I nöd och i lust.

OBS! Varning för ett riktigt gulligull-inlägg!

Idag har jag haft en riktig skitdag på jobbet, ni vet en sån där dag när man känner att man förtjänar en medalj för att man lät bli att hugga vissa personer i benet med en gaffel? Japp, en sån dag (jag visste att ni skulle förstå).
Anyway, efter jobbet brummade jag hemåt, ringde Johan, svalde gråten och kom till slut fram till hundgården (vi har ju hundarna i hundgård på Johans jobb) och traskade dit för att hämta tjejerna. Jag försökte vara som vanligt och Pol reagerade inte något nämnvärt – men det går inte att lura Lova. Lova har blivit så som Exxa var.
Lova vet.

 

Jag satte mig på huk för att hälsa och Pol var direkt framme och slafsade runt med sin tunga i mitt ansikte, lika glad och positiv som vanligt, medan Lova stod en bit bort, avvaktande och med ett mycket spänt kroppsspråk. I vanliga fall brukar hundarna syskonbråka lite om uppmärksamheten men inte idag. När Pol var nöjd kom Lova traskande och stannade ungefär 2 mm från mitt ansikte, jag sträckte upp mina händer och grävde in dem i hennes päls medan jag viskade ”Hej Lovisen” varpå Lova började pussa mig, igen och igen och igen… Lova är en typisk husky på så sätt att hon har väldigt mycket integritet, de enda som någonsin får pussar av henne är Pol, Johan någon gång ibland och så jag förstås men hon är överlag ganska återhållsam och det är alltid på hennes villkor men idag är jag övertygad om att hon kände att något var fel för pussarna tog liksom aldrig slut. Hon bara fortsatte och fortsatte tills jag inte längre kunde hålla tillbaka skrattet som började bubbla nere i magen någonstans, dagens egentligen ganska betydelselösa händelser upplöstes och försvann och kvar fanns bara den där himlastormande lyckan över att Lova får vara min. Och jag hennes. ❤ Sedan kom Pol och ville vara med och det fick hon såklart, lilla goa Potti, och så hade vi alla tre en liten mysstund tillsammans innan tjejerna kom på att de alldeles hade glömt bort att syskonbråka så det var de ju tvungna att ta igen, haha.

 

048copy2(Syskonbråk…)

 

Efter att Exxa hade vandrat vidare kände jag ibland att Lova mest var Johans hund. Det har jag även skrivit mer om här. Jag minns att det kunde göra mig lite ledsen. Idag är det något som jag skrattar åt för jag har insett att Lova inte har någon favorit. För henne är flocken viktig, den håller man koll på och beskyddar och ingen gör det bättre än Lova. När vi kom hem idag hade jag svårt att komma till ro. Jag tog ett megasnabbt bad, bytte kläder, testade lite yoga, försökte djupandas, började plocka här hemma – allt medan Lova stod på golvet och blängde på mig. Till slut kröp jag upp i soffan på spikmattan (där Pol redan låg) och Lova hoppade upp jämte mig på två röda sekunder och la sitt huvud på mitt lår och riktigt tryckte ner mitt ben i soffan med sin tyngd samtidigt som hon tittade på mig med en blick som jag tolkade som ”ibland är du bra trög matte”. Och då släppte det. All stress, alla tankar på jobb, klienter, hälsa, allt. Och jag tänkte för mig själv att kärlek vid första ögonkastet verkligen existerar – jag blir lite mer kär varje gång jag tittar på mina hundar! 😉

 

Hur tänker ni läsare om sånt här, är era hundar lika bra terapeuter som mina är?

 

untitledlova(I nöd och lust, Lovisen <3)

 

Happy huskies – happy life!

Just nu pågår det stor tankeverksamhet här hemma. Vi funderar och klurar gällande flera stora inköp, både tomt, ny bil och en kickbike/trehjuling till hundarna. När jag tog upp detta med kickbike eller trehjuling här i bloggen för ett tag sedan fick jag massa bra feedback både här i bloggen och på Facebook och åsikterna för vad man borde köpa var ungefär 50/50 skulle jag säga. Vi lutar åt kickbike just på grund av storleken, som flera av er så klokt påpekade så måste man ju kunna förvara åkdonet på ett bra sätt och så länge som vi bor i lägenhet så är de möjligheterna väldigt begränsade tyvärr. Så med största sannolikhet blir det en lätt men stabil kickbike för både träning och tävling.
Som det är just nu så dragtränar vi hundarna var och en för sig, alltså att jag t ex cyklar med Lova medan Johan canicrosstränar med Pol bakom oss eller tvärtom. Att sätta båda hundarna framför cykeln är inte att tänka på för de är så himla starka och snabba att mina bromsar inte pallar det trycket. Antar att det egentligen är ett lyxproblem men det känns mindre lyxigt när man verkligen vill att de ska stanna och cykeln bara skriker… 😉

 

Lova är den bästa draghunden jag har haft. Nu har jag ju bara haft tre stycken så det låter kanske konstigt att säga så men i vår träning så ser jag ju hennes prestation och den är grym! Lova är som en liten pansarvagn; hon är både snabb och stark, kräver att få ligga först, (om hon inte får det så blir hon helt tokig) lyssnar väldigt bra på kommandon och gör alltid sitt bästa. Jag känner mig väldigt trygg och säker med henne men trots detta blir jag alltid förundrad över hur snabb och duktig hon faktiskt är. Ska man se det rent dragmässigt så är det lite ”synd” att hon hamnat hos oss och inte hos någon som är i position att t ex tävla i 4-spann med släde för det tror jag att hon hade klarat med bravur. Men vem vet, det har ju kommit klasser för 2-spann och det har vi ju ett nu så vi får se vad framtiden utvisar.

 

Pol visar också stor potential i dragspåren och jag tänker alltid på Exxa när vi tränar henne för de är så lika; Exxa var supersnabb och det är Pol också, hon jobbar självständigt och har en dragskalle som heter duga. Precis som Lova så vill Pol vara först så ni kan ju föreställa er protesterna i Kålleredsskogarna för så länge som de inte tränas ihop med neckline så är det ju alltid någon som måste vara sist… 😀 Men det är bara i början tack och lov, sedan går hunden som är sist in i ”jaga-mode” och missnöjet får stå tillbaka för koncentrationen istället. Pol är ju lite lättare i kroppen än vad Lova är och är därför heller inte riktigt lika stark men det tar hon igen med arbetsvilja istället och stretar på och det är sååå härligt att se. Jag är väldigt bortskämd eftersom alla mina hundar har kunnat axla rollen som ledarhund och jag är så himla stolt över mina tjejer!
Bjuder slutligen på en bild från ett pass under förra veckan, Johan och Lova!

 

aaa16265595_10154912874349477_6585678776117509974_n

( Instagrambild på Lova och husse Johan, man ser på Lovas ansikte hur mycket hon älskar att träna ❤ )

 

Missförstånd och ett stort kliv framåt.

Häromdagen hände en sådan himla tokig grej! Johan kom hem helt upphetsad och det tog en liten stund innan han kunde lugna sig och berätta att när han var på väg hem från gymmet så fick han syn på Lova som var ute och gick. Hans första tanke var ”åh där är Lova” men den tanken övergick snabbt i ”vem fasen är den där killen som är ute och går med Lova” och slutligen ”det där är MIN hund, nu jäklar…!”. Puls, ilska, beskyddarinstinkter – ja, ni fattar.

 

När han kom lite närmare så insåg han dock att det inte alls var Lova som var ute och gick utan Grimm (en vit wolfdog) och hans husse. Jag kan förstå misstaget för Grimm är faktiskt väldigt lik Lova men jag tyckte ändå att det var ganska roligt för Grimm är betydligt högre och kraftigare fast å andra sidan så kanske man inte tänker så logiskt i ”stundens hetta” när man tror att en främling är ute och går med ens hund… 🙂 Dessutom är det oftast Grimms matte som är ute med honom, tror att det bidrog ytterligare till förvirringen.

 

Även om vi längtar efter hus så måste jag erkänna att fördelen med att bo i ett bostadsområde är att tjejerna har massa hundkompisar här. Vi kan aldrig gå ut på en enda promenad utan att springa på någon hund och hundägare som vi känner och prinsessorna blir lika glada varje gång. Detta gör också att de ibland får leka med andra hundar i rastgården, det är så smidigt att träffas ute på promenader och låta hundarna lära känna varandra innan de får leka fritt i rastis, på så sätt minimerar vi risken att det blir bråk. Johan är duktig på att känna igen ägarna och kan deras namn och var de jobbar ect. Jag däremot skulle inte kunna peka ut någon av ägarna i en vittneslinje ens om mitt liv hängde på det men jag kan banne mig deras hundars namn, ålder och favoritgodis. 😉 Jag har fått höra att det säger en del av mig som person men det tar jag som en komplimang för det tyder ju på att jag har koll på vad som är viktigt här i livet – hundar! 🙂

 

Nu ska jag avrunda här för det är dags för fredagsmys; filmen är i DVD:n, ljusen är tända, hundarna har gottat ner sig i soffan och Johan står i köket och fixar ryggbiff med bea, nom nom. I morgon väntar en utflykt tillsammans med hundarna och på eftermiddagen kör vi killkväll och tjejkväll på varsitt håll i några timmar innan vi sammanstrålar hemma hos oss. På söndag ska vi till Husknuten och titta på massa modulhus, det blir ett stort steg framåt mot husbygge för oss att få titta, undersöka och prata med säljare för att se vilka företag som tilltalar oss mest, känns superspännande! Hoppas ni får en fin helg kära läsare!

 

329copy3(Instagrambild på flickorna och en annan hundkompis, Maja!)

 

Året som gått – 2016.

Beskriv 2016 med tre ord: Anpassning, kärlek och styrka. Anpassning eftersom jag började jobba igen efter min sjukskrivning och fick lära mig den hårda vägen exakt hur svårt det är att ”komma tillbaka” efter att man har gått in i väggen, inte bara på jobbet utan även i vardagen. Kärlek för att jag har ett så starkt supportnät omkring mig, hundarna, familj och vänner som finns där och stöttar, peppar och fyller mig med glädje. Och styrka eftersom jag har blivit en oerhört stark person, inte bara inför mig själv utan inför andra. Jag har alltid varit en stark person men i det tysta och har försökt att vara snäll mot andra, att vända andra kinden till, att inte ställa till med något. Under det gångna året slutade jag med det; jag tog konflikter, jag stod upp för mig själv och jag visade många människor i min omgivning med ord och/eller med handling att jag inte accepterar vad som helst och att ingen sätter sig på mig.

 

Bästa köpet under året: Vår lägenhet på Jungfruplatsen som vi köpte billigt och sålde dyrt. Tack vare den kan vi både köpa tomt och bygga hus i morgon om vi vill. 🙂

 

029copy2(Finaste tjejerna!)

 

Vad var extra bra under året: Den första tanken som ploppar upp i huvudet är förstås vår resa till Island. Inte bara för att det var så vackert och fantastiskt på alla sätt utan också för att det kändes som att komma hem. Hade det inte varit för hundarna hemma hade jag lätt kunnat ringa chefen, säga upp mig och sedan bygga hus utanför Reykjavik med Johan istället för i Sverige.
Något annat som var extra bra under året var renoveringen av lägenheten, Johan och jag är ett grymt team och jobbar väldigt bra tillsammans och det känns otroligt lovande inför framtiden.
Och slutligen all tid med vår lilla familj, jag mår aldrig så bra som när vi umgås allihop, oavsett om vi är i rastgården, på äventyr eller hemma i soffan så känner jag mig väldigt lyckligt lottad som har Lova, Pol och Johan! Alla dagar tillsammans med dem är bra dagar.

 

Vad var mindre bra under året: Min hälsa. Trots all träning, alla behandlingar, mindfulness, mentala övningar, sömn och kompromisser så är jag fortfarande inte helt frisk fastän att det nu gått 1.5 år sedan jag blev sjuk. ”Det tar flera år att bli sjuk och det tar flera år att bli frisk” säger min läkare. Jo tack… Visserligen borde jag väl vara tacksam över att må så mycket bättre och det ÄR jag men samtidigt så blir jag mer och mer otålig över att bli helt symptomfri och leva så som jag gjorde innan. Men där är jag inte riktigt än.

 

336969-19_jpg_jpg-1195213964-rszww1170-80(Tack för allt, lilla pärlan).

 

Största misslyckandet under året: Jag vet inte om jag ska kalla det ett misslyckande egentligen eftersom det beror på min hälsa men något som jag är missnöjd med är att vi inte kom tillbaka till tävlingsbanorna under 2016.
Jag hade hoppats på att må så pass bra att jag hade klarat den stressen som det ändå innebär att tävla eller att befinna sig på en tävlingsplats med massa folk och hundar men det gick inte så det var bara för mig att svälja det beska pillret. Men även om jag accepterade det så kändes det ändå så otroligt tråkigt, Lova är en fantastisk draghund och jag skulle så gärna vilja visa det offentligt och mäta hennes resultat mot andra för att se om vi tränar rätt eller om vi hade behövt ändra på något. Även Pol visar upp en rejäl potential och jag tror att det hade varit nyttigt för henne att få den erfarenheten som en hund får i tävlingssammanhang. Dessutom saknar jag det, jag saknar att ha det som mål med träningen, att få hyra stuga med dragnördsvänner, få umgås, få stötta och peppa och även få det tillbaka… Det var en så stor del av mitt liv tidigare och det känns lite tomt i hjärtat när jag tänker på det så jag får ha det som en önskan under 2017 istället helt enkelt.

 

Största framgången under året: Att Lova gått från klarhet till klarhet i vår träning. Den hunden är banne mig helt fantastisk, både stark, snabb och kommandosäker, så himla stolt över vår Bobbo! Även Pol har utvecklats enormt under året och gått från en liten skitvalp till en ungdomlig dam som gärna vill göra rätt och anstränger sig till max för att åstadkomma detta – även om skitvalpen ibland fortfarande ploppar upp… 😉
Ännu en framgång är bloggen och instagram som vuxit ytterligare och genererat roliga samarbeten och även planerade samarbeten inför framtiden.
Jag har även haft personliga framgångar, dels i form av att jag kunnat börja jobba igen efter en periods sjukskrivning pga utmattningssyndrom och dels i form av att vi gjorde en stor vinst efter att vi renoverade och sålde vår bostadsrätt.

 

Gjorde du något under året som du inte gjort förut: Besökte Island för första (men inte sista!) gången. Och paddlade kanot med hundarna. Utöver det vet jag faktiskt inte om jag gjorde så mycket nytt, tror inte det. Får ändra det nu under 2017!

 

copy3
(Familjen Husky på sjön!)

 

Speciella datum under 2016: 22-27 augusti (Island) var väldigt speciella datum. Min födelsedag 6 oktober. Juldagarna. Och nyårsafton då Johan och jag firade 4 år tillsammans.

 

Resor under 2016: Island och resor inom Sverige.

 

Bästa TV-programmet under året: Downton Abbey och Outlander.

 

Bästa gåvan du fått under 2016: Jag fick en superfin ring av Johan i födelsedagspresent som jag älskar! Den mannen kan det här med gåvor alltså…

 

14691302_10154540166024477_9200924108100859633_o(Tjejerna busar med kompisen Oliver)

 

Den största insikten du fått under året: Att energitjuvar inte har någon plats i mitt liv. Jag tror på det här med att tänka positivt, att man faktiskt styr både sitt eget humör och därmed även sitt liv. Om man ständigt går runt och tycker synd om sig själv eller tänker negativt och tycker att folk är idioter, att allt är tråkigt, hemskt, trist, dåligt – ja, då blir livet därefter. Alla har dippar (även jag) och det är okej, bara man tar sig upp därifrån. Livet är en gåva, det gäller bara att påminna sig själv om det ibland och uppskatta den gåvan till fullo.

 

Höll du några nyårslöften / uppnådde nyårsmål från årsskiftet 2015/2016: En hel del faktiskt! Såhär såg målen ut för 2016:

1. att fortsätta dragträna med Lova och tävla om hälsan tillåter det, annars stötta och peppa Johan att tävla med henne – Halvt check. Träning ja, tävling nej.

2. att börja dra in lilla Pol och ge henne en stabil grund att stå på så att hon blir trygg och säker i dragspåren – Halvt check på den också, hade velat orka träna lite oftare än vad vi kunnat göra.

3. att fortsätta att ta hand om mig själv – Check.

4. att utveckla bloggen mer – halvt check, kunde och borde ha gjort mer, tackat ja till mer, tagit fler chanser. Får bli ändring på det.

5. att starta upp mitt designföretag igen – Check.

6. att komma vidare i husprocessen, ta kontakt med företag för att ställa frågor om kvalité, pris osv samt att börja leta tomt – Halvt check. Vi beställde hem massa olika kataloger och har försökt hitta planlösningar som passar oss alt ritat om så att de befintliga passat oss bättre. Vi har dock inte tagit kontakt med husföretag eller hittat någon tomt. Ändring på det också.

 

15727284_10154805226334477_7445539103738015199_n(Potti-Pol).

 

Vad ska du göra annorlunda under 2017: Under det här året ska jag ta fler chanser och sluta vara så dumt ödmjuk och feg. Ingen mer ”nej men inte kan väl jag – mentalitet” utan våga lita på mig själv, min kompetens och mitt värde och bara köra! Jag kommer säkert att misslyckas med saker, få nej som svar, eller kanske bli hindrad att göra saker av hälsoskäl men jag tänker banne mig försöka och inte ”go down without a fight”. Jag ska sätta upp delmål och ge mig själv en klapp på axeln, oavsett om jag lyckas eller om jag försöker/inte uppnår det jag ville.

 

Mål för 2017:

*Utöka och utveckla hundarnas dragträning.

*Att hundarna kommer ut på tävlingsbanan, antingen med mig eller med Johan.

*Införskaffa en kickbike eller en trehjuling.

*Fortsätta utöka bloggen och instagram.

*Göra fler samarbeten och skriva kontrakt med sponsorer (några är redan på gång, yeay!).

*Skriva klart min bok och påbörja en ny.

*Resa lite mer, en ny Islandsresa och att besöka London står högt upp på önskelistan.

*Fortsätta att ta hand om mig själv och skämma bort mig själv med spa, massage ect.

*Utveckla mina fotokunskaper genom kurser.

*Lära mig av hundarna att leva mer i nuet.

*Påbörja vår husbyggarprocess.

 

Om du fick önska hur 2017 ska bli: Under 2017 skulle jag vilja att saker händer. Jag skulle vilja bygga och kunna fira jul i vårt nya hus, jag vill resa, jag vill utvecklas tillsammans med Johan, bli helt frisk från utmattningen och fortsätta att trivas, utvecklas och framför allt ha kul tillsammans med hundarna.

 

copy4(Finaste familjen! ❤ )

 

Stort TACK till alla fina läsare som har hängt med oss under det gångna året! ❤

 

Fanmail när den är som bäst.

Under åren som bloggare så har jag fått en del fina saker av läsare; porträtt, teckningar, fotokollage osv och jag blir lika glad varje gång. Man blir ödmjuk av det faktum att det finns människor där ute som vill lägga sin tid och energi på att göra något fint! Porträttet på Pol från Johanna ligger mig lite extra varmt om hjärtat och häromdagen skickade en instagramföljare en bild på hundarna som hon hade ritat som jag tyckte var helt fantastisk så den ska också upp vid blogghörnan. Ser ni vem som är vem?

 

16002908_10154852129069477_9079931274979244106_n2

 

Självklart är det prinsessan Pol till vänster med sina långa ögonfransar och minst lika långa öron och drottning Lova till höger med sina vänliga ögon och kronan på huvudet. Hur fin var inte den här bilden?!

 

På tal om Instagram så är vi snart uppe i 12.000 följare! 😀 Det känns helt otroligt att det finns så många människor där ute som vill följa oss och särskilt med tanke på att jag i princip var sist i Sverige med att skaffa ett konto där…
Som jag har sagt många gånger förut; det är NI som läser bloggen och följer oss som gör att det är roligt att hålla på med sociala medier och det är tack vare ER som möjligheter presenteras för oss som vi aldrig hade fått annars så tack, tack, TACK alla läsare! ❤

I morgon är det dags för nyårsresumé här i bloggen, både från 2016 och inför 2017. Det känns som att det kommer hända stora saker det här året…

 

Vill du bli en bättre hundfotograf?

**Bloggsamarbete tillsammans med Kelpiestuds foto**

 

Ett av mina nyårsmål för 2017 är att utveckla mina fotokunskaper. Jag har alltid älskat fotografering, vi har flera fotografer i min släkt och jag har alltid varit fascinerad av deras förmåga att frysa ett ögonblick för alltid. När jag var yngre var det främst macrofotografering som lockade men sedan Exxa kom in i mitt liv har det självklart varit hundar som stått i fokus, no pun intended… 😉
Jag har gått några fotokurser tidigare som varit väldigt allmänna men i och med att vår blogg och vår instagram kontant växer så är det nu dags att ta min hundfotografering till nästa nivå.

 

Jag vill därför tipsa er om en onlinekurs i just hundfotografering som anordnas av Åsa Kelpiestuds Jakobsson. Syftet med kursen är att du som elev ska bli en bättre hundfotograf, både rent kameratekniskt men även gällande att få med din hund på noterna för att på så sätt få de där extra speciella bilderna.
Kursen är uppdelad i fyra stycken lektioner och efter varje lektion får du en uppgift att jobba med i två veckor innan det är dags för nästa tillfälle. Kursen sträcker sig mellan 16/1 – 13/3 och du kan välja mellan två olika alternativ:

 

*Onlinekurs med hund vilket innebär att du, utöver kursen, även får feedback på dina fotouppgifter för att på så sätt lära dig trick och trix som utvecklar dig ytterligare som fotograf. Du får även tillgång till en privat Facebookgrupp där du och dina kurskamrater kan visa upp era bilder, ge ris eller ros och diskutera.
Detta alternativ kostar 1500 kr och du anmäler dig här.

*Onlinekurs utan hund vilket innebär att du går kursen och får tillgång till allt material men i detta alternativ ingår ingen feedback på dina fotouppgifter.
Detta alternativ kostar 1000 kr och du anmäler dig här.

 

Om detta låter intressant så följ länkarna ovan, där hittar ni mer information och instruktioner på hur ni anmäler er men tänk på att skynda er då kursen endast erbjuder 10 platser i dagsläget.

 

Om ni vill kolla in Åsa och hennes bilder så finns hon på flera sociala medier.
Ni hittar hennes hemsida här.
Ni hittar hennes Facebooksida här.
Ni hittar hennes Instagram här.

 

Jag kommer själv att gå kursen (onlinekurs med hund) och jag ser verkligen fram emot detta! Jag har ju träffat Åsa irl (det var hon som fotograferade hundarna under vår bloggresa till Skåne i oktober) och har därför fått chansen att se hur hon jobbar, hur naturlig och lugn hon är och vilka resultat hon får på grund av detta så jag känner mig riktigt pepp! Jag tror att jag kan lära mig massor av henne och kommer självklart att dela med mig av mina resultat här i bloggen! 🙂

 

_dsc9271hcopy( En av ”tema röd jul”-bilderna som Åsa tog när vi hälsade på hos henne i höstas. Visst är Lova helt underbart söt på den här bilden?! ❤ )

 

Och så börjar äventyret…

God fortsättning på det nya året alla fina läsare! Hoppas ni hade en helt fantastisk nyårsafton! Det hade vi; Johan, jag och hundarna var bortbjudna och firade in det nya året med fina vänner, trerätters och sällskapsspel. Det smällde inte speciellt mycket där vi var och det lilla som hördes brydde sig hundarna inte om alls tack och lov!

 

15871881_10154833090294477_3797297705375656066_n(De nio mest populära Instagrambilderna under 2016)

 

15826727_10154833091294477_6982600235694805514_nMobilbilder på maten under nyårsfirandet, det gjorde vi bra! Gott var det också!)

 

Även om just 2017 inte har börjat så bra för min del (kraftig huvudvärk, feber och kräkningar) så måste jag erkänna att jag gillar känslan av en nystart. Det är så lätt att i vardagen glömma det här med att man hela tiden kan förändra sitt liv om man vill men nyår ger alltid mig en välbehövlig påminnelse om det. Jag ska utveckla detta mer i den vanliga nyårsresumén i ett kommande inlägg men först ska jag skriva klart ett inlägg gällande ett bloggsamarbete som kommer upp här i bloggen inom snar framtid. Ni som är intresserade av fotografi får hålla lite extra utkik… 🙂

 

dsc01749hcopyliten
(Bild på en nyårsfin Lova. Foto av: Åsa Kelpiestuds Jakobsson).