Pluspoäng till Kalmar och minuspoäng till Förlösa hunddagis!

I torsdags stuvade vi in oss, Lova och all packning och styrde kosan mot Kalmar och Frimurarehotellet. Vi har alltid bott på det hotellet när vi varit i Kalmar och hälsat på familjen och jag kan verkligen rekommendera det, det är sååå romantiskt och fint på alla sätt! Frukostbuffén är mycket bra och nu har de dessutom en egen restaurang som heter ”Kalmar kött och bar” där vi åt tre-rätters middag på kvällen, gudomligt gott! Nu låter det kanske som att jag är sponsrad av dem men icke, tycker bara att stället är fantastiskt (men jag borde banne mig vara sponsrad av dem med tanke på att min plånbok har betalat för typ halva deras renovering…) 😉

Under fredagen blev Johans bror godkänd på sin disputation (yeay!) och vi firade detta med både lunch och middag ute på stan tillsammans med familjen från Kalmar/Öland och familjen från Karlstad plus lite vänner till Gustaf och folk från universitetet.

 

Men – så kommer vi till helgens diss.
Vi hade bokat in Lova på ”Förlösa hunddagis” efter att ha läst bra recensioner på nätet och pratat med ägarinnan på telefon och själva tanken var att Lova inte skulle behöva ligga själv på hotellrummet en stor del under fredagen så jag kände mig nöjd med hur vi hade löst det så att det blev så bra som möjligt för Lova. Men väl framme på hunddagiset slängde ägarinnan i princip bara in Lova i hennes lilla ”box” och visade henne hur vipp-luckan ut till hennes privata hundgård fungerade, lektionen pågick i ungefär 10 sekunder och Lova har aldrig använt en sådan innan… Sedan försökte hon slänga in oss i ett annat rum för att skriva papper. Jag frågade då om vi kunde gå tillbaka sedan så vi fick säga hej då till Lova och säga att ”husse och matte kommer sedan” som vi alltid säger till henne för att hon ska veta att vi kommer tillbaka. ”Nej och sluta förmänskliga henne” fick jag till svar då. Vi puttades in i ett rum för att skriva papper och sedan blev vi i princip utslängda. En vanlig person hade kanske av ren chock funnit sig i detta men jag är ju lite speciell så jag påpekade att hela situationen kändes väldigt hetsig och att det inte kändes bra alls. Ägarinnan tittade på mig som om jag vore galen och sa att ”detta går ändå till lugnt gentemot hur det brukar”. Om det verkligen är sant så vill jag inte ens veta hur det brukar gå till…

 

Jag började ställa frågor om tillsynen och fick ännu fler undrande blickar innan ägarinnan säger att hon kommer gå dit om ca 4-5 timmar för att påbörja rastningen. Jag frågade då vad som händer däremellan och påpekade att Lova aldrig varit där innan, att hon inte vet hur luckan fungerar och att jag kände oro för henne. Ägarinnan sa då att ”jag kan ju inte vara här nere hela tiden, jag har ju annat för mig som laga mat, dricka kaffe osv”. Jag påpekade att Lova kan skada sig på de timmarna om hon får panik iochmed att hon lämnas ensam på ett helt nytt ställe (utöver de andra hundarna) och fick till svar att ”jag kan ju inte ta ansvar för vad din hund utsätter sig för när hon är här”.

 

Eh…nehe? Varför betalar vi då för denna s.k passning?! Jag blev argare och argare, till slut riktigt vibrerade jag av ilska och ville bara gå in och hämta Lova igen. Samtidigt stod ägarinnan där och småskrattade åt min oro och gav nedlåtande svar, som om jag vore ett barn och inte en 31-årig kvinna. Usch!

 

Johan och jag gick ut och pratade ihop oss utanför och kom fram till att det inte var hållbart att ha Lova ensam på ett hotellrum eftersom vi då hade behövt gå ifrån både disputationen och middagen för att rasta och se till henne. Det var ju just av den anledningen som vi valde dagis från början. Men vi kom också överens om att kräva uppdateringar av ägarinnan samt hämta henne igen så tidigt som det bara gick.
Hade Johan inte varit med hade jag hämtat Lova igen, talat om för ägarinnan att hon nu kan vänta sig en kass recension i en hundblogg som har upp till 4000 läsare om dagen och sedan gått därifrån med näsan i vädret. Men Johan, som är lite lugnare och mer sansad än vad jag tenderar att vara i sådana situationer, lugnade mig med att bara för att ägarinnan betedde sig som hon gjorde så behövde det inte innebära att hon skulle ta dåligt hand om Lova. Och då hon hade flera inackorderingar så var hon ju uppenbarligen betrodd av fler hundägare. Så vi valde att följa överenskommelsen efter att ha sagt hej då till vår förmänskligade hund och jag gjorde det som alla mogna människor gör – jag ringde mamma, haha.

 

Vi hörde av oss till ägarinnan ett par gånger och fick halvotrevliga svar tillbaka som vi försökte se förbi och fokuserade på att hon skrev att det gick bra för Lova. Och när vi hämtade henne var hon fri från skador och helt överlycklig, hon pep som en liten gris och pussades och hoppade och klättrade på oss och det kändes sååå bra! Vår lilla Bobbo, det lär nog dröja innan jag lämnar bort henne till främlingar igen!

 

Under lördag fm hälsade vi på Johans bror, hans sambo och lilla Alexandra som redan är över en månad gammal. Lova, som älskar bebisar, ville så himla gärna hälsa men vi fick respektera föräldrarnas önskemål och Lova fick nöja sig med att beundra henne på avstånd. Sedan kom familjen från Karlstad och då kunde hon gosa med dem istället. Efter en stunds umgänge var det dags för oss att åka hemåt, snöstorm plus mörker är ingen bra kombination men vädret var betydligt bättre än vad de sagt på nyheterna och vi var hemma runt 18-tiden, trötta men nöjda med vår helg. Lova skuttade upp i soffan och gottade ner sig och orkade inte ens tigga medan vi åt kebab, det är en trött hund kära läsare, för en större tiggarhund än Lova har jag aldrig mött. Förutom kanske Exxa då… konstigt sammanträffande det där.

 

 

För att det här inlägget inte ska bli alltför negativt så har jag funderat på vad det är som jag önskar av ett hunddagis/pensionat för att det ska kännas tryggt för mig att lämna min hund där. Jag kan göra en jämförelse med det hunddagiset i Mariestad där jag hade Exxa medan jag jobbade på socialen där innan jag bytte över till jobb i Skövde.

 

Mariestads hunddagis
+ Fräscht, varmt och en välkomnande miljö
+ Saker i varje hundrum som matta, soffa och leksaker
+ Personal som genuint verkade älska hundar och som klappade och gosade med Exxa
+ Personal som ställde frågor om Exxa och som gav henne extra stöd i början
+ Frekventa uppdateringar genom telesamtal och sms
+ Sammanfattning av dagen vid hämtning
+ Noggrann personal som tydligt visade att de hela tiden var flera steg före Exxa vilket gjorde att jag inte hade någon oro för att de skulle tappa henne eller att hon skulle ges tillfälle att rymma
– Att det lades ner pga ekonomiska skäl senare, väldigt synd

 

Förlösa hunddagis/pensionat
+ Att alla rum hade en egen liten hundgård som hundarna kunde använda när de ville
+ Att pensionatet var låst hela tiden så att ingen obehörig kunde ta sig in
– Kall och ogästvänlig miljö
– Ingenting i rummen utöver en liten upphöjd plats för liggunderlag
– Ointresserad ägare som bara ville slänga in Lova och slänga ut oss
– Ägare utan förståelse eller empati, inte alls serviceinriktad
– Inga uppdateringar och halvotrevliga svar på sms, inget svar på telefonsamtal
– Ingen sammanfattning av Lovas tid där då ägaren inte ens var hemma när vi hämtade henne
– Ägare som klart och tydligt (och felaktigt) sa att hon frånsäger sig allt ansvar om något skulle hända Lova vilket gjorde oss oroliga för hennes hälsa, om hon skulle rymma osv

 

Det blir ganska tydligt när man radar upp det såhär eller hur. 🙂

Mitt betyg: 2 stjärnor av 5 möjliga. Hade Lova varit skadad på något sätt hade det enbart blivit 1 stjärna. Nu fick vi tillbaka henne i ett stycke och därför är jag något mer generös men mer än så blir det inte och jag rekommenderar verkligen inte ”Förlösa hunddagis och pensionat” till någon hundägare som älskar sin hund!

(*) (*) (  ) (  ) (  )