Nu är vi hemma efter fyra härliga dagar på Irland. Vi var på konsert med Taylor Swift på fredagen, (som bjöd på en show så att hela Croke Park skakade) under lördagen utforskade vi Dublin, under söndagen åkte vi tvärs över ön till ”Cliffs of Moher” och på måndagen var det dags att åka hem. Vi fick några otroligt fina dagar med mestadels härligt otypiskt irländskt väder (inte en regndroppe!) och gott om tid att njuta av den gröna ön och av varandra. Väldigt välbehövligt efter en stressig och hetsig period!
Under söndagen fick vi ett sådant fint mms från pensionatet med lite info samt massa bilder på hundarna och både Johan och jag satt och fånlog efteråt. Detta är allt som krävs för att två huskyägare ska bli glada och på måndagen satt vi på flygbussen och pratade om hur mycket vi längtade efter våra tjejer och om att vi snart skulle få träffa dem. ”Haha” sa Universum och så ändrades allt.
(Johan och jag vid ”Cliffs of Moher”).
Vårt flyg från Dublin till Amsterdam blev försenat med ca 1 timme men flygvärdinnan sa att vi ändå gott och väl skulle hinna med vårt flyg till Sverige. Väl på plats hjälpte de oss inte alls, vi fick inte gå av först trots att vi och ett par till var de enda som hade angränsade plan att passa, vi kom heller inte med på den första bussen från flyget in till terminalen, vi fick vänta i 15 minuter på nästa buss och personalen ville inte hjälpa oss genom att t ex ringa vårt plan och säga att vi var på väg. Vi sprang genom hela flygplatsen (Amsterdams flygplats är enorm och vår gate låg på motsatt sida från där vi var) och kom fram till gaten med andan i halsen bara för att få veta att de stängde dörrarna för två minuter sedan och att de inte tänkte öppna dem igen. De hade dessutom redan plockat bort oss från listan. Efter mycket om och men (läs: utbrott) bokade de in oss på ett senare flyg men kvar återstod ju hundarna som vi skulle hämta på pensionatet…
Vi ringde såklart men fick inte komma och hämta hundarna alls om vi inte kom inom utlämningstiden och den skulle vi inte hinna till iom att vi skulle få vänta i Amsterdam i flera timmar. Vid detta laget var både Johan och jag helt gråtfärdiga, vi ville bara hem och vi ville träffa våra tjejer! Till slut fick vi tag på en kompis som kunde åka och hämta dem (Halleluja!!) och som skulle möta upp oss hemma och det blev vi oerhört glada och tacksamma för (även om vi såklart ville hämta dem själva) och stressen la sig sakta. Vi tog en bit mat och satte oss i några massagestolar en stund och sedan var det bara att invänta flyget.
Väl hemma mötte vi upp Marcus och våra tjejer och de blev så glada över att se oss, de bara pep och viftade på svansarna och ville pussas. Så himla mysigt och efterlängtat! Det är väldigt kul att resa men det är lika kul att komma hem när man har en hund som heter Lova och en som heter Pol för ÅH vad man saknar dem när man är ifrån dem! ❤
(Trötta flickor).
Exxas blogg 