Ett vinnande koncept.

Varför går tiden så fort när man har roligt? Det är så orättvist. Min helg bestod av att leka med min hedersgudson Sigge, prata, skratta och skvallra med min älskade Alexandra, äta gott, dricka alldeles för mycket bubbel, mysa på balkongen i solskenet, gå promenader och plötsligt var tiden ute och det var dags att möta Johan på stationen i Nässjö innan vi gemensamt brummade hem till Göteborg. Vi var framme lagom till kl 17 och det betydde bara en sak; dags att hämta hundarna! 🙂 Och jösses vilket välkomnande vi fick, de tjöt av glädje och så hade vi pusskalas en liten stund. Lova, som i vanliga fall är ganska balanserad i sitt humör, pep som en liten gris och försökte klättra upp i famnen på mig och kunde inte vara nära nog kändes det som. Myspys. Tjejerna hade som vanligt haft det bra på pensionatet och vi fick se filmer när de rusade runt i ridhuset och jagade varandra, snacka om att veta hur man har kul!
När vi kom hem gick tjejerna raka vägen till sängen (som var helt renbäddad) och gosade ner sig under överkastet och somnade, helt slut. Under kvällen kom Lova tassande och ville vara med oss i soffan men Pol rörde sig inte ur fläcken innan det var dags att nattkissa, då är man bra trött. I morse ville de inte gå upp alls men blev tvingade av sina själviska ägare som skulle iväg till sina jobb…

 

Jag tror verkligen att det är en bra sak för hundar att vara hemifrån ibland (under förutsättning att man hittar ett sådant bra pensionat som vårt eller har en pålitlig vän eller släkting som kan ställa upp) för det är väldigt utvecklande att vara i en annan miljö än sin egen. Samma sak gäller för oss människor, vi behöver vara ifrån både våra hem och våra familjer ibland för att utvecklas och tänka nytt. I helgen var vår lilla familj verkligen splittrad eftersom Johan var på Öland och snickrade med sin bror och sin barndomsvän, jag var i Nässjö och hälsade på Alex och hennes familj (de har tillfälligt flyttat dit) och hundarna var kvar i Göteborgstrakten och även om man kan sakna varandra så är det samtidigt bra att få uppleva lite saker ifrån varandra. Johan, jag och hundarna umgås mycket med varandra, hittar på saker, åker på utflykter osv och det är superkul och mysigt på alla sätt och jag skulle inte byta vårt liv mot någon annans men jag är samtidigt väldigt övertygad om att lite avstånd ibland är en bra sak. Jag tror på att ha ett eget liv tillsammans med det gemensamma familjelivet, oavsett om det handlar om en fika med en vän eller att resa bort under några dagar. I vår familj är vi bra på att unna varandra det. Ibland delar vi även upp oss tillsammans med hundarna, alltså genom att t ex jag och Lova åker iväg och går en promenad i skogen medan Johan och Pol går och fikar hos en vän och även det är ett vinnande koncept i min bok. Varför hålla tillbaka varandra när man kan njuta av att se varandra flyga?

 

 

Annonser

Besvikelse och äventyr.

Veckorna går för fort just nu. Vi jobbar och tränar och tränar hundarna och sedan börjar allt om och jag hinner inte riktigt med. Tänk om man kunde frysa tiden, vilken gåva det hade varit. Dock vette katten om 2018 är året som jag hade valt att frysa om jag fått chansen… 😉 På tal om det så blev Hapimagdraget inställt, tävlingen som Johan skulle ställt upp i för att få sitt gröna kort. Kul. Jag fattar inte varför detta fortsätter att hända. Vårt problem är ju att Johan jobbar varannan helg och det finns EN person extra i arbetsgruppen som kan rycka in om Johan ber om ledigt men om den personen inte kan/vill jobba så är det kört. Därför måste vi satsa på de tävlingar/utställningar som går av stapeln under Johans lediga helger och nu i april var det just Hapimagdraget. Så tack för den Universum. Du fortsätter att leverera.

 

Vi tröstar oss med att dra iväg på äventyr i helgen, Johan sitter i skrivande stund på ett tåg till Öland och jag spenderar en semesterdag med hundarna. I eftermiddag lämnar jag in tjejerna på vårt härliga pensionat och sedan brummar jag vidare hem till en av mina bästa vänner (Alex) för en hel helgs myspys.

 

Vi önskar er alla en fin helg! ❤


(En glad Potti-Pol bland vårblommorna!)

 

Påskafton 2018.

Glad påsk alla fina läsare! (Huuur sjukt är det att det redan är påsk?! Var det inte nyår typ förra veckan?!)
Har ni haft en fin dag? Det har vi; lång sovmorgon, samvaro hemma i myskläder och härliga promenader samt en sväng till rastgården i solskenet… Bra dag! Vi har precis ätit takeaway-kinamat från Rasa Sayang (bästa kinamaten i Göteborg) i soffan till en feelgood-film och tjejerna fick mumsa på smaskig mat och blev sedan serverade varsitt gott tuggben till efterrätt. Nu ligger Johan i badet medan jag passar på att skriva ihop detta blogginlägg. Snart blir det kvällspromenad med tjejerna och sedan kör vi nog en film till innan läggdags. Jag är sååå glad att vi inte åkte någonstans nu över påsk utan valde hemmamys istället, det var precis vad vi behövde.

 

Hoppas att ni där ute har haft en minst lika fin dag! Påskkram till er alla! ❤

 


(Foto av Åsa Jakobsson, Kelpiestuds foto. Klickbar bild). 

 

Skärtorsdag.

Idag är det skärtorsdag och påsken närmar sig med stormsteg. Har ni några roliga planer inför helgen?

 

Vi har absolut noll spikade planer för helgen och det är jag glad för i dagsläget. Min påskledighet har börjat med två dagars sprängande huvudvärk och ett diskbråck som bråkar så just nu känner jag att det ska bli skönt med några lugna och stressfria dagar hemma. Vi funderade på att åka till min gamla hemtrakt Skaraborg då vi blev erbjudna att testa ett hundtillåtet herrgårdshotell men Johan är bara ledig två dagar över påsk och min rygg hade nog inte gillat att sitta nästan 3 timmar i bilen (enkel resa) just nu så vi har skjutit på det till en annan gång framöver när förutsättningarna är lite bättre.

 

Trots en lite dyster start på påsken har vi ändå förberett genom att storstäda och pynta. Hundarna är helt fascinerade av påskpyntet, riset har vi fått till slut fått ställa lite högre upp än i noshöjd (Pol…) och en av våra påskblomgrupper fick stå i fönstret då det står en liten ullig kyckling i krukan som Lova gärna vill leka med. Tossehundar! 😀

 


(Lova spanar på en av våra påskblomgrupper, kanske finns det en liten kyckling även i denna som man kan försöka stjäla? Svar nej 😉 )

 

Ikväll blir det filmkväll samt Islandsplanering i soffan. Vi ska tillbaka till Island i slutet av augusti och planerar att vara där i ca 11 dagar så nu försöker vi få ihop vår resa dag för dag. Det är så himla kul att sitta och titta på bilder och planera och trixa så att vi hinner se och göra så mycket som möjligt utan att för den sakens skull stressa. Det är något av en utmaning ska jag erkänna men samtidigt är det himla roligt, denna gång ska vi köra Island runt och bo på olika hotell varje dag och jag längtar så att det gör ont. Det enda tråkiga är förstås att vi inte kan ta hundarna med oss, de hade älskat Island och det hade varit ett sådant äventyr att åka tillsammans hela familjen… Men Island har oerhört stränga regler när det gäller djur och vi vill inte utsätta tjejerna för onödig stress och än mindre karantän så nej, de får stanna hemma. Hur deras matte ska klara nästan två veckor utan dem – ja, det är en annan femma… :-/ Jag får trösta mig med att det lutar åt att vi tar en tripp till Funäsdalen och fjällvandrar med tjejerna när vi kommit hem igen. Det kommer de älska! ❤

 

Trevlig skärtorsdag alla fina läsare!

 


(Bild från förra påsken när vi tog en tripp ner till Helsingborg under några dagar. Nöjda tjejer). 

 

5 fakta om Lova.

  • Hon är en slavdrivare av rang.
    Lova är en sådan där hund som kan ligga och stensova i sovrummet för att sedan inse att matte eller husse håller på att ta på sig ytterkläder och/eller skor. Innebär detta att det vankas promenad?! Lova är klarvaken på 1.3 sekunder och vräker sig ur sängen för att sedan springa ut i hallen och påbörja sin serenad. Själv står man där och försöker hitta halsduken eller fylla fickan med bajspåsar medan Lova sitter ca 2 cm från ens fötter och skäller och ylar och sjunger och hetsar en tills stress-svetten börjar rinna. Det gäller även vid t ex utfodring, är det matdags så är det det NU och inte om 5 sekunder! Där är man vid diskbänken och försöker mäta upp fodret samtidigt som Lova cirkulerar runt ens ben samtidigt som hon piper och pratar och har öronen bakåt som om hon inträtt svältläge och tassar en på baksidan benet för att man ska skynda på. Jösses. Och ja, vårt hem styrs av Lovas järntassar.


(Lova tittar ut över sitt kungarike).

 

  •  Hon tycker om regler och struktur.
    Lova gillar när saker görs på ett visst sätt. Hennes sätt förvisso men också så som det brukar vara. När vi sover ligger Lova alltid vid mina fötter, det är hennes plats och där hon kan slappna av. Iochmed detta så är den platsen också väldigt åtråvärd i lillasysters ögon och när tjejerna inser att det är läggdags så sker en kapplöpning till sängen. De gångerna som Pol hinner först så blir Lova helt konfundersam, det är ju hennes plats… Man skulle kunna tänka sig att det logiska är att hitta en annan plats men icke; den är Lovas och hon är beredd att kämpa för den. Hon ställer sig med hakan på sängkanten och blänger på Pol, funkar inte det så börjar hon anka-vanka ut och in i sovrummet under surmulna pipande protester tills man har lust att bara skrika ”Gå och lägg dig hundracka!”. Som tur är så tröttnar Pol efter en stund och flyttar på sig varpå Lova snabbt hoppar upp och helt plötsligt är glad och nöjd och somnar på två sekunder. All is right with the world liksom.

 

  •  Hon älskar att åka bil.
    Jag har funderat på om det har med hennes valptid att göra, Lova var ju bara en plutt när hon åkte bil till flygplatsen, flög ner till Stockholm, kördes till Norrtälje och sedan hämtades av mig och brummade hem till vårt dåvarande hem i Götene. Hon var ganska berest redan som liten och det borde ju ha varit bra erfarenheter då hon än idag älskar att vara på resande fot? När vi ska någonstans så säger jag alltid ”Vi ska åka bilen” och då spetsar Lova öronen, börjar vifta på svansen och går till dörren som om hon inte kan komma iväg fort nog. Väl framme vid bilen ”måste” Lova få hoppa in först i buren (se punkt 2) och hon ”måste” få sitta till höger (åter igen, punkt 2) och sedan sitter hon där och ler med hela ansiktet. Hon har lätt att slappna av i bagaget och lägger sig gärna ner och chillar under bilturen medan Pol (och Exxa förr i tiden) får nöja sig med ett hörn.


(Glad tös – till höger 😉 )

 

  • Hon är flockens klippa.
    Lova är otroligt pålitlig! Hon är uppmärksam, har koll på sin omgivning och vet vad som förväntas av henne. Jag behöver aldrig oroa mig när jag är med Lova, jag vet att hon skulle göra allt för mig och resten av familjen och det är aldrig något krångel med henne. Hon kan vilja något så mycket att hela hennes kropp skakar; ponera att vi möter en hare ute och jag säger ”nej”. Då sätter hon sig och tittar, hela hennes kropp skriker efter att få jaga efter den men hon gör inte ens en ansats. Känner hon att jag är arg, ledsen eller stressad så försöker hon underlätta för mig. Tappar jag hennes koppel (vilket har hänt ett par gånger, usch!) så springer hon inte iväg, hon stannar och tittar på mig tills jag plockat upp det igen. Är vi ute och går och det är isgata så säger jag bara ”sakta” och då tar hon det sååå lugnt och försiktigt för att vi inte ska halka. Detta kanske är små saker i vardagen men det är så skönt att veta att jag kan luta mig mot henne när jag behöver det. Trogna fina Lovis!


(Godaste ögonen som finns!)

 

  • Hon har stor integritet.
    Lova är ingen hund vars kärlek eller uppmärksamhet man kan charma sig eller köpa sig till. Hon ser igenom det, direkt. Lova bryr sig inte så mycket om andra människor (hon är lik sin matte där) och vad de vill ha av henne, istället fokuserar Lova på vad HON vill ha av dem. Och oftast är svaret enkelt; ingenting. Främlingars smicker och klappar betyder inget för vår Bobbo, hon flyttar sig ofta efter att ha stått ut några sekunder (man måste ju vara lite artig ibland) och inga lockrop i världen kan få tillbaka henne, hon är redan färdig där och då och redo att gå vidare. För Lova är flocken viktig, de få individer som lyckats ta sig in i hennes circle of trust. Det är de som betyder något för henne och ingen älskar och beskyddar sin flock så som Lova gör!


(Glad Lutt på äventyr).

EFIT – ett foto i timmen.

Detta är ett nytt koncept som jag tänkte köra lite då och då och det innebär precis vad det låter som; ett foto i timmen. Jag får en del frågor om hur vår vardag ser ut med två ”innehuskies” i Göteborg och jag tänkte att detta nya koncept borde ge en väldigt tydlig bild av vad vi hittar på. Tanken är inte ett tillrättalagt inlägg med redigerade systemkamerabilder utan rå verklighet med mobilkamera här och nu. Hoppas ni gillar det! 🙂

Söndag:

 

09.00 Johan vaknar och smyger ut i badrummet. Hundarna och jag sussar fortfarande sött. När Johan kryper ner i sängen igen vaknar hundarna och börjar hoppa omkring och beter sig som små kräk. Lova ger mig mjuka morgonpussar på munnen när jag vaknat till och Johan försöker distrahera Pol under tiden men lillans svartsjukeradar är on fleek och hon pressar sig in mellan mig och Lova och låter sin lilla tunga bearbeta mitt och Lovas ansikte växelvis. ”Inget gos utan Pol” är ledordet!

 

10.00 Johan går på en morgonpromenad med tjejerna medan jag förbereder frukost till oss alla. Då vi har snö är det två glada tjejer med tindrande ögon som kommer in efter promenaden och som sedan kastar sig över maten som två hungriga vargar.

 

11.00 Frukosten är avklarad och vi myser ner oss i soffan alla fyra och hyr ”Det” genom Tivo. Att se skräckfilm när det är ljust ute är perfekt för oss som är lättskrämda…

 

12.00 Hundarna stensover sig igenom filmen medan deras människor sitter som på helspänn. Maken till obehaglig film?!

 

13.00 Hundarna får varsitt ben att tugga på medan vi tvåbenta sitter i soffan och planerar för vår Islandsresa. I slutet på augusti åker vi och blir borta i ca 11-12 dagar, semestern är redan godkänd och klar så nu ska vi ”bara” få ihop vårt reseschema och pricka in var vi ska övernatta i vår Islandsbok (inköpt i Reykjavik under vår förra resa). Enda nackdelen är att tjejerna inte kan följa med…

 

14.00 Vi packar ner selar, bälten och fika och säger sedan till hundarna ”är det några vovvar som vill följa med på utflykt?” Det var det definitivt så vi hoppar alla in i bilen och styr kosan söderut.

 

15.00 Vi anländer vid Tjolöholm slott. Min släkt på mammas sida har faktiskt byggt och bott i slottet så Tjolöholm ligger mig lite extra varmt om hjärtat (varför äger Kungsbacka kommun det nu och inte jag?!?!) och jag gillar att spendera tid där. Vi promenerar runt med hundarna på stigarna som omger slottet, parken och skogen och båda tjejerna är galet glada. Kul!

 

16.00 Vi går ner till rastplatsen vid vattnet och de tvåbenta njuter av en fin solnedgång medan de fyrbenta nosar och klättrar på klippor och tittar på andra hundar. Det känns som att utflyktsmålet är godkänt även av tjejerna…

 

17.00 Vi åker hem med två trötta tjejer.

 

18.00 Pol har klätt ut sig enligt senaste kudd-hatt-mode och nu sover hon och Lova medan Johan och jag tar en varm dusch för att värma våra frusna lemmar. Burr!

 

19.00 Johan och jag äter kvällsmat framför en film och petar lite då och då på hundarna för att se om de lever. Jodå, de andas men ingenting vi säger eller gör får en reaktion från någon av dem. Man vet att ens hundar är helt slut när de inte ens orkar tigga, en konst de annars bemästrar till fullo…

 

20.00 Fortfarande inga reaktioner från hundarna utöver att Pol har bytt plats i soffan. De bara sover och sover. Johan och jag ser klart på vår film (”Girls trip” – superrolig!).

 

21.00 Hundarna har vaknat men är som två zombies, det enda de vill göra är att gå från soffan till sängen och Johan får truga dem att åtminstone gå med ut och nattkissa. Under tiden så ringer jag min pappa och uppdaterar honom ang operan som vi ska gå på om ca en månad, vi får dock avbryta samtalet då Johan ringer och jag får hjärtat i halsgropen. Johan berättar att Lova haltar på vänster bak och sparkar ut med benet med jämna mellanrum. Jag ber honom vända och komma in igen och väl inne lägger vi Lova i sängen och undersöker hennes tass med ficklampa. Mellan två trampdynor hittar vi den här lilla otäckingen som jag får dra ut med pincett:

 

22.00 De tvåbenta intar sängen och hundarna flyttar surmulet på sig innan de tar sina platser vid våra fötter. Dags att släcka lampan. God natt!

 

Tankar framöver samt omröstning.

Vilken härlig respons Johan fick på sitt gästinlägg, han bockar och tackar för detta och tar med sig era idéer till framtida inlägg. Tanken är att han över lag ska bli mer aktiv avseende bloggen och vår instagram, tidigare har han stått lite vid sidan men vi förstår ju båda två att han trots detta väckt en del nyfikenhet hos er.
Utöver att gästblogga har Johan börjat filma och lärt sig filmredigering så det är något som kommer dyka upp mer framöver. Han är även sugen på att börja tävla canicross och delta i olika hundlöpslopp så det ska vi också försöka planera in. Tyvärr har ju 2018 inte gett oss de bästa förutsättningarna för träning iom kennelhosta och skador (och jag lär väl kunna glömma att delta den här säsongen på grund av mitt diskbråck) men skam den som ger sig!
Ni kommer att hitta alla Johans inlägg under kategorin ”Johan bloggar” så om ni trycker på den så får ni upp hans inlägg kronologiskt.

 

Vad saknar ni i bloggen eller skulle vilja se mer av? Svara gärna i omröstningen nedan.