In order to rise from it’s own ashes, a Phoenix first must burn.

(English version below)

 

Häromdagen insåg jag en sak. Och när jag väl gjorde det så blev jag nästan irriterad på mig själv att jag inte har förstått det tidigare. Visst är det konstigt att man kan se andras livssituationer så tydligt men att man är blind när det gäller en själv?

 

Det jag insåg gäller Lova.
Jag har alltid känt ett starkt band till henne, ända sedan jag såg henne på bild för första gången när hon var nyfödd. Men på något sätt så kom vår relation lite i skymundan på grund av Exxas hälsa. Kanske kände Lova det? Kanske kände hon att vår relation inte var lika speciell som min och Exxas? Jag vet inte. Men från första början tydde sig Lova till Johan. Jag kände ofta att han var hennes favorit, så som jag var Exxas.
När jag skriver det här så låter det så fel, som att min och Lovas relation inte betydde något, som att hon inte älskade mig, som att vi aldrig gjorde något tillsammans – för så är det inte. Självklart började jag älska henne lika mycket som jag älskade Exxa, självklart tränade vi tillsammans, lekte tillsammans, myste tillsammans och självklart kände jag att hon älskade mig tillbaka. Men jag kände också att när hon hade möjlighet att välja så valde hon Johan över mig. Jag minns att det kunde göra mig lite ledsen ibland.

 

Och det är så fånigt egentligen för jag tror innerst inne inte att hundar tänker så. Det är vi människor som tävlar, som analyserar (och överanalyserar), som tänker i termer som ”favoriter”. Jag tror inte att hundar tänker så utan att de är glada och tacksamma för all kärlek och uppmärksamhet som de får, oavsett vem det är som ger den.

 

Jag har alltid trott att förändringen kom när Exxa vandrade över till den andra sidan, för efter det började Lova ty sig lika mycket till mig som till Johan. Men jag inser nu att så inte är fallet. Jag inser nu att Lova fanns där hela tiden. Jag tror bara att hon var så pass klok att hon insåg att Exxa behövde mig mer och att hon därför ibland vände sig till husse Johan istället.

 

Men oavsett så har den där dumma fåniga tanken på något sätt ”hängt med mig” under Lovas tre levnadsår, inte i vardagslivet men då och då, när jag har tänkt på det; att Johan kanske är lite mer speciell för Lova än vad jag är. Och jag har unnat honom det, det handlar inte om det. Jag vill att han ska vara speciell för Lova och förstår det också med tanke på att jag dagligen ser hur han är med henne, hur han tar hand om henne, hur han älskar henne. Men jag vill vara speciell för henne också, jag vill inte att hon ska känna att min kärlek till henne är mindre än vad Johans är, dock är det nog en rädsla som jag alltid har haft.
Tills nu.

 

020copy(Underbara Lova / Wonderful Lova).

 

Det var Linda Almqvist som först satte mig på spåret under utställningen i Missmyra. Då Linda skulle ställa ut Lova åt oss så tog hon henne en stund innan det var dags och gick en bit bort och övade på att springa med Lova och ställa upp henne fint. När det började närma sig kom Linda tillbaka med Lova och sa något i stil med ”Jösses vad Lova vill ha koll på sin matte, husse har hon knappt tittat efter men hon har minsann följt mattes minsta rörelse med blicken” och jag svarade som jag alltid gör, att jag tyckte det var konstigt eftersom hon vanligtvis är husses tjej. Sedan tänkte jag inte mer på det. Men efter detta har det varit flera episoder som jag har reagerat på.

 

Johan har flera gånger på sista tiden sagt saker som ”Lova ville bara in till dig” eller ”Lova blev orolig när du inte var hemma när vi kom hem”. Men det är mer än det.
När vi möter främlingar ute på promenader, vad gör Lova? Ställer sig intill mig. När hon känner att jag är ledsen, vad gör Lova? Slickar mig i ansiktet. När jag har kraftig huvudvärk och Johan kommer hem från jobbet och jag säger att jag ska passa på att sova en stund, vad gör Lova? Går efter mig och lägger sig tätt intill mig i sängen. Hon kan välja att stanna hos Johan, hon kan välja att beskydda honom. Men hon väljer mig. Och jag har inte ens sett det.
Förrän nu.

 

Det är en sådan otroligt fin insikt och den gör mig så glad, inte för att hon nu ibland väljer mig över Johan utan för att hon känner att hon kan och vill välja mig också, att hon vill vara med mig, att hon uppskattar mitt sällskap och att hon känner min kärlek. Inte nog med att jag ibland är fånig och dum, jag är sentimental också och jag vill så gärna vara världens bästa matte till mina hundar. Därför är jag så glad över att jag insett att Lova faktiskt är både husses och mattes tjej.

 

Inte för att det är någon tävling alltså… 😉

 

Ps. Ni läsare som har partner och hund/hundar – hur ser det ut hemma hos er? Har ni upplevt samma sak som jag? Har ni ”favoriter” eller står ni alla era hundar lika nära?

 

010copy2

(Lova och Pol leker i rastgården / Lova and Pol is playing in the dogpen).

 

********************************************

English version (Google Translate)

The other day I realized something . And once I did, I was almost annoyed with myself that I didn’t realize it before. Isn’t it strange that you can see other people’s life situations so clearly but that you’re blind when it comes to yourself?

 

The ting I realized is about Lova.
I’ve always felt a strong connection with her, ever since I saw her picture for the first time when she was born. But somehow our relationship became somewhat overshadowed because of Exxas health. Perhaps Lova felt that? Perhaps she felt that our relationship wasn’t as special as mine and Exxas ? I don’t know. But from the beginning Lova turned to daddy Johan. I often felt that he was her favorite, just as I was Exxas favorite.

 

As I write this it sounds so wrong, like mine and Lovas relationship meant nothing, that she didn’t love me, that we never did anything together – because that’s not the case. I began to love her as much as I loved Exxa, we trained together, played together, cuddled together and obviously I felt that she loved me back. But I also knew that when she had the opportunity to choose, she would choose Johan over me. I remember that it could make me a little sad sometimes.

 

 And it’s silly really because deep down I don’t think that dogs think like that. It’s humans who compete, who analyze (and overanalyzes), who think in terms of ”favorites”. I don’t think that dogs think like that, I believe that they’re happy and grateful for all the love and attention they receive, regardless of who is providing it. 
I always thought that everything changed when Exxa wandered over to the other side, because after that Lova began to turn to me. But I realize that it’s not the case. I realize now that Lova was there for me all the time. I just think that she was so clever that she realized that Exxa needed me more, and that therefore she sometimes turned to her daddy Johan instead of me.
Anyway, that stupid and silly idea stuck with me through the years, not in everyday life but now and then, when I thought about it; that Johan perhaps is a little more special to Lova than I am. And I want him to be special for Lova and I understand it too considering that I see how he is with her on a Daily basis, how he takes care of her, how he loves her. But I want to be special for her too, I don’t want her to feel that my love for her is less than Johan’s, however, it’s probably a fear that I’ve always had.
Until now.
It was my friend Linda who gave me the first clue. We were at the dogshow in Missmyra and since Linda was going to show Lova to the judge, she walked away with her to train a little bit. When she came back with Lova she said something like ”Lova has been watching you the entire time, she has barely looked at Johan but her eyes has certainly followed your every movement” and I replied like I always do, that I thought it was strange because she usually daddys girl. Then I thought no more about it but after that there has been several incidents that caught my attention.
Johan has several times recently said things like ”Lova just wanted to be with you” or ”Lova was worried when you weren’t inside when we came home.” But it’s more than that.
When we meet strangers out on our walks , what is Lova doing? Standing next to me. When she knows that I ‘m sad, what does Lova do? Licks my face. When I have severe headache and Johan comes home from work and I say that I’ll take the opportunity and sleep for a while , what is Lova doing? Goes after me and lies closely to me in the bed . She can choose to stay with Johan , she can choose to protect him . But she chooses me. And I have not even seen it until now.
It’s such an incredible insight and it makes me so happy , not because she now sometimes chooses me over Johan, but because she feels that she can and want’s to choose me as well, that she want’s to be with me, that she appreciates my company and that she feels my love. I am not only silly and stupid sometimes, I’m sentimental too, and I really want to be the best mom to my dogs. Therefore, I am so glad that I realized that Lova is not just daddys girl, she’s mommys girl too.
Not that it’s a contest… 😉  

 

Annonser

3 reaktioner på ”In order to rise from it’s own ashes, a Phoenix first must burn.

  1. Våran Rex väljer båda. På morgonen när vi vaknar är matte favorit och när vi sätter oss på kvällarna, så ligger han bredvid mig. När det är dags att buisa, så är det jag som blir vald och när vo gör mat, spelar det ingen roll als. Då är kocken favorit!! 😉

  2. Frida och Disa

    Jag har alltid haft hundar som varit lite mer speciella för mig än andra, jag har inte tyckt om dem mindre men vissa hundar har man ett lite annat band med tycker jag. Ungefär så som jag antar att du hade med Exxa. Nu verkar ju Lova väldigt tydligt visa att matte är väldigt viktig för henne så jag tror det är precis som du skriver att hon förstod att Exxa behövde din tid och uppmärksamhet lite mer tidigare men att det nu är fritt fram för mattegos ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s