From Karlstad with love.

Nu är vi hemma i Göteborg igen efter att ha spenderat helgen i Karlstad hos Johans pappa, hans fru Helen och Johans tre underbara småsyskon. Vi åkte upp i fredags efter jobbet och var framme några timmar senare, hela familjen var vaken och väntade på oss med kvällsfika, underbart! Lova var såå nyfiken på vad detta kunde vara för människor och ville såklart undersöka dem noggrant med både nos och tunga men hon var ändå betydligt lugnare än vad hon brukar vara, särskilt kring Lucas som är åtta år gammal. Det var så fint att se hur de interagerade med varandra och Lucas var väldigt duktig på att säga till henne när han tyckte att hon hoppade på honom för mycket eller blev för intensiv och då lyssnade hon fint. Även Hanna och Jacob, som är tonåringar och därmed mer vana vid hundar, hanterade henne jättefint och hjälpte till att rasta henne och leka med henne.

 

Under lördagen packades en fikakorg och sedan åkte vi ut till Vänern och gick en rejäl skogspromenad tills vi kom fram till stranden som var så vacker, där fanns både grillplats och mörka klippor att sitta på. Vi satt en lång stund och fikade och njöt av solskenet, Lova tyckte det var skoj en stund men sedan blev hon lite rastlös och ville gå och undersöka lite. Johans pappa har en sådan kamera som vi var och tittade på för någon vecka sedan så jag passade på att låna den lite för att få en känsla för den och älskade den! Det var stor skillnad på att prova den i butiken och att faktiskt fota utomhus! Även Johans pappa använde den en del och tog ett par fina bilder på Lova som dock inte var så väldigt samarbetsvillig, hon tittade på mig ungefär som ”hallå, vi är på en helt ny plats med massa spännande dofter och så vill ni att jag ska sitta STILL OCH POSA?!”. Så det blev en kort session. På tillbakavägen var Lova något lugnare så Lucas fick gå med henne i koppel en bit (Johan gick bakom och hade flexikopplet för säkerhets skull) och väl hemma var Lova väldigt trött och låg och vilade största delen av kvällen.

 

DSC_4907blogg
(Foto av Mats Williams)

 

Hela helgen försökte vi alla undvika en konfrontation mellan Lova och familjens katt Smilla, som inte är ett stort fan av hundar. På söndag morgon gick Johan upp ca en timme före mig och Lova, som var trötta och stannade kvar i sängen en stund till. När jag vaknade till satte jag mig på sängkanten, drog gardinen lite åt sidan för att få in lite ljus och satte in mina linser. Johan kommer då upp för att kolla till oss och vi sitter och småpratar och myser några minuter innan Johan tittar på gardinen och börjar skratta och frågar om jag har missat något. Jag drar bort gardinen lite mer – och i fönstret sitter Smilla och tittar på oss! På något sätt har hon smugit sig in under morgonen, tassat förbi mig och Lova, skuttat över alla våra saker som låg framför fönstret och hoppat upp utan att vi varken har sett eller hört henne, Lova har dessutom inte känt doften av henne för hon har stensovit på mina fötter! Johan och jag skrattar hysteriskt några minuter innan Johan går fram och tar Smilla i famnen. DÅ – vaknar Lova till, tittar på sin husse och rycker till och blir alldeles stel i kroppen! Svansen börjar vifta, åh så spännande med en katt!
Efter frukost bestämde vi oss för att de skulle få hälsa och det gick faktiskt otroligt bra! Vi satt nermysta i soffor och fåtöljer på övervåningen framför tv:n, Lova var med oss och så kommer även Smilla tassande. I början var Smilla ganska avvaktande och satt en bra bit från Lova och bara tittade på henne. Lova å andra sidan låg på mattan på golvet, viftade glatt på svansen och ville så gärna gå fram och hälsa på henne, man kunde se hur det riktigt kröp i den lilla huskykroppen, men hon lyssnade fint på husse och matte som sa till henne att stanna. Efter en stund verkade det som att Smilla hade bestämt sig för att Lova nog inte var så farlig för hon kom närmre och närmre, till slut var de ca 3 dm från varandra och där satt de på varsitt håll och stirrade på varandra. Lova försökte med lekinviter och även med att ”tassa” i luften men Smilla var inte på lekhumör, även om man kunde se att hon var nyfiken. Men det bådar gott inför framtiden, kanske blir de jättegoda vänner när de har vant sig vid varandra lite mer.

 

DSC_4920blogg
(Lova njuter av solen och vinden… foto av mig)

 

Strax före 15-tiden packade vi ihop våra saker och sa hej då till familjen innan vi styrde kosan söderut igen. Lova sov nästan hela bilresan ner och väl hemma gottade hon direkt ner sig i täcket i soffan och gjorde sedan inte många knop under kvällen, som för övrigt blev skrämmande kort då vi gick och la oss redan vid 21-tiden, dödströtta. Det var verkligen en intensiv men underbar helg och jag längtar redan till nästa gång!

 

Jag vill också passa på att gratta alla vänner som spenderade helgen med att köra barmarks-SM i Mora! Grattis till alla prestationer, oavsett om de resulterade i en medalj eller inte, det är en bedrift i sig att genomföra en sådan tävling! Nästa år ska vi också vara med…

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s