Att en sådan liten sak kan skapa så mycket drama…

Ja som rubriken antyder så hade vi en dramatisk kväll här hemma igår.

 

Nu när renovringsobjektet är klart och snart ska byta ägare har vi börjat titta lite på vårt eget hem med mer kritiska ögon. Att säga att vi trivs här är en överdrift, vi vill ju ha hus och stora ytor men under tiden får man ju göra så gott man kan. En möbel som jag har stört mig på i evigheter är Johans gamla fåtölj, den är stor och allmänt klumpig, fläckig och ful och dess förmåga att suga åt sig hundhår ska vi inte tala om… Så igår bestämde vi oss för att leta reda på lite energi och så åkte vi till tippen med massa skräp, inklusive fåtöljen. Det var sååå skönt att bli av med massa skräp!

 

Men – det var en här hemma som inte var lika nöjd med idén och det var Lova. Hon älskar den där hemska fåtöljen, det är hennes favoritplats i hela vårt hem så hon genomled tydligen ett stort trauma när den åkte ut… När vi kom hem och hundarna fick gå in i vardagsrummet (vi har dem i hallen och sovrummet när vi ensamhetstränar) så stannade Lova i dörröppningen, helt chockad, och bara stirrade. Där hennes älsklingsfåtölj tidigare stod fanns nu bara ett stort hål. Herregud. Lova sprang fram och började nosa där fåtöljen brukade stå, tittade sig omkring med panik i blicken, började leta igenom lägenheten men icke, älsklingen hade flugit sin kos. Ojojoj vad ledsen hon blev! Ni skulle ha sett henne, öronen åkte bakåt och hon tittade på mig och Johan som om vi hade krossat hennes hjärta. Först skrattade vi lite åt det, kramade Lova och lovade henne en ny fåtölj och tänkte väl att ”jaja det går väl över”. Hah. Det gjorde det INTE!

 

Kvällen kom och vi fixade mat, tände lite ljus och satte på en julfilm (Love the Coopers, riktigt bra!) och tänkte ha en mysig kväll. Pol var helt med på planerna, hoppade upp i soffan och gottade in sig jämte mig och Johan. Lova däremot hade andra planer och de involverade att straffa sina hemska och elaka ägare. Hon traskade runt och anka-vankade, pep, pratade, försökte mucka gräl med Pol, ja allt hon kunde komma på för att störa oss. Till slut fick vi säga till henne på skarpen att sluta fåna sig och vad svarar hon på det? Jo, hon lägger sig ner – precis där fåtöljen brukade stå – och blänger. Non stop. Varje gång vi tittade ner på henne så låg hon kvar, i en ganska obekväm ställning dessutom, och blängde. Tänk om de där blickarna hade kunnat döda alltså… Om hon ville ge oss dåligt samvete så kan jag säga att hon verkligen lyckades. Jösses. 😦

 

aaaa15355633_10154734062439477_2841855675748007098_n
(Ögon som kan betvinga drakar ❤ Bild från vår Instagram).

 

Idag stack vi iväg efter frukost och tömde förrådet borta i renoveringsobjektet och sedan drog vi vidare till IKEA för att köpa en ny fåtölj till Lova. Vi hittade direkt den vi ville ha och kånkade glada i hågen hem den för att blidka vårt lilla Lova-lamm. Tror ni att hon gillade den? Icke. När den var ihopbyggd stirrade hon skeptiskt från oss till den och vi uppmuntrade henne att hoppa upp vilket hon gjorde men hela hennes ansikte sa bara en sak: ”Vad är det här för äckligt och vart är min fåtölj?!”. Sedan gick hon och la sig i sängen, haha. Pol gillade den iaf så det är ju alltid något. Jag och Johan gillar den också men jag antar att våra åsikter inte räknas i det här hushållet… 😉

 

mellby-fatolj-gra__0405491_pe574691_s4
(Bild på det lilla äcklet, också känd som Mellby. Bild från ikea.se)

 

Annonser

3 reaktioner på ”Att en sådan liten sak kan skapa så mycket drama…

  1. **SIGRID**

    Hej Jennie och gänget! Jag är en ny läsare som hittade din blogg ganska nyligen och vill ge dig en stor cyberkram! Jag har suttit och läst bakåt i tiden till 2012 och jag tycker att din blogg är fruktansvärt bra! Jag har själv en hund som haft lymfom men överlevt på grund av behandling och jag har henne fortfarande hos mig efter 5 år. Jag önskar bara så att jag hade haft din blogg som stöttning under processen för som du säger så finns det liten eller ingen information om denna ändå vanliga sjukdom. Jag beklagar sorgen efter Exxa! ❤ Jag tänkte fråga hur det går med din cancerbok? Det är en bok som jag gärna hade haft i min bokhylla hemma. Jag tänkte också fråga om Exxa är din enda hund som haft denna sjukdom? Och om du kan ge tips på hur man undersöker sin hund som förebyggande? Min tjej hade bara ett symptom (svullna körtlar) men jag har förstått det som att det finns många mer symptom och att Exxa hade dem? Anledningen till att jag undrar är för att rädslan alltid är med mig, jag är konstant orolig över att cancern ska komma tillbaka. Märkligt efter 5 år men så är det. Kram till dig och familjen! Hälsningar SIGRID.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s