Lycka i alla dess skepnader.

Nu är vi tillbaka i vardagen igen efter en underbar men alltför kort semester. Johan och jag åkte ner till Öland för att fira lite födelsedagar och bara få ett break från jobb och vardag och eftersom hundarna inte kunde följa med började vår resa med ett stopp i Motala där vi lämnade prinsessorna till Marlene, David och deras flock. Hundarna anpassade sig snabbt, Exxa som varit i Åsandby många gånger förut hittade snart soffan och Lova var helt lyrisk och sprang runt, runt, runt i trädgården. Springa är kul!
Tjejerna fick börja med att träffa Folke och de tre blev väldigt förtjusta i varandra. Exxa tyckte att Folke var väldigt gullig och man kunde se att hon egentligen ville ha honom för sig själv men Lova är inte den som inte ser till att ta för sig av uppmärksamhet om man säger så… 🙂 Vi stannade kvar några timmar för att tjejerna skulle vänja sig men det var nog egentligen helt onödigt för de gjorde sig hemmastadda ganska snart. Trevligt var det dock! När vi skulle åka tittade Exxa på mig och reste sig upp och blev stel i kroppen, hon visste precis vad som skulle ske och det gjorde lite ont i hjärtat för jag är inte van vid att lämna bort varken henne eller Lova. Men jag pratade lite med henne och sa att vi skulle komma tillbaka och att hon skulle passa Malle och vovvarna och vara duktig tjej och som vanligt vet Exxa precis vad jag menar. Lova hade inte ens tid att säga hej då, hon var fullt upptagen med att leka. Dock sprang hon fram till staketet och tittade efter oss när vi satt i bilen och skulle åka iväg men den titten varade i ca 2 sekunder, sedan busade hon vidare med Folke. Efter bara några minuter fick jag mms från Malle, då låg hon och Exxa och myste i soffan och trots den omedelbara saknaden kunde vi lämna Motala med glada sinnen för vi visste att hundarna skulle ha det jättebra.

 

362copy
Vackraste Exxingen, tagen vid ”vårt” ställe vid havet.

 

Medan Johan och jag njöt av herrgårdsboende, hotellfrukostar, samvaro med familj och vänner, lek och foto inne på Borgholms slottsruin (vi hade hela stället för oss själva och var som två ungar, haha), alvaret, raukarna, Långe Erik, kustvägen, gamla kyrkor, fornlämningar, stugtittande inför framtiden och allt annat vackert som Öland har att erbjuda så blev våra prinsessor en del av Malles och Davids flock. De kom överens med alla hundarna, lekte och myste och jag fick flera rapporter om dagen med bilder och roliga berättelser. På lördagen började Lova löpa (typiskt) och kunde därför inte vara med Folke mer men hittade istället Galen som är drygt ½ år äldre och de båda bondade rejält. Galen lärde bland annat Lova hur man hoppar över grindar, tack Galen… 🙂 Exxa och Kinoo kom väldigt bra överens tack vare sitt gemensamma intresse; soffan! Eller sitta ute på trappen och vänta på att få komma in och lägga sig i soffan. Medan Lova njöt av trädgården och friheten och allt roligt och spännande så var Exxa inte så pigg på att vara ute i början. Hon är lite som tjuren Ferdinand, hon tycker om att bara sitta och titta och sniffa i vinden och tyckte antagligen att Malle var elak som tvingade henne att vara i trädgården men när Exxa inte tittade kunde Malle se att hon faktiskt tyckte det var rätt spännande därute. Typiskt Exxa! Hon och Alaska kom också väldigt bra överens och lekte fint tillsammans, underbart! Tjejerna har även varit med Marlene på jobbet och skötte sig tydligen fint, skönt att höra att de är väluppfostrade. Exxa har även frivilligt gått in i en hundgård (huh?), jag fick sms från Malle en kväll att när hon skulle natta sina hundar så stod plötsligt Exxa i Kinoos hundgård och såg hemtam ut. Lustig hund, det där. All and all så verkade tjejerna ha haft en underbar vistelse i Åsandby och vi var så glada över att det gick så bra, det är en väldigt skön vetskap att man har två hundar som sköter sig och som kan passa in i andra flockar utan bråk och krångel.

 

443copy
Lova har bestigit ett litet berg, här står hon nästan uppe på toppen och spanar ut över vattnet.

 

När vi kom för att hämta dem efter fem dagar så mötte de oss vid staketet, glada men inte hysteriskt glada som vi hade förväntat oss, det var två något besvikna ägare som insåg att sååå saknade hade vi faktiskt inte varit… Men det är ju också ett tecken på att de har haft det väldigt bra. Vi blev bjudna på middag och satt och snackade några timmar tills Marlene märkte att temperaturen hade gått ner och för polarhundsnördar betyder det en enda sak: dragträning! Jag hade ju faktiskt ”råkat” packa ner tjejernas selar… Tanken var att ev låna en sele av Marlene till Lova men hon tyckte att Exxas gamla sele satt som en smäck på Lova så vi tog den, Exxas andra sele (som jag trodde skulle vara för stor) satt perfekt på henne så båda sessorna fick träna i sin signaturfärg rött.
Vi gjorde ett fyrspann av Pila, Galen, Exxa och Lova och körde dem med ATW:n. Efter oss på kickbike kom Johan och Ask. Det var första gången som Johan dragtränade och han skötte sig perfekt, klarade sig helt utan hjälp trots att det var hans första gång och trots att det var becksvart och dimmigt ute, jag var väldigt stolt över honom! Ask är släkt med både Exxa och Lova och är en av Sveriges mest rutinerade draghundar så det kändes väldigt tryggt att han och Johan skulle ta hand om varandra i skogen. Väl tillbaka var Johan glad och nöjd och sa att det hade varit väldigt kul att köra hund. Score!!!

 

459copy
Lillgrisen ligger och gottar sig med en pinne medan solen går ner.

 

För min del så satt jag på ATW:n med en enorm lyckokänsla i bröstet. Det var Exxas första riktiga dragträning sedan cancern och hon skötte sig så fint, de gamla takterna var inte glömda och hon verkade väldigt glad och upprymd. Min lilla Exxilutt, vilken kämpe hon är! Och för Lova var det en riktig debut, hon har dragit kätting och dunk hemma men aldrig i ett spann, aldrig med neckline, aldrig med en dundrande ATW bakom sig osv – och hon skötte sig perfekt! Lova är väldigt lättanpassad, hon undrade lite först och hoppade och krånglade så att hon nästan drog av sig selen, mycket pga stress tror jag samt att Pila gjorde ett utfall mot henne, men när vi väl kom iväg så drog hon som att hon aldrig har gjort annat. Hon sprang inte bara med utan jobbade verkligen och det var väldigt lätt att se hennes framtida dragkarriär framför sig. Hon kommer bli farlig i spåren! Lilla Lovisen, som plötsligt blivit stor tjej… Det sticker i mamma-hjärtat, Johan och jag pratade häromdagen om att det inte alls känns längesedan som vi bar henne upp och ner för alla trappor i Götene och då var hon så liiiiiiten. Nu bor vi i Gbg sedan över ett halvår tillbaka, Lova har börjat löpa och har fyllt 1 år. Tiden väntar uppenbarligen inte på någon.

 

Under bilresan hem sov tjejerna på varandra i buren och väl hemma gick båda två raka vägen till sängen, hoppade upp och la sig rumpa mot rumpa och stensomnade.

 

Tusen tack till Marlene och David för att ni tog så oerhört väl hand om våra flickor!!! Ni är guld värda! ❤

 

337copy
Bjuder slutligen på en bild från Öland, vi körde precis in i Borgholm när vi fick syn på den här fantastiska solnedgången, vilka färger! ”Vi måste stanna och fota när vi hånglar medan solen går ner!” skrek Johan och det gjorde vi men såna bilder visas inte här… 🙂
(Helt oredigerad!)

 

 

Annonser

En reaktion på ”Lycka i alla dess skepnader.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s