller Pol att göra, det har med mig och mitt liv att göra. Här kommer några exempel:

 

• När jag fick ryggskott. Detta var under vintern 2010/2011, jag hade gjort slut med min senaste pojkvän och levde ensam med Exxa. Dagen före höll jag på att krocka med en annan bil, det slutade med att jag fick panikbromsa för att personen inte skulle köra in i mig och antagligen så spände jag mig för dagen därpå vaknade jag med  världens ryggskott. Jag var som en fällkniv, kunde varken gå, sitta eller ligga och definitivt inte arbeta. Men jag hade ju fortfarande en liten Exxi-Lutt som behövde gå ut… På kvällarna fick jag hjälp av en killkompis men under dagarna var jag tvungen att lösa biffen själv. Det slutade med att jag band hennes koppel om min midja och sedan kröp jag på alla fyra nerför sex trappor och ut. Det blev inga långa promenader under några dagar men hon fick iaf uträtta sina behov. Jag minns än idag hur ont det gjorde, hur pinsamt det var att möta grannar där man kröp runt och hur det kändes i mattehjärtat att veta att man inte kunde ge sin hund allt som hon behövde och förtjänade. Då var det inte kul att ha hund!

 

• När jag under en period var så yr att jag fick hålla mig i skyltar och räcken när Lova och jag var ute och gick (detta var några månader innan vi köpte Pol). Under den här tiden upplevde jag att det var hemskt att gå ut och gå och ännu värre med en pigg liten Lova som ville gå långt och dessutom ville hälsa på alla hundar och människor som vi mötte. Samtidigt hade  jag inte så mycket val iom att Johan jobbade så det var ju bara att gå ut och försöka och sedan komma hem dödstrött och kallsvettig. I just de stunderna var det inte så kul att ha hund, det dåliga samvetet över att inte kunna ge Lova hennes vanliga långpromenader (än mindre dragträna) och dessutom även lägga det ansvaret på Johan… Inte optimalt.

 

Inget av detta är dock hundarnas fel utan det är bara ett faktum att när livet ställs på sin spets så blir det mer utmanande att ha hund. Det gäller ju även både andra djur och barn och jag tror att alla upplever stunder i livet när man önskar att man fick vara självisk och sätta sina egna behov främst. Jag tänker att man väljer bort det när man väljer att skaffa en varelse som är beroende av en själv, det kommer liksom med paketet och det får man räkna med. Men att gå från det till att ångra köpet av mina hundar… Nej, det är inte samma sak.

 

Det kan vara ansträngande att ha hund. Jobbigt. Man kan ha stunder när det t ex ösregnar och man redan innan fryser och därför har noll lust att gå ut på en lång promenad eller när man skulle vilja spontanboka en solresa och bara fly vardagen samma kväll men inte kan eller när man inte mår bra och skulle vilja ligga nerbäddad och sova ett dygn för att ladda batterierna men det är ju i stunden. De känslorna är mänskliga, de är nog väldigt vanliga och framför allt; de går över.

 

Så ja, det kan vara jobbigt att ha hund – i stunden- och nej, jag har aldrig ångrat att jag skaffat någon av mina hundar.
Inte ens en sekund. 

 

(Bustjejerna i rastis).