Sann kärlek skapar vi tillsammans.

2013 har inte varit mitt bloggår. Jag hinner verkligen inte, livet rullar på och alldeles för fort dessutom. Saker händer men innan jag hinner skriva ner dem har fyra nya saker hänt. Jag antar att vissa skulle kalla det ett lyxproblem 🙂

 

Lilla Lovi har blivit stor tös, 10 månader blev hon häromdagen. Vi märker faktiskt en stor skillnad på henne som uppstått bara de senaste veckorna, hon har liksom blivit mer vuxen, mognat till sig och blivit en lugnare hund. Hon attackerar inte Exxa så mycket längre som hon gjorde innan, nu kan vi gå ut med dem utan att Lova sliter i Exxas hals mer än max en gång per promenad, om ens det. Vet inte vem som är mest tacksam, Johan och jag eller Exxa. 🙂 Det märks så väl att Lova vill göra rätt och det märks att hon blir frustrerad när hon inte gör rätt. I hennes huvud verkar bus inte längre vara helt oemotståndligt, hon fixar att använda sin enorma energi till att koncentrera sig också. Men – i många fall är hon fortfarande vår lilla bus-lovi som hittar på hyss, pussar på en när man minst anar det eller är beredd och som ”tassas” och det känns ganska bra, hon är rätt mysig när hon är på det humöret. Hon får oss alltid att skratta och jag vet inte hur många knäppa kort jag har på henne och Johan vid det här laget, hon är så otroligt rar och vi är så glada för att hon är vår. Vårt lilla mysmongo! (ett av Lovas många knäppa smeknamn).

 

117copyliten

 

Exxa är så himla god och glad just nu. Hon äter som en tok, har aldrig sett henne äta så här mycket under våra 6 år tillsammans och det är underbart att se. Och hon är pigg och lekfull, i rastgården och på promenader gör hon lekinviter mot andra hundar och den lilla fina svansen viftar som en liten propeller. Hon är gosig och kelsjuk och vill gärna vara nära, hon älskar när Johan spelar gitarr, då smyger hon upp i soffan och lägger sig precis jämte honom och lyssnar. Sötnöten. Hon har även värmt upp inför Lova den senaste tiden, innan har hon liksom mest tolererat henne men nu kan de mysa tillsammans, slicka lite på varandra, dutta sina små nosar mot varandra och visar att de faktiskt är kompisar och gillar varandra. Men när de lekbråkar lägger Exxa sin haka på Lovas nacke och trycker ner henne, ”du ska inte tro att du är något lillen, du må vara prinsessa men jag är drottning!” 🙂 Och det är ju sant.

 

DSC_0089copyliten
Exxa och Lova myser i dec 2012.

 

Töserna tagteamar också ihop sig mot andra hundar som de träffar och leker med, vid såna tillfällen är det ingen tvekan om att de är en liten flock som passar på varandra och hjälper varandra. I hundrastgården händer mycket skoj och det är kul att kunna åka dit så ofta, den ligger bara några minuter från där vi bor och det finns alltid någon att leka med där. Häromdagen träffade tjejerna en stor bastant hane med kuperad svans och kuperade öron och oj, vad de tyckte att det var läskigt! Exxa blängde på honom och gick undan så fort han närmade sig, hon visade tydligt vad hon tyckte men Lova blev väldigt osäker och la svansen mellan benen innan hon sjönk ihop på marken och visade magen. Och DET, mina damer och herrar, har aldrig någonsin hänt under Lovas 8 månader hemma hos oss! Hon brukar vara stentuff i vanliga fall så det var konstigt att se henne sådan. Dock inte alls konstigt för hur läser man av en hunds signaler när den inte ”pratar” som man är van vid att andra hundar gör?

 

DSC_0081copyliten
Lova i dec 2012, hon har hittat något riktigt kul – en strumpa! Den levde inte länge…

 

Det finns så många episoder som har hänt som jag skulle vilja berätta om men som jag aldrig har känt att jag har hunnit med. Som t ex när vi var hemma hos mina föräldrar i Örby för några veckor sedan och käkade middag, vi satt i trädgården vid en av uteplatserna, det var en superfin kväll, hundarna satt fast i långlinor och vi hade jättetrevligt – tills pappa plötsligt utbrister ”jävlar, där stack hunden!” och mycket riktigt så hade lilla Lova tuggat sönder sitt rep och sprang iväg genom trädgården och upp mot närmsta grannen. Johan for upp fortare än blixten och ropade på Lovi som faktiskt genast kom tillbaka och kunde infångas. Hon är duktig på att komma när man ropar på henne. Efter det fick hon ett rep av läder istället, haha.

Eller som den gången i början av sommaren då Johan hittade blod jämte Lovas nos. Vi undersökte henne noga men hittade inget sår varken på henne eller på Exxa och de hade inte träffat någon annan hund den dagen så vart fasen kom blodet ifrån?! Jo, det visade sig att Exxa hade börjat löpa. Och det är fantastiskt för de funktionerna brukar inte längre fungera efter en cancerbehandling så det betyder att hennes kropp ändå fungerar som den ska! Det var en lycklig dag för min del som blev mindre lycklig av det faktum att en löpande hund + en vit soffa inte är en så bra kombination. Tur att klädseln är avtagbar och tvättbar och att det finns filtar som man kan skydda den med. 🙂

Och så har vi ju förstås midsommar, vi var bjudna hem till Mackan och hans sambo Gabby på fest och hade en underbar kväll med massa trevliga människor, god mat och höga skratt och mitt i alltihop gick vi iväg för att rasta hundarna. På något sätt lyckades Exxa slita sig loss från Johan (ni som har träffat henne vet ju hur snabb hon är, en liten mini-dracula) och försvann bakom ladugården där hönsen gick och pickade… Japp. Exxa tog sin första höna som tyvärr fick sätta livet till. Sjukt otippat att Exxa som är så snäll skulle göra en sådan sak, hennes jaktinstinkt brukar inte vara speciellt hög och hon brukar alltid vara så gullig mot katter, igelkottar osv så jag blev ganska chockad måste jag säga. Det ”roliga” var att Exxa, när vi väl fick tag på henne, var så himla stolt över sin fina fångst och kunde inte alls förstå varför hon inte fick beröm av matte och husse. Konstigt. Som tur var blev det inga hard feelings och kvällen kunde fortsätta lika trevlig och rolig som innan och nu går det två nya hönor hos Mackan och Gabby och gör sig hemmastadda.

 

057copyliten
Finaste Exxa chillar i solen.

 

Det finns så många fina och roliga vardagshändelser som man snart glömmer bort om man inte skriver ner dem, Marlene är oerhört duktig på det där, önskar att jag var lika duktig. För det är otroligt kul att kunna gå tillbaka och läsa vad som har hänt tidigare, det är många saker som man glömt bort och tänker ”ja just det” när man läser bakåt. Johan, jag samt min svåger och svägerska var i Amsterdam för ca 2 månader sedan och firade svågerns 30-årsdag och Malin passade hundarna, jag fick dagliga rapporter på facebook om att allt var bra och när vi kom hem fick vi veta att Lova hade trashat ett omklädningsrum på Malins jobb och käkat upp några arbetsjackor och tuggat på en bänk. Tokunge! Eller som för några veckor sedan när jag hade feber och ont i halsen och kom hem efter jobbet som en jävla vrak och la mig i sängen med feberfrossa och tyckte väldigt synd om mig själv, då hade jag plötsligt två små huskyprinsessor i sängen som ville trösta matte. Exxa la sig jämte mig i en fin liten huskysnurra, suckade nöjt och somnade. Lova vräkte hela sin tyngd PÅ mig och vägrade flytta på sig och snarkade högljutt inom loppet av två minuter. Hon är en väldigt finkänslig hund. Men varmt och skönt blev det. – 🙂

 

DSC_0074copyliten
Närbild på de små tassisarna som inte är så små längre…

 

Livet rullar på i galen takt just nu känns det som. Mitt ”nya” jobb tar väldigt mycket tid och energi och Johan jobbar också väldigt mycket. På de få lediga stunder som vi har haft har vi varit uppe i Skaraborg, renoverat klart Skövdelägenheten, homestylat den och lämnat över den till en mäklare. Götenelägenheten är också tömd och uthyrd och alla grejer är nu på plats i vår gemensamma lägenhet i Göteborg. Så nu är vi i packa-upp-släng-köp-nytt-fasen där vi vill skapa ett gemensamt hem som vi inte har hunnit med trots att vi redan har bott ihop i 5 månader. Tjejerna har varit oerhört duktiga när vi har hållt på och grejat, fårskinnsfällen har fått sätta livet till för Lovas vassa små tänder (som inte är så små länge, buhu) men annars har de mest legat och vilat i värmen och tyckt att husse och matte varit väldigt tråkiga. Men nu är vi på väg in i en lugnare period och i augusti ska vi ha lite semester,  vi ska tillbringa en vecka på Johans hemö Öland och även utforska allt som finns i Göteborg och göra den till VÅR stad och skapa fina minnen tillsammans. Man behöver inte åka så långt för att ha en underbar semester tycker vi, Göteborg erbjuder massor om man vet vart man ska leta och på så sätt kan vovvarna vara med på en del grejer också. Vi ser ljuset i tunneln kan man kanske säga och jag längtar efter att få skapa ännu fler fina minnen med min lilla familj, minnen är ju det mest värdefulla som man kan ha för de kan ingen ta ifrån en och man kan inte tappa bort dem.

Såvida man inte får minnesförlust förstås.

 

Ps. Problemet med bilderna kvarstår… Är det bara på min skärm som de ser lite suddiga ut?? Fattar inte varför. Ds.

 

 

Annonser

En reaktion på ”Sann kärlek skapar vi tillsammans.

  1. Rolig läsning när man får skratta och känna igen sig 🙂
    Jag är så besviken att jag råkade skriva fel datum när vi var i Gbg 😦
    Hoppas ni får en trevlig & rolig semester i augusti 🙂
    Kramar från släkten i Norrbotten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s