SM-besvikelse.

Först vill jag säga TACK till alla er som kommenterade gällande kissande valpar här i bloggen och på Facebook, på något sätt känns det skönt att veta att det finns fler människor där ute som varit med om samma sak. Eller värre, haha. Det sköna i kråksången är att sedan incidenten hände så har Pol inte kissat inne en enda gång, det är nu en vecka (!!) sedan. Vi inser ju att det är för tidigt att säga att hon är rumsren och när vi har pratat om det innan så har det kommit tillbaka och bitit oss där bak så nu håller vi tyst och bär hoppet i våra desperata hjärtan… 😉

 

Nu till inläggets egentliga innehåll; i helgen gick SM i barmark av stapeln och vi var…hemma. Johan skulle ju ha tävlat med Lova eftersom min fot inte har läkt, tvärtom har den blivit värre och det är nog dags att försöka hitta en idrottsläkare som kan titta på den. Självklart hade vi både hoppats och faktiskt även trott att jag skulle kunna tävla men för några veckor sedan insåg vi att så inte skulle bli fallet när värken blev kraftigare istället för mildare. Vi började då förbereda för att Johan skulle kunna ta över stafettpinnen; han och Lova började träna mer intensivt, vi köpte lämpliga kläder och skor till honom, fixade olika medlemskap samt bokade boende. När det närmade sig anmälningsdags började vi få panik då allt inte hade registrerats på Johans sida på Draghundsportförbundet (man måste vara medlem i en klubb, i vårt fall SPHK Västra, man måste bli medlem på draghundsportsförbundet, man måste lösa licens och man måste ta grönt kort) och på sista anmälningsdagen var det fortfarande inte klart. Vi pratade då med arrangörerna som hänvisade oss vidare till förbundet som direkt kom på en lösning, dock en lösning som arrangörerna tyvärr inte godkände. Och då fick Johan inte anmäla sig.
Dagen därpå hade allt registrerats på Johans sida.
Alltså, förstår ni – dagen efter… Den känslan…

 

Vi blev väldigt besvikna såklart, det kändes verkligen som att falla på mållinjen och då jag vet vilka tider Johan och Lova har presterat under träning så kändes det riktigt tråkigt att de inte skulle få visa upp sig på SM. Ju fler som tävlar i en klass desto roligare är det och desto mer betyder ju en medalj men ja, vi gjorde vårt bästa efter förutsättningarna för att kunna ställa upp. Mycket kan sägas om det men det spelar ju ingen roll. Dock ska jag vara ärlig och säga att det som kändes mest i hjärtat var när jag berättade för Johan om det slutgiltiga beskedet, han såg så ledsen ut och sa ”Jag som till och med har börjat tycka att det är roligt att dragträna med Lova…”
Ouch… 😦

 

Johan är som tur är duktig på att se saker positivt så efter att besvikelsen gått över sa han att han kommer ställa upp nästa år istället, oavsett om även jag tävlar eller inte. Han vill dessutom ställa upp i tävlingar under våren för att få erfarenhet och verkar onekligen ha blivit lite biten av dragflugan så jag antar att den här lilla familjen drar till Skåne i vår. 🙂

 

024copy2
(Bästa hussen!)

 

Annonser

6 reaktioner på ”SM-besvikelse.

  1. Sara

    Det kommer fler chanser vännen, ni gjorde ert bästa och har väl även haft ganska fullt upp med sjukdom och valp. Det löser sig! Jag tycker absolut att du ska kolla upp foten vidare för det låter inte bra. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s