Lovas första dagar hos oss.

När det blev klart att Lova var till salu och att jag skulle få köpa henne hände allt väldigt fort, bara några dagar senare satt Lova och syster Varga på ett plan ihop med Aslakk-Sofias mamma med sikte mot Stockholm. Där plockade Ylwa upp båda töserna och tog hand om Lova några dagar tills det blev helg och vi kunde brumma upp och hämta hem henne.
Resan upp blev ett litet äventyr, först skulle vinterdäcken sättas på och i samma veva fick jag veta att bromsskivorna och beläggen var helt slut. Det är ju precis det man vill höra när man ska köra 80 mil… Sedan backade däckkillen på en annan bil med min bil när han skulle köra ut den åt mig. Jahapp. Utanför Örebro hade det skett en olycka och vi blev stående i bilkö en bra stund. När det blev dags att tanka gick det inte, fick i ca 2-3 liter i bilen innan bensinen pyste över och ut igen vilket innebar att vi fick stanna på varenda tankstation för att fylla på bensin. Och slutligen tappade min GPS dataanslutningen så stackars Ylwa fick guida över telefon den sista timmen… Pust, stön och stånk! Vi var framme runt 22.30, dödströtta och hungriga men Ylwa hade allt färdigt och vi blev bortskämda med varm god mat och en nybäddad säng i gästhuset (hallelujamoment). Pga den sena timmen fick vi bara träffa Lova en kort stund men oh, så söt och liten hon var! Exxa var dock inte ett dugg intresserad vilket oroade mig lite…

 

Nästa morgon smög jag mig ut (okej, jag försökte) till hundgården där Lova och Varga bodde och hälsade lite på dem. Lova var väldigt tillitsfull och pussig men fick tåla att bli borttacklad av tuffa syster Varga några gånger. Sedan bjöds det på frukost, Ylwa hade bl a bakat scones (mums!) och vi satt en stund och pratade hund i Ylwas mysiga kök medan Cembra och Io (pappa till Lova) låg på golvet och gottade sig. Vi hade hoppats på att kunna fota hundarna men regnet öste ner och det var en allmänt grå, ruggig och trist dag. Ylwa släppte dock ut alla valparna, dvs sina fyra egna plus bonussyster Varga och min Lova, Ruffan som är mamma till Ylwas valpar samt Cembra i långlina så att de skulle få busa sig trötta. Jösses vad det finns spring i små valpben! Alla var duktiga på inkallning och Lova kom som ett jehu när jag kallade in henne vilket såklart kändes väldigt bra. Jag stod långa stunder och tittade på henne när hon busade och tänkte ”shit, är det verkligen sant att jag ska få ta med henne hem”. Det kändes overkligt.

 

Desto verkligare blev det när Lova och Exxa fick hälsa på varandra. Lova föll direkt för Exxa som i sin tur låtsades som att Lova inte fanns, hon tittade inte ens på henne! Men jag kunde se att hon inte var nöjd, hon sköt rygg så som hon alltid gör när hon är missnöjd och kastade arga blickar på mig. När det var dags att åka fick de dela bur bak i bilen, Lova var hur nöjd och lugn som helst medan Exxa satt och tryckte sig mot burens ena kortsida. Och skrek. Bortskämda prinsessan Exxa visade tydligt att detta inte alls var okej någonstans och att hon minsann inte tänkte kliva ner från tronen. Jag började bli rejält orolig men efter ca 3 minuter la båda sig ner bak i buren och tystnade och när jag, några minuter senare, stannade i Rimbo för att tanka låg Lova och sov med huvudet på Exxas tassar och Exxa låg med nosen i Lovas nacke – då kändes det att detta skulle bli bra! Vi stannade och rastade några gånger på vägen hem och jag fick en crash course i hur det är att ha två hundar men töserna var trötta och verkade inte alls ha något emot att hoppa in i buren igen och fortsätta sova.

 

På e20 vid Göta Kanal hittade jag Jenny som var på väg hem från Malle så vi svängde in till Rasta och jag passade på att köpa färskfoder till Exxa. E20 är en magisk plats… 🙂
Väl hemma traskade lilla Lova raka vägen in i lägenheten och ägnade några minuter åt att gå runt och nosa. Sedan hittade hon Exxas leksakslåda och blev fullständigt tokig, släpade fram leksak efter leksak och hade fruktansvärt roligt en bra stund innan hon däckade på golvet. Då lyfte jag upp henne och sedan gosade vi ner oss jämte Exxa i soffan och låg där utslagna under resten av kvällen.
Under natten drog Exxas diarré igång, hon har ju inte haft biverkningar den senaste tiden men nu i helgen fick hon en mild släng tyvärr så första natten sov vi inte så gott. Men jag tror inte det gjorde Lova något för hon gillar att vara ute. Runt 4-tiden somnade vi allihop i en hög i sängen och sov sedan gott fram till 10 när Lova pep och ville gå ut. Precis som Exxa gjorde när hon var liten så visar Lova ganska tydligt vad det är hon vill vilket är jättebra för det gör rumsrenhetsträningen så mycket lättare. Det gillar vi!
Under söndagen märktes det tydligt att Exxa började acceptera Lova, utomhus gjorde Exxa lekinviter som Lova svarade på och de började busa hej vilt, inomhus låg de jämte varandra i sängen eller soffan och vilade utan problem. Lova verkar väldigt förtjust i Exxa och vill gärna vara nära henne, helst på henne 🙂 Exxa accepterar det till en viss del men när Lova kliver på henne eller ska lägga sig tvärs över Exxas kropp så får Luttan nog och flyttar på sig.

 

Överlag måste jag säga att det har gått över förväntan, jag trodde Exxa skulle sura längre men å andra sidan har jag ansträngt mig för att hon inte ska känna sig bortglömd eller ersatt. Hon är väldigt snäll mot Lova och har världens tålamod vilket är härligt att se. Och Lova är en liten raring, väldigt pussig och kelsjuk och tycker om att vara nära. Utomhus brukar hon sätta sig på min ena Muklukstövel, haha. Dock får man passa sig för även om hon är sockersöt så lurar det ett litet monster under ytan för rätt vad det är kan hon komma och bitas i näsan, helst när man ligger ner och inte hinner se henne innan det är för sent. Får hon inte som hon vill så piper hon – högt. Och hon gillar att tugga på saker, växter är himla kul, även fårskinnsfällen och mattor är goda att tugga på. Under bilresan hem blev Exxas fina halsband med strass-stenar angripet och är nu ett minne blott. Men det gör inget, hon är liten och får busa och jag får skylla mig själv, kunde ju ha satt på Exxa ett annat halsband. Det får bli ett nytt, så kan Lova få ett likadant också så att mina töser matchar sen.

 

Det känns som att Lova trivs hos oss och det går även jättebra hos dagmatte Anna vilket är skönt. Hon har anpassat sig väldigt snabbt och jag märker skillnad från dag till dag. Igår morse kunde jag t ex inte kliva ur sängen utan att hon började skrika och skulle ner, idag låg hon lugnt kvar jämte Exxa tills jag lyfte upp henne och bar henne till dörren för att gå ut och rasta. Lite skillnad. I söndags var Lova fortfarande lite ”försiktig” när hon lekte med Exxa, det har nu bytts ut mot att bita Exxa i öronen och dra i hennes mungipor 🙂 Förhoppningsvis kommer vovvarna bli bästa vänner och uppleva många roliga äventyr tillsammans. Mina bäbisar! (måste vänja mig att skriva i plural nu).

 

 

Annonser

4 reaktioner på ”Lovas första dagar hos oss.

  1. Hej! OJ va längesen ja titta in… Du minns mej säkert inte ens, tror ja kommenterat förr. Läser om exxa med tårar i ögonen…men vilka kämpar ni är, skickar styrka från västkusten! Här har vi oxå blivit med liten! Det är fantastiskt att uppleva ”flocksignaler” 🙂 önskar stort lycka till med lova!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s