Prinsessan av Våmmedal…

det är vår Pol det.

Det går knappt att gå ut med hundarna längre känns det som. Jag har fått tips av min läkare att promenera mycket då detta kan vara positivt för huvudet och Lova och jag spenderade sommaren med att gå lååååånga sköna promenader varje dag men nu är det inte lika enkelt för folk älskar ju valpar… Vi hinner inte gå många meter innan vi blir stoppade av alla och deras brorsa; det ska klappas och kramas och gosas med hundarna men främst med Pol. Visst förstår jag dem för hon är ju fruktansvärt söt och rar men ibland kan det vara lite krävande faktiskt, iaf de dagarna som man inte mår bra och bara vill traska på. Och sedan kommer frågorna; ”är det en mamma och hennes valp, är de släkt, varför har ni två vita hundar, är det vit schäfer i dem, får jag/vi gå med er på promenad” osv. Jag låter oftast folk hälsa och jag svarar på deras frågor och sedan hinner vi gå 20 meter innan det är dags igen. Jösses.
Jag ska skamligt erkänna att det händer att vi viker av  om jag ser vissa människor på avstånd som är på väg mot oss, dock försöker jag göra det så naturligt och smidigt som möjligt, som att det hela tiden var meningen att vi skulle gå just dit just då… 😉

 

Pol går ganska fint i koppel nu, så fint som man kan förvänta sig av en valp som dessutom är en siberian husky. Visst märker man att detta är en liten tjej med dragskalle men precis som med Lova så vill vi att Pol ska kunna göra skillnad på hur man beter sig när man har koppel på sig och när man har sele på sig. Det är hård träning som gäller för att lyckas med det men Lova (och tidigare Exxa) är levande bevis på att det är fullt möjligt om man är villig att lägga ner lite tid på det.

 

Polipumpan har även fått lite hundkompisar i området och tycker det är himla roligt att få hälsa på dem men det ska vara på hennes villkor för annars blir hon sur. Oj, vad jag känner igen det från Exxa… Pol vill gärna att alla ska uppmärksamma henne hela tiden så när Lova blir klappad av andra eller får hälsa på andra hundar så blir hon väldigt avundsjuk och vill fram direkt/igen och vara med. Hon kan bli väldigt förvirrad över att alla inte tycker att världen snurrar kring henne… Konstigt. 😉

 

Vi har även börjat åka lite oftare till rastgården nu och Pol älskar att vara där, precis som Lova. I början är hon lite vinglig när hon far iväg men ju mer hon springer och hoppar och klättrar, desto mer stabil blir hon i sina rörelser och det är kul att se. Hon och Lova leker ordentligt med varandra där, Lova är ganska hård när hon busar och ibland tycker Pol att det blir för mycket och bara lägger sig ner så att Lova får hoppa över henne när hon kommer med full fart mot henne. Så fort Lova har hoppat över henne brukar Pol fara upp och springa efter Lova och tänderna smattrar när hon försöker ge Lova ett tjuvnyp i rumpan. Jag antar att det är roligare att jaga än att bli jagad… 😉

 

009copy
(Lova och Pol i rastgården en mörk eftermiddag / Lova and Pol in the dogpen).

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s