Sjuk liten lutt del 2.

(Något försenat inlägg, hade problem med bloggen igår efter att utkastet skrevs).

2012-04-24
Igår em hade vi alltså tid på Skövde Djurklinik. Vi hade aldrig varit där innan men av deras hemsida att döma så verkade det vara ett seriöst, fräscht ställe med välutbildad personal så det kändes bra att åka dit. Väl där fick vi sitta i väntrummet en stund innan vår veterinär Nina kom och hämtade oss. Hennes första reaktion var att Exxa var väldigt pigg och jag svarade ”Då skulle du se hur pigg hon är i vanliga fall” och det fnissade vi lite åt. Exxa fick gå runt och nosa lite medan jag fick beskriva hennes symptom och sjukdomsförloppet och sedan skulle Nina börja med att ta Exxas temp. Jag sa att jag var övertygad om att hon hade feber eftersom hennes mage var ovanligt varm och Nina höll med och tog fram en termometer.
Hon hann inte mer än nudda Exxas rumpa innan Exxa skrek rätt ut och rullade ihop sig som en liten ostbåge, ingen skulle minsann sticka in någonting i henne! Nina lät henne hämta sig några minuter och skulle sedan försöka igen men varje gång som hon närmade sig Exxa så satte hon bestämt ner rumpan i backen och vägrade flytta på sig. Hela hennes kroppsspråk sa ”Du är dum!!” så Nina sa att vi skulle lugna oss med tempen lite.

 

Veterinär Nina kollade sedan Exxa i munnen och halsen och sa att hon aldrig hade sett en sådan infekterad tunga, det är ju precis vad man vill höra som djurägare…
Nina förklarade att hon var tvungen att söva Exxa för att kunna titta henne i halsen och informerade mig att risken finns att hunden aldrig vaknar. Och någonstans där började dramat…

Jag fick rejäl hjärtklappning och blev väldigt uppjagad och började förhöra stackars Nina om oddsen för att det skulle hända. ”Oddsen är inte stora, det har aldrig hänt så länge som jag har jobbat här” svarade hon. ”Nähä men det säger ju inte mig någonting för jag vet ju inte hur länge du har jobbat här” sa jag. ”Ett år” fick jag till svar och förmodligen så höjde jag väl lite ogillande ett ögonbryn för Nina försäkrade mig att hon var leg.vet. och att hon aldrig under sina sex år på högskolan hade varit med om att en hund inte hade vaknat. På djurkliniken hade det hänt en av hennes kollegor en gång men det gällde en hund som var väldigt sjuk och som dessutom hade hjärtfel. Nu i efterhand tycker jag jättesynd om vår snälla veterinär som fick stå och försvara sin kompetens inför en överspänd huskyägare…

 

Exxa håller på att somna in… (mobilkamera)

 

Under tiden som hon gjorde i ordning insomningssprutan satt jag och kramade Exxa och viskade i hennes öra att jag älskade henne och att hon var tvungen att vakna igen och att hon var tvungen att LOVA att hon skulle vakna upp. Jag tänkte på att detta kunde vara sista gången som jag såg Exxa i livet och tårarna tryckte på. Nina sa att jag inte fick prata med Exxa under insomningen och därför satt jag på en stol jämte Exxa med händerna knäppta, bad till gud att hon skulle klara sig (jag är ateist så ni kan ju tänka er hur rädd jag var) och grät tyst medan jag tittade på Exxas bröstkorg som höjdes och sänktes.

 

Och plötsligt slutade bröstkorgen att röra sig.

 

Jag hajade till, först trodde jag att jag hade sett fel och rusade fram till Exxa och la handen på hennes bröstkorg. Inga rörelser. Här fick jag fullständigt PANIK och även en liten blackout, minns att jag rusade ut i korridoren och vrålade ”HON ANDAS INTE!” och sedan kom det massa folk springande med stetoskop och kände på Exxa och jag stod bredvid och höll mig för hjärtat, det kändes som att jag skulle svimma. Sen hörde jag ”Jo hon har puls, känn här” och lättnaden bara sköljde igenom kroppen på mig och benen bar mig inte längre så jag var tvungen att sätta mig ner. Dramaqueen? You bet! 🙂

 

Personalen måste ha haft fruktansvärt kul åt mig även om de inte visade det där och då. Nina visade mig Exxas ögonreflexer och berättade att de reflexerna är de första som lägger av på en hund som är döende och så länge som de funkade så var allt som det skulle. Vi blev lämnade ensamma igen, stackars Nina försäkrade mig att hon fanns precis utanför dörren och att jag bara skulle ropa om jag kände mig obekväm. Jag satt jämte Exxa och hade järnkoll på hennes andning, varje gång som jag tyckte att hon slutade andas petade jag på hennes ögonreflexer. 🙂
Efter en liten stund hade jag lugnat mig och Exxa sov djupt och då var det dags att lägga upp henne på undersökningsbordet. Veterinär Nina kollade på Exxas tunga som såg rejält infekterad ut och ville konsultera en annan veterinär men han var upptagen just då så hon tog tempen på Exxa så länge, det visade sig att hon hade 39 grader. Även om det inte kändes bra att Exxa mådde dåligt så kändes det ändå bra att jag hade känt rätt och att det visst fanns något att oroa sig för, tvärtom mot vad vår numera gamla veterinär Lennart sa. Jag lever med Exxa dagligen och känner direkt när något är fel och jag är så glad att jag tog den känslan på allvar!

 

Efter några minuter kom den andra veterinären in och tittade på Exxas tunga och sa att det kunde vara en allergisk reaktion. Jag svarade att jag tvivlade på det eftersom Exxa inte hade ätit eller druckit något som hon inte alltid äter eller dricker. Han kollade då på Exxas tonsiller som såg bra ut och sedan kollade han ner i Exxas hals bakom den ”lilla fickan” som finns där nere och där fick vi napp. Tonsillerna längst ner var rejält röda och svullna och veterinärernas teori var att den infektionen hade spridit sig till tungan och att den även skulle ha spridit sig till de andra tonsillerna om jag hade väntat några dagar till med att komma in. Tur i oturen alltså.

 

Veterinär Nina skrev ut ett recept på en stark antibiotikakur och sedan fick Exxa sin uppvakningsspruta. Vi blev lämnade ensamma i ca 10 min, jag satt och klappade Exxa på magen, sa hennes namn, att matte var där och väntade på att hon skulle vakna. Nina kikade in och sa ”Nähä, inte vaken än, jag kommer tillbaka om 5 min igen”. Efter 5 minuter sov Exxa fortfarande och Nina sa något i stil med ”vad konstigt att hon fortfarande sover” och där började mitt nästa freakout…
Jag minns inte allt men jag vet att jag började peppra stackars Nina med frågor, varför hon inte vaknade, om det var onormalt, om något var fel osv och kände hjärtattack nummer tre komma smygande genom kroppen. Nina sa att vi skulle ge Exxa ytterligare 5 minuter och jag återgick till att stryka Exxa på magen, prata med henne och peta på hennes ögonreflexer, haha. Nästa gång Nina kom tillbaka puttade hon till Exxa lite varpå Exxa direkt lyfte huvudet och tittade förnärmat på henne. ”Nä-ä, hon ligger banne mig och sover räv!!” sa Nina och mycket riktigt, Exxa tyckte det var så skönt att ligga där och bli kliad på magen så hon låtsassov och så fort jag slutade klia henne på magen skällde hon på mig och satte sig upp! Vilken fullfjädrad liten skådespelerska hon är, min Exxa! Jag kanske borde ta kontakt med modellagenturen igen för ibland känns det som att hon har missat sin karriär där! 🙂

 

Exxa på uppvakningsbordet (mobilkamera).

 
Det tog en stund innan Exxa kunde stå på sina ben ordentligt, hon var som en liten fölunge och trillade ihop, tog sig upp igen för att sedan ytterligare en gång trilla omkull. Under tiden passade Nina på att titta på Exxas tänder och sa att de var väldigt fina och att hon hade ovanligt lite tandsten vilket var kul att höra. Hon gick också igenom Exxa lite snabbt och sa att allt både såg ut och kändes bra. Jag tackade henne så mycket och bad om ursäkt för mina freakouts men hon sa att hon förstod precis, att Exxa är min bebis, att det är läskigt när man i vanliga fall har en frisk hund och inte är van vid sprutor osv. Hon var väldigt rar men jag tycker likaväl synd om henne, därav inläggets 10 ”stackars Nina”, haha.

 

Det var en trött liten Exxilutt som vinglade ut från veterinären och väl hemma sov hon hela eftermiddagen och hela kvällen tillsammans med matte i sängen. Jag vet inte vem som var mest slut, hon eller jag, något som jag såklart blev retad för när vi kom hem. 🙂 Men det kan jag ta och bjuda på. Det faktum att jag är en galen, överspänd dramaqueen är liksom ingen nyhet för mig när det gäller Exxa, jag är fullt medveten om att jag bryr mig mer om henne än mig själv och jag ser inget onormalt i det. Jag tycker att alla barn, oavsett om de har päls eller vanligt hår, ska älskas mest av allt i hela världen. Så det så.

 

Har ni orkat läsa så här långt så är ni inte dåliga. Hoppas ni har fått er ett gott skratt, det har jag fått under tiden som jag har skrivit det här. Tur att man kan se det roliga i situationen efteråt iaf, även om det är svårt under tiden.
Tack för alla kommentarer här och på fb, mail, sms och telefonsamtal! Känns skönt att Exxa har så många som bryr sig om henne!

 

Nu är det några veckors vila och medicin två ggr om dagen som gäller för pluttan. Får nog bli en tripp till djuraffären på vägen hem, tycker att Exxa har förtjänat lite nya leksaker och några smaskiga ben. Och så kan ju matte få ett par nya skor när vi ändå är igång.

 

Tusen tack till Skövde Djurklinik för ert trevliga, proffsiga och förstående bemötande! Det är helt okej om ni har skrivit in i Exxas journal att hennes matte är en labil galning som måste hanteras med varsamhet. 🙂 Vi kommer tillbaka för vaccination, ögonlysning och hd/ad röntgen!