Hipp hipp hurra för Lova!

Igår fyllde världens bästa Lova fem år! Det firade vi rejält med massa gott, hundarna var helt fascinerade av allt det smaskiga och jag tror att de båda – men kanske allra mest Pol 😉 – tänkte att det inte vore så dumt att fira födelsedag varje dag. Min tanke är att vi får skaffa fler hundar framöver så att det blir lite fler bemärkelsedagar att skriva in i kalendern…

 

(Foto av Kelpiestudsfoto).

 

Jag satt igår och tittade på Lova och försökte förstå att hon redan är fem men det var svårt att ta in. Var hon inte en liten valp typ för några månader sedan?! Jag ler när jag tänker tillbaka på ”Vita faran” som vi kallade henne, den där lilla kaxiga terroristvalpen som var heeeeelt galen och som höll oss upptagna från morgon till kväll. Jösses. Och nu är hon världens finaste tjej, min stabila ledare som alltid är så oerhört snäll och lydig och alltid ger järnet oavsett vilken uppgift man ger henne. Självklart tycker alla hundägare att just deras hundar är världens bästa (och så är det ju!) men folk som umgås med oss blir – precis som jag – alltid kära i Lova. Det är något med henne; hennes personlighet, hennes utstrålning och hur hon får andra att må. Lova är en hund som syns och märks utan att behöva be om det eller anstränga sig, hon har helt enkelt ”det där”. Jag kunde inte vara nöjdare med henne än vad jag är och jag är så glad över att det var just jag som fick köpa henne! ❤

 

(Lova som valpis. Foto av Ylwa Snowstreams Malmberg).

 

Annonser

Fjällsemester dag 3 och 4 – Idre och Flatruet.

Dag 3 – Idre och Nipfjället

När vi vaknade på morgonen dag 3 unnade vi oss en lugn morgon på hotellet, åt frukost ganska länge och fixade till oss lite innan vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Idre. Målet var att köpa en ny draglina till Pol eftersom den helt otippat gick sönder dagen innan. (Note to self: Inse det begränsade utbudet och ta med en extra draglina, en extra sele och ett extra halsband när du vistas i norra delarna av Sverige nästa gång!)

 

Även om det inte var det som vi ville göra den dagen så bestämde vi oss för att göra det bästa av det och kollade upp vad Idre hade att erbjuda. På vägen dit stannade vi vid en oerhört mysig rastplats precis vid Klingforsen och hundarna blev helt fascinerade av de små fallen och det öronbedövande ljudet. Jag tyckte det skulle bli en sådan bra fotobakgrund och bad Johan hjälpa mig att ställa upp tjejerna men det var bara att glömma för det enda de ville var att plumsa ner i vattnet. Jag sa något i stil med ”Nej tjejerna, vi ska inte bada idag” varpå Pol började yla och prata om vartannat och vi kunde inte låta bli att skratta för hon såg så himla rolig ut samtidigt som Lova satt bakom henne med öron som gick från spetsade till hängande… 😀 De här tjejerna alltså!

 


(Instagrambild på tjejerna. Notera Lovas min i bakgrunden…)

 

Väl framme i Idre köpte vi en ny draglina och åt sedan lunch på ”Restaurang Lodjuret” som låg i en supergullig byggnad med grästak. Hundarna låg och vilade i bilen medan vi åt vid ett fönsterbord med utsikt över bilen och planerade vad vi skulle hitta på härnäst. Johan hade läst om ett ställe som hette ”Nipfjället” och vi bestämde oss för att åka dit, tror det tog ca 30 minuter från centrala Idre. När vi kom fram var vi helt själva och påbörjade klättringen mot toppen även om dimman låg tät och regnet hängde i luften. Hundarna och jag följde inte med hela vägen upp, dels pga vädret (det blåste rejält!) och dels för att trappstegen slutligen övergår i klippblock så om man ska få med hundar upp till toppen får man bära/lyfta dem den sista biten. Det kändes inte så lockande så jag och tjejerna utforskade omgivningen lite medan Johan klättrade vidare till toppen. Den här dagen var vädret som sämst under hela vår vistelse (tur i oturen kanske) så tyvärr tror jag att Nipfjället var det ställe som imponerade på oss minst under vistelsen och då var det ändå väldigt fint. Vädret gör mycket i fjällen eftersom blå himmel innebär klar sikt och vi såg istället mest mörka moln och tung dimma. Visst har även det sistnämnda en viss skönhet men inte när det samtidigt blåser full storm… 😉

 

(Vägen till Nipfjället, ser ni dimman som ligger tjock över fjällen?)

 


(Mobilbild på Lova framför Nipfjället).

 

Det var två trötta människor och två ännu tröttare hundar som hoppade in i bilen efter nedstigningen, Lova la sig ner och somnade innan vi ens hade startat bilen, haha. Sedan hade vi några timmars bilfärd hem till Funäsdalen, vi funderade på att äta på vägen hem men hittade inget bra ställe och hamnade till slut på Tännäsgården, ca 1 mil från hotellet. Klockan var ca 21 så vi chansade rejält genom att stanna där och mycket riktigt så var köket stängt men ägaren sa att han ändå kunde fixa något åt oss och kom sedan ut med två stora tallrikar med rostbiff, potatissallad och grönsaker och det var gudagott! Där kan man se en stor skillnad mellan norra delarna av Sverige och t ex Göteborg, hade detta skett i vår hemstad hade vi fått gå hem hungriga men i Funäsdalen är alla (som vi träffade) så himla trevliga och omtänksamma. Så borde det vara överallt!

 

Dag 4 – Flatruet.

På morgonen under dag 4 värkte kropparna en del efter allt klättrande men lägligt nog hade vi planerat att ta en lite plattare tur den dagen, nämligen guldtur 27 över ”Flatruet” så vi brummade till startplatsen efter frukost. Vi kom dit i precis rätt tid för enbart några meter från parkeringen vandrade en hjord på säkert 100 renar rakt förbi oss och vi stod bara och stirrade för det var så himla mäktigt! Marken skakade, klockorna klämtade och vissa individer utstötte de där karaktäristiska brölen medan mammorna passade på sina små hoppetossungar som glatt skuttade omkring på långa ben… Att jag inte dog av lycka! Pol var hur duktig som helst, hon satte sig och bara tittade på dem, helt lugnt som om hon aldrig gjort annat. Lova däremot – som i vanliga fall är den vuxna och lugna av våra flickor – flippade fullständigt och hoppade och skällde och slet i linan som en galning.

 

(På vägen till Flatruet).

 

(En del av renflocken. Om foton hade haft ljud är det ungefär här som ni hade hört Lovas avgrundsvrål… Notera ljuset efter att regnmolnen drog förbi, helt otroligt!!)

 

Renarna delade sig i småflockar en bit bort och vi passade på att ta på oss vår packning och sela på hundarna. Då det var en del folk precis vid startplatsen gjorde vi tvärtom mot alla andra och började vandra åt ”fel” håll och det var nog det allra bästa som vi kunde ha gjort. Vi tog oss förbi renarna som delade sig när vi kom så vi kunde gå emellan (föreställ er hundarnas ansiktsuttryck här, total fascination!) och efter en liten stund var vi helt ensamma på vidderna.

 


(Mobilbild på Flatruet).

 

Jag vet inte hur jag ska beskriva den dagen som något annat än helt magisk. Det var helt knäpptyst längs leden, solen sken, himlen var helt blå med små molntussar här och där, snön låg vid på de blå bergstopparna runt oss och vidderna sträckte sig så långt ögat kunde nå i gult, grönt och rött. Jag har sällan sett något så vackert i hela mitt liv, än så länge är det bara Islands natur som kan tävla med detta.
Vi vandrade i flera timmar, stannade ett par gånger och fikade, väjde för några små renflockar och vandrade lite till. Vi pratade knappt med varandra, Johan och jag, det kändes liksom som att beträda helig mark på något sätt och man var alldeles för upptagen med att bara titta och njuta av nuet. Hundarna plöjde på framåt med spetsade öron och såg så glada ut, de var verkligen i sitt rätta element och det gjorde gott i mitt mattehjärta.

 

(Fina lilla Pottipol).

 

Vi var tillbaka vid parkeringen under sen eftermiddag/tidig kväll, (dagarna går så fort på fjället!) vattnade och matade hundarna samt bytte om till varmare kläder. Något som vi la märkte till under vår fjällvistelse var att hundarna verkade ha en aldrig sinande energi fram till att vi kom fram till bilen då båda sjönk ihop som pysande ballonger och bara ville sova. 🙂 På vägen tillbaka till hotellet svängde vi förbi Tännäsgården igen och åt de godaste våfflorna någonsin till kvällsmat; tänk er superfrasiga stora våfflor med vispgrädde, olika sorters sylt, olika sorters sirap och olika sorters toppings. Nom-nom. Semesterkalorier räknas inte har jag hört…

 

Väl tillbaka på hotellet gottade vi ner oss i sängen alla fyra och såg på film och bara myste en stund innan det var dags att släcka lampan för att stiga upp tidigt dagen därpå då en gondolfärd (!) upp till Funäsdalsberget väntade. Precis innan vi somnade viskade Johan till mig ”Vilken helt fantastisk dag det här har varit” och jag log medan jag smekte Lovas ena öra samtidigt som jag lyssnade på Pols snarkningar och kände mig som den rikaste människan i världen. ❤

 

Sommarens frågor.

Nu är det dags för ett nytt frågeinlägg känner jag! Jag tycker det är så roligt när ni kommenterar eller mailar så tveka inte att höra av er om ni har något som ni vill fråga om eller som ni vill bolla! 🙂

 

Fråga från Anna: ”Myspysinlägg de luxe känner jag, härligt! 🙂 Skulle du rekommendera hotellet? (Avser Funäsdalen berg & hotell, admins anm.) Önskar er en trevlig fredag!”

Svar: Hej Anna! Haha, ja det lär enbart bli sådana inlägg avseende vår fjällsemester för den var helt fantastisk! Jag skulle absolut rekommendera Funäsdalen berg & hotell för vi hade en underbar vecka där! Läget är både toppen och vackert, hotellet supermysigt och välskött, personalen var sååå gullig och det finns olika prisnivåer beroende på vad du är ute efter. Hotellet är uppdelat i ”vanligt” hotell, vandrarhem, skilodge, skivillage och lägenheter så det finns något för alla familjer, oavsett storlek och prisnivå. Vi bodde i ”vanligt” hotellrum. En mer utförlig recension av hotellet kommer!

 

Fråga från Elisabeth: ”Ser ju helt underbart ut, är det svårt att ha med hundarna och går ni alla plats i en kanot?”

Svar: Det var helt underbart, en härlig sommarkväll på sjön som gav massa energi! Vi går alla plats i kanoten, vi använder en så kallad ”kanadensare” så en av oss sitter där fram, en där bak och hundarna i mitten. Det är inte speciellt svårt att ha med dem, de gillar att åka båt (särskilt Pol njuter i fulla drag!) men visst kan kanoten vingla till lite när båda tjejerna plötsligt lutar sig över samma sida av relingen… 😉 Vi har dock aldrig tippat över tack och lov men det gäller ju att man är lite på sin vakt och snabbt lutar sig åt andra hållet för att jämna ut vikten. Jag kan varmt rekommendera att paddla kanot med hund, tänk på säkerheten bara och se till att alla, både tvåbenta och fyrbenta, har flytväst!

 

Fråga från Mariah: ”Hej! Hur gör ni när ni reser med era hundar, alltså vad behöver man tänka på? Pass, mat, utrustning? Med vänlig hälsning Mariah
PS. Din blogg är mycket bra!”

Svar: Tack snälla för din fina komplimang! Det du behöver tänka på varierar lite gällande vad ni ska hitta på och vart ni ska resa. Inom Sverige behöver såklart din hund/hundar inget pass men korsar ni norska gränsen t ex är det superviktigt! Jag kan skriva ett inlägg om packning just inför fjällsemester men kort här och nu så behöver ni egentligen bara ha med er sånt som ni använder i vardagen plus att det kan vara bra att ha med sig första hjälpen-kit, sockar, klotång ect.

 

Fråga från Hanna: ”Hej Jennie och hundarna! Hoppas ni har det bra! Jag undrar om du skulle kunna skriva ett blogginlägg om vad man ska ha med sig när man åker upp till fjällen med sin hund? Eller iaf vad ni hade med er? Och gärna även om det var något ni glömde ta med er eller om det var något som var helt onödigt att ta med och bara tog plats i väskan.” 

Svar: Ah, du är ute efter den ultimata listan alltså! 😉 Visst kan jag skriva ett sådant inlägg, skriver upp det i bloggboken direkt! Vi gjorde faktiskt en miss som var sååå dum och onödig så om jag kan hjälpa andra att undvika det så gör jag gärna det.

 

Fråga från Stina: ”Hej! Jag tänkte fråga hur det går med ert husbygge? Har ni kommit igång än och isf, hur långt har ni kommit? Vilket företag använder ni er av? Hur tänker ni kring hundarna, visst är de innehundar idag? Kommer de bli utehundar när ni byggt klart? Hur ser er planlösning ut? Ursäkta alla frågor, är bara nyfiken 🙂 Hälsningar från Stina i Lerum”.

Svar: Hej Stina, vi bor inte långt ifrån varandra ser jag, kul! 🙂 I ärlighetens namn så går det inte bra, just nu är jag så himla frustrerad över detta med hus! Vi var och tittade på en tomt i Kungsbacka på 6000 m2 under semestern som vi verkligen trodde var ”vår” tomt baserat på säljarens beskrivning men när vi kom dit blev vi så oerhört besvikna! Tomten låg nämligen i en glänta och var omgiven av mörk gran och tallskog. Jag kände mig helt instängd och kände direkt att jag inte kunde tänka mig att bo där. Jag vill ha lite utsikt och det måste kännas luftigt och öppet omkring mig och mörk skog är totala motsatsen… Så vi letar vidare och har därför varken kommit igång eller anlitat ett företag.
Hundarna är både och i dagsläget då de är i hundgård på dagarna och inne på kvällarna/nätterna och jag tror att vi kommer fortsätta med samma upplägg även när vi var hus. Våra hundar är ju våra bebisar och vi gillar att mysa med dem och ha dem i sängen när vi sover. 🙂
Planlösningen är inte spikad helt ännu men vi har ritat upp ungefär så som vi vill ha det. Vi tänker två våningar i New England-stil, mycket ljust och vitt med många fönster. På nedervåningen vill vi ha öppen planlösning mellan vardagsrum, matsal och kök, vi vill även ha ett bibliotek, badrum, groventré med tvättstuga, hall samt någon form av klädkammare/förvaring. På övervåningen vill vi ha två till tre barnrum/gästrum, en extra toalett samt master bedroom, dvs vårt sovrum med en stor walk in closet samt vårt eget badrum som en egen vinge.

 

Fler frågeinlägg kommer så skicka gärna mail eller lämna kommentar här eller på Facebook om det är något som ni vill veta om oss.
I övermorgon kommer nästa del av vår fjällsemester! Trevlig söndag alla läsare!


( Familjen ❤ )

 

Fjällsemester dag 1 och 2 – Funäsdalen och Mittåkläppen.

**Inlägget innehåller reklamlänkar**

Nu är vi hemma igen efter vår fjällsemester och jag kommer berätta om den i några uppdelade inlägg. Tyvärr var nätet inte så samarbetsvilligt så det var svårt att blogga på plats men samtidigt var det himla kul att se att så många av er följde oss via Instastory istället! 🙂

 

Dag 1 – Destination Funäsdalen.
Förra måndagen steg vi upp tiiiiiidigt och hoppade i bilen för att åka till Funäsdalen och Funäsdalen berg & hotell. Resan tog största delen av dagen, ca 11 timmar från Göteborg om jag minns rätt och vi anlände först vid 18-tiden på kvällen. Resan upp gick väldigt bra, de fyrbenta låg bak i sin nya bur från MIM (vi har en MIM Variocage Dubbel XL) och de tvåbenta satt fram och pratade och lyssnade på musik och sjöng för glatta livet. Vi stannade några gånger för att hundarna skulle få uträtta behov och äta/dricka men överlag kändes det inte som att resan tog så lång tid som den faktiskt gjorde.

 


(Instagrambild på flickorna i sin MIM-bur när vi pausade för frukost).

 

Väl framme i charmiga Funäsdalen gick vi en promenad med hundarna och sedan checkade vi in i rum nummer 408. Hotellet var så oerhört mysigt i en lång träbyggnad med grästak, massa röda blommor under fönstren och utsikt över sjön som låg nedanför. Vi var alla ganska trötta efter den långa resan så vi beställde upp middag och åt i sängen framför nya avsnittet av Game of Thrones och hade det allmänt gott. Innan det var läggdags packade vi upp våra väskor samt packade våra ryggsäckar inför det planerade fjälläventyret dagen därpå – bestiga Mittåkläppen.

 


(Vårt rum med sittgrupp och skrivbord. Vi hade även en dubbelsäng (till höger om bilden) samt en garderob (till vänster om bilden).

 


(Badrummet).

 

Dag 2 – Mittåkläppen.
Nästa morgon vaknade vi tidigt och rastade hundarna innan vi gick ner för att äta frukost. Även om en stor del av hotellet är hundvänligt så är matsalen inte det så vi lämnade hundarna med varsin dental stick på rummet. Jag har som princip när jag reser att inte lämna hundarna ensamma på ett nytt ställe första dagen och den håller jag hårt på; hundarna har inte bett om att hamna i en ny miljö där de kanske inte känner sig helt trygga och därför anser jag att vi som ägare får anpassa oss efter dem (därav middagen i sängen) fram till att det syns att hundarna ”bott in sig” lite. När vi gick ner var hundarna lugna och fina, båda låg kvar och fick sina sticks i sängen så vi kunde gå ner och äta med gott samvete. Frukosten var super och från matsalen har man utsikt över sjön som ligger nedanför hotellet med fjällen i bakgrunden så vi kunde inte fått en mer harmonisk start på dagen.

 


(Såhär trött var Pol morgonen därpå…)

 

Mätta och belåtna traskade vi upp till rummet igen, bytte om till vandringskläder, tog hundarna och våra ryggsäckar och tog sedan bilen till Djupdalsvallens säter där vi skulle påbörja vår vandring. Vi hade redan bestämt att vi skulle bestiga berget Mittåkläppen vilket också är en alternativ rutt av Guldtur nummer 7, ni hittar de 30 Guldturerna här. Vägen dit var fantastiskt vacker och vi stannade flera gånger, både för att fota och för att låta renarna springa över vägen. Med risken att låta som en nörd så måste jag erkänna att jag älskar renar, jag har ända sedan barndomen varit intresserad och fascinerad av den samiska kulturen och av rennäringen så när de stod vid vägkanten och tittade på oss så kände jag att jag liksom var… hemma. Ja, det är nog rätt ord. Hemma.

Väl framme vid sätern parkerade vi bilen, satte på hundarna selar, draglinor, halsband och ID-brickor och sedan begav vi oss mot berget. Mittåkläppen är ett hajfensformat berg som ligger 1212 meter över havet med en fallhöjd på 340 meter så stigningen är stundtals brutal men utsikten är värd varenda svettdroppe, jag lovar! Vi hade sådan tur med vädret, även om det stundtals samlades mörka moln på himlen så sken solen nästan hela dagen så vi passade på att pausa några gånger och fika lite till hundarnas stora förtret. Fika när vi är på äventyr?! Dumma människor.

 


(Instagrambild på vägen upp till toppen. Och ja, det vita ni ser är snö 😉 )

 


(Tjejernas ID-brickor från våra vänner på Vovven.nu, superbra att ha både på fjället och i vardagen om det skulle hända något! Mitt telefonnummer har på bilden ovan ersatts av pixlar av privata skäl. Ni hittar fler varianter här och just nu har de rea på samtliga modeller så passa på!)

 

Både Lova och Pol var så otroligt duktiga på vägen upp, de stretade på och kändes lika fokuserade gällande att ta sig upp till toppen som jag och Johan var. Vi mötte några personer på väg upp (de flesta med hund/hundar, kul!) men är det någonstans som det finns plats för möte så är det på fjället så vi bara klev åt sidan och väntade på att de andra skulle passera. Smidigt värre.
Väl uppe på toppen satte vi oss bara ner på en sten och beundrade utsikten. Även om vi både fotograferade med systemkameran och mobilerna samt filmade så kändes det helt omöjligt att fånga landskapets skönhet på bild. Man måste liksom ha varit där, andats den friska luften och sett fjällen och bergen sträcka sig hela vägen till Norge för att på riktigt kunna uppskatta hur vackert det faktiskt är…

 


(Lova njuter av utsikten).

 


(Utsikten från Mittåkläppen).

 

Jag vet faktiskt inte hur länge vi satt där, vi fyra, och bara tittade och var. Drack ur våra kåsor, åt kex och frukt, pratade, skrattade och bara myste. Dock såg vi till slut hur det började regna över fjällen mittemot oss så vi bestämde oss för att påbörja nedstigningen med förhoppningen att slippa bli genomblöta och det höll faktiskt hela vägen till bilen, det duggregnade lite när vi gick sista biten genom skogen men inte värre än att det räckte att dra på regnskyddet på kameraryggsäcken. Vi hade regnponchos med oss men de behövde vi inte ens ta fram, så lätt var regnet. Nedstigningen präglades istället av Lova och hennes högljudda protester, Lova kände nämligen att det gick alldeles för sakta på vägen ner och visade sitt missnöje. Högt…

 


(Djupdalsvallens goda våfflor representerar både starten och slutet på Guldtur nummer 7).

 

Väl framme vid bilen bytte vi om till torra kläder och gympaskor och hundarna fick mat (paté) och vatten. I samband med detta ryckte Pol till i sin draglina – som sa ”ritch” och gick sönder. Den höll fortfarande ihop med några trådar så hon kom inte loss (tänk er de tidningsrubrikerna dagen därpå…) men vi insåg snabbt att vi var tvungna att köpa en ny så snart som möjligt. Jag skämtade med Johan om att incidenten påvisar Pols prioriteringar, den draglinan har hållit genom x antal träningar, tävlingar och nu under en hel bergsbestigning men när det är dags för mat efter hennes första fjälläventyr – då brister den. 🙂

Vi var tillbaka i Funäsdalen under tidig kväll och upptäckte två saker: 1. Det finns ingen affär i Funäsdalen som säljer draglinor och 2. Närmsta affär som säljer dessa ligger i Idre, ca 2 timmar bort enkel resa. Jahapp. Det var inget att göra förutom att ändra planerna inför nästa dag och byta ut en vandringsled mot en bilresa till Idre. Det visade sig dock att just Idre hade mer saker att bjuda på än bara en hundsportsaffär, mer om det i nästa inlägg…

 

2-års jubileum!

Kära läsare, kan ni förstå att det nu är TVÅ ÅR SEDAN som vi hämtade hem Pol?! För mig känns det nästan overkligt men hon sitter här jämte mig, ett levande bevis på hur den lilla bajsvalpen vuxit upp till en fin och duktig tjej. Jag minns än idag hur svårt det var att hålla hennes existens hemlig för er, Pol är nog faktiskt den enda hemlighet som jag haft för er under alla år som bloggen funnits när jag tänker efter. Galet! Anledningen till att hon fick vara hemlig var för att det inte var helt självklart att hon skulle komma till oss då Johan inte tyckte att det var rätt tid för oss att skaffa valp. Här kan ni läsa mer om mina tankar kring Pol och om hur Johan till slut insåg att hon var vår valpis.

 

Nu, två år senare, är Pol en självklar del av vår flock. Hon har vuxit upp till en hårt arbetande och fin tjej, alltid full med bus och tokiga upptåg. Hon och Lova är ett fint litet radarpar som vi har stora förhoppningar på i framtiden.
Fina lilla Pol – vilken tur att det var just vi som fick dig!

 


(Pol och hennes syster Prala).

 


(Instagrambild på bäbis-Pol och husse Johan).

 


(Bild från Pols första dag hos oss. Bilderna är klickbara).

 

I morgon kommer första delen av vår fjällresa publiceras i bloggen så ni som är nyfikna får hålla utkik! 🙂

 

Vi är okej och morgondagens roadtrip.

Hej kära läsare!

Jag vill börja med att skriva att Lova och Pol är okej!
Ni har säkert läst att två huskies fick avlivas häromdagen efter att ha blivit glykolförgiftade i en rastgård i Mölndal men tack och lov så var det inte våra tjejer. ❤ Vi har aldrig varit i Lackarebäcks hundrastgård då den ligger utmed väg E20/ vid Bifrostkorset och det var där som detta fruktansvärda skedde (som jag har förstått det är det främst ett hunddagis som använder den rastgården). Dock var vi tidigare mycket i rastgården vid Åby men vi slutade åka dit för ca 1 år sedan efter att ha läst att någon försökt förgifta hundar i Bifrost. Vi kände att vi helt enkelt inte vågade chansa, särskilt inte med tanke på att Åbygården är lite ”lurig” iochmed att det finns en del buskar där man lättare kan gömma förgiftat kött. Så det senaste året har vi enbart gått till ”vår” rastgård som tillhör vårt bostadsområde samt åkt till en i närheten. Båda gårdarna som vi använder är plana och enkla att undersöka innan man släpper in sina hundar, sedan att man ska behöva tänka så alls – ja det är en annan historia… 😦

Jag lider så fruktansvärt mycket med den stackars tjejen som miste båda sina älsklingar på grund av att det finns en människa där ute som är så oerhört sjuk i huvudet att han/hon vill skada andras djur. Jag kan inte i skrift uttrycka vad jag skulle vilja göra med den skyldige men tro mig, jag har planerat in i minsta detalj i mitt huvud vad jag skulle utsätta den personen för om han eller hon korsade mina hundars väg… Äckliga vidriga sjuka människa!!!

 

Det känns konstigt att skriva detta efter ovanstående text men nu till något roligare – i morgon åker vår lilla familj på semester! Idag har vi förberett det sista och nu håller vi på att packa (har tagit en liten paus för att blogga) och det tar sin lilla tid alltså att packa kläder, mat, dryck ect för två personer och två hundar när man ska spendera en vecka i vildmarken. Något kommer vi säkert glömma men det får lösa sig utmed vägen, jag tror att vi fått med oss det viktigaste för att hålla oss varma, hela och (någorlunda) rena iaf.
Surfplattan och kameran är med så om nätet samarbetar kommer jag uppdatera bloggen men främst kommer jag vara aktiv på instagram och instastorys så ni kan hänga med oss där om ni vill! 🙂

 

Ta hand om er och era hundar! ❤

 


(Älsklingarna! Lova till vänster och Pol till höger).

 

Vacationmode.

I fredags gjorde vi sista arbetsdagen på ett tag för nu har vi SEMESTER! 😀

 

Än så länge så har semestern varit underbar; vi har sovit ut, gått långa promenader med hundarna, ätit ute ett par gånger, shoppat, paddlat kanot, tränat, fikat och bara njutit av att få spendera lite extra tid tillsammans som en familj. Nästa vecka blir det en lång roadtrip och det ska bli sååååå skönt att få en paus från allt och alla (utöver Johan och hundarna alltså, jag ska inte åka själv) för jag känner ett stort behov av lite allmän detox och det vet jag redan nu att vår kommande resa kan erbjuda. Längtar!

 

Vi har tagit en ganska kort semesterperiod i år, bara tre veckor, eftersom vi drar på en solresa i vinter (utan hundarna då, buhuuu) och sedan har vi även ytterligare en vecka sparad om vi behöver ta ut de dagarna runt jul eller om vi sparar dem till nästa Islandsresa. Det känns skönt att ha alternativ. 🙂

 


(Instagrambild från gårdagens äventyr, vi spenderade eftermiddagen och delar av kvällen på Stensjön i en kanot och åt sedan middag på Strandrestaurangen, otroligt gott och mysigt!)

 


(Som jag skrev på Instagram häromdagen; ”find your flow and row, row, row”. Sant för både livet och för kanotturer på sjön).

 

Hur är det hos er läsare, fler som har sen semester precis som vi? Oavsett så hoppas jag att er sommar är fantastisk! Tack för att ni följer oss i vått och torrt!