Termen ”Skitvalp” har fått en ny innebörd.

Igår levde bäbis-Pol farligt kan jag berätta.

Vi ligger lite efter med renoveringen eftersom jag varit sjuk så igår kväll åkte vi dit en stund och jobbade snabbt men effektivt, tror vi var borta 2 timmar inklusive restid fram och tillbaka. Hundarna var nyrastade och trötta så de fick stanna hemma. Vi plockade undan allt ”tuggvänligt” för säkerhets skull, något vi alltid gör när de ska vara ensamma, mer för vår skull än deras egentligen. Det går alltid jättebra att lämna dem ensamma och vi har tränat på att lämna dem i ca 2 timmar än så länge, sakta men säkert ska alltid vara ledordet när man ensamhetstränar en valp.

 

Anyway, innan vi åkte fick jag en sån där osäkerhetskänsla och frågade Johan om vi inte skulle lägga fram lite extra ben och leksaker men han tyckte det var onödigt och sa att ”det går ju alltid jättebra så varför ska vi lägga fram massa extra, bättre att spara de grejerna” och så blev det, hundarna fick vara i hallen och vardagsrummet och de hade sina vanliga leksaker, ben och vatten framme när vi åkte, TV:n var på, allt var med andra ord precis som vanligt.

 

Två timmar senare ramlade vi in genom dörren, dödströtta och hungriga som vargar och hundarna kom och mötte oss i dörren som vanligt. Vi klappade dem och pratade lite med dem; ”Hej Lova, hej Pol, åh var det husse och matte som kom, har ni varit så duktigaAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!”

 

Synen som mötte oss var… ja… spännande i brist på bättre ord. Pol hade nämligen – av okänd anledning – fått för sig att det var en jättebra idé att slita upp vår stora golvpalm ur krukan, släpa den till mitten av rummet och sedan dissekera den i småbitar över HELA vardagsrummet, inklusive den meterlånga stammen!! Det låg jord ÖVERALLT, över hela golvet, över hela vår stora (dyra) vardagsrumsmatta, i fåtöljen, i soffan och i sängkläderna som vi så snällt lagt i soffan för att det skulle vara extra gott för hundarna att sova där (Goda gärningar går aldrig ostraffade). Det var bruna tassavtryck över hela vår vita soffa och det STANK jord och mylla och fukt i hela lägenheten; vi blev bara stående i dörröppningen och stirrade på förödelsen i några sekunder innan vi unisont kved fram ett ”Neeeeeeeeej”…

 

Lova var väldigt dämpad, hon visste att detta inte var bra och jag vet till 100% att hon var helt oskyldig till förödelsen. Pol däremot var sådär hektiskt nervös som man kan bli när man gjort bort sig och satte sig plötsligt på rumpan på hallgolvet och såg både skyldig och ledsen ut. Vissa säger att vi människor inte ska förmänskliga hundar och att de inte tänker och känner känslor som skam eller skuld men jag tycker det är bullshit; jag ser på mina hundar när de vet att de gjort något dumt och Pols ansiktsuttryck sa allt jag behövde veta.
Vi sa inget till Pol utan satte bara för grinden mellan vardagsrummet och hallen och sedan var det bara att börja dammsuga, moppa, piska soffdynor och sängkläder. Det tog oss lite drygt en timme att få vardagsrummet rent igen men det kändes som sju svåra år… Fy. Jag var så himla arg på mig själv, jag hade en känsla när vi åkte att vi skulle lägga fram lite extra grejer men lyssnade jag på min magkänsla? Nej. Och var händer varje gång som jag ignorerar min magkänsla? Allt går åt skogen. Varför lär man sig inte att lyssna på sig själv, särskilt när man blivit välsignad med en så stark magkänsla som jag faktiskt har?! Himla dumt.

 

När vi var klara sjönk vi ner i soffan och gick in i något slags zombie-mode; en hel dag med jobb, handling, ärenden, långa hundpromenader, renovering och nu städning tog ut sin rätt och vi orkade inte ens laga middag. Pol överöste oss med pussar och uppmärksamhet och var så ledsen, så ledsen och ja, hur ska man kunna motstå det? Tokiga underbara lilla skitvalp! ❤

 

Nu återstår det bara att klura ut varför detta hände; vad var annorlunda igår jämfört med alla andra dagar då hundarna varit ensamma hemma medan vi har renoverat, handlat, gått på bio ect? Jag måste erkänna att jag just nu inte har den blekaste aning… Om någon läsare har en teori får ni gärna lämna en kommentar här eller på FB. 🙂 Och snälla – skriv att detta även har hänt er så man slipper känna att alla andra har snälla väluppfostrade valpar för den tanken gör mig TOKIG!! 😉 😀

 

085copy2(Syndabocken…)

 

Annonser

8 reaktioner på ”Termen ”Skitvalp” har fått en ny innebörd.

  1. haha o herregud! Jag skrattar högt för jag känner så jävla mycket igen det hela! Jag förstår precis osäkerhetskänslan i magen du pratar om och frustrationen över att man inte lyssnat på sin intuition när man JÄMT tvingas inse den var helt rätt ute. Hopplös är man! Och dom som påstår att deras valpar aldrig är skitungar LJUGER! (Eldar var förvisso ganska enkel med ensamheten men han har allt hittat på andra dumheter – och Ratchel går under OCH LYSTRAR TILL OOPS namnet Rackarunge!)

    Jag har funderat mycket på det där. Och testat mycket med alla möjliga teorier och saker. Det jag har kommit fram till (utöver dom där mest logiska sakerna som motion och yada yada som jag vet att du oxå vet) är att jag tror att vissa dagar så är det bara så att vovven är extra uttråkad. Eller har lite extra mycket separationsångest eller vad det nu kan vara. Liksom jag själv vissa dagar blir galet rastlös, trots att jag egentligen inte gjort något annorlunda från de andra dagarna då jag känt mig fullkomligt tillfreds med allt. Sen hur man ska veta NÄR en sån dag är, let’s be honest det är fanimej inte lätt att förutse alla gånger… Well jag antar att det är där den jäkla magkänslan kommer in – och man inte ska ignorera den 😉

  2. Paulette

    Haha Detta har hänt mig såååå många gånger att jag tappat räkningen. Varje gång sliter jag av mig håret och biter ner naglarna i tankar på vad som var annorlunda denna gång? vad har jag gjort för fel? Hur tänkte jag? vad borde jag tänkt på? varför lyssnade jag inte på min magkänsla? Hur kan jag förhindra att det händer nästa gång? Och den värsta frågan av dom alla, Varför är jag så dålig på hundträning? :O
    Svaret på alla dessa frågor är ganska enkelt har jag kommit fram till efter 23 års GRUBBLANDE med husky. INGET ÄR FEL!
    En ung husky, speciellt en valp kan helt enkelt bara vara full i fan vissa dagar/stunder 😀
    Är dom lite extra överstimulerade,irriterade eller missnöjda med att man lämnar dom (läs överger iskallt för all framtid) så HÄMNAS DOM! japp så enkelt är det faktiskt. Oavsett hur aktiverade,rastade,stimulerade och daltade man än lämnar dom så är fanskapsfasonerna där, just de dagar. haha Lyssna på din magkänsla nästa gång för någonstans ser du den glimten i ögat på dom i förbifarten men ignorerar den för du vill ju sååå gärna tro och lita på dom varje gång eller hur? 😉 hellre överdrivet katastrof förhindrade en gång för mycket än en gång för lite.

  3. Sandra

    Hahaha! Det där har hänt mig också. När Tikki var liten så lämnade jag henne ensam hemma (hade bara henne då) i typ 3 minuter medans jag sprang ut till sopbilen. När jag kom in hade hon tuggat sönder handtaget på min Gucci-väska som jag hade köpt 2 månader innan för dyra pengar! Tikki hade inte svalt något så hon mådde bra men som jag grät över den väskan. Jag hade köpt den som present till mig själv efter separation från min pojkvän så den var liksom min må bra väska om du förstår. Jag var väldigt arg på mig själv för att jag hade lämnat den där på golvet i hallen!

    1. Nej fyyyyy! Jag förstår precis, jag köper också sånt till mig själv ibland, som jag verkligen vill ha, oavsett pris eller om jag behöver det. Så jag hade också gråtit om jag var du men tur iaf att Tikki klarade sig! Det är det viktigaste, finns ju bara en Tikki men massa Gucciväskor 😉

  4. Sandra

    När jag ändå passar på och skriver… så vill jag bara säga att jag älskar din blogg! Din blogg (och du) känns så väldigt äkta om man jämför med andras bloggar. Det känns som att vi verkligen får följa dig och Johan och hundarna på riktigt om du fattar vad jag menar, väldigt många visar upp någon slags fasad utåt känns det som. När de bloggar så handlar det bara om bra saker som hänt i deras liv eller att deras hund vunnit någon tävling eller utställning men man får aldrig läsa om deras misslyckanden, om saker de skäms för, om saker som inte gick som de hade tänkt sig och det finns alltid ursäkter för allt känns det som. Du berättar verkligen allt känns det som, du försöker inte framstå som perfekt och är inte rädd att berätta om misslyckanden eller pinsamheter som ovan tex. Eller som när Exxa blev sjuk. Jag tycker du är så himla modig som vågar berätta sånt och det gör nog att jag har hängt med er så pass länge och jag misstänker att många andra läsare tänker likadant. Du skriver och fotograferar väldigt bra också men det är framför allt själen i den här bloggen som jag älskar, den är så genuin och man känner att man verkligen har tillit till dig och till det du berättar. Ville bara säga det 🙂

  5. Hanna

    Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha förlåt men fuck vad roligt! Jag önskar att jag kunde se era miner! När Molly var valp gjorde hon massa sånt, tuggade sönder mattor, möbler, kläder. Allt egentligen. Men nu som vuxen är hon världens snällaste och rör aldrig mina grejer, bara sina egna leksaker. Så hopp finns haha 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s