Ett vinnande koncept.

Varför går tiden så fort när man har roligt? Det är så orättvist. Min helg bestod av att leka med min hedersgudson Sigge, prata, skratta och skvallra med min älskade Alexandra, äta gott, dricka alldeles för mycket bubbel, mysa på balkongen i solskenet, gå promenader och plötsligt var tiden ute och det var dags att möta Johan på stationen i Nässjö innan vi gemensamt brummade hem till Göteborg. Vi var framme lagom till kl 17 och det betydde bara en sak; dags att hämta hundarna! 🙂 Och jösses vilket välkomnande vi fick, de tjöt av glädje och så hade vi pusskalas en liten stund. Lova, som i vanliga fall är ganska balanserad i sitt humör, pep som en liten gris och försökte klättra upp i famnen på mig och kunde inte vara nära nog kändes det som. Myspys. Tjejerna hade som vanligt haft det bra på pensionatet och vi fick se filmer när de rusade runt i ridhuset och jagade varandra, snacka om att veta hur man har kul!
När vi kom hem gick tjejerna raka vägen till sängen (som var helt renbäddad) och gosade ner sig under överkastet och somnade, helt slut. Under kvällen kom Lova tassande och ville vara med oss i soffan men Pol rörde sig inte ur fläcken innan det var dags att nattkissa, då är man bra trött. I morse ville de inte gå upp alls men blev tvingade av sina själviska ägare som skulle iväg till sina jobb…

 

Jag tror verkligen att det är en bra sak för hundar att vara hemifrån ibland (under förutsättning att man hittar ett sådant bra pensionat som vårt eller har en pålitlig vän eller släkting som kan ställa upp) för det är väldigt utvecklande att vara i en annan miljö än sin egen. Samma sak gäller för oss människor, vi behöver vara ifrån både våra hem och våra familjer ibland för att utvecklas och tänka nytt. I helgen var vår lilla familj verkligen splittrad eftersom Johan var på Öland och snickrade med sin bror och sin barndomsvän, jag var i Nässjö och hälsade på Alex och hennes familj (de har tillfälligt flyttat dit) och hundarna var kvar i Göteborgstrakten och även om man kan sakna varandra så är det samtidigt bra att få uppleva lite saker ifrån varandra. Johan, jag och hundarna umgås mycket med varandra, hittar på saker, åker på utflykter osv och det är superkul och mysigt på alla sätt och jag skulle inte byta vårt liv mot någon annans men jag är samtidigt väldigt övertygad om att lite avstånd ibland är en bra sak. Jag tror på att ha ett eget liv tillsammans med det gemensamma familjelivet, oavsett om det handlar om en fika med en vän eller att resa bort under några dagar. I vår familj är vi bra på att unna varandra det. Ibland delar vi även upp oss tillsammans med hundarna, alltså genom att t ex jag och Lova åker iväg och går en promenad i skogen medan Johan och Pol går och fikar hos en vän och även det är ett vinnande koncept i min bok. Varför hålla tillbaka varandra när man kan njuta av att se varandra flyga?

 

 

Annonser

Besvikelse och äventyr.

Veckorna går för fort just nu. Vi jobbar och tränar och tränar hundarna och sedan börjar allt om och jag hinner inte riktigt med. Tänk om man kunde frysa tiden, vilken gåva det hade varit. Dock vette katten om 2018 är året som jag hade valt att frysa om jag fått chansen… 😉 På tal om det så blev Hapimagdraget inställt, tävlingen som Johan skulle ställt upp i för att få sitt gröna kort. Kul. Jag fattar inte varför detta fortsätter att hända. Vårt problem är ju att Johan jobbar varannan helg och det finns EN person extra i arbetsgruppen som kan rycka in om Johan ber om ledigt men om den personen inte kan/vill jobba så är det kört. Därför måste vi satsa på de tävlingar/utställningar som går av stapeln under Johans lediga helger och nu i april var det just Hapimagdraget. Så tack för den Universum. Du fortsätter att leverera.

 

Vi tröstar oss med att dra iväg på äventyr i helgen, Johan sitter i skrivande stund på ett tåg till Öland och jag spenderar en semesterdag med hundarna. I eftermiddag lämnar jag in tjejerna på vårt härliga pensionat och sedan brummar jag vidare hem till en av mina bästa vänner (Alex) för en hel helgs myspys.

 

Vi önskar er alla en fin helg! ❤


(En glad Potti-Pol bland vårblommorna!)

 

Skärtorsdag.

Idag är det skärtorsdag och påsken närmar sig med stormsteg. Har ni några roliga planer inför helgen?

 

Vi har absolut noll spikade planer för helgen och det är jag glad för i dagsläget. Min påskledighet har börjat med två dagars sprängande huvudvärk och ett diskbråck som bråkar så just nu känner jag att det ska bli skönt med några lugna och stressfria dagar hemma. Vi funderade på att åka till min gamla hemtrakt Skaraborg då vi blev erbjudna att testa ett hundtillåtet herrgårdshotell men Johan är bara ledig två dagar över påsk och min rygg hade nog inte gillat att sitta nästan 3 timmar i bilen (enkel resa) just nu så vi har skjutit på det till en annan gång framöver när förutsättningarna är lite bättre.

 

Trots en lite dyster start på påsken har vi ändå förberett genom att storstäda och pynta. Hundarna är helt fascinerade av påskpyntet, riset har vi fått till slut fått ställa lite högre upp än i noshöjd (Pol…) och en av våra påskblomgrupper fick stå i fönstret då det står en liten ullig kyckling i krukan som Lova gärna vill leka med. Tossehundar! 😀

 


(Lova spanar på en av våra påskblomgrupper, kanske finns det en liten kyckling även i denna som man kan försöka stjäla? Svar nej 😉 )

 

Ikväll blir det filmkväll samt Islandsplanering i soffan. Vi ska tillbaka till Island i slutet av augusti och planerar att vara där i ca 11 dagar så nu försöker vi få ihop vår resa dag för dag. Det är så himla kul att sitta och titta på bilder och planera och trixa så att vi hinner se och göra så mycket som möjligt utan att för den sakens skull stressa. Det är något av en utmaning ska jag erkänna men samtidigt är det himla roligt, denna gång ska vi köra Island runt och bo på olika hotell varje dag och jag längtar så att det gör ont. Det enda tråkiga är förstås att vi inte kan ta hundarna med oss, de hade älskat Island och det hade varit ett sådant äventyr att åka tillsammans hela familjen… Men Island har oerhört stränga regler när det gäller djur och vi vill inte utsätta tjejerna för onödig stress och än mindre karantän så nej, de får stanna hemma. Hur deras matte ska klara nästan två veckor utan dem – ja, det är en annan femma… :-/ Jag får trösta mig med att det lutar åt att vi tar en tripp till Funäsdalen och fjällvandrar med tjejerna när vi kommit hem igen. Det kommer de älska! ❤

 

Trevlig skärtorsdag alla fina läsare!

 


(Bild från förra påsken när vi tog en tripp ner till Helsingborg under några dagar. Nöjda tjejer). 

 

EFIT – ett foto i timmen.

(Inlägget innehåller annonslänk till Doggy)

Detta är ett nytt koncept som jag tänkte köra lite då och då och det innebär precis vad det låter som; ett foto i timmen. Jag får en del frågor om hur vår vardag ser ut med två ”innehuskies” i Göteborg och jag tänkte att detta nya koncept borde ge en väldigt tydlig bild av vad vi hittar på. Tanken är inte ett tillrättalagt inlägg med redigerade systemkamerabilder utan rå verklighet med mobilkamera här och nu. Hoppas ni gillar det! 🙂

Söndag:

 

09.00 Johan vaknar och smyger ut i badrummet. Hundarna och jag sussar fortfarande sött. När Johan kryper ner i sängen igen vaknar hundarna och börjar hoppa omkring och beter sig som små kräk. Lova ger mig mjuka morgonpussar på munnen när jag vaknat till och Johan försöker distrahera Pol under tiden men lillans svartsjukeradar är on fleek och hon pressar sig in mellan mig och Lova och låter sin lilla tunga bearbeta mitt och Lovas ansikte växelvis. ”Inget gos utan Pol” är ledordet!

 

10.00 Johan går på en morgonpromenad med tjejerna medan jag förbereder frukost till oss alla. Då vi har snö är det två glada tjejer med tindrande ögon som kommer in efter promenaden och som sedan kastar sig över maten som två hungriga vargar.

 

11.00 Frukosten är avklarad och vi myser ner oss i soffan alla fyra och hyr ”Det” genom Tivo. Att se skräckfilm när det är ljust ute är perfekt för oss som är lättskrämda…

 

12.00 Hundarna stensover sig igenom filmen medan deras människor sitter som på helspänn. Maken till obehaglig film?!

 

13.00 Hundarna får varsitt ben att tugga på medan vi tvåbenta sitter i soffan och planerar för vår Islandsresa. I slutet på augusti åker vi och blir borta i ca 11-12 dagar, semestern är redan godkänd och klar så nu ska vi ”bara” få ihop vårt reseschema och pricka in var vi ska övernatta i vår Islandsbok (inköpt i Reykjavik under vår förra resa). Enda nackdelen är att tjejerna inte kan följa med…

 

14.00 Vi packar ner selar, bälten och fika och säger sedan till hundarna ”är det några vovvar som vill följa med på utflykt?” Det var det definitivt så vi hoppar alla in i bilen och styr kosan söderut.

 

15.00 Vi anländer vid Tjolöholm slott. Min släkt på mammas sida har faktiskt byggt och bott i slottet så Tjolöholm ligger mig lite extra varmt om hjärtat (varför äger Kungsbacka kommun det nu och inte jag?!?!) och jag gillar att spendera tid där. Vi promenerar runt med hundarna på stigarna som omger slottet, parken och skogen och båda tjejerna är galet glada. Kul!

 

16.00 Vi går ner till rastplatsen vid vattnet och de tvåbenta njuter av en fin solnedgång medan de fyrbenta nosar och klättrar på klippor och tittar på andra hundar. Det känns som att utflyktsmålet är godkänt även av tjejerna…

 

17.00 Hundarna får blötmat från vår sponsor Doggy vid bilen och sedan brummar vi hemåt, lite frusna men nöjda med dagen.

 

18.00 Pol har klätt ut sig enligt senaste kudd-hatt-mode och nu sover hon och Lova medan Johan och jag tar en varm dusch för att värma våra frusna lemmar. Burr!

 

19.00 Johan och jag äter kvällsmat framför en film och petar lite då och då på hundarna för att se om de lever. Jodå, de andas men ingenting vi säger eller gör får en reaktion från någon av dem. Man vet att ens hundar är helt slut när de inte ens orkar tigga, en konst de annars bemästrar till fullo…

 

20.00 Fortfarande inga reaktioner från hundarna utöver att Pol har bytt plats i soffan. De bara sover och sover. Johan och jag ser klart på vår film (”Girls trip” – superrolig!).

 

21.00 Hundarna har vaknat men är som två zombies, det enda de vill göra är att gå från soffan till sängen och Johan får truga dem att åtminstone gå med ut och nattkissa. Under tiden så ringer jag min pappa och uppdaterar honom ang operan som vi ska gå på om ca en månad, vi får dock avbryta samtalet då Johan ringer och jag får hjärtat i halsgropen. Johan berättar att Lova haltar på vänster bak och sparkar ut med benet med jämna mellanrum. Jag ber honom vända och komma in igen och väl inne lägger vi Lova i sängen och undersöker hennes tass med ficklampa. Mellan två trampdynor hittar vi den här lilla otäckingen som jag får dra ut med pincett:

 

22.00 De tvåbenta intar sängen och hundarna flyttar surmulet på sig innan de tar sina platser vid våra fötter. Dags att släcka lampan. God natt!

 

Vad är det för fel på 2018?!

Ja, som rubriken lyder så är det något märkligt i görningen det här året. Vad är det som händer?! Jag läser och hör om folks otur; hundar som är skadade eller som inte mår bra, bilar som går sönder, hundförare som gjort sig illa, dåliga träningsförhållanden, sjukdomar… The list goes on and on. Majoriteten av mina vänner och bekanta verkar ha haft ett riktigt dåligt år än så länge och på något sätt så är det ändå en liten tröst att man inte är ensam.

 

Vårt liv har som ni vet inte varit så roligt det senaste. Kennelhosta, maginfluensa, skador, icke existerande tomt att bygga hus på, en mail som jag fortfarande är uteslängd från (ni som har frågor – lämna kommentar här eller maila via IG tills det är löst!) diskbråck… Ja, 2018 började bra. De senaste 2.5 veckorna har jag dessutom varit däckad i värsta influensan. Det började med att Johan blev sjuk, några dagar senare trillade även jag dit men kunde jobba hemifrån (älskar det med mitt nya jobb, man får så himla mycket gjort!) men blev plötsligt akut sämre och fick nästan 40 graders feber tillsammans med klassiska förkylningssymptom, värk i lederna och sprängande huvudvärk. Kul. Än en gång stannade allt av; hundarnas träning, inplanerade möten och nöjen, bloggen…
Allt.

 

Jag är så less på det här dumma året! Det känns som att allt går fel, inget blir som jag tänkt mig och jag gör folk besvikna till höger och vänster och kanske allra mest mig själv… 😦

 

I allt elände är jag så glad över att jag har Johan och att vi är ett sådant grymt team. Vi hjälps åt med allt och när den ena mår dåligt drar den andra det tyngsta lasset och tvärtom. När allt går åt skogen är det sådant som jag försöker fokusera på (för det hjälper ju inte att ligga och illtjuta i kudden fast ibland har man god lust) och jag är så glad över min lilla familj! ❤ Bäst av allt; vi har bestämt oss för att aktivt styra om skutan, nu får det vara nog med tråkigheter!

 

I vår kommer det hända mycket roliga saker, både med bloggen och saker runt omkring den, med hundarna samt med oss som par. Vi har inplanerade tävlingar och andra tillställningar, vi har två resor under sommaren (en är redan bokad, yeay!) och hädanefter ska 2018 därför bli grymt! Nu väntar vi inte längre utan tar saken i egna händer och tassar!
Vi börjar redan i morgon, då händer en sak som ett antal av er faktiskt har efterfrågat under en lång tid med oroväckande entusiasm…

 

… stay tuned! 😀

 


(Älsklingarna på hotell).

 

Vår jul och nyår 2017.

God fortsättning på det nya året kära läsare! Nu är många av er tillbaka i vardagen igen och så även jag då jag efter tre veckors ledighet började mitt nya jobb i måndags. I skrivande stund sitter jag och tittar på alla foton från jul och nyår och bara fånler för mig själv för åh, så bra vi har haft det!

 

20 december var min sista dag på socialtjänsten i Östra Göteborg innan min julledighet och jag lämnade byggnaden med blandade känslor. Östra Göteborg är vår stads mest utsatta stadsdel med grovt missbruk, samsjuklighet, fattigdom, skjutningar ect men där bor också så oerhört många fina människor som jag kommit i kontakt med under mina 4.5 år där. Att säga hejdå till klienter och samarbetspartners var svårt, det blev tårar och presenter och så mycket fina ord att jag nästan ångrade min uppsägning men i slutändan så vet jag att det var rätt beslut, både för mig som person, för min hälsa och för min familj. När jag lämnat mina nycklar och gick ut genom dörrarna så kände jag en oerhörd tyngd lyftas från mina axlar, en tyngd som jag inte ens visste att jag bar på.
Jag ringde Alex (som hade slutat 2.5 vecka tidigare) och babblade medan jag åkte raka vägen hem till Johan (som gick på julledighet dagen innan) och till hundarna och så gick vi en låååång promenad tillsammans. Jag minns inte när mina steg var så lätta sist… När vi kom hem var tjejerna helt slut och gick och la sig i sängen så då gjorde vi tvåbenta oss iordning och åkte till ett julpyntat Kungsbacka för middag och bio. Perfekt dag!

 


(Årets julkort). 

 

Dagarna efter det spenderade vi med att städa, pynta, slå in julklappar, handla och baka inför julen som plötsligt snabbt närmade sig. Dagen innan julafton åkte vi till min hemstad Örby och firade jul med mamma och sedan även med pappa och min styvmamma. Vi hade en sådan himla mysig dag tillsammans, pratade och åt och myste framför brasan. Hundarna älskar att vara i pappas hus, dels för att han har öppen planlösning så de kan springa runt, runt och dels för att det finns en braskamin i vardagsrummet. Framförallt Lova har någon slags onaturlig kärlek för den där kaminen, hon älskar att lägga sig framför den och somna till sprakandet från veden. Det känns väldigt okaraktäristiskt för en polarhund men oh well. 🙂

 


( Exxa – fortfarande så närvarande här hemma! ❤ )

 


(Årets julgran!)

 

Vi var inte hemma förrän sent på natten och vaknade först vid 9-tiden på julaftons morgon. Lova visste att något alldeles särskilt var på gång för hon sprang direkt till julgranen och var redo att öppna sin julstrumpa där och då. Jag tror inte att Pol var lika insatt i vad det var för dag men hon hängde som alltid på Lova, hoppandes och skuttandes som en liten gasell. Vi bara skrattade åt våra tossetjejer. Johan tog med dem ut på promenad och passade på att ringa några god jul-samtal och jag gjorde detsamma under tiden som jag fixade julfrukost och tände massa ljus. När de kom tillbaka in öppnade vi våra paket i julstrumporna (tradition) och hundarna blev helt galet glada av sina enorma leksaksapor som både prasslar och piper. Där hade de att göra en bra stund medan vi tvåbenta åt frukost och började titta på den första julfilmen av många, invirade i fluffiga täcken i varandras armar i soffan.

 

Många tycker att vårt julfirande är konstigt. Jag får ofta kommentarer om det, folk frågar varför vi inte firar med våra familjer på julafton. Svaret är ganska enkelt; för oss är julen helig. Vi vill inte hålla på att stressa, sitta fast i jultrafiken, stå och laga mat med svettigt hår och panik i blickarna, känna pressen att allt ska vara så himla perfekt och på ett visst sätt. Vi vill ha det på vårt sätt; vi vill stressa ner, ligga i soffan i julpyjamas, se filmer, äta när vi vill äta och inte när Kalle Anka säger att man ska äta osv. Vi har dessutom ett logistikproblem då mina föräldrar bor ca 45 min bort söderut, halva Johans familj bor ca 5 timmar norröver och den andra halvan ca 5 timmar österut. Hur får man ihop det utan att fara och flyga hela julen? Den dagen vi har hus tänker vi oss att vi bjuder in vänner och familj att fira med oss på ett lugnt och opretentiöst sätt och de som kommer, de kommer helt enkelt. För oss handlar julen inte om stress och press och jag tycker faktiskt synd om vänner och bekanta som upplever det så. Det känns som att man missat poängen lite när julen plötsligt handlar om antalet julklappar eller om vem som har finast griljerad skinka på julbordet och jag tror faktiskt att folks kommentarer avseende vårt sätt att fira mestadels handlar om att de själva kanske önskar att de kunde fira så som vi gör… För det är sinnessjukt skönt! 🙂

 

Anyway, x antal filmer och timmar senare fixade vi ett litet julbord. Varken Johan eller jag är så förtjusta i julmat egentligen, hos oss hittar man inte sill, janssons frestelse eller rödbetssallad utan vi kör istället på revbensspjäll, färdiggriljerad skinka, prinskorv, kokta ägghalvor, köttbullar, potatisgratäng, olika julkorvar samt småplock som ost och kex och nybakat bröd med gott pålägg. Behöver jag säga att hundarna är helt saliga under juldagarna? De får självklart smaka på proteinet (i måttliga mängder) och det brukar sluta med att de ligger nöjda på golvet och rapar av tillfredsställelse. I vanliga fall är vi ganska restriktiva med vad Lova och Pol får smaka på men under högtider hör jag alltid mammas röst i mitt huvud: ”Djuren ska också få känna att det är jul”.

 

Efter maten hade vi julklappsutdelning och hundarna var i sjunde himlen för de fick en hel del leksaker och goda ben. Vi brukar tänka att vi inte ska köpa alltför mycket till dem för vi vill att de ska tycka att de klapparna som de får är roliga så det får inte bli för mycket av det goda men det vi hade köpt gick definitivt hem! Vi fick också en del pressutskick från olika hundföretag precis innan jul så hundarna hade en hel del att smaska på och leka med. Tack för det! 🙂
Johan och jag hade som vanligt sagt att vi inte skulle köpa så mycket till varandra (ingen av oss är egentligen så noga med julklappar och det är roligare att lägga in lite extra pengar på huskontot eller resekontot) men i vanlig ordning blev det ändå en del fint. Jag fick bl a ”Downton Abbey-boxen” med alla säsongerna, böcker som jag önskat mig samt presentkort på kläder/skor så jag var jättenöjd med mina paket!

 


(Instagrambild på tjejerna i rastis under en eftermiddag med snö och rosa solnedgång). 

 

Juldagarna och mellandagarna gick i samma anda som julafton med långa promenader, god mat och soffläge. Vi passade också på att besöka Lisebergs julmarknad för andra gången den här säsongen, mys på hög nivå. Sedan fick jag och tjejerna roa oss själva några dagar för Johan var tvungen att gå in och jobba några pass innan det var dags att vara nyårsledig.
Vi firade nyår hemma hos Marcus, en av Johans bästa vänner som vi har firat de flesta högtider med sedan vi blev tillsammans. Där fick vi även göra en ny bekantskap i Sofie, en supergullig tjej som vi direkt gillade. Vi lagade 3-rätters och hade en jättetrevlig kväll med massa skratt. Jag har faktiskt inte en enda bild från nyårsafton på maten eller hundarna vilket känns helt fantastiskt för man vet att man haft det bra om man inte ens rört sin telefon.
Vid 12-slaget tittade vi på fyrverkerierna från balkongen och tack och lov var både Lova, Pol och Marcus hund Coster helt obrydda. Över lag sköt folk väldigt lite fyrverkerier i Mölndal (där Marcus bor) och det var väldigt skönt att se. Nyår 2018/19 ska reglerna för privatpersoner tydligen bli hårdare och förhoppningsvis bjuder fler kommuner och stadsdelar på lasershow istället.

 


(Liseberg!)

 

På nyårsafton firade Johan och jag även 5 år tillsammans, helt galet egentligen hur fort tiden har gått. Trots att livet varit ganska galet de senaste åren med tre renoveringar, Exxas  bortgång och sjukdomar så skulle jag inte byta bort livet med Johan för allt i världen. Han är verkligen den bästa sambon och hundpappan som finns! ❤ Vi har en hel del planerat inför 2018, både privat och publikt, och jag ser fram emot att få ta med er alla på resan.

 


( Johan och jag ❤ )

 

Tack för all kärlek och allt stöd under det gångna året! 2018 – here we come!

 

Hormonell obalans, höstmys och influensa.

Ja, som rubriken antyder så råder det hormonell obalans hemma hos oss just nu. Pol löper, har nu nästan slutat blöda och är istället någonstans mellan höglöp och efterlöp. Hon tar det bra förutom att hon är lite ”på” när det gäller Lova, hon vill så himla gärna vara nära sin syster heeeeeela tiden och när Lova inte vill det så piper Pol så ynkligt att det nästan skär i hjärtat. Inte för att det gör någon skillnad egentligen för Pol är ju inte den som ger upp i första taget, hon traskar efter Lova som en liten svans och försöker och försöker… Skam den som ger sig liksom! 😉

 

Det verkar även vara något på gång med Lova, jag har inte sett henne blöda men Johan säger att han har sett tecken. Hon slickar sig mycket, har blivit lite ”vaktig” mot andra hundar på så sätt att hon skäller när vi möter andra hundar på promenad (det brukar hon inte göra i vanliga fall) och hon är även lite sur just nu och svår att göra nöjd. Häromkvällen låg vi i soffan alla fyra och såg på en isländsk kriminalserie och jag försökte få lite gos från Lova men det var kalla handen, hon flyttade på sig och suckade ungefär som att jag var världens jobbigaste matte. Pol uppfattade detta och kom ålandes mot mig så det blev en liten mysstund för oss istället. När jag sedan tittade upp så insåg jag att Lova låg och blängde på oss och när jag säger blängde så menar jag verkligen BLÄNGDE, alltså med en sån där blick som är så sur att man får ont i magen. Så inte nog med att jag inte fick gosa med henne, jag skulle tydligen ge fanken i Pol också… Ja, jösses. Dessa hundar styr våra liv med järntassar.

 


(Systrarna bus!)

 

Ni är flera som har frågat vart vi var när vi var barnlediga sist; vi var på Asia Spa i Varberg. Vi bodde i ett boutiqe-rum i vitt och guld, supermysigt med stort badrum och dusch för två och var där i tre dagar. Spat var helt fantastiskt med massa olika behandlingsformer som ingick i vårt paket (köpte även till massage) och iom att vi valde att åka mitt i veckan så var vi själva nästan hela vistelsen vilket var himmelskt! Att sitta i de varma källorna på morgonen helt ensamma med panoramafönster över Varberg och se solen gå upp över fästningen… Ja, det går nästan inte att beskriva. Det var två glada och utvilade hundägare som checkade ut dag tre! Vi passade på att spendera lite tid i Varberg också; vi besökte fästningen, åt lunch på Mignon Café och promenerade runt i stan innan det var dags att brumma till pensionatet och hämta tjejerna. Det var två glada huskyprinsessor som hysteriskt hoppade och pratade om vartannat när vi kom för att hämta dem på pensionatet, tänk om man alltid fick ett sånt välkomnande?! Vid sådana tillfällen tycker jag lite synd om alla icke-hundägare där ute…

 


(Massagepoolen)

 


(Vårt rum)

 

Förra veckan hade vi avslutningsbrunch på jobbet för mig, min bästa vän/kollega/kontorskamrat Alexandra och vår kära kollega Madde och jag släpade mig dit trots influensa och feber. Man kan ju inte missa sin egen avslutning liksom. I fredags gjorde Alex sin sista dag på jobbet och det var en sorgsen dag för vi inser ju båda vilken lyx det har varit att få dela rum med sin bästa vän i ett år. Det kommer vi förmodligen aldrig att få uppleva igen… Dagen gick så fort också för Alex hade sin Sigge (2 år) med sig så ”Tant Ennie” hade händerna fulla och helt plötsligt var det slut. Vi botade dock sorgen genom att ta en helkväll tillsammans i Majorna! 🙂 Nu har jag 2 veckor kvar på jobbet och sen har jag julledigt med Johan och hundarna i 3 veckor innan det även är dags för mig att gå vidare till ett nytt jobb. Ska bli så oerhört skönt att få lite mindre stress och ansvar och istället få mer energi och mer tid till hundarna, Johan, vännerna, familjen och bloggen. Jag längtar!

 


(Lova under förra årets julledighet)