Alla måste ta sitt hundägaransvar i rastgården.

Så har det hänt igen. I nyhetsflödet på Facebook får jag upp en bild på en hund som är blodig och vars kropp är full med sår och utstickande rör. Hundens oroliga blick möter kameralinsen och får min mage att dra ihop sig samtidigt som jag läser det jag redan vet; att hunden blivit attackerad av en annan hund i en allmän rastgård. Jag läser om hur attacken har skett, om ägarens oro och ilska, om dyra veterinärräkningar och om hur den attackerande hunden och dess ägare bara försvann från platsen utan spår. Samtliga nämnda punkter kommer knappast som en överraskning för någon som läser texten; platsen och hunden är aldrig samma men resten av berättelsen har en alltför bekant ton. Under texten flödar kommentarerna, där andra hundägare beskriver sina känslor inför det inträffade. Många kommentarer är ilskna, en del är stöttande och andra beskriver utförligt hur korkad man är som hundägare om man uppsöker en allmän hundrastgård.
Och jag inser att jag, i vissas ögon, tillhör den där gruppen med ”korkade” hundägare.

 

Jag tycker att allmänna rastgårdar är en bra idé – i grunden. Ska jag utgå från mig själv som ett exempel så bor vi två personer och två personligheter i en liten hyreslägenhet med en husdröm om nybygge som ligger ca ett år fram i tiden. Jag har två draghundar med mycket energi men som inte kan vara lösa utan att rymma. Ett effektivt sätt att göra av med energin är när de dragtränar och även om de gör det på en regelbunden basis så räcker det inte alltid till, främst på grund dagar då temperaturen och vädret inte är på vår sida. De dagarna är kommunens rastgård riktigt bra att ha. Där får de göra av med energin på ett annat sätt än när de tränar drag. Där får de chansen att leka med varandra på ett fartfyllt sätt, helt olikt sättet de leker med varandra i lägenheten.
Mina hundar älskar ”vår” rastgård, som ligger ca fem minuters promenad från vårt bostadsområde. De känner igen vägen dit och blir mer och mer upphetsade ju närmare vi kommer, svansarna går som små propellrar och båda tjejerna börjar pipa upphetsat. Väl inne förvandlas de till små vilddjur; de springer, jagar varandra, brottas, busar och har hur roligt som helst. Efter en stund lugnar de ner sig, går runt och nosar, dricker av vårt medhavda vatten, kanske gnabbas om en pinne eller jagar bollar. Jag ser hur hundarnas kroppsspråk ändras, att de går ner i varv och börjar utstråla en tillfredsställelse som inte fanns där under promenaden dit. Vi stannar oftast tills en av hundarna går till grinden och signalerar att ”nu är det dags att gå” och under promenaden hem är det två helt annorlunda hundar som jag har i mina händer, glada men trötta och som rör sig därefter.
Såhär ser mångas, kanske till och med de flestas, upplevelser av rastgårdar ut. Men inte allas. Och tyvärr har de negativa upplevelserna att göra med andra människor . ”Inte andra hundar?” tänker kanske några av er och nu och svaret är nej. Det är inte hundarna som brister. Det är ägarna.

 

Det hela är egentligen en ganska enkel matematisk formel: främmande hundar + stress + spänning = en potentiell farlig situation. Där är grunden. Sedan är det upp till ägarna att lösa ekvationen.
För låt oss inse fakta; det är inte naturligt för hundar som inte lever tillsammans att leka tillsammans. ”Hundar är faktiskt flockdjur” sa en hundägare till mig i en sur ton en dag när jag förvägrade honom att komma in i rastgården under tiden som mina hundar var där. Och ja, hundar är flockdjur som trivs med att leva och leka tillsammans – med sin egen flock. Det är däremot inte naturligt för hundar att bilda små tillfälliga flockar bara för att deras ägare har bråttom och vill att de ska få ”leka av sig”. Man kan inte förutsätta att alla hundar kommer överens, precis som att alla människor inte kommer överens. Vi fungerar precis på samma sätt som våra hundar; våra vänner tycker vi om att vara med medan nya bekantskaper kan orsaka spänning och stresspåslag – så varför kräver vi mer av våra hundar än vad vi skulle göra av oss själva?

 

Jag och mina hundar hade kunnat hamna i så många dåliga situationer på grund av andra människor och deras korttänkthet (jag väljer att skriva det ordet för det är just det som jag hoppas att det handlar om och inte ren lathet eller dumhet) att om jag skulle beskriva alla de tillfällena utförligt så skulle jag ha bloggmaterial i ett år framöver. Jag har träffat människor som sagt saker som ”Jo men ta med dina hundar in, min hund brukar oftast vara snäll” (oftast?!) eller ”min hund är så himla kaxig så det vore bra om dina hundar kunde komma in och uppfostra min hund lite” (är det mina hundars jobb?!) och ”Ja men det gör inget att dina tikar löper, min hane brukar inte vara så intresserad” (varför skulle jag riskera det?!) och så vidare. Eller varför inte ”Du kan tryggt komma in, min hund är så snäll så” samtidigt som den här så kallade snälla hunden står med nosen tryckt mot stängslet och morrar och visar huggtänderna mot Lova och Pol… Visst blir man sugen?

 

14706871_10154540173344477_3169280671683680081_o(Lova i rastis. Bild från vår Instagram).

 

092copy2(Det gäller att ta ett rejält tag om syrran när man busar…)

 

Går det då inte att någonsin låta sin hund/sina hundar leka med andra hundar utan slagsmål och skador? Jo, självklart gör det det! Och det är här som hundägaransvaret kommer in. Såhär gör jag för att hålla mina hundar trygga:

1. Jag låter dem inte leka med vilken hund som helst. Jag föredrar att låta dem leka med hundar som vi mött under promenader och som de hälsat på tidigare där mötet dem emellan har gått bra. De får ytterst sällan leka med helt främmande hundar.

2. Jag säger nej. Är hundarna och jag i rastgården och en främmande hund vill komma in och jag känner den allra minsta känslan av obehag så säger jag nej. Jag förklarar för ägaren att jag inte känner hans/hennes hund och att det inte känns bra. Man blir inte så populär men det enda som spelar roll är att jag kan gå hem med två oskadda hundar. Om ägaren i fråga verkar vettig och hunden inte visar några negativa tecken så brukar jag föreslå att hundarna istället kan få nosa på varandra genom stängslet och att vi sedan kan gå hem så att personen och den främmande hunden kan nyttja rastgården på egen hand. Samma sak gäller om jag, Lova och Pol är på andra sidan stängslet, då väntar vi eller går hem igen och går tillbaka vid nästa promenad.

3. Jag lyssnar inte på vad ägaren har att berätta om sin hund, jag låter hunden berätta det själv. Visar hunden tecken på ilska, rädsla, osäkerhet eller spänning så säger jag nej till lek och att de får vänta utanför eller väljer att gå hem igen med mina tjejer.

4. Jag går på min magkänsla. Får jag en dålig känsla, hur liten eller obetydlig den än är, så blir det nej. Det är inte värt att chansa för mig.

5. Jag ”låser” in oss. Detta gör jag genom att inte bara stänga grinden utan också snurra ett koppel mellan grinden och staketet. På detta sätt kan ingen bara traska in utan att fråga mig och är jag i andra änden av rastgården så har jag tid på mig att jogga bort till personen som vill in med sin hund innan han/hon har gått in på eget bevåg. Detta gör jag eftersom det har hänt mig flera gånger att hundägare bara öppnar och går in med sina hundar plus att en person vid ett tillfälle var så långsam med att öppna och stänga att Lova sprang ut (!) medan jag kom rusande från andra änden av gården, vilt skrikande att personen skulle stänga. (Som tur är så är Lova en väldigt snäll och lydig husky som hellre ville komma in i gården igen istället för att dra till skogs och leta rådjur men det var fruktansvärt obehagligt ändå för man tänker ju på vad kunde ha hänt… )

 

Det här är inga avancerade tankar utan egentligen handlar det bara som sunt förnuft och att tänka efter före för att inte utsätta sin pälskling för en farlig situation. Ja, man kan tycka att människor med hundar som är aggressiva, osäkra, rädda eller löper bör handla därefter men tyvärr gör inte alla det och man får nog bara acceptera det. Det är så lätt att skylla på att andra hundägare brister i sitt hundägaransvar men i slutändan så är det upp till dig att skydda din hund. Det sägs ju att hunden är människans bästa vän – låt oss tvåbenta vara lika goda vänner tillbaka!

 

14691302_10154540166024477_9200924108100859633_o(Instagrambild på Lova, Pol och deras kompis Oliver som de lärde känna ute på promenader i vårt område).

 

Annonser

10 reaktioner på ”Alla måste ta sitt hundägaransvar i rastgården.

  1. Vilket bra inlägg! Ett tips är att vara i ständig rörelse i rastgården, det är naturligare för hundar att lära känna varandra genom promenad och det minskar risken för bråk. Det kräver ju dock en hyfsat stor rastgård.
    Jag har lyxen att ha en hund som kan vara lös överallt så vi hänger aldrig i rastgårdar. Hon vill heller inte hälsa på hundar hon inte känner och där ser jag det som mitt ansvar att se till så hon slipper. Jag går alltid emellan och skiter i om tanten vars hund är ”sååå snäll” blir sur.

    1. Tack snälla! ❤ Väldigt klokt av dig att tänka så! Och vilken lyx att kunna ha din hund lös! Mina skulle ju dra till skogs fortare än jag hann blinka… 😉 Ja, folk får bli så sura de vill. Jag tror säkert att det finns folk där ute som tycker att jag är överdrivet försiktig och överbeskyddande osv men då får de tycka det. Jag har iaf aldrig haft ett enda hundslagsmål under alla mina år som ägare… 😉

  2. E L I N

    Så himla himla bra skrivet! Rastgårdar är verkligen en bra sak så länge som folk beter sig som folk och tänker till lite! Superbtra tips om att knyta kopplet runt grinden, det ska jag göra i fortsättningen, jag har också varit med om att folk bara kliver raktr in och det är så himla irriterande och farligt också, tämk om det är min hund som är aggresiv och inte deras! Superbra blogg du har!

    1. Tack snälla, vad glad jag blir!! 🙂 Ja men visst är det konstigt att vissa bara tycker att det är okej att kliva in?! Jag skulle aldrig ens tänka tanken, än mindre göra det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s