Find a heart that will love you at your worst and arms that will hold you at your weakest.

Häromdagen var det dags för ännu ett besök i hundrastgården, denna gång tillsammans med min vän Tina och hennes vovve Soccer. Väl på plats kom det även en liten valp på 14 veckor och därmed var båda våra töser nöjda, Exxa för att hon fick leka och gosa med Soccer (alla hundar av det manliga könet föredras) och Lova var helt lyrisk över att få leka med valpen som, precis som hon själv, var ganska framåt och lekte tämligen hårt. Det är underbart att kunna släppa ihop ett gäng hundar och få se hur de pratar och leker! I rastgården träffar man alltid på någon trevlig hund, ibland även en och annan husky.

 

088copy
En attack är på väg…

092copy
Hm…

095copy
Tagteam!

 

Lova älskar att busa och springa och hon tröttnar aldrig på det. Under dagarna är hon i sin hundgård på Johans jobb tillsammans med sin samojed-vän Luna som bara är några månader yngre och de där båda är tokiga i varandra! Så fort de får syn på varandra börjar de pipa och vifta på svansarna och sedan är de igång som två vita blixtar. Man kan ju tycka att Lova borde vara trött efter 8 timmar med Luna men nejdå, det finns reservenergi att använda i hundrastgården också! Det är så mysigt att se hur Lova beter sig mot andra hundar för hon är fullständigt orädd och väldigt snäll, hon leker hårt men rättvist och vill helst vara i centrum av leken hela tiden. När hon springer så går det extremt fort, där är hon lik storasyster Exxa som också är väldigt snabb, men Lova är större och starkare och verkar orka hur mycket som helst hur länge som helst. När jag står och tittar på henne funderar jag alltid på vad som kommer hända henne i framtiden och hurdan hon kommer vara när hon är vuxen. Det senaste har hon blivit mer mogen, lugnare och mer fokuserad och det är vi inte vana vid 🙂 Samtidigt så är hon fortfarande lilla Bus-Lovi, tack och lov. Det är så många småksaker med Lovisen som jag hoppas att hon aldrig växer ifrån, hon är så ”valpig” i hjärtat och jag gillar det.  Vår lilla skrutt.

 

015copy
Tjo!

021copy
Lovas sätt att svalka sig en varm dag…

 

Exxa fortsätter att vara pigg och glad. Hon har gått upp i vikt de senaste månaderna och ögonen lyser på henne, häromdagen sa Tina att hon såg en rejäl skillnad om man jämförde med för ca 2 månader sedan och det är så skönt att höra från utomstående för det är lätt att man själv blir hemmablind. Men det både känns och syns att hon är på god väg att bli den gamla Exxa igen. För några dagar sedan t ex så gick Exxa och la sig i sängen efter eftermiddagspromenaden medan Lova och jag parkerade oss i soffan, trötta efter en lång men härlig dag. Efter en liten stund kom Exxa GALOPPERANDE och slängde med huvudet sådär som hon gör när hon är riktigt glad och så gjorde hon sitt Exxa-ljud, det går inte ens att härma. Mitt hjärta blev alldeles varmt för sådär brukade hon göra innan hon fick cancer. Det visade sig att hon ville mysa så det var bara att gosa ner sig själv plus två hundar i duntäcket och myspysa, vi låg på varandra allihop 🙂
På kvällen när Johan kom hem efter jobb och frisörbesök tillsammans med en kompis så blev Exxa väldigt glad, så glad att hon hämtade en leksak och tog med upp i sängen. Det låter kanske inte som en stor grej men för mig är det det, sedan hon blev sjuk har hon knappt varit intresserad av leksaker och sådär gjorde hon också innan cancern, när jag kom hem från jobbet så hämtade hon alltid en leksak och la sig på sin kudde och så skulle jag komma fram och tala om för henne så fin leksaken var. 🙂 Fina underbara sockersöta Exxa!

 

048copy
Sniffi sniffi.

060copy
Hundsoppa!

071copy
You´re going down buddy!

 

Vid den här tiden för ett år sedan gick jag med en ständig klump i magen och väntade på svaret från biopsin och nu har jag henne hos mig, glad och pigg som hon ska vara. Exxa har verkligen befunnit sig i dödens väntrum flera gånger men jag har alltid lyckats hämta hem henne igen. Kärlek kan verkligen utträtta mirakel.

 

042copy

 

Bilderna är från början av juli, inget större nyhetsvärde längre kanske. 🙂 Det är nu väldigt länge sedan som jag ansträngde mig för att ta fina bilder på vovvarna, alltså genomtänkta bilder som man är stolt över att visa. Det blir mest såna här spontanbilder med dålig kamera i dåligt ljus. Jag tappade all fotolust när min stora kamera gick sönder och när Exxa blev sjuk, kanske dags att investera i lite ny fotoutrustning och ta sig i kragen? Något att tänka på…

 

 

Annonser

En reaktion på ”Find a heart that will love you at your worst and arms that will hold you at your weakest.

  1. Ha ha det låter som hon brås på pappas släkt. I så fall kommer inte busigheten försvinna. Farfar Melos är fortfarande den busigaste hunden hon oss. ❤ 🙂

    Messa dig men du verkar ha bytt nummer 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s