I nöd och i lust.

OBS! Varning för ett riktigt gulligull-inlägg!

Idag har jag haft en riktig skitdag på jobbet, ni vet en sån där dag när man känner att man förtjänar en medalj för att man lät bli att hugga vissa personer i benet med en gaffel? Japp, en sån dag (jag visste att ni skulle förstå).
Anyway, efter jobbet brummade jag hemåt, ringde Johan, svalde gråten och kom till slut fram till hundgården (vi har ju hundarna i hundgård på Johans jobb) och traskade dit för att hämta tjejerna. Jag försökte vara som vanligt och Pol reagerade inte något nämnvärt – men det går inte att lura Lova. Lova har blivit så som Exxa var.
Lova vet.

 

Jag satte mig på huk för att hälsa och Pol var direkt framme och slafsade runt med sin tunga i mitt ansikte, lika glad och positiv som vanligt, medan Lova stod en bit bort, avvaktande och med ett mycket spänt kroppsspråk. I vanliga fall brukar hundarna syskonbråka lite om uppmärksamheten men inte idag. När Pol var nöjd kom Lova traskande och stannade ungefär 2 mm från mitt ansikte, jag sträckte upp mina händer och grävde in dem i hennes päls medan jag viskade ”Hej Lovisen” varpå Lova började pussa mig, igen och igen och igen… Lova är en typisk husky på så sätt att hon har väldigt mycket integritet, de enda som någonsin får pussar av henne är Pol, Johan någon gång ibland och så jag förstås men hon är överlag ganska återhållsam och det är alltid på hennes villkor men idag är jag övertygad om att hon kände att något var fel för pussarna tog liksom aldrig slut. Hon bara fortsatte och fortsatte tills jag inte längre kunde hålla tillbaka skrattet som började bubbla nere i magen någonstans, dagens egentligen ganska betydelselösa händelser upplöstes och försvann och kvar fanns bara den där himlastormande lyckan över att Lova får vara min. Och jag hennes. ❤ Sedan kom Pol och ville vara med och det fick hon såklart, lilla goa Potti, och så hade vi alla tre en liten mysstund tillsammans innan tjejerna kom på att de alldeles hade glömt bort att syskonbråka så det var de ju tvungna att ta igen, haha.

 

048copy2(Syskonbråk…)

 

Efter att Exxa hade vandrat vidare kände jag ibland att Lova mest var Johans hund. Det har jag även skrivit mer om här. Jag minns att det kunde göra mig lite ledsen. Idag är det något som jag skrattar åt för jag har insett att Lova inte har någon favorit. För henne är flocken viktig, den håller man koll på och beskyddar och ingen gör det bättre än Lova. När vi kom hem idag hade jag svårt att komma till ro. Jag tog ett megasnabbt bad, bytte kläder, testade lite yoga, försökte djupandas, började plocka här hemma – allt medan Lova stod på golvet och blängde på mig. Till slut kröp jag upp i soffan på spikmattan (där Pol redan låg) och Lova hoppade upp jämte mig på två röda sekunder och la sitt huvud på mitt lår och riktigt tryckte ner mitt ben i soffan med sin tyngd samtidigt som hon tittade på mig med en blick som jag tolkade som ”ibland är du bra trög matte”. Och då släppte det. All stress, alla tankar på jobb, klienter, hälsa, allt. Och jag tänkte för mig själv att kärlek vid första ögonkastet verkligen existerar – jag blir lite mer kär varje gång jag tittar på mina hundar! 😉

 

Hur tänker ni läsare om sånt här, är era hundar lika bra terapeuter som mina är?

 

untitledlova(I nöd och lust, Lovisen <3)

 

Annonser

5 reaktioner på ”I nöd och i lust.

  1. Nasti Samoyed

    Åååh, va gullinuttiunderbart! 😀
    Min Nasti är inte alls nån goshund. Hon kan acceptera att matte vill kramas ibland, men vara nära? Näe, huvva! Det blir ju sååå vaaarmt! xD
    Och sen vet jag inte om hon är för ung för att riktigt förstå att matte kan vara ledsen, inte just på henne utan annat.
    Men visst blir man sådär glad när tokhunden är tokig och man är opepp! Att bara få springa lös i skogen en sväng och Nasti blir bara sådär lycklig som hon blir när hon får springa! Fram och tillbaka, fram och tillbaka! Då är det svårt att inte le av glädje och lycka över att se sin hund så lycklig!

  2. Sarah

    Haha gaffel i benet 😀 Jag vet precis! Tur att du har hundarna för som du säger, bättre psykologer finns inte! Så känner jag också.. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s