Saknad.

Saknad är en konstig sak. Saknad måste vara det värsta ordet som finns på svenska. Eller på alla språk egentligen. Man är så hjälplös inför den eftersom det är en smärta som man inte kan påverka. Det är så märkligt hur någon som en gång var en sådan stor del av ditt liv kan försvinna på en sekund. Och så är allt förändrat. Smärtan kan mildras av nya kärlekar men hålet i hjärtat har samma form som personen man saknar och ingen annan kan någonsin passa in där. Hålet går därför aldrig att stänga. Kanske är det därför som det gör så ont.

 

dsc_6977_kopiacopy
(Exxa vid stenbrottet, Kinnekulle)

 

080copy
(Fullt ös!)

 

Häromdagen var Lova och jag ute och gick tillsammans. Det var en oerhört vacker dag, solen sken, inte ett moln fanns på himlen och vi gick tillsammans sida vid sida och bara njöt. Tanken på Exxa smög sig in i mitt huvud så som den så ofta gör, jag slängde en blick på min högra sida, som om jag förväntade mig att hon skulle vara där men som vanligt så fanns där bara luft. Och något hände, saknaden slog mig som en slägga i huvudet och jag sjönk bara ihop på backen och grät så jag skakade. Den där gråten alltså, som gör så ont, som gör att man vill skrika rakt ut, som gör att man måste tvinga sig själv att andas, som gör att man bara hulkar…

 

054copy
(Snöprinsessan)

 

Stackars Lova stannade förstås och nosade mig i ansiktet, hon undrade väl varför hennes matte betedde sig så konstigt. Och hennes blöta lilla nos och långa morrhår kittlade mig och fick mig att le igen. Vi duttade nos mot näsa en liten stund och sedan lyckades jag ta mig upp på fötter och vi kunde fortsätta att njuta av vår promenad. Men saknaden efter Exxa satt i extra mycket den dagen. Ibland känns det som att jag accepterat att hon är borta och att saknaden är på en ”normal” nivå. Även om hon finns i mina tankar varje dag så kan jag le, jag kan skratta och jag känner stor tacksamhet över det liv jag lever och över de som finns i det livet. Men emellanåt så kommer en sådan här dag, när sorgen och saknaden rinner över kanten och tar över mig fullständigt.

 

dsc-200copyliten
(Älskade Exxa-Spexxa som alltid posade när hon såg min kamera).

 

Finns det fler mattar och hussar där ute som upplever samma sak?
Jag hoppas nästan det. Inte för att jag unnar någon att uppleva den sorgen men för att våra älsklingar förtjänar att bli sörjda och saknade. Kanske inte på det här våldsamma sättet men de förtjänar att bli ihågkomna, så småningom med ett leende.

 

Jag väntar så på den dagen då tacksamheten över allt vi upplevde tillsammans ska besegra den hjärtslitande känslan av förlust. Jag vet ju att den kommer förr eller senare, när hjärtat är redo. Fram till den dagen så är det främst en tanke som lever i mitt sinne:

 

”Jag önskar att jag kunde få träffa dig, om ens bara för en sekund”.

 

img_8518copy
(Exxis på Götene brukshundsklubb hösten 2012. Foto av min vän Daniel Ström).

 

Annonser

6 reaktioner på ”Saknad.

  1. Jenny

    Åh jag vet precis hur det är 💕 Du beskrev exakt det som hände mig den 18:e (och som överrumplar mig den 18:e varje månad oavsett om jag är medveten om att det är det datumet eller ej) Snart har det gått ett år men saknaden/smärtan är lika stark ännu 😔 fast inte lika ”konstant” om du förstår hur jag menar… Kramar till dig 💕

  2. Gör så ont att läsa. Även om jag själv inte fått uppleva just den saknad du känner, kan bara föreställa mig hur det skulle vara om jag miste min älskade räv. Tänker på er ❤

  3. ”It came to me that everytime a lose a dog they take a piece of my heart with them, and every new dog who comes into my life gifts me with a piece of their heart. If I live long enough, all the components of my heart will be a dog, and I will become as generous and loving as they are”

  4. Åsa och Axel

    Åh ja här har du en till! Axels mamma har varit borta i 2 år men jag sörjer fortfarande henne oerhört mycket för hon var ärligt talat min bästa vän. Grät som ett barn till ditt inlägg. Kram!

  5. Tess

    Hua! Känner med dig, och blir så berörd av dina ord. Bara tanken på att förlora mina hundar gör så galet ont.
    ”Sorg är priset man betalar för att ha älskat” är ett citat som på något sätt gör mig lite lugnare.

  6. Jag förstår precis hur du känner det. Jag miste en av mina hundar förra året. Jag saknar honom så oerhört mycket. Saknaden går aldrig över, men den kanske känns lite mindre ju längre tiden går.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s