Fjällsemester dag 1 och 2 – Funäsdalen och Mittåkläppen.

**Inlägget innehåller reklamlänkar**

Nu är vi hemma igen efter vår fjällsemester och jag kommer berätta om den i några uppdelade inlägg. Tyvärr var nätet inte så samarbetsvilligt så det var svårt att blogga på plats men samtidigt var det himla kul att se att så många av er följde oss via Instastory istället! 🙂

 

Dag 1 – Destination Funäsdalen.
Förra måndagen steg vi upp tiiiiiidigt och hoppade i bilen för att åka till Funäsdalen och Funäsdalen berg & hotell. Resan tog största delen av dagen, ca 11 timmar från Göteborg om jag minns rätt och vi anlände först vid 18-tiden på kvällen. Resan upp gick väldigt bra, de fyrbenta låg bak i sin nya bur från MIM (vi har en MIM Variocage Dubbel XL) och de tvåbenta satt fram och pratade och lyssnade på musik och sjöng för glatta livet. Vi stannade några gånger för att hundarna skulle få uträtta behov och äta/dricka men överlag kändes det inte som att resan tog så lång tid som den faktiskt gjorde.

 


(Instagrambild på flickorna i sin MIM-bur när vi pausade för frukost).

 

Väl framme i charmiga Funäsdalen gick vi en promenad med hundarna och sedan checkade vi in i rum nummer 408. Hotellet var så oerhört mysigt i en lång träbyggnad med grästak, massa röda blommor under fönstren och utsikt över sjön som låg nedanför. Vi var alla ganska trötta efter den långa resan så vi beställde upp middag och åt i sängen framför nya avsnittet av Game of Thrones och hade det allmänt gott. Innan det var läggdags packade vi upp våra väskor samt packade våra ryggsäckar inför det planerade fjälläventyret dagen därpå – bestiga Mittåkläppen.

 


(Vårt rum med sittgrupp och skrivbord. Vi hade även en dubbelsäng (till höger om bilden) samt en garderob (till vänster om bilden).

 


(Badrummet).

 

Dag 2 – Mittåkläppen.
Nästa morgon vaknade vi tidigt och rastade hundarna innan vi gick ner för att äta frukost. Även om en stor del av hotellet är hundvänligt så är matsalen inte det så vi lämnade hundarna med varsin dental stick på rummet. Jag har som princip när jag reser att inte lämna hundarna ensamma på ett nytt ställe första dagen och den håller jag hårt på; hundarna har inte bett om att hamna i en ny miljö där de kanske inte känner sig helt trygga och därför anser jag att vi som ägare får anpassa oss efter dem (därav middagen i sängen) fram till att det syns att hundarna ”bott in sig” lite. När vi gick ner var hundarna lugna och fina, båda låg kvar och fick sina sticks i sängen så vi kunde gå ner och äta med gott samvete. Frukosten var super och från matsalen har man utsikt över sjön som ligger nedanför hotellet med fjällen i bakgrunden så vi kunde inte fått en mer harmonisk start på dagen.

 


(Såhär trött var Pol morgonen därpå…)

 

Mätta och belåtna traskade vi upp till rummet igen, bytte om till vandringskläder, tog hundarna och våra ryggsäckar och tog sedan bilen till Djupdalsvallens säter där vi skulle påbörja vår vandring. Vi hade redan bestämt att vi skulle bestiga berget Mittåkläppen vilket också är en alternativ rutt av Guldtur nummer 7, ni hittar de 30 Guldturerna här. Vägen dit var fantastiskt vacker och vi stannade flera gånger, både för att fota och för att låta renarna springa över vägen. Med risken att låta som en nörd så måste jag erkänna att jag älskar renar, jag har ända sedan barndomen varit intresserad och fascinerad av den samiska kulturen och av rennäringen så när de stod vid vägkanten och tittade på oss så kände jag att jag liksom var… hemma. Ja, det är nog rätt ord. Hemma.

Väl framme vid sätern parkerade vi bilen, satte på hundarna selar, draglinor, halsband och ID-brickor och sedan begav vi oss mot berget. Mittåkläppen är ett hajfensformat berg som ligger 1212 meter över havet med en fallhöjd på 340 meter så stigningen är stundtals brutal men utsikten är värd varenda svettdroppe, jag lovar! Vi hade sådan tur med vädret, även om det stundtals samlades mörka moln på himlen så sken solen nästan hela dagen så vi passade på att pausa några gånger och fika lite till hundarnas stora förtret. Fika när vi är på äventyr?! Dumma människor.

 


(Instagrambild på vägen upp till toppen. Och ja, det vita ni ser är snö 😉 )

 


(Tjejernas ID-brickor från våra vänner på Vovven.nu, superbra att ha både på fjället och i vardagen om det skulle hända något! Mitt telefonnummer har på bilden ovan ersatts av pixlar av privata skäl. Ni hittar fler varianter här och just nu har de rea på samtliga modeller så passa på!)

 

Både Lova och Pol var så otroligt duktiga på vägen upp, de stretade på och kändes lika fokuserade gällande att ta sig upp till toppen som jag och Johan var. Vi mötte några personer på väg upp (de flesta med hund/hundar, kul!) men är det någonstans som det finns plats för möte så är det på fjället så vi bara klev åt sidan och väntade på att de andra skulle passera. Smidigt värre.
Väl uppe på toppen satte vi oss bara ner på en sten och beundrade utsikten. Även om vi både fotograferade med systemkameran och mobilerna samt filmade så kändes det helt omöjligt att fånga landskapets skönhet på bild. Man måste liksom ha varit där, andats den friska luften och sett fjällen och bergen sträcka sig hela vägen till Norge för att på riktigt kunna uppskatta hur vackert det faktiskt är…

 


(Lova njuter av utsikten).

 


(Utsikten från Mittåkläppen).

 

Jag vet faktiskt inte hur länge vi satt där, vi fyra, och bara tittade och var. Drack ur våra kåsor, åt kex och frukt, pratade, skrattade och bara myste. Dock såg vi till slut hur det började regna över fjällen mittemot oss så vi bestämde oss för att påbörja nedstigningen med förhoppningen att slippa bli genomblöta och det höll faktiskt hela vägen till bilen, det duggregnade lite när vi gick sista biten genom skogen men inte värre än att det räckte att dra på regnskyddet på kameraryggsäcken. Vi hade regnponchos med oss men de behövde vi inte ens ta fram, så lätt var regnet. Nedstigningen präglades istället av Lova och hennes högljudda protester, Lova kände nämligen att det gick alldeles för sakta på vägen ner och visade sitt missnöje. Högt…

 


(Djupdalsvallens goda våfflor representerar både starten och slutet på Guldtur nummer 7).

 

Väl framme vid bilen bytte vi om till torra kläder och gympaskor och hundarna fick mat (paté) och vatten. I samband med detta ryckte Pol till i sin draglina – som sa ”ritch” och gick sönder. Den höll fortfarande ihop med några trådar så hon kom inte loss (tänk er de tidningsrubrikerna dagen därpå…) men vi insåg snabbt att vi var tvungna att köpa en ny så snart som möjligt. Jag skämtade med Johan om att incidenten påvisar Pols prioriteringar, den draglinan har hållit genom x antal träningar, tävlingar och nu under en hel bergsbestigning men när det är dags för mat efter hennes första fjälläventyr – då brister den. 🙂

Vi var tillbaka i Funäsdalen under tidig kväll och upptäckte två saker: 1. Det finns ingen affär i Funäsdalen som säljer draglinor och 2. Närmsta affär som säljer dessa ligger i Idre, ca 2 timmar bort enkel resa. Jahapp. Det var inget att göra förutom att ändra planerna inför nästa dag och byta ut en vandringsled mot en bilresa till Idre. Det visade sig dock att just Idre hade mer saker att bjuda på än bara en hundsportsaffär, mer om det i nästa inlägg…

 

Födelsedagar och skendräktighet.

I tisdags fyllde världens bästa Pol hela två år! Det känns som det var förra veckan som vi hämtade hem henne, den där lilla pluttevalpen som vid några veckors ålder var en mäster-manipulatör utan dess like och som redan från början tog en sådan stor plats i vårt hem. Och nu är hon två?! :-O
Det roliga är att många hundraser, de flesta faktiskt, anses som vuxna när de är två år. Enligt mina erfarenheter får man plussa på ett år till när det gäller huskies, jag skulle säga att de vid tre års ålder blir vuxna och mogna och fina men inte innan dess. Och Pol är inget undantag, hon är fortfarande väldigt valpig, sprallig och full med bus och okynne. Men samtidigt så är hon världens finaste lilla tjej. Pol påminner mig så om Exxa samtidigt som hon är sin egen person också. Hon har samma stora personlighet som Exxa, karisman, utstrålningen… hon syns liksom i mängden. Hon har även Exxas skådespelartalanger och vet precis hur hon ska sätta på sig sitt lilla ”sötansikte” för att få sin vilja igenom. Men hon är snällare än vad Exxa var, inte lika viljestark, inte lika egensinnig. Pol vill göra rätt och har ett ganska stort behov av bekräftelse och beröm. Och hon har en tokig sida på ett sätt som ingen av mina andra hundar har haft, när Pol var liten beskrev hennes uppfödare henne som vild och galen och ja, det är fortfarande mycket träffande ord. 😉 Men hon är samtidigt lugn och eftertänksam och rar… En riktig paradox, precis som sin matte.

 


(Instagrambild på när Lova och Pol smaskade tårta i Skåne. Foto av Åsa Kelpiestuds Jakobsson).

 

Idag är det ytterligare en födelsedag hos familjen Olsson/Ericsson för idag är Exxas födelsedag. 10 år skulle hon ha fyllt idag om hon fortfarande hade varit med oss… Jag har slutat undra varför det fortfarande gör så ont att tänka på henne och bara accepterat att det är så som det är. Hon fattas mig fortfarande.

 

Här hemma pågår ytterligare ett fenomen just nu och det är mindre trevligt än födelsedagsfirande; vi misstänker nämligen att Lova är skendräktig. Hon slutade löpa för ca 6-8 veckor sedan och har den senaste veckan betett sig lite underligt. Hon har blivit väldigt ”slickig”, både på sig själv, på Pol men även på mig. Hon lägger sig så tätt intill mig som hon bara kan i soffan eller sängen och riktigt trycker sig mot mig, som att hon inte kan komma nära nog. Hon pendlar också mellan att inte vilja äta alls och att äta massor och hon flämtar mycket, även när hon ligger på balkongen eller framför fläkten. Lova har aldrig varit skendräktig innan och jag har ingen erfarenhet av det men baserat på mina efterforskningar över nätet så är det just skendräktig som hon är. Eller ja, livmodersinflammation kommer förstås också upp på dessa symptom och vi håller extra koll på henne just utifrån det. Men det känns inte så i mitt hjärta, jag är inte orolig för henne på det sättet och inte alls så som jag var när hon betedde sig märkligt precis före Pols första löp om ni kommer ihåg det. Vi försöker aktivera henne lite extra för att se om det går över, hon har inte alls så kraftiga symptom som jag förstått att många andra tikar får så medicin och dylikt känns inte aktuellt. Jag hoppas så att detta ska vara snabbt övergående, både för Lovas och min skull, det är inte sååå mysigt att vakna mitt i natten av att en viss liten dam ligger och slickar mig på ryggen… 🙂

 

 

Det kom ett bud…

** Detta inlägg innehåller reklam**

 

… och knackade på dörren förra veckan och det var från våra vänner på Doggy! Jag visste om budet sedan tidigare men hade ingen aning om att de hade lagt ner så mycket tid på inslagningen, produkterna kom i en superfin trälåda inslagen i cellofan och de hade t o m skrivit ett fint brev till Lova och Pol… Hur gulligt?! Tjejerna har mumsat både mat och godis och ben i x antal dagar nu och är om möjligt ännu mer bortskämda än förut. 😉 Tusen tack Doggy!

 

 

Annars då? Jag har äntligen frisknat till efter förkylningen från helvetet, jag blir så sinnessjukt sjuk nu för tiden (efter utmattningen) och så är jag lite dum och går och jobbar samtidigt. Inte bra, jag vet, men det är svårt att vara hemma i sängen när man jobbar på socialtjänsten…
Vi pratar också mycket semester här hemma, vad vi ska göra och när. Johan och jag har semester i augusti men har sparat två veckor var eftersom vi funderar på att åka på en eller kanske t o m två resor i höst. Vi har länge pratat om Island i september men nu har vi börjat fundera på att åka till våren istället (när snön kommer i september/oktober så stänger Island ”the ring road” och det är den vi vill åka runt hela ön) och istället ta en solresa till hösten/vintern. Svårt. I augusti blir det iaf familjemys för hela slanten, vart vi än åker så tänker vi ta med hundarna och det innebär såklart lite mer planering, något som vi mer än gärna gör för att slippa vara utan våra bäbisar. Johan är inne på att åka till ett hundvänligt hotell på Gotland och utforska ön och jag vill hyra husbil och åka till Norge och fjällvandra, alternativt mest hänga här i Göteborg och ta kortare roadtrips. Vi får se vad det blir. 🙂

 

Och just det… Gissa vilken liten tossemaja som fyller hela TVÅ ÅR i morgon?! Här får ni en ledtråd:

 

(Jag!! 😀 )

 

Bästkusten och övning ger färdighet.

**Bloggsamarbete tillsammans med Kelpiestuds foto**

 

Vi har haft en riktigt härlig vecka! Förra fredagen var jag ledig från jobbet och vaknade till sol, blå himmel och fågelkvitter; tre saker som vi göteborgare inte varit bortskämda med de senaste månaderna och det ville jag självklart utnyttja. Sagt och gjort så hoppade jag i gympaskorna, kopplade hundarna och så begav vi oss ut i skogen. Vi gick längs en väg där det rinner två bäckar, en på vardera sidan av vägen, och de porlade sådär härligt samtidigt som fåglarna kvittrade… Det var så fridfullt! Hundarna gick framför mig i sina flexikoppel, deras svansar viftade konstant, de nosade för fullt, hoppade ner i de små bäckarna och så upp igen och jag kände mig så oerhört glad – som alltid i deras sällskap! ❤ Vi kom hem varma och trötta och hundarna traskade direkt in i sovrummet och somnade rumpa mot rumpa i sängen. Det är ett bra betyg på hur de upplevde dagen.

 

I lördags var även Johan ledig och det fantastiska vädret höll i sig så vi åkte ut till Säröhus hotell och spa och hade en härlig dag tillsammans med hundarna. Särö är över lag väldigt hundvänligt och det innebär förstås att många hundmänniskor söker sig just dit och det är därför ett bra tillfälle att träna hundarna gällande hundmöten. Lova älskar andra hundar och även om hon är väldigt lydig så vill hon gärna hälsa – särskilt nu när hon börjat löpa, haha – så vi tog tillfället i akt att träna på att inte kasta sig över den smala promenadvägen mot mötande hundar. Lova var inte helt nöjd där ett tag för vi mötte många snygga hundpojkar men efter några utbrytningsförsök fogade hon sig och gick surmulet vid min vänstra sida samtidigt som hon kastade långa blickar efter hanhundarna som passerade oss… Livet är inte lätt ibland! 😉 Även Pol fick träna och skötte sig faktiskt fint, hon var mer intresserad av omgivningen med alla nya spännande dofter och verkade tycka att ”äh hundar, det träffar jag ju varje dag hemma”. Vi promenerade i hundarnas takt och de fick stanna och nosa eller klättra på klipporna eller vad de nu kände för att göra. Det är viktigt tycker jag, alltså att komma ihåg att ens hundar behöver promenader som är deras, där husse/matte inte jäktar dem eller bestämmer vart de ska gå utan där hundarna faktiskt själva får avgöra åt vilket håll de vill gå eller när de har nosat färdigt. Efter några timmar så avslutade vi dagen på en brygga där solen höll på att gå ner och sedan brummade vi hemåt, nöjda och glada.

 


(Mobilbild på vackra Särö, vem behöver filter när sådana ställen finns?!)

 

Under söndagen var vädret något sämre, solen var borta och himlen var sådär jämngrå men det regnade iaf inte och därför passade vi på att hänga i rastgården, jag med kameran i handen. Jag går ju en fotokurs för den duktiga fotografen Åsa Jakobsson och efter varje lektion har vi fått uppgifter att göra så det gäller att öva. Jag kan uppleva stunder då jag har en vision i huvudet som inte alls blir som jag tänkt mig när jag tittar på bilderna i kameran och det är ju just för att jag inte har full kontroll över min (ack så dyra) grunka som jag håller i men det håller jag på att ändra på nu. Det känns toppen att få en större förståelse för vad jag faktiskt håller på med och jag märker att jag har börjat uppfatta mina foton annorlunda under de senaste månaderna så även om jag blir frustrerad på mig själv ibland så är det bara att fortsätta öva och förhoppningsvis bli bättre och bättre. 😉 Jag kommer att skriva ett mer utförligt inlägg om kursens innehåll, om uppgifterna och om vad jag har lärt mig för er som är nyfikna så ni får hålla utkik! Ni kan läsa mer om kursen här så länge.

 

Veckan har fortsatt att bjuda på härliga dagar och jag och hundarna har promenerat mycket i naturen tillsammans under eftermiddagarna. Det verkar som att våren är på väg till Göteborg och det känns toppen, jag längtar efter att slippa se våra blöta och leriga dragvägar… (Ormar och fästingar får gärna hålla sig borta också!) Idag har vi njutit av en ledig dag tillsammans med husse och åkte för ovanlighetens skull till rastgården i Åby, där har vi knappt varit sedan vi fick vår fina gård här i vårt bostadsområde så det var kul att uppleva något annorlunda. Även hundarna verkade superglada och sprang runt och nosade och kollade läget en bra stund innan de började jaga varandra och brottas. Som vanligt är de helt slut efter rastgårdsbesöket och ligger i skrivande stund och snarkar i soffan, jag tar det som ett tecken på att det är dags för fredagsmys… 🙂

 

(En glad Polipumpa i rastgården, bild från vår Instagram).

 

 

Vill du bli en bättre hundfotograf?

**Bloggsamarbete tillsammans med Kelpiestuds foto**

 

Ett av mina nyårsmål för 2017 är att utveckla mina fotokunskaper. Jag har alltid älskat fotografering, vi har flera fotografer i min släkt och jag har alltid varit fascinerad av deras förmåga att frysa ett ögonblick för alltid. När jag var yngre var det främst macrofotografering som lockade men sedan Exxa kom in i mitt liv har det självklart varit hundar som stått i fokus, no pun intended… 😉
Jag har gått några fotokurser tidigare som varit väldigt allmänna men i och med att vår blogg och vår instagram kontant växer så är det nu dags att ta min hundfotografering till nästa nivå.

 

Jag vill därför tipsa er om en onlinekurs i just hundfotografering som anordnas av Åsa Kelpiestuds Jakobsson. Syftet med kursen är att du som elev ska bli en bättre hundfotograf, både rent kameratekniskt men även gällande att få med din hund på noterna för att på så sätt få de där extra speciella bilderna.
Kursen är uppdelad i fyra stycken lektioner och efter varje lektion får du en uppgift att jobba med i två veckor innan det är dags för nästa tillfälle. Kursen sträcker sig mellan 16/1 – 13/3 och du kan välja mellan två olika alternativ:

 

*Onlinekurs med hund vilket innebär att du, utöver kursen, även får feedback på dina fotouppgifter för att på så sätt lära dig trick och trix som utvecklar dig ytterligare som fotograf. Du får även tillgång till en privat Facebookgrupp där du och dina kurskamrater kan visa upp era bilder, ge ris eller ros och diskutera.
Detta alternativ kostar 1500 kr och du anmäler dig här.

*Onlinekurs utan hund vilket innebär att du går kursen och får tillgång till allt material men i detta alternativ ingår ingen feedback på dina fotouppgifter.
Detta alternativ kostar 1000 kr och du anmäler dig här.

 

Om detta låter intressant så följ länkarna ovan, där hittar ni mer information och instruktioner på hur ni anmäler er men tänk på att skynda er då kursen endast erbjuder 10 platser i dagsläget.

 

Om ni vill kolla in Åsa och hennes bilder så finns hon på flera sociala medier.
Ni hittar hennes hemsida här.
Ni hittar hennes Facebooksida här.
Ni hittar hennes Instagram här.

 

Jag kommer själv att gå kursen (onlinekurs med hund) och jag ser verkligen fram emot detta! Jag har ju träffat Åsa irl (det var hon som fotograferade hundarna under vår bloggresa till Skåne i oktober) och har därför fått chansen att se hur hon jobbar, hur naturlig och lugn hon är och vilka resultat hon får på grund av detta så jag känner mig riktigt pepp! Jag tror att jag kan lära mig massor av henne och kommer självklart att dela med mig av mina resultat här i bloggen! 🙂

 

_dsc9271hcopy( En av ”tema röd jul”-bilderna som Åsa tog när vi hälsade på hos henne i höstas. Visst är Lova helt underbart söt på den här bilden?! ❤ )

 

Hundfotografering och en lägenhet fattigare.

För några veckor sedan åkte ju vår lilla familj ner till Skåne på en liten bloggrelaterad resa och anledningen till det var för att hundarna fick chansen att bli fotade av Åsa Kelpiestuds Jakobsson! Syftet med fotograferingen var främst marknadsföring och vi hade pratat ihop oss innan vilka slags bilder som vi skulle fota så när vi väl var på plats körde vi igång direkt. Det blev bilder till Halloween, Jul, Nyår, Påsk och födelsedag och tiden bara rusade iväg, tror vi höll på i ca 4 timmar om jag minns rätt. Jag måste erkänna att minnet är lite blankt på vissa ställen, jag hade ju både hög feber, var dunderförkyld och hade dessutom öroninflammation så jag var inte den bästa versionen av mig själv direkt men jag kämpade på!

 

Det gjorde även hundarna, det var ju en helt ny miljö för dem (som dessutom luktade massa hund) och även om de är fotovana pga deras kameranazist till matte så är de definitivt inte vana vid studiofotografering så det tog en liten stund för framförallt Pol att vänja sig. Hon tyckte att fejkgolven var lite läskiga, att matte var bra dum som trodde att hon ville sitta still någon längre stund och att det var såååå mycket roligare att springa runt och nosa. Det tog oss en stund att lista ut hur vi skulle göra med Pol; det var först när jag i frustration sa till Johan och Åsa att ”vi skulle haft en påse på golvet för då hade hon minsann stått still och kört ner hela sitt huvud i den” (Pol äääälskar påsar) varpå Åsa sa ”Ja men då fixar vi det och så satsar vi på lite mer naturliga bilder på Pol” och så blev det. Vi lurade Pol helt enkelt genom att lägga godisar i och på rekvisitan och vips så hade vi en liten tjej som mer än gärna stod still och därmed även kunde fastna på foto. Efter en stund kunde vi t o m få henne att sitta eller ligga still och posa (score) så vi fick en fin blandning av lite mer formella bilder och ”tokbilder” på Polipumpan.
Lova däremot var hur lugn som helst, så som hon alltid är. Båda våra hundar brukar få följa med nästan överallt och är vana vid nya situationer men Lova är ju 3 år äldre än Pol och har såklart betydligt mer erfarenhet och blir inte sådär valptokig längre så av naturliga skäl var det betydligt lättare att samarbeta med henne och vi fick massa fina bilder!

 

Mellan varven fick tjejerna pausa lite, Johan tog ut dem på små promenader eller släppte dem i rastgården som fanns utanför studion medan jag och Åsa dekorerade om inför nästa tema och allt flöt på riktigt bra. Jag fick beröm av Åsa för att jag var lugn och inte visade för hundarna att jag inte mådde bra eller att jag blev frustrerad när jag fick springa och hämta Pol för femtioelfte gången och det gjorde mig väldigt glad för jag kämpade verkligen så att svetten lackade. Jag tycker det är viktigt att alltid bemöta hundarna med ett positivt sätt och massa kärlek, att skälla eller gapa på dem är definitivt inte min stil men jag var lite orolig över att tålamodet skulle tryta alldeles för fort just eftersom jag mådde så himla dåligt så därför blev jag så glad över att få höra att det inte märktes.
Vi avslutade fotosessionen med temat ”födelsedag” och ”smash the cake”. Vi hade gjort en hundvänlig tårta hemma som hundarna fick smaska i sig som final och det blev så fina naturliga bilder så det kändes som ett riktigt bra avslut! Vi fick se några sneak-peaks redan på plats och kände oss väldigt nöjda och glada innan vi hoppade in i bilen och brummade uppåt mot Göteborg igen. Även fast det blev en lång dag (åkte hemifrån 06 och var hemma igen ca 18.30) och även fast jag mådde som jag mådde så var det en himla rolig dag och jag blev väldigt inspirerad av duktiga Åsa att vidareutveckla mina fotokunskaper. Den som lever får se… 😉

 

Tusen tack Åsa för den här chansen, för din tid, ditt bemötande, ditt tålamod och för alla fina bilder! ❤ Ni hittar Åsas hemsida här och hennes Instagram här.
(Bilderna kommer dyka upp i bloggen och på Instagram framöver så ni får hålla utkik!)

 

Vi har även sålt lägenheten! 😀 Det skulle ju vara vip-visning förra tisdagen men det var så många som hörde av sig att mäklaren bestämde sig för att köra privata visningar hela måndagen istället. På tisdag fm drog budgivningen igång och på kvällen satt vi hos mäklaren och skrev papper med vinnarna. De nya ägarna vill flytta in redan i mitten av december och det passar oss alldeles utmärkt så nu väntar vi bara på att de ska bli godkända av föreningen. Vi är sååå glada och lättade över att allt har gått så som vi hoppades och det känns helt galet att tänka på att vi kanske kan fira jul i vårt hus nästa år. Fast det vi längtar mest efter är att bygga en egen rastgård där hundarna kan springa och busa tillsammans varje dag… ❤

 

aaa13718136_10154292599999477_1800015135_o(Busfröknarna!)

 

När livet går för fort, före/efter-bilder och tips på dragvagnar.

Jösses vilken vecka vi har haft! Den senaste tiden har livet bara rusat på i 210 km i timmen känns det som och jag hänger inte riktigt med. Behovet av att klona sig själv växer här i Kållered kan jag säga… Det har varit fullt upp med styling av lägenheten, fotografering av lägenheten och alla de där jobbiga små sista-minuten-detaljerna som man lyckats förtränga men som visar sina fula trynen precis när man absolut inte har tid. Lägg då till jobb, bloggrelaterade saker som mail till framtida samarbetspartners och läsarmail, (svarat på 37 ((!!)) läsarmail den här veckan) det vardagliga livet med hundarna, vänner och tiden för Johan och för vår relation. Dessutom har vi även haft ett dödsfall i familjen som såklart har påverkat… Det kanske inte är så konstigt att man är sinnessjukt trött.
Dock får man väl trösta sig med att det värsta nu är gjort och med att det snart kommer en betydligt lugnare period där man kan ladda batterierna. Jag har massor att berätta för er men det kommer i senare inlägg.

 

aaaa15151196_10154659062604477_1840795341_n
(Bild från Instagram på vår fina Lovis i rastgården).

 

aaa13319766_10154180411554477_5804963016218743056_n
(”Hallå, jag sover faktiskt här!”)

 

Just gällande lägenheten så känns det så otroligt skönt att vi äntligen är klara! Allt som kan krångla har krånglat och det känns helt overkligt att den faktiskt har varit i vår ägo i närmare ett år nu. Vi har en slags hatkärlek till lägenheten som gör att det faktiskt känns ganska lätt att släppa iväg den till försäljning, trots att den blivit så otroligt fin. Hundarna är nog mer ledsna för de älskar den där stoooora balkongen där de kan stå och spana ut över hela innergården men de får ju egen hundgård och rastgård istället så de ska banne mig inte klaga! 😉
Jag vet att många av er är nyfikna på vårt hem och jag ska visa upp mäklarbilderna i ett senare inlägg men här nedan bjuder jag på två före/efter-bilder på köket (mobilbilder före styling) och om ni vill se en färdigstylad bild av köket så ligger den uppe i mitt Instagramflöde.

 

aaaa14925513_10154620252874477_7895350455452569480_n(Attraktivt med det gula va? ;-))

 

aaaa14907012_10154620254064477_6569110304364395777_n
(Vi har bytt ut allt inklusive alla vitvaror samt installerat en inbyggd diskmaskin).

 

Jahaja, övrig status då? Snön har tyvärr kommit och gått, efter att snön försvann fick vi några fina dagar med solsken och frost men det vädret gav snart vika för regn och rusk… Lovely. Hundarna är inte nöjda med det rådande vädret och är som två riktiga soffpotatisar just nu som knappt vill gå ut. Enda gången som de inte bryr sig om regn eller slask är när de får dragträna, då har de full fokus på det och bryr sig inte alls när de blir blöta och smutsiga men utöver det…ojoj, vilken klagan! Bortskämda byrackor! 😀

 

aaaa15101945_10154659064224477_1068977647_o(Instagrambild på en mindre vacker Lova i rastgården…)

 
På tal om dragträning så funderar vi på att skaffa en kickbike eller någon slags vagn som är lämplig för två hundar för dessa båda valkyrior tillsammans framför cykeln är en helt galen kombination nu när marken inte längre är torr och hård. Varken jag eller Johan är så sugna på att ramla och slå oss i 40 km/h, därav funderingen. Men vad ska man välja? Kickbike, trehjuling eller någon slags lättare vagn? Finns ju för och nackdelar med alla tre alternativen och jag kan inte bestämma mig.
Har ni läsare några tankar kring det? Jag vore supertacksam för tips!
Trevlig fredag alla fina! 🙂