Det här med huskies och barn.

I lördags firade vi Valborg hemma hos Tina – en av mina bästa vänner som lägligt bor 5 minuter bort 🙂 – och hennes familj och hundarna fick såklart följa med. När jag frågade Tina om vi fick ta med hundarna så var hennes svar ”Jag har redan sagt till Marcus och barnen att ni kommer alla fyra” och det är så himla uppskattat av oss! Vi har nämligen upplevt ett par gånger att folk i vår närhet ”glömmer” att vi inte kan lämna hundarna hemma hur enkelt som helst och hur länge som helst, att de faktiskt är våra barn och dessutom att vi har en liten bäbis-Pol här hemma som är mitt uppe i sin ensamhetsträning. De är liksom inga möbler… och för oss är det viktigare att deras ensamhetsträning går långsamt och blir lyckad än att gå bort utan dem och riskera att ta 10 steg bakåt, det är ju hundarna, jag och Johan som får betala priset för det i slutändan, inte de som inte vill att vi ska ha hundarna med oss.

 

Anyway, lördagen kom och Johan jobbade under dagen så under eftermiddagen traskade jag och hundarna själva bort till vår rastgård där vi spenderade ungefär 40 minuter. Min plan var att trötta ut hundarna lite så att de skulle vara lugna och fina runt Tinas och Marcus tre barn… man får ju ta till de knep som finns. I det här fallet fungerade det dock inte så bra som jag hade hoppats, när vi parkerade utanför deras hem kände Lova direkt igen sig och började hoppa och slita i kopplet i rena upphetsningen (vilket inte är likt henne) och Pol förstod förstås att något skoj var på gång så hon härmade såklart Lova. Det var en kamp att ta sig till ytterdörren, haha.

 

Dock måste jag erkänna att när vi väl var på plats så var hundarna hur duktiga som helst! De var väldigt snälla och försiktiga med barnen, Lyckelis favorit blev direkt Lova medan Benjamin föredrog Pol och lille Villard som är lite drygt 1.5 år tultade runt och ville klappa båda hundarna så det kunde inte ha fungerat bättre.
Vi var mest oroliga för hur Pol skulle reagera för även om hon är oerhört snäll så är hon fortfarande väldigt valpig och lite ”bufflig” sådär men hon var så duktig, njöt av uppmärksamheten och gav Villard – som var i perfekt höjd – X antal rejäla kyssar i hela ansiktet, han log och skrattade mest som tur var. 🙂
Lova gick direkt in i sin bäbis-polis-roll som hon alltid gör runt barn, hon blir väldigt beskyddande och ser till att hålla koll på allt och alla hela tiden. Vid några tillfällen grät/gnällde Villard och det gillade INTE Lova, då kom hon direkt till oss vuxna och bara ”Hallå! Barnet gråter, ska ni göra något eller?!” Hon tyckte heller inte om när Villard nattades på övervåningen, HUR skulle hon då kunna hålla koll på honom liksom?! Tokiga tvåbenta människor. Först när alla barnen hade gått och lagt sig kunde Lova och Pol slappna av och då däckade de på köksgolvet fram till att det var dags att åka hem.

 

Vi hade en fantastisk kväll, åt supergod mat och efterrätt, drack vin, spelade sällskapsspel, skrattade och pratade – ända tills Johan kollade på klockan och insåg att den var 01.30… Jösses. Tiden går fort när man har kul! Jag har inte ens en enda bild från kvällen på barnen och hundarna för jag hade inte en tanke på det, jag hade alldeles för trevligt! (Jag får ofta höra det, att jag är dålig på att checka in på ställen på FB, lägga upp foton, skriva vad jag gör och vem jag är med osv men i ärlighetens namn; när man har trevligt så tänker man inte på sånt för då är man alldeles för upptagen av att njuta av nuet, iaf är jag sådan). Så tyvärr kan jag heller inte dela med mig till er hur det såg ut, ni får använda er fantasi istället. 😉

 

Dagen därpå var hundarna – och jag!! – helt slutkörda, vi var som zombies HELA dagen. Först vid 22-tiden började jag komma ur min koma och det är uppenbart att jag inte kan mina nya gränser än. Men jag lär mig väl så småningom. Det viktigaste är att man även får energi och inte bara ger för då är det ändå värt det och jag fick massa energi från Tina och hennes fina familj, precis som Johan. Om 2 veckor ska vi dit igen! 🙂

 

a13100686_10154087218679477_9013071820518771894_n(Mobilbild från vår Instagram. Såhär såg hundarna ut dagen därpå, helt slutkörda!)

 

Annonser

4 reaktioner på ”Det här med huskies och barn.

  1. Marie

    Så fint inlägg om huskys och barn och jag kan bara hålla med om att de i regel är fantastiska med barn. Bättre barnvakter kan man inte få. Kul att någon verkligen belyser hur mångsidiga huskys är 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s