Man ska aldrig ropa hej och oro för Lova.

Jahaja, den senaste veckan har inte blivit alls som vi hade tänkt oss. Vi hade en liten minitripp med några vänner inplanerad där vi skulle tälta tillsammans men på grund av renoveringen och hantverkare fick vi ställa in. Allt som har kunnat krångla har krånglat den senaste veckan och det gör att man blir helt dränerad på energi… Men nu är vi någorlunda på banan igen, iaf när det gäller renoveringen.

 

Vi har även varit (och är) lite oroliga för Lova. Hon har precis löpt som ni vet och slutade blöda för ca 8-9 dagar sedan. Dagen efter hon slutade började Pol istället så de har precis gått om varandra. I vanliga fall när Lova slutar blöda brukar hon gå tillbaka till sitt vanliga jag, den lite mer krävande och gnälliga Lova försvinner och vår normala glada Bobbo kommer tillbaka – men inte den här gången. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men något är inte som det ska. Lova känns loj och lite nere, inte alls sådär pigg och glad som hon alltid är annars. Hon äter lika mycket som vanligt men på andra tider, hon vill varken ha frukost eller lunch utan äter istället all mat under eftermiddag och kväll. Hon dricker inte mer än normalt – tror jag – men hon kissar lite mer, precis som hon gjorde när hon hade sin blödning. Hon sover lite mer än vanligt och flåsar lite ibland. Hon är onormalt klängig på Pol och på oss, hon vill vara nära och nästan på oss… Nej, något är inte som det ska. Dock märks detta mest av inomhus, på promenader eller i rastgården är Lova precis som vanligt, springer och busar och leker med Pol.

 

Min största skräck är ju självklart att detta ska vara början på en livmodersinflammation, en av fyra tikar får det (precis som cancer faktiskt) och det är ju en mycket allvarlig sjukdom. Jag har inga bra erfarenheter av det heller eftersom det var det som Exxa fick på slutet och trots att vi uppsökte djursjukhuset direkt när vi kände att något var fel så visade alla deras prover och undersökningar ingenting – INGENTING – men det var ändå det det var. Sista dagen blev symptomen så pass tydliga att de visade sig på proverna. Så jag är självklart livrädd för att det ska bli likadant med Lova, alla hundar reagerar ju olika och uppvisar olika symptom på samma tillstånd/sjukdom och det skrämmer mig. Men om man ska försöka vara objektiv och enbart titta på symptomen så känns det inte så troligt. Dessutom är det ju extremt tidigt efter löpet, livmodersinflammation brukar uppstå 1-3 månader efter löpet och detta är ju bara lite drygt en vecka efter.

 

En annan möjlighet är skendräktighet där symptomen stämmer in lite mer än livmodersinflammation men jag har ingen erfarenhet av det alls så jag vet inte riktigt vad jag ska titta efter men någon ”valp” har Lova inte adopterat och hon bäddar inte eller verkar göra sig redo för ”valpning” heller.

 

En tredje möjlighet är att detta är något hormoniellt, Pol började som sagt blöda dagen efter Lova slutade så det flyger definitivt omkring massa hormoner här hemma för tillfället. Och kvinnor/tikar blir ju väldigt påverkade av varandra, kvinnor som bor tillsammans brukar t ex oftast få samma menscykel och även väninnor som umgås mycket och det är ju inget som man själv kan påverka utan det är just hormonerna som styr – tänk så stark biologin kan vara. Dessutom är det sommar, varmt, vårt område är väldigt hundtätt så det springer runt både andra löptikar och snygga hanar… Allt sånt kan ju också påverka. Lovas uppfödare Sofia var mest inne på något hormoniellt och min vän Ylwa (som fött upp och äger Lovas pappa Io) föreslog löpdepression, något som också känns ganska troligt. Det är en sådan skön känsla att ha hundkunniga vänner som uppfödare och som man kan vända sig till för att bolla och även jag lutar mer åt deras funderingar än ett fysiskt tillstånd. Men det är ju bara att fortsätta hålla koll på Lova och vänta och se.

 

017copy(ÄlsklingsBobbo ❤ )

 

Annonser

7 reaktioner på ”Man ska aldrig ropa hej och oro för Lova.

  1. Frida och Disa

    Fy då vad obehagligt! Jag förstår din rädsla precis för det där med livmodern kan gå så väldigt illa om man har otur. Disa höll på att få det efter sitt första löp men vi hade sådan tur att vi hade en tid inbokad på djursjukhuset för en annan grej och jag nämnde då min oro och de kollade upp det samtidigt och proverna visade att det var på g. Men eftersom vi tog det så tidigt så behövdes ingen operation utan Disa fick istället tabletter, tror det var antibiotika men är inte säker. Hon blev iaf bra igen efter ungefär en vecka och alla tecken försvann och sedan tog vi prover igen samt ul och allt var normalt igen. Efter det har hon aldrig haft problem och det är nu 4 år sedan. Men jag är rädd inför och efter varje löp och gör som du skriver, har stenkoll och försöker lägga märke till avvikande beteende osv. Än så länge har det gått bra tack och lov. Jag tänker att du känner Lova bäst av alla och du vet ju tyvärr av erfarenhet att du kan lita på din magkänsla. Hade du varit livrädd för Lovas skull så hade ni redan varit på sjukhuset om du fattar vad jag menar. Jag håller med dina uppfödare att det säkert har med Pols löp att göra och alla hormoner. Men vi håller självklart tummarna för din vackra Lova! Stort + till dig för att du törs skriva öppet om sånt här! Kram!

    1. Hujja! Shit vad läskigt, tur att det gick bra!! ❤ Jag tror som du, att hade jag känt att detta var riktigt allvarligt så hade jag beställt UL nu. Tycker redan att hon verkar lite gladare så kanske är det värsta över nu, oavsett om det är depp, hormoner osv. Tack och kram!

  2. Linnéa

    Det är säkert en reaktion på lillens löp men det skadar aldrig att ha uppsikt över sina tikar runt löp tycker jag. Men hon blir säkert snart sig själv igen! 🙂

  3. Stine

    Innbilt svangerskap kommer først etter 8 uker, altså når valpene skulle blitt født. Har selv tre tisper, en på 12, som har hatt tre kull (før vi fikk henne). Hun får alltid innbilt svangerskap, men plages ikke veldig.
    Tispe 2 er ni, ingen kull, fikk alltid innbilt svangerskap, og flere måneder etter siste løpetid var hun ikke i form/seg selv. Var hos dyrlegen, intet galt. Inntil en morgen, og hun var varm på snuten. Dro til dyrlegen igjen, konstatert livmorbetennelse, og operasjon dagen etter. Alt har gått fint, dette er tre år siden. Men hun røyter mer eller mindre hele tiden!
    Tispe 3, ingen kull, innbilt svangerskap hver gang, og hun er ille…. Finner valper overalt, selv om vi rydder bort alt. Tidligere barnas kosedyr, nå sokker, votter mm, inklusive oss. Blir også veldig beskyttende for sin ”valpekasse”, og alke går på tå hev og venter på at det smeller… De andre hundene holder seg unna, og går i stor omvei rundt henne…. Melkespreng, og vil ha klapp på magen.
    Har fått vite at ett innbilt svangerskap er nesten like belastende på deres kropp som et svangerskap med valper. Jo oftere innbilt svangerskap, jo større sjanse for livmorbetennelse. Blir nok til at vi steriliserer henne nå. Ikke pga vårt ekstra arbeid med hennes innbilte svangerskap, men av hensyn til hunden.
    Tilbake til din hund – sammenlignet med vår eldste, som har vært syk i sommer…. Hun hadde to uker hvor hun var usedvanlig kosete og klengete. De er familiehunder, og er mye inne sammen med oss, men nå ble det så masete at hele familien holdt på å bli gale. Fulgte etter oss hele tiden, skulle ha klapp og kos, eller ligge på gulvet, tett inntil/oppå føttene våre. Vi trodde det kanskje var kommende løpetid, men hun har aldri vært så klengete. To turer til dyrlegen, ikke noe galt med hjerte, lunger, avføring, urin, temp, matlyst, drikking. Ved tredje besøk ble blodprøve tatt, før evt røntgen.
    Blodprøven viste lave blodplateverdier, som selvfølgelig har gjort at hun har vært svimmel og ikke følt seg i form. Pleier ikke ofte oppstå på siberian huskyer, mer kjent på f.eks cockere. Antagelig autoimmun sykdom. Hun har gått på heftig kortisonkur, fikk nedsatt immunforsvar infeksjon, ti dager med penicillin i tillegg, og endelig, etter fire uker, begynner hun å bli seg selv igjen. Tok kontrollblodprøve etter 5 dager på kortison, og da var både blodet tykkere igjen, og blodplateverdier på vei tilbake. Skal snart ta ny blodprøve. Enten er hun nå helt frisk igjen, eller må evt fortsette med lav kortisonbehandlingen resten av livet.

    Dette ble en lang tekst, men fikk så mange assosiasjoner til både livmorbetennelsen og denne blodplateverdisykdommen, at jeg ville beskrive det. Følg godt med. Det er som med mennesker, sjekk allmenntilstanden. Tror du det er noe galt, så er det som regel det.

    Lykke til, og håper du finner ut av det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s