Valpstrul och valpkul.

Det har varit tyst här inne några dagar, jag har nämligen dragits med en envis halsvirusinfektion och varit ganska däckad. Finns det fler där ute som – precis som jag – blir rejält sjuka när ni har feber? Jag orkar knappt stiga ur sängen när jag har en temp på 38+ medan vissa andra (min kära pappa till exempel) klänger på hustak med 39 graders feber som om det vore ingenting. Galet… Hundarna har dock varit små änglar när jag varit sjuk, de märker så väl när något är fel och anpassar sig därefter. Eller ja, en av dem iaf… 😉 Kan ni gissa vem?

 

Jamen självklart pratar jag om Lova! Hon förstår precis. Jag brukar säga till henne att ”matte är sjuk Lova så nu får du passa på matte och hålla ett öga på Poli åt mig” och Lova tar det uppdraget på största allvar kan jag säga. Börjar Pol bråka eller busa i närheten av mig så är Lova direkt där och nyper till henne, vänligt men bestämt, och lillan fattar budskapet direkt, även om hon inte kan låta bli att uttrycka sitt missnöje innan hon lugnar sig (har jag nämnt att hon är så himla lik Exxa eller?! 🙂 ).
Det var dock en morgon när jag kände för att hiva ut bajsvalpen genom fönstret och inte ens Lova kunde hjälpa mig; jag hade sovit så himla dåligt, varit uppe x antal gånger under natten och druckit te, satt på fläkten, stängt av fläkten osv och jag somnade äntligen strax före gryningen… och blev väckt strax efter 06 av Pottipol som tyckte att det var en jättebra idé att sätta sin blöta nos mot min näsa och hålla den där tills jag vaknade; det första jag såg när jag slog upp mina blå var två enorma mörka ögon som var ungefär två centimeter från mitt ansikte och jag hoppade till av rädsla, hjärtat började slå och det tog några sekunder innan min febersega hjärna fattade att det var Pol och inte en läskig rymdvarelse som hade tagit sig in i sovrummet… Fy alltså. Jag tittade på klockan (och dog lite inombords när jag såg hur lite sömn jag hade fått) och beordrade Pol att somna om varpå skitvalpen började vifta på svansen och tassa mig på armen. ”Wakey wakey mamma”. Nej tack.
Till slut la hon sig surmulet ner och jag drog henne intill mig och la armen om henne, tittade på Lova som sömnigt tittade på oss från fotändan innan hon la sig tillrätta igen på Johans ben och till slut kunde vi somna om. Nu kan jag skratta åt det men just då var det inte så roligt. Huskyvalpar alltså…

 

aaa13521139_10154215535714477_2041818133_n
(Mobilbild från den där hemska morgonen…)

 

Nu ska jag sätta mig och skriva ihop en buckelist inför sommaren 2016. Det bästa med en bucketlist är ju att det är mål att sträva mot snarare än saker som man ”måste” göra. Johan, hundarna och jag har 5 veckor semester tillsammans men vi har också en pågående renovering och min stresskada att ta hänsyn till så vi tänker att vi gör det vi känner för och det vi inte känner för sparar vi. Känns toppen!

 

aaa13556093_10154231279189477_991534413_o
(Bild från vår Instagram på Johan och tjejerna efter att ha vandrat i skogen en dag. Trötta men glada! ❤ )

 

 

Annonser

En reaktion på ”Valpstrul och valpkul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s