Akutbesök på djursjukhuset för lilla Pol :-(

Ja som titeln beskriver så fick vi tokköra till Evidensias djursjukhus i Lunden igår kväll. Det hela började med att jag skulle slå in några julklappar. Johan var i badrummet och hundarna bråkade jämte mig och på mig och var helt omöjliga av någon okänd anledning och mitt huvud protesterade kraftigt. Jag gav dem därför varsin leksak för att få lite lugn och ro (and the ”matte of the year-award” goes to…) och allt verkade vara frid och fröjd en stund, båda låg och ruskade på sina gosedjur, kastade upp dem i luften för att sedan fånga dem igen, bytte emellan sig osv och jag gick in i ett annat rum för att hämta krullor, tog absolut max två minuter totalt. När jag kom tillbaka reagerade jag på hur liten Pols leksak var och gick fram och tog den ifrån henne; kvar var bara huvudet på leksaken. Jag fick en dålig känsla och gick runt och letade efter kroppen utan att hitta den, ropade på Johan och tillsammans vände vi ut och in på hela lägenheten utan att hitta resten. Det var bara att inse att skitvalpen hade svalt den!

 

Den första känslan var förvåning, utöver tuggummin (och mat) så äter Pol aldrig något och vi har aldrig sett henne varken bita sönder eller äta en leksak innan. Nästa känsla var rädsla, jag har aldrig varit med om att en hund faktiskt har svalt en leksak tidigare och visste inte riktigt vad jag kunde göra för henne. Den känslan övergick snart i panik, det enda jag kunde tänka på var att det är tre dagar till Exxas dödsdag och att vi skulle få spendera ännu en jul med att säga hej då till en älskad bäbis… Nu efteråt kan jag såklart se att den tanken var smått dramatisk men just där och då kändes det som att det var förra veckan jag tvingades säga hej då till Exxa istället för 2 år sedan och alla de känslorna bubblade upp och blandades med rädslan över att mista Pol och det blev helt enkelt för mycket.
Jag kastade mig på telefonen och ringde Exxas/Pols uppfödare och min vän Fia och berättade vad som hade hänt, hon var varit med om liknande innan och var ett bra bollplank, utöver att hon lugnade och peppade så rådde hon oss att direkt åka till ett djursjukhus och be om kräkmedel. Sagt och gjort, jag ringde Västra men de var fullbelagda (som alltid när man ringer dem!!) och jag testade då istället med Evidensia djursjukhus som svarade direkt och som sa att vi kunde komma på en gång, de skulle ha en veterinär redo för oss.

 

Vi tog oss snabbt ut i bilen med hundarna och GPS:ade (jo, det är ett ord…typ) oss till Lunden-området och hittade snart djursjukhuset som låg centralt och bra. Under bilfärden peppade Johan mig och lovade att allt skulle gå bra men först när vi klev in genom dörrarna så kände jag det; djursjukhuset var oerhört fint, välstädat och välskött och jag tänkte att om de lägger sån omsorg på sina lokaler så kommer de lägga ännu mer omsorg på min hund och oron sjönk undan lite.

 

Vi fick vänta några minuter i väntrummet med en nyfiken Lova och en ylande Pol (oklart varför men hon var inte nöjd) innan veterinär Inger hämtade oss. Jag förklarade snabbt vad som hade hänt och visade resterna av leksaken och veterinären sa att hon plockar ut sådana leksaker på olika sätt varje dag men att vi skulle börja med kräkmedel. Jag berättade om mina farhågor (att leksaken skulle fastna på vägen upp eller täppa till Pols andningsgångar) men hon lugnade mig med att hon aldrig varit med om något sådant och att det nästan alltid gick bra med kräkmedel.
Pol fick medlet insprutat i bogen och veterinären sa att hon skulle stanna i rummet med oss under tiden vilket var skönt, det kändes tryggt! Hon frågade lite om rasen och om drag och efter ca 5 minuter började Pol kräkas. Leksaken kom upp under omgång 1 men Pol fortsatte att kräkas en stund till innan allt var över. Jag fick på mig ett par handskar och rotade runt i kräket (hade nog kräkts själv om jag hade behövt göra det för en annan människa inklusive mig själv men för mina bäbisar är det liksom en annan sak och inte äckligt alls – anledning okänd – mammagenerna som kickar in?!) och kunde snabbt konstatera att leksaken kommit upp i bitar men ändå kom upp i sin helhet vilket var skönt. Doktor Inger tittade på bitarna och sa att de förmodligen hade kommit ut naturligt inom de kommande dagarna eftersom de var så små men att man aldrig vet och att man aldrig ska chansa så vi var glada att vi åkte in.

 

Lova var med oss i rummet under hela tiden och var sååå duktig, när Pol kräktes stod Lova precis jämte Pol och tittade bekymrat på henne och när allt började lugna sig la sig Lova ner jämte Pol och slappnade av. Veterinären påpekade att våra hundar var mycket väluppfostrade och det kändes kul att höra, även om det inte alltid är sant… 😉
De sista omgångarna när Pol kräktes bestod mestadels av färgat vatten och efteråt la hon sig ner jämte Lova och halvsov en stund, det är jobbigt att kräkas… Pluttan. Vi satt kvar en stund till och pratade med veterinär Inger för ingen av oss ville skynda på Pol men efter en stund piggnade hon till rejält och då fick vi klartecken att åka hem. Jag trodde att Pol skulle vara ynklig efteråt men hon betedde sig faktiskt som vanligt och fick höra att hon var en liten tuffing.

 

Det roliga i kråksången är att vi alltid är så noga med Pol och leksaker, vi har inte några goseleksaker framme, inte heller ben och dylikt utan enbart klassiska valpleksaker som bollar och ringar i gummiliknande material och vi låter henne bara leka med övriga leksaker under uppsikt… och ändå hände detta! På 2 sabla minuter lyckades alltså en 6 månader gammal valp tugga i sig en hel mjukis-iller! T o m veterinären sa att det var bra jobbat för en sådan liten valp och ja, jag kan bara hålla med. Men nu har vi lärt oss det och det dröjer nog innan Pol får ett mjukisdjur igen, får nog bli fler valpleksaker i julklapp istället och vi har definitivt lärt oss en läxa. Visst känns det lite nesligt när man anser att man är en mycket noggrann ägare och så händer detta, det blir definitivt en knäpp på näsan men nu får vi bara bära med oss den här läxan i framtiden och aldrig mer göra samma misstag. Förhoppningsvis kan jag hjälpa någon annan att undvika att göra samma sak genom att berätta om det här och det vore förstås underbart men mest av allt är jag bara glad att vi upptäckte det och snabbt fick hjälp för ett liv utan Pol eller Lova känns helt otänkbart! ❤

 

048copy2Bäbisarna

 

Annonser

2 reaktioner på ”Akutbesök på djursjukhuset för lilla Pol :-(

  1. Elisabeth

    Hej! Jag började läsa din blogg i höstas och är helt fast, jag älskar den och dina fina hundar! Vill önska er en mycket god jul! Tänkte också fråga dig hur det är att röntga huvudet? Jag har fått plötslig huvudvärk och ska få röntga huvudet men är jätterädd och nervös, hur var det för dig? Gick det bra? Tänkte också fråga om du tycker att det är en bra eller dålig idé att köpa hund när man själv mår dåligt? Jag har blivit erbjuden att ta över en grannes hund då deras barn blivit allergiskt mot den, det är en golden på 3 år som jag har träffat en del på gatan och så. Jag vill gärna ha henne men flera vänner har sagt att jag ska tänka mig för innan jag tar på mig mer ansvar eftersom jag fått problem med huvudet och även har en viss problem med ångest. Jag förstår vad de menar men jag har haft hundar tidigare innan jag fick ta bort båda pga ålder för några år sedan, sedan dess har jag inte haft några djur utan bara fokuserat på mig själv. Men jag kan sakna det väldigt mycket men vill såklart inte skaffa om jag inte kan ta hand om den. Men det tror jag att jag kan? Måste ju finnas många där ute som mår dåligt i peroider men som ändå har kvar sina djur? Regniga hälsningar från Elisabeth!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s