Minus på kontot, metaforiskt och bokstavligen.

I helgen gick Vaggerydutställningen av stapeln och vi var inte där. Den utställningen ligger mig extra varmt om hjärtat, jag har oerhört fina minnen från just den utställningen och från valpträffarna som vi i Shejrix-familjen brukade ha. På grund av min utmattningsdiagnos så har jag missat den i två år (jag vet att folk som inte är/har varit drabbade inte förstår men det har inte funnits på kartan att kunna åka dit) men nu var det ju dags, nu när jag mår mycket bättre, nu när Lovas uppfödare skulle komma hela vägen från Lycksele, nu när Johan tagit ledigt för att kunna följa med, nu, nu, nuuuuuuuu…
Eh, nej sa Universum och gav både mig och Johan influensa.
Tack. För. Den.

 

Tjejerna var dessutom anmälda till ytterligare en utställning i måndags i Halland, alltså två dagar senare. Om vi kom iväg på den? Nope. Utöver att vara sjuk och missa chansen till kritiker, eventuella rosetter och ära så innebär det också att man kastar ca 250 kr per hund och utställning i sjön. Man kan ha roligare känner jag sådär lite spontant…

 

Nej usch, det är ingen idé att blogga idag, jag sitter framför datorn invirad i ett täcke så bara min hairbun sticker upp och dricker te som en galning i hopp om att halsen ska kännas lite bättre men det händer inte. Lika bra att krypa ner jämte min man och vovvarna och hoppas på att bli frisk så snart som möjligt istället.

 

Bacillkram till alla fina läsare från en gnällig bloggerska som har sina cranky pants på sig idag (som lite sådär tur i oturen får gumpen att se fantastisk ut, alltid något) 😀

 

(Instagrambild på tjejerna som gör mig glad).

 

Hundutställning i Gothia Arena.

Idag har familjen Ericsson/Olsson varit på hundutställning i Gothia Arena här i Göteborg och jag ska villigt erkänna att det var skönt att för en gångs skull inte behöva köra i x antal timmar för att ta sig till utställningsplatsen. Det är ju vi polarhundsmänniskor inte bortskämda med.

 

Det var över 400 hundar anmälda och ja, det märktes. Det fanns inga parkeringar, inga sittplatser och det var människor och hundar överallt – perfekt träningstillfälle för våra tjejer med andra ord! 🙂 Jag tror att det är supernyttigt för hundar att få vara med och uppleva saker och ting (våra har både åkt tåg, buss, hiss, promenerat i innerstaden osv) och det är ett mycket bra tillfälle att få öva på höga ljud och springande människor på en inomhusutställning. Detta var dessutom både Lovas och Pols första inomhusupplevelse men jag måste säga att de klarade det med bravur! De var väldigt lugna och lydiga under hela dagen och kunde även ligga och slappna av när vi hittade en liten vrå som sedan förblev vår oas till och från i flera timmar framöver. De var självklart nyfikna på alla de andra hundarna och deras huvuden for som pingpongbollar fram och tillbaka under perioder men de höll sig ändå nära husse och matte hela tiden och gjorde inga större försök att hälsa eller leka. Succé!

 

Pol var först in i ringen av våra tjejer efter ca 4 timmars väntan (!) och tja, vad ska man säga… Hon var iaf sig själv! 😀 Hon spexade och showade och hoppade och skuttade – ungefär som en kalv på grönbete. Tossepol! Jag skrattade gott åt henne vid ringside och fler med mig men det bjuder vi på! Johan hade fullt upp att hålla ordning på alla tassar och ben som var all over the place och ja, självklart var mattorna hala, men i ärlighetens namn så var Pol mer intresserad av att busa än visa upp sig och det är helt okej. Hon är ju fortfarande liten och oftast ganska valpig i skallen än så länge och det gör oss inget, hon får vara som hon är.
Stundtals fick dock Johan henne att både stå fint och trava med lite attityd i steget och domaren gillade det han såg så det slutade ändå med att Pol blev 1:a junior med HP. När Johan lämnade ringen med Pol sa domaren ”Hon kan ju både stå och springa fint när hon vill”. Jag måste erkänna att jag blev förvånad över placeringen med tanke på att Pols version av show inte riktigt var samma som de andras men kritiken var mycket fin och efter att ha läst den kände jag att det var nog inte så pjåkigt dömt av herr domare ändå. Pols kritik:

 

”Välformat huvud, korrekt bett. Bra hals och överlinje. Bra bröstdjup, välvinklad. Rör sig med bra steg och steglängd när hon vill”.

 

Efter en stund var det Lovas tur och som väntat skötte hon sig toppenfint! Rara lilla Lovisen! Hon visade sig vackert både när hon sprang och när hon stod (även om hon tittade efter mig och Pol ett par gånger) och domaren log sådär gott mot henne när han klämde och kände så det var uppenbart att han gillade vad han såg. Mycket riktigt; Lova slutade som 1:a vuxen med HP och vann sedan även BIR-rosetten vilket var superkul! 😀 Lovas kritik:

 

”Bra huvud, korrekt bett. Kanske något stora öron men inget som stör. Bra hals, överlinje och kors. Välformat bröst, välvinklad. Rör sig med god steglängd. Bra päls. Fin!”

 

Domaren som dömde grupp 5 var Henrik Skog, en mycket duktig domare som tog lååång tid på sig per hund. Tyvärr gjorde det sistnämnda att klockan sprang iväg och eftersom vi var trötta, hungriga och bortbjudna ikväll valde vi att skippa finalerna och packade ihop och åkte hem istället. Jag vet att många vill stanna till finalerna men vi kände att det var rätt beslut för oss; vi hade ju varit där hela dagen och båda hundarna var väldigt trötta så det var inte mycket att fundera över och det är ju extra skönt att åka hem när man gör det med en varm känsla i magen.

 

aaaa14900605_10154594729419477_8547568093087289145_n
(Dagens enda bild – kan man bli straffad för det när man är bloggare tro?! – från utsällningen).

 

Nu är Johan snart klar i badrummet så nu ska jag snabbfixa mig lite innan vi åker hem till några goda vänner på myskväll. Trevlig lördag alla fina läsare, tänk på att inte gå ensamma i mörkret ikväll för halloween närmar sig… 😉

 

SPHK Missmyra 2015.

I lördags gick polarhundsutställningen i Missmyra av stapeln för första gången och vi brummade dit kl 04.30 på morgonen… Gäsp. Hundarna tyckte det var jättekonstigt, de är ju vana vid att få mat när de vaknar, inte bli instoppade i en bil och åka nästan 4 timmar. Lova tog det med ro men Pol var inte nöjd, hon satt bak i buren och pep den första biten innan hon gav upp, la sig ner och somnade.

 

Vi kom fram till utställningen ca 30 minuter innan Pol skulle in i ringen, utställningsplatsen var superfin, mycket bättre än Arboga där denna utställningen brukar vara (enligt mitt tyckte) och vi hittade direkt de vännerna som vi visste skulle vara där.
Tyvärr blev det inte alls den ”fest” som vi hade planerat från början, Lovas uppfödares hundar hade drabbats av maginfluensa så de kunde inte komma. Exxas/Pols uppfödare kunde inte heller komma då Pols bror råkade ut för en olycka och fick opereras dagen innan de skulle åka. Pols bror och syster som bor hos David och Mia (vi var även tidigare kullföräldrar genom Exxa och Visko) kunde inte heller komma pga risk för hakmask. Så vår stora kullträff bestod på dagen av Pol och syster Prala, två valpar av tio och inga föräldrar. Inte riktigt som planerat men vi gjorde det bästa av det.

 

Då ingen av mina uppfödare kunde komma var jag i behov av handlers då jag fortfarande inte kan springa med min fot (som jag skadade efter midsommar och som fortfarande inte är bra) och Ylwa hade lovat att ställa Pol åt mig. Skamligt nog har jag bara några bilder på Pol i ringen då det helt plötsligt var dags och kameran var nerplockad. Men å andra sidan så hade det nog inte blivit några höjdarbilder ändå med tanke på hur Pol uppförde sig i ringen… 😉 ”Hopp och skutt och oj, vem springer bakom mig, ska vi leka?”  Valpar… 🙂
Pol slutade på 2:a plats med HP bakom syster Prala. Hennes kritik av domaren E-B Nordin:

”Mycket bra proportioner. Feminint huvud med bra detaljer. Fin hals. Bra rygg och svans. Lång, bra bröstkorg, välställda ben. Bra päls. Långt steg, ännu lite vinglig bakifrån. Snäll och gullig.”

 

033copy
(Ylwa och Pol i ringen / Ylwa and baby Pol at the dogshow)

 

040copy
(Framför domaren / In front of the judge)

 

Jag var väldigt nöjd med kritiken då jag tyckte att den var jättefin, särskilt med tanke på att Pol bara är en liten bebis på 4 månader och detta var hennes första utställning. Det enda negativa var ju vingligheten men i ärlighetens namn så kan rörelserna nog inte bli annat än vingliga när man skuttar runt som en liten kanin och tittar på allting annat än där man ska, haha.

 

047copy
(Annika och Pols syster Prala / Annika and Pols sister Prala)

 

Sedan var det en lång väntan innan det var dags för den öppna tik-klassen, alltså Lovas klass som även var störst för dagen. Jag letade som en tok efter en handler till henne men alla hade banne mig en tik som skulle in i just den klassen… Som tur var ställde Linda Almqvist upp trots att hon själv hade mycket att göra och även behövde ha koll på när hennes egna hundar skulle in i ringen jämte.
Linda visade Lova superfint i den individuella bedömningen och Lova belönades med ett excellent och gick vidare. Ungefär hälften av tikarna fick excellent och när det var dags att gå in i ringen igen fick stackars Johan ta över Lova då Linda skulle visa sina egna hundar. Till min förvåning visade Johan Lova sååå fint, jag var riktigt förvånad, jag visste att han skulle göra sitt bästa men jag visste inte att hans bästa var så bra! 🙂 Jag stod bredvid ringen och var så himla stolt över Johan och Lova och jag tittade på Lova och tänkte ”shit vad hon är fin nu”.
För första gången var jag övertygad om att hon skulle få ett CK för hon har aldrig varit så fin i kroppen som hon är nu. Men icke, precis när de 4 bästa plockades ut tackades Lova av och fick lämna ringen. Jag måste erkänna att jag var besviken, inte på Lova för hon var suverän men över det faktum att hon inte var en av de fyra bästa för det tyckte jag faktiskt att hon förtjänade, hon var precis lika fin som de andra fyra tikarna. Men i utställningssammanhang kan det ju vara de små fina detaljerna som gör det och de tikarna som gick vidare visades av mycket erfarna handlers så det är ingen mening med att hänga läpp över det. Där och då bestämde jag mig för att Johan och jag ska gå kurs i handling så att vi själva kan visa våra hundar lika bra som de andra. Nu får det vara nog.

 

232copy
(Linda och Lova / Linda and Lova)

 

Jag var dock oerhört nöjd även med Lovas kritik som var precis lika fin som Pols:

”Bra proportioner. Fint feminint huvud, lite stora öron. Bra ögon, nos och bett. Bra överlinje och svans. Bra bröst, bra vinklar. Rör sig med bra steg. Mycket bra temperament. Bra päls.”

Jag blev lite förvånad över att hon tyckte pälsen var bra då Lova började sätta päls igen bara för några veckor sedan men å andra sidan sätter Lova alltid päls snabbt så det gladde mig att domaren uppenbarligen tyckte att den var tillräcklig för att få betyget bra. Den kommer vara ännu bättre om några veckor… 😉 Det enda negativa var alltså öronen men det är ju inte så konstigt att de ser stora ut just nu, de ”försvinner” ju lite när pälsen kommer. Och som Johan sa till Lova: ”Det gör inget Bobbo för vi älskar dina stora öron”. Och det gör vi! ❤

 

370copy
(En del av konkurrensen, Johan och Lova tredje ekipaget från höger / Part of the group, Johan and Lova third pair from the right)

 

341copy
(Johan försöker ställa upp Lova fint och jag försöker signalera att han ska släppa ner hennes huvud och hals lite, haha)

 

Som alltid gick dagen snabbt, man tror alltid att man ska ha massa tid att umgås med alla men så är aldrig fallet. För mig gick dagen ganska bra, huvudvärken kom smygande efter lunch och jag hade några rejäla yrselattacker men då satte jag mig bara ner och blundade en stund och då blev det hanterbart igen. Jag fotade lite under dagen men inte så mycket som jag hade velat pga yrseln och jag ska skamligt erkänna att jag har dålig koll på hur det gick för alla, jag fokuserade mest på våra egna hundar. Och jag var väldigt stolt över hur de betedde sig utanför ringen, man ser ju hundar som är stressade, oroliga, som ylar eller skäller ect – våra var coola och avslappnade, när Pol hade vant sig vid allt somnade hon i en liten huskysnurra i gräset jämte Annikas son Samuel och syster Prala och Lova chillade som vanligt, både i koppel och i sin bur. Jag är så oerhört glad över temperamentet på våra hundar, något som faktiskt är viktigare än alla priser i världen.

 

278copy
(Lilla Pol sover / Baby Pol is sleeping)

281copy
(Annikas son Samuel, Pols syster Prala och Zeiki / Annikas son Samuel, Pols sister Prala and Zeiki)

 

Efter finalerna fick vi hjälp av Ylwa att prova ut en sele till Lova, lilla fröken har nämligen vuxit ur båda sina selar och sedan var det dags att brumma vidare till nästa mål; Annika och Rolands stuga som visade sig vara rena rama paradiset. Väl framme blev vi så himla bortskämda, vi satt nere i ”grottan” som var upplyst av enbart stearinljus och drack gott och pratade och sedan blev vi bjudna på en tvårätters supé och härligt sällskap, det var en sådan himla fin avslutning på en bra dag!

 

Tack SPHK Mälardalen för en mycket fin utställning, tack till Ylwa som visade Pol och till Linda som visade Lova, tack till Annika och Samuel för sällskap under dagen och till er och Roland för en fantastisk kväll och tack till alla vänner som gjorde utställningen till det den var!

 

Anmälda och klara.

Som många av er vet så jag har inte varit så aktiv i huskyvärlden sedan Exxa blev sjuk. Alla tävlingar och utställningar slutade betyda något och all energi lades istället på att bara orka existera och ha en fungerande vardag. Det blev en stor förändring för mig men det är inget som jag har saknat.
Förrän nu.

 

Jag vet inte varför men jag har börjat känna ett större sug efter att vara mer aktiv med hundarna. Därför är nu både Pol och Lova anmälda till utställningen i Missmyra och för att mitt huvud ska orka så har Johan erbjudit sig att ta ledigt från jobbet och följa med. 🙂 Det är vårt största bekymmer gällande tillställningar, alltså att Johan jobbar varannan helg men i höst har Johan lovat att ta ledigt en del så att vi kan åka tillsammans, det underlättar oerhört för mig i och med hur hälsan ser ut just nu och gör mig dessutom väldigt glad eftersom jag älskar att spendera tid med honom. Dagarna räcker liksom aldrig till…? Konstigt. ❤

 

Utöver Missmyra kommer vi anmäla oss till ett par utställningar till och även till SM i Nybro. I dagsläget ser det ut som att Johan kommer att tävla med Lova men vi får se, vi behöver ju inte bestämma oss än. Och oavsett hur det går så känns det kul att komma igång igen.

 
Till Missmyra är Pol anmäld i valpklass och hennes 9 (!!) syskon kommer också dit och är anmälda i samma klass så det ska bli himla spännande och jag ser fram emot att få träffa de andra ägarna och ha en liten kennelträff. Det ska också bli väldigt roligt att få träffa Pols pappa i verkligheten för honom har jag endast sett på bild.
Lova är anmäld i öppenklass och jag har ingen aning om vad hon har för chans där men jag tycker att hon ser riktigt fin ut nu, hon har börjat sätta lite päls och har fått en oerhörd elegans när hon rör sig vilket är både roligt och lite smått chockerande. I mina ögon kommer hon nog alltid vara den där charmiga klumpeduns-valpen. 😉

 

Framöver kommer en liten tävling i bloggen men mer om det i ett annat inlägg. Ni som är intresserade får hålla utkik. 🙂

 

10429577_10152030562772820_960334245_ocopy
(Min fina vän Malin och Lova på utställning våren 2014)

 

 

SPHK Utställning Arboga 2014

I lördags var det dags för SPHK Mälardalens årliga utställning i vackra Arboga. Vår klocka ringde 05.30 på morgonen och strax efter kl 06 satt vi i bilen på väg uppåt landet. Resan gick fint, Lova tyckte det var okristligt tidigt så hon sov största delen av resan upp utöver ett raststopp vid Borasjön. Väl framme hittade vi direkt uppfödare Sofia och Ylwa så vi slog upp vårt lilla läger jämte deras. Utställningen var redan i full gång men det var ett tag kvar till Lovas klass så vi hade lite tid att gå runt och krama på vänner och hälsa på folk, Lova fick dessutom busa med massa likasinnade och hade nog en riktigt rolig förmiddag. Hon är så rar vår lilla Bobbo, hon vill bara busa och flera av släktingarna ställde upp 🙂

 

Vi bestämde att uppfödare Sofia skulle visa Lova, Sofia är en grym handler så jag var jätteglad för att hon ville ställa upp. Dock skulle Lovas moster Indra ställas i samma klass men det löste vi genom att jag sprang med Indra och sedan visade Sofia henne. Även Johan fick ställa upp som handler några gånger. 🙂
Lova såg riktigt fin ut i ringen, mer samlad än för en månad sedan även om hon trilskades lite när hon skulle ställa sig framför domaren. Detta tog Sofia dock snabbt ur henne och sedan stod Lova superfint så hon kan allt när hon vill. Tyvärr gick Lova inte vidare och precis som förra gången fick hon nöja sig med ett very good då domaren ansåg att hon behövde utvecklas lite mer i bröstet. Lite tråkigt men väntat, jag vet ju att bröstet kommer växa till sig, det är egentligen bara tid som det handlar om. Så en dragsäsong + tid att växa borde ge resultat till våren, det viktigaste är ju att vinkarna och rörelserna är där och gällande det hade domaren inga klagomål, snarare tvärtom! 🙂 Jag var mycket nöjd med Lovas kritik:

 

”2 år gammal tik av bra modell. Feminint finmejslat huvud som kunde vara mer utfyllt i kinderna. Välformade öron och ögon med bra uttryck. Korrekt bett, bra hals och rygg. Bra svans. Behöver utvecklas mer i förbröst och bröstkorg. Goda vinklar runt om. Utmärkt benstomme, något platta tassar. Rör sig bra från sidan och framifrån, bra päls.”

 

 

045copy
(Lova och uppfödare Sofia i ringen)

 

044copy
(Gääääääsp…)

 

För släkten överlag gick det mycket bra vilket såklart är superkul! Det finns att brås på om man säger så. Men för oss är Lova såklart den bästa hunden av dem alla, oavsett placering! ❤

 

Som alltid på utställningar gick dagen oerhört fort men jag hann ändå prata en hel del med vännerna vilket egentligen är den största anledningen till att åka, just den sociala biten. Vissa bor långt bort och då blir det att man bara har kontakt över telefon och Facebook och då är hundtillställningar så bra eftersom alla samlas och umgås. På slutet hann jag prata lite med Ylwa som alltid har bra råd, oavsett om det gäller hundar eller annat, den här gången fick jag tips om kameror och objektiv. Jag hade med min skruttkamera men hann inte fota så mycket, inte har jag någon större lust heller eftersom den är så dålig, tempobilder blir t ex suddiga oavsett slutartid, sjukt frustrerande! Dagen innan var Johan och jag och tittade på kameror och jag fick råd av Ylwa vad jag ska tänka på så snart ligger det en ny dyrgrip hemma. Jag tror att jag kommer börja fota igen på allvar om jag har utrustning som fungerar och som går att växa med, det kan vara värt alla de där tusenlapparna känns det som…

 

Vi brummade hemåt vid 16-tiden och vid det laget var Lova så trött att hon nästan sov ståendes. Hon stensov hela vägen hem och väl hemma hoppade hon upp i soffan och däckade på sniskan, det såg inte alls bekvämt ut men där låg hon iaf och var okontaktbar i flera timmar. Vi ägnade sedan lördagkvällen åt att smygfira våra födelsedagar med tårta och filmmys. Dagen därpå fyllde Johan 30 år och igår var det min tur att fylla år, mycket praktiskt att fylla dagen efter varandra har vi kommit på. Jag fick bl a flera paket från Guldfynd (happy girl!) samt en teknikmusikgrej som Johan överraskade mig med i bilen på väg upp till Arboga och Johan fick en parfym samt flera ledtrådar till sin hemliga present som han kommer att få om några veckor. Tror hans huvud snurrade rätt bra när han försökte lista ut vad han ska få… 🙂 På söndag em spenderade vi en timme i rastgården tillsammans med en vissla och en golden retriver och de tre lekte hej vilt, lördagens trötthet var som bortblåst kan man säga…

 

Tusen tack Sofia, ”Mormor Aslakk”, Ylwa, Nathalie, Alexander, Allan, Ann-Sofie, Niklas, Malin, Mathias och lille Linus (som jag ämnar kidnappa) för trevligt sällskap under dagen!

 

 

SPHK utställning Tånga hed 2014.

I lördags åkte Lova och jag till Tånga hed för SPHK Västras årliga utsällning. Jag har faktiskt aldrig varit där, utställningen var alltid i Simmatorp (ca 2 mil från där vi bodde innan) förr i tiden men nu är den då flyttad till Vårgårda vilket är praktiskt eftersom det ligger ganska nära Göteborg så tack för det Västra!! 😉

 

Jag åkte såklart vilse och fick ringa Ylwa som guidade mig över telefon, hon har alltid koll! Väl framme fick jag direkt syn på Fia och minnena bara sköljde över mig, minnen från åren med Exxa där Fia såklart spelade en stor roll. Vi kramade om varandra och blev gråtfärdiga båda två, var en riktig pärs att bibehålla lugnet kan jag säga. Hälsade sedan på Mari, Ylwa, Eva mfl och tog sedan Ylwas kamera för att börja fota – måste, måste, MÅSTE köpa en ny till mig själv!!

 

Efter ca en timme var det Lovas tur att ställas i ringen och Mari visade henne åt mig. Lova skötte sig sådär, var lite flamsig och rörde sig ganska valpigt och gick därför inte vidare. Domaren sa till Mari att Lova var jättefin och hade en otrolig potential men att hon var valpig i sina rörelser och behövde mogna lite, något som jag håller med om efter att ha sett hur hon sprang för hon var lite vinglig. Kritiken var dock mycket fin och det enda negativa var just detta ”valpiga” och det är ju något som växer bort som tur är. 🙂 Lovas kritik:

 

”Goda proportioner, bra huvud och underkäke. Gott bett, god skalle, något stora öron. Bra hals och överlinje, behöver ännu falla ner något i bröstet. Gott musklade lår, bra benstomme och fötter. Välvinklad, bra svansföring. Rör sig idag ostabilt, tränger mer tid i sin utveckling. Söt.”

 

Helt klart en kritik att vara nöjd med tycker jag även om det var tråkigt att hon inte gick vidare.

 

För vårt lilla läger gick det över lag oerhört bra, bl a slutade Lovas syster Varga som fjärde bästa tik och Exxas syster Tioné och bror Haldex blev utställningschampions. Slutligen tog Lovas pappa Io hem alltihop och blev BIR! Stort grattis till er alla!

 

Nu är det drygt en månad kvar till SPHK Mälardalens utställning i Arboga och det blir en något klurig helg eftersom Johan fyller 30 år dagen därpå. Jag hade först tänkt planera ett firande på lördagen men då missar jag ju Arboga och det vill jag inte så nu försöker jag planera så att vi kan fira Johan rejält en annan helg. Det löser sig! Rent resultatmässigt så vet man aldrig hur det går, förra utställningen slutade Lova som 2:a, denna gång var hon för valpig och gick inte vidare så man vet aldrig vad domaren kommer tycka och hur hunden uppför sig för dagen. Men jag åker mest för att det är roligt och jag ser fram emot att visa Lovas uppfödare Sofia hur fin Lovisen har blivit. 🙂

 

002copy
Då jag inte fotade med min egen kamera har jag inga bilder på Lova i ringen så här kommer ännu en bild från vår Ölandsresa.

 

 

Positivt besked från skk och utställningsanmälan.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om kennelnamn och fick massa respons både här i bloggen och i huskygrupperna på facebook. Jag bestämde mig för att gå vidare med tanken att registrera eget namn och kontaktade skk. Jag har ju ett namn som jag älskar pga symboliken men som en kennel/ ett företag i USA redan använde och då är det ju oftast kört. Men när jag pratade med skk så visade det sig dels att det är ett företag och inte en kennel som har namnet i USA vilket innebär att det är ledigt för kennelverksamhet och dels tyckte tjejen på skk att mitt namn inte var superlikt deras vilket jag håller med om, en del ord skiljer faktiskt även om jag var orolig över att det inte var tillräckligt stor skillnad. Men det tyckte skk så jag fick tummen upp från dem och är välkommen att ansöka om mitt förstahandsval. Tjejen jag pratade med tyckte även att det var ett väldigt bra kennelnamn vilket kändes kul så det blir nog att ansöka till hösten (när inte alla våra pengar är investerade i vår bostadsrätt). Fram tills dess håller jag tyst om namnet så att ingen annan snor det. 😉

 

Nu har jag även anmält Lova till SPHK Västras utställning på Tånga Hed helgen 6-7 september. Vi bor ju inte så långt därifrån och  vännerna norröver ska komma ner vilket gör det hela hundra gånger roligare! 😀 Johan jobbar dock den helgen och kommer inte kunna följa med (buhu) så Lovis och jag brummar dit själva och umgås. Kanske kan jag åka tillbaka till Gbg och plocka upp Johan så att han kan vara med på middagen på kvällen iaf. Resultatmässigt får det gå som det går, Lova fäller just nu för fullt men å andra sidan så är det ju den tiden nu så hon lär säkert inte vara ensam om att ha en päls i sisådärt skick tänker jag. Försöka duger!

 

 

Klickar man på den här länken så kommer man kunna se en film på Lova som Johan laddade upp på Facebook, länken fungerar även om man själv inte har ett FB-konto. Filmen visar när Lova leker med sin nya hundgårdsleksak som Johan har byggt till henne efter att ha fått lite inspiration från mig. Leksaken är redan nu en stor hit! 🙂